Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Fredrik Backman har en blogg, där han publicerar texter av varierande art. Jag fann en berättelse, som heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre på denna blogg. Fredrik hävdar själv att texten är för kort för att vara en roman och för lång för att kallas novell. Ett mellanting, eller med andra ord en novella, skulle jag vilja påstå.

Gammal man och liten pojke blir vänner.
Bild ur filmen Upp. 

Fredrik skriver mycket gripande om relationen mellan en farfar och hans sonson. De har en väldigt speciell och nära vänskap. Farfar har tyvärr förlorat farmor efter många års äktenskap, och detta är hans stora sorg. Sonsonen, Noah, är å andra sidan hans stora glädje i livet. Dessvärre håller farfar på att sjunka in i den dimma som kallas demens. Under berättelsens lopp får man lära känna både farfar, farmor och deras relation till varandra, sedd ur farfars ögon. Noahs och farfars ömsesidiga betydelse för varandra är mycket tydlig. "Mellangenerationen", det vill säga Noahs far, kommer också till tals, fast i mindre skala. Det framgår helt klart att den yngsta generationen och den äldre generationen kan ha en alldeles särskild relation med varandra, och att de är klarsynta och kloka på ett sätt som vi "mellanåldringar" aldrig har tid eller förmåga att vara.

Jag tycker att Fredrik lyckas så bra med att skildra både den tragiska sjukdomen demens och sorgen efter en död maka. Hela novellan kryllar av tänkvärda formuleringar, som jag vill markera för att återvända till och fundera mer på. Sorg, vänskap, demens och varm omsorg om varandra kännetecknar denna lilla pärla till berättelse. Den är berättad på en väldigt speciellt sätt, där ett torg motsvarar insidan av farfars huvud, då han berättar och förklarar saker för Noah. Jag skulle verkligen önska att den blev publicerad – just nu finns den bara på Fredriks blogg.

*

Jag har läst denna novella som en del i novellutmaningen. Den passar utmärkt i kategorin "en novell av en författare som du tidigare bara läst roman/er av". Jag har läst alla Fredrik Backmans böcker, men aldrig tidigare en kortare text, skriven av honom.