Författarnas himmel

Vad händer när vi dör? Vart tar vi vägen då? Vad händer med en författare när vederbörande dör? P C Jersild ger sin version av svaret på den sistnämnda frågan i novellen Författarnas himmel.

Omslag: Kalle Mattson.

Som död upptäcker P C Jersild att han inledningsvis befinner sig i en stor vänthall. Folk står i köer framför massor av små glaskiosker, i vilka tjänstemän arbetar med att slussa dem vidare. Uppenbarligen skall man ställa sig i kö där man tycker sig höra hemma; muslimer, katoliker, anglikaner, ateister och så vidare. Även olika yrkeskategorier har sina köer. Jersild blir lättad då han upptäcker en kö för just författare.

Efter att ha genomgått denna administration blir han skjutsad till något som så småningom visar sig vara ett hotell. Jersild, som blir avsläppt på baksidan av byggnaden, upptäcker vad det är för ställe först efter att ha tagit sig in genom en stor köksavdelning och till sist funnit en reception. Efter en omständlig incheckning får han sitt rum, som är mycket enkelt, litet och spartanskt. Men någon gäst på hotellet är han inte, kommer det att visa sig.

I stället för en lat tillvaro som gäst, följer ändlösa dagar av hårt arbete i hotellrestaurangens kök. Han måste börja längst ner i hierarkin; i diskrummet. Så småningom arbetar han sig uppåt. Han träffar och lär känna andra, som arbetar där. Alla är de författare. Översta pinnen i hierarkin för de döda författarna, tycks vara att få sitta i den mest eleganta matsalen och dinera med en grupp människor. Middagssällskapet man då får, är inte vilka som helst. Det är nämligen fem karaktärer ur ens egna böcker. Det visar sig att Selma Lagerlöf har kommit hyfsat långt, men inte högst upp, i hierarkin. Hon får lov att sitta i ölstugan med sitt sällskap, som består av "en gosse i röd luva på ena sidan och kejsaren av Portugallien i full ornat på den andra, medan Gösta Berling satt mitt emot henne och sov med huvudet i händerna". Carl von Linné är den ende svenske författare som tagit sig ända till den finaste matsalen. Men å andra sidan består hans sällskap av ett gäng "troglodyter, de aplika förmänniskor med röda ögon och fjällig svans han skriver så målande om". P C Jersild och de andra författarna, som ännu bara arbetar på restaurangen, anstränger sig mycket för att försöka förstå hur man avancerar. Hur gör man för att tilldelas en plats i den finaste matsalen? Och hur väljs ens middagssällskap ut?

Jag tyckte väldigt bra om denna finurliga och fantasifulla novell. Det kryllar av litterära anspelningar av olika slag. En rolig, läsvärd och välskriven novell, som jag faktiskt tycker skulle förtjäna ett roligare och mer lockande omslag.

*

Jag har läst Författarnas himmel som en del i den novellutmaning jag deltar i. Jag placerar den i kategorin "en novell som utspelar sig i framtiden". Man kan skriva berättelser om framtiden både utopiskt eller dystopiskt. Ingen vet ju vad framtiden bär med sig. Men en sak vet vi säkert; vi kommer alla att dö någon gång. Därför, om än något långsökt kanske, tycker jag att Författarnas himmel passar bra i just denna kategori.

PS Citaten, som jag använder i inlägget, är hämtade ur Författarnas himmel. DS