Födelsedag i slott och koja

Idag firas en riktigt pampig födelsedag på slottet i Stockholm – kung Carl XVI Gustaf fyller 70 år. En annan person, som också har sin födelsedag idag, är författarinnan Maria Sandel. Men hon föddes långt före kungen, nämligen 1870. Bara några få veckor innan sin femtiosjunde födelsedag dog hon. Det var den 3:e april 1927.

Maria Sandel. Bild via Wikimedia Commons.

Till skillnad från kungen, som föddes till ett ekonomiskt rikt och privilegierat liv, föddes Maria i ett fattigt hem – dotter till en dräng (som faktiskt hette Carl Gustaf!) och en stickerska som hon var. Detta betydde att hon måste ge sig ut i arbetslivet mycket tidigt. Då hon var 25 år gammal blev hon dessvärre döv. Tillsammans med den likaledes döva modern, drev hon en mjölkbutik i Stockholm. Senare blev Maria även gravt synskadad, men engagerade sig ändå i arbetarrörelsen och för kvinnans rättigheter. Maria Sandel har fått en gata på Kungsholmen i Stockholm uppkallad efter sig; Maria Sandels gränd.

Maria skrev under åren 1908 till 1927 ett antal romaner, som skildrade arbetarliv och kvinnors tillvaro vid den här tiden. Hon väjde inte heller för att skriva om dåtidens tabubelagda ämnen, som abort och homosexualitet. I den Klassikercirkel, som jag tidigare deltog i, läste vi Marias Familjen Vinge. Jag tyckte väldigt bra om den. Maria skriver lättillgängligt och intressant. Boken skildrar såväl glädje som sorg och djupaste tragik. Min recension finner du genom denna länk. Har du ännu inte läst någon av Marias böcker, tycker jag verkligen att du ska göra det!

Du finner Maria Sandels titlar alldeles gratis hos Litteraturbanken*. Där kan du ladda ner dem som eböcker i epub-format eller läsa direkt i din dator. De finns även utgivna i epub-format av ett par förlag. Då rör det sig om boken Hexdansen samt två noveller ur samlingen Vid svältgränsen.

*Det var Litteraturbanken, som genom sitt Twitterkonto, gjorde mig uppmärksam på Marias bemärkelsedag idag.

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

I Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år, som publicerades första gången 1964, finner man bland annat Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Karl-Bertil Jonsson. Bild ur filmen Karl-Bertil Jonssons julafton.

Behöver jag överhuvudtaget berätta om handlingen i denna novell? ;-) Varje jul sedan 1975 har kortfilmsversionen av denna berättelse visats i TV. Men det alltid roligt att läsa den text som ligger till grund för en film. På så sätt kan man ofta få en tydligare bild av de människor, som skildras.

Karl-Bertils agerande, som en slags modern Robin Hood i juletid, ger oavsett om man ser filmen eller läser novellen något att fundera över. Det är ju frapperande att fadern till att börja med inte bryr sig om att julklappen (ett handmålat porslinsfat) från faster Märta försvunnit. Men när han sedan blir varse att den kommit i händerna på en fattig – då är det plötsligt mycket viktigt att få tillbaka den.

Omslagsbild: Per Åhlin.

Tage Danielsson ger subtilt sin kritiska åsikt om överflödet och frossandet i julhandeln. Även postverket får sig en känga; det är uppenbart att Karl-Bertil och de andra unga paketsorterarna är instruerade att slänga paket rakt i betongväggar hur som helst. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är både välskriven och tankeväckande att läsa, vilket förstås även gäller övriga noveller i samlingen.

*

Jag har läst Tage Danielssons berättelse som en del i den novellutmaning jag deltar i. Jag placerar den i kategorin "en novell med jultema".

PS I söndags var det bara åtta månader kvar till julafton! ;-) DS

Sånt är livet

Enligt kategori nummer 39 i novellutmaningen skall jag läsa en novell skriven av en finländsk författare. Detta har gett mig en del huvudbry. Att hitta finländska författare är en sak. Men de ska dessutom ha skrivit en novell, som finns översatt till svenska OCH som dessutom finns utgiven som ebok. Till sist fann jag Rosa Liksom, som är en pseudonym för Anni Ylävaara. Hennes novellsamling Sånt är livet är översatt till svenska av Janina Orlov.

Omslag: Sara R Acedo.

Berättelserna har inga titlar. Men en jag fastnade lite för, handlar om den blivande bruden, som förbereder sitt storslagna bröllop. Storslaget ska det bara vara – det säger tidsandan – och det tar henne tre år att planera det hela. Men faktum är att hon har ingen brudgum. Detta blir hon varse i sista stund, men finner sin egen lösning på problemet.

