Elefanten som gick upp i rök

Elefanten som gick upp i rök är en berättelse ur novellsamlingen med samma namn. Den är skriven av Haruki Murakami och översatt till svenska av Eiko och Yukiko Duke.

Elefanten som gick upp i rök är en mycket gammal och mycket passiviserad elefant. Djurparken där han bor ska stängas och alla djuren fördelas till djurparker över hela landet. Men ingen vill ha en så gammal elefant, så han blir kvar i staden. Han får dock flytta till ett eget elefanthus, byggt med tanke på största möjliga säkerhet. Elefanten ska inte ha den minsta chans att rymma och ställa till med eventuell skada. Runt sin ena fot har han dessutom en boja fästad i en grov kätting. Djurskötaren från djurparken följer med elefanten till det nya elefanthuset och sköter honom där.

Men plötsligt en dag är såväl elefant som djurskötare borta. Man söker efter dem, men kan inte finna dem någonstans. Det hela är mycket märkligt – en elefant går ju inte att gömma hur som helst. Det som förbryllar är också att elefanthuset är helt intakt och att bojan ligger kvar på marken, låst och ouppbruten. En elefant kan väl inte bara försvinna utan vidare, som om den gått upp i rök?

Huvudpersonen i novellen har dock gjort vissa iakttagelser. Han har funnit att man kan kliva upp på en utsiktspunkt ovanför staden och därifrån se rakt ner i elefanthuset. Där satt berättaren och såg märkliga saker ske. Det han såg kan förklara varför elefanten är försvunnen. Problemet är bara hur han ska kunna förklara detta för andra, som inte sett det han såg.

Haruki Murakamis berättelser rör sig i vardagliga miljöer och skeenden, men sedan kan de plötsligt ta en vändning som är mer oförklarlig. Elefanten som gick upp i rök är en typisk sådan novell. Efter läsningen lämnar den fortfarande läsaren med undringar om vad som egentligen hände och hur det kunde hända.

*

Jag har läst denna novell som en del i novellutmaningen. Den passar utmärkt i kategorin "en novell av en japansk författare".