Egentligen är Rosa Liksoms noveller kortare än vad "normalnovellen" är. Många av dem är på bara någon enstaka sida. De går snabbt att läsa. Varje liten berättelse ger in snabb glimt av någons liv. Ofta handlar det om liv som levs bortanför den vedertagna normen. Rosa Liksom har en alldeles egen ton, som jag har svårt att finna ett adekvat ord för. När man läser vet man inte om man ska skratta eller gråta åt levnadsödena. Saker och ting står inte riktigt rätt till för de här människorna. Oavsett vad man tycker om Rosa Liksoms berättarton och hennes sätt att skriva om de här människorna, kan man inte annat än beundra hennes förmåga att kort och rappt ge en bild av ett liv.

*

Jag har placerat novellen om bruden ur Sånt är livet i kategorin "en novell av en finländsk författare" i novellutmaningen.

Elefanten som gick upp i rök

Elefanten som gick upp i rök är en berättelse ur novellsamlingen med samma namn. Den är skriven av Haruki Murakami och översatt till svenska av Eiko och Yukiko Duke.

Elefanten som gick upp i rök är en mycket gammal och mycket passiviserad elefant. Djurparken där han bor ska stängas och alla djuren fördelas till djurparker över hela landet. Men ingen vill ha en så gammal elefant, så han blir kvar i staden. Han får dock flytta till ett eget elefanthus, byggt med tanke på största möjliga säkerhet. Elefanten ska inte ha den minsta chans att rymma och ställa till med eventuell skada. Runt sin ena fot har han dessutom en boja fästad i en grov kätting. Djurskötaren från djurparken följer med elefanten till det nya elefanthuset och sköter honom där.

Men plötsligt en dag är såväl elefant som djurskötare borta. Man söker efter dem, men kan inte finna dem någonstans. Det hela är mycket märkligt – en elefant går ju inte att gömma hur som helst. Det som förbryllar är också att elefanthuset är helt intakt och att bojan ligger kvar på marken, låst och ouppbruten. En elefant kan väl inte bara försvinna utan vidare, som om den gått upp i rök?

Huvudpersonen i novellen har dock gjort vissa iakttagelser. Han har funnit att man kan kliva upp på en utsiktspunkt ovanför staden och därifrån se rakt ner i elefanthuset. Där satt berättaren och såg märkliga saker ske. Det han såg kan förklara varför elefanten är försvunnen. Problemet är bara hur han ska kunna förklara detta för andra, som inte sett det han såg.

Haruki Murakamis berättelser rör sig i vardagliga miljöer och skeenden, men sedan kan de plötsligt ta en vändning som är mer oförklarlig. Elefanten som gick upp i rök är en typisk sådan novell. Efter läsningen lämnar den fortfarande läsaren med undringar om vad som egentligen hände och hur det kunde hända.

*

Jag har läst denna novell som en del i novellutmaningen. Den passar utmärkt i kategorin "en novell av en japansk författare".

Liv efter liv

Jag läste I museets dolda vrår och Mänsklig krocket en gång i forntiden på 1990-talet. Har för mig att jag gillade dem. Trots det har jag faktiskt inte läst något av Kate Atkinson förrän nu. Den lockande beskrivningen av Liv efter liv (och det faktum att Anna Maria Käll är uppläsare av ljudboken) fick mig att ge mig på denna tegelsten till berättelse i ljudformat. Anna Strandberg har översatt den till svenska.

Omslag: Hanna Larsson.

En oerhört snöig dag i januari 1910 föds Ursula Todd. Hon är tredje barnet i en förmögen brittisk familj, där fadern är bankir. Tyvärr dör Ursula redan vid födseln, eftersom hon fått navelsträngen om halsen. Men hon får fler chanser. Hon föds igen, upplever saker och dör. Detta upprepar sig flera gånger. Hon drunknar, hon faller ned för ett tak, hon får spanska sjukan, hon faller offer för en hustrumisshandlare och bomber under andra världskriget. För varje nytt liv hon får, lever hon längre och längre. Läsaren får lära känna Ursula och människorna runt henne allt mer, även om hennes liv förstås tar nya vändningar för varje gång hon återföds.

Den pånyttfödda Ursula brukar kunna undvika de faror som ledde till hennes död i ett tidigare liv. Hon har starka känslor av déjà vu. Vid den tidpunkt då den tidigare döden skedde, känner hon i sitt nya liv stor oro och ängslan. Dessa känslor framkallas även å en liten kamrats vägnar, då denna i ett av Ursulas liv också råkar riktigt illa ut. Men tack vare dessa känslor kan hon undgå farorna och på så sätt överleva och leva vidare.

Genom Ursula och hennes många liv får läsaren uppleva ett brittiskt vardagsliv under den första halvan av 1900-talet med alla de händelser som kunde drabba människorna då. Familjen lever i skuggan av det brutala första världskriget och konsekvenserna för överlevande soldater, de drabbas av den fruktansvärda influensaepidemin spanska sjukan och så vidare. Som läsare tycker jag att detta är både intressant och gripande att få ta del av.

Idén bakom den här berättelsen är väldigt spännande. Jag gillar verkligen boken och blir snabbt engagerad i Ursula och hennes många liv. Jag vill veta hur det kommer att gå för henne för varje gång hon återföds. Men tyvärr vänder denna spännande känsla vid en punkt i boken. Efter det känner jag mig mest uttråkad och tycker att boken blev på tok för lång. Den vuxna Ursula genomlever andra världskriget och Londonblitzen flera gånger. Så långt är berättelsen fortfarande lockande. Efter en av dessa "dödar" får Ursula dock ett liv där hon i stället reser i Tyskland som ung, gifter sig där och blir tysk medborgare. Under detta skede blir det för mycket för mig, då Ursula dessutom, genom en väninna, möter Eva Braun och på så sätt också Adolf Hitler.

Så kan jag rekommendera Liv efter liv eller inte? Det är en nästan omöjlig fråga att svara på. Jag tyckte väldigt mycket om den till att börja med, men sedan blev jag väldigt uttråkad. Läs gärna vad Johanna på Johannas deckarhörna, Judit på Beas bokhylla eller bloggaren på Böcker i örat tycker om den, som ett komplement till mina tvehågsna åsikter.

Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen och därmed startar också Världsbokveckan i landets boklådor. En hel del bokhandlare deltar i bokutdelning till sjuåringar. Trettiotusen pappersböcker ska delas ut. Känner du en sjuåring? Ta med honom eller henne till bokhandeln. Det viktiga lösenordet, som ska sägas i kassan, är ...

Läsa är kul!

Bild via Svenska Bokhandlareföreningen.

Boken, som delas ut, kan läsas från två håll. I den ena änden finns Vi vill ha disko och i den andra kan man läsa Trollskogen. Man får två böcker i en med andra ord. Helena Bross har skrivit Vi vill ha disko och Christel Rönns har gjort illustrationerna. Johan Holmvall har både skrivit och illustrerat Trollskogen. Det är Svenska Bokhandlareföreningen, Bonnier Carlsen och Rabén & Sjögren som står bakom denna bokutdelning. Mer information finner du genom denna länk.

Om du ändå är i bokhandel under den här veckan och blir sugen på att köpa fler barn- och ungdomsböcker, så ska du veta att 2 kronor för varje såld bok går oavkortat till Världsbokfonden.

PS För den sjuåring som gillar eböcker, kan jag berätta att Vi vill ha disko finns i detta format. Eftersom den är illustrerad är det fråga om en ebok i pdf-format. DS

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Fredrik Backman har en blogg, där han publicerar texter av varierande art. Jag fann en berättelse, som heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre på denna blogg. Fredrik hävdar själv att texten är för kort för att vara en roman och för lång för att kallas novell. Ett mellanting, eller med andra ord en novella, skulle jag vilja påstå.

Gammal man och liten pojke blir vänner.
Bild ur filmen Upp. 

Fredrik skriver mycket gripande om relationen mellan en farfar och hans sonson. De har en väldigt speciell och nära vänskap. Farfar har tyvärr förlorat farmor efter många års äktenskap, och detta är hans stora sorg. Sonsonen, Noah, är å andra sidan hans stora glädje i livet. Dessvärre håller farfar på att sjunka in i den dimma som kallas demens. Under berättelsens lopp får man lära känna både farfar, farmor och deras relation till varandra, sedd ur farfars ögon. Noahs och farfars ömsesidiga betydelse för varandra är mycket tydlig. "Mellangenerationen", det vill säga Noahs far, kommer också till tals, fast i mindre skala. Det framgår helt klart att den yngsta generationen och den äldre generationen kan ha en alldeles särskild relation med varandra, och att de är klarsynta och kloka på ett sätt som vi "mellanåldringar" aldrig har tid eller förmåga att vara.

Jag tycker att Fredrik lyckas så bra med att skildra både den tragiska sjukdomen demens och sorgen efter en död maka. Hela novellan kryllar av tänkvärda formuleringar, som jag vill markera för att återvända till och fundera mer på. Sorg, vänskap, demens och varm omsorg om varandra kännetecknar denna lilla pärla till berättelse. Den är berättad på en väldigt speciellt sätt, där ett torg motsvarar insidan av farfars huvud, då han berättar och förklarar saker för Noah. Jag skulle verkligen önska att den blev publicerad – just nu finns den bara på Fredriks blogg.

*

Jag har läst denna novella som en del i novellutmaningen. Den passar utmärkt i kategorin "en novell av en författare som du tidigare bara läst roman/er av". Jag har läst alla Fredrik Backmans böcker, men aldrig tidigare en kortare text, skriven av honom.

Författarnas himmel

Vad händer när vi dör? Vart tar vi vägen då? Vad händer med en författare när vederbörande dör? P C Jersild ger sin version av svaret på den sistnämnda frågan i novellen Författarnas himmel.

Omslag: Kalle Mattson.

Som död upptäcker P C Jersild att han inledningsvis befinner sig i en stor vänthall. Folk står i köer framför massor av små glaskiosker, i vilka tjänstemän arbetar med att slussa dem vidare. Uppenbarligen skall man ställa sig i kö där man tycker sig höra hemma; muslimer, katoliker, anglikaner, ateister och så vidare. Även olika yrkeskategorier har sina köer. Jersild blir lättad då han upptäcker en kö för just författare.

Efter att ha genomgått denna administration blir han skjutsad till något som så småningom visar sig vara ett hotell. Jersild, som blir avsläppt på baksidan av byggnaden, upptäcker vad det är för ställe först efter att ha tagit sig in genom en stor köksavdelning och till sist funnit en reception. Efter en omständlig incheckning får han sitt rum, som är mycket enkelt, litet och spartanskt. Men någon gäst på hotellet är han inte, kommer det att visa sig.

I stället för en lat tillvaro som gäst, följer ändlösa dagar av hårt arbete i hotellrestaurangens kök. Han måste börja längst ner i hierarkin; i diskrummet. Så småningom arbetar han sig uppåt. Han träffar och lär känna andra, som arbetar där. Alla är de författare. Översta pinnen i hierarkin för de döda författarna, tycks vara att få sitta i den mest eleganta matsalen och dinera med en grupp människor. Middagssällskapet man då får, är inte vilka som helst. Det är nämligen fem karaktärer ur ens egna böcker. Det visar sig att Selma Lagerlöf har kommit hyfsat långt, men inte högst upp, i hierarkin. Hon får lov att sitta i ölstugan med sitt sällskap, som består av "en gosse i röd luva på ena sidan och kejsaren av Portugallien i full ornat på den andra, medan Gösta Berling satt mitt emot henne och sov med huvudet i händerna". Carl von Linné är den ende svenske författare som tagit sig ända till den finaste matsalen. Men å andra sidan består hans sällskap av ett gäng "troglodyter, de aplika förmänniskor med röda ögon och fjällig svans han skriver så målande om". P C Jersild och de andra författarna, som ännu bara arbetar på restaurangen, anstränger sig mycket för att försöka förstå hur man avancerar. Hur gör man för att tilldelas en plats i den finaste matsalen? Och hur väljs ens middagssällskap ut?

Jag tyckte väldigt bra om denna finurliga och fantasifulla novell. Det kryllar av litterära anspelningar av olika slag. En rolig, läsvärd och välskriven novell, som jag faktiskt tycker skulle förtjäna ett roligare och mer lockande omslag.

*

Jag har läst Författarnas himmel som en del i den novellutmaning jag deltar i. Jag placerar den i kategorin "en novell som utspelar sig i framtiden". Man kan skriva berättelser om framtiden både utopiskt eller dystopiskt. Ingen vet ju vad framtiden bär med sig. Men en sak vet vi säkert; vi kommer alla att dö någon gång. Därför, om än något långsökt kanske, tycker jag att Författarnas himmel passar bra i just denna kategori.

PS Citaten, som jag använder i inlägget, är hämtade ur Författarnas himmel. DS

Rosor, kyssar och döden

I den här deckaren skildras en fantastisk rosenträdgård, som jag önskar att jag kunde besöka i verkligheten. Dessutom förekommer en gammal, livserfaren man, som jag gärna skulle ha pratat lite med, eftersom han tycktes vara en både stark och intressant personlighet. Rosor, kyssar och döden är Maria Langs femte deckare. Den publicerades första gången 1953.

Omslagsillustration: Lucy Davey.

Puck och Einar Bure är på semester i Bergslagen då de nås av den smått revolutionerande nyheten att deras vän, den inbitne ungkarlen, Christer Wijk ska förlova sig. Den blivande fästmön är ingen mindre än barnbarnet till disponent Fredrik Malmer – en framgångsrik och förmögen gruvföretagare och skogsägare. Trots att det är en vecka kvar till förlovningskalaset, slumpar det sig så att paret Bure hamnar på den anrika herrgården i Rödbergshyttan i förtid.

Väl på plats upptäcker Puck att några medlemmar av familjen Malmer kanske inte är helt förtjusta i att en kriminalkommissarie ska giftas in bland dem. Dessutom råder ett missnöje över att fästmöns lillasyster umgås med en så kallad oäkting, som härstammar från en lite udda familj i närheten. Stämningen är helt enkelt inte alldeles ljus inför den kommande förlovningen. Inte blir det bättre av att den gamle disponenten plötsligt avlider. Snabbt står det klart att han inte dog av hög ålder. Att han alldeles nyss gjort stora ändringar i sitt testamente framkommer också. Pö om pö kryper det fram att familjen har många skelett i garderoben.

Jag gillar verkligen Maria Langs välskrivna pusseldeckare. Hennes deckare innehåller alltid något som får mig att mer eller mindre dra efter andan. Jag kan endera bli plötsligt överraskad av hur någon dör och/eller känna mig lika chockerad som stackars Puck över något som händer. I just Rosor, kyssar och döden kände jag mig verkligt sorgsen över disponentens död. Dels över det faktum att han, som faktiskt var frisk som en nötkärna, inte fick avsluta sitt liv på ett naturligt sätt, och dels över den plågsamma metod som mördaren valde för att ta livet av den gamle mannen. Både Christer Wijk och läsaren får ett sjå med att reda ut alla gamla familjehemligheter i Rosor, kyssar och döden. Om du, liksom jag, tycker om klassiska pusseldeckare, kan jag varmt rekommendera Maria Langs böcker.

Funderar du på att ...

... skaffa en Kindle-läsplatta? Jag har begränsad erfarenhet av just detta märke, men min norska kollega på ebokbloggen Ebokhylla mi känner till dessa plattor. Hon har en hel avdelning med bra och intressant information.

Kindle Oasis och några av dess nyheter. Bild via AppAdvice.

I det senaste inlägget om Kindle, skriver hon om den nyaste versionen, som kommer i slutet av april, nämligen Kindle Oasis. Jag kan rekommendera ett besök om du funderar på att skaffa en Oasis. Du kan dessutom läsa mer samt se en liten film hos Good Ereader – en annan bra blogg med många tester av olika läsplattor. Även AppAdvice skriver om den.

Bättre ljus, lägre vikt, enhandsgrepp, knappar för bläddring samt en ny sorts möjlighet till laddning via fodralet verkar vara några av nyheterna med denna Kindle. Men den tycks också ha ett högt pris. I inlägget hos Ebokhylla mi får du rekommendationer på andra Kindle-läsplattor, som kan vara ett nog så bra alternativ.

Dagon

I samlingen Skräcknoveller finner man många av H P Lovecrafts berättelser. Jag har tidigare skrivit om Cthulhu och Randolph Carters berättelse. Nu har jag även läst Dagon, som publicerades första gången 1919. På svenska kom den 1971 i en översättning av Sam J Lundwall.

Omslagsillustration: Andreas Kalliarides.

När vi först möter berättaren i Dagon, är han en bruten man. Han är beroende av morfin för att svepa in sitt sinne i glömskans töcken. Utblottad, och när det sista av drogen tagit slut, ser han ingen annan utväg än att ta sitt liv. Men innan dess vill han teckna ned sin historia. Vad har hänt? Vad har lett till denna plågsamma tillvaro?

Berättaren var superkargör ombord på ett lastfartyg på Stilla Havet då detta blev erövrat av ett tyskt krigsfartyg. Fångarna behandlades väl och berättaren lyckades efter fem dagar i fångenskap rymma i en liten båt. Med sig har han proviant för åtskilliga dagar. Problemet är bara att han inte är någon sjöman – han kan inget om navigering och låter den lilla båten driva omkring planlöst i hopp om att ett fartyg ska se den och plocka upp honom. På det oändliga havet faller han under långa stunder i sömn.

Efter en sådan period av sömn, vaknar han plötsligt upp och inser att allting runt honom har förändrats. Det luktar fruktansvärt illa och havet syns inte mer. Den lilla båten är omgiven av dy och gyttja. Sakta inser berättaren att havet på något sätt har försvunnit. Den enda förklaringen bör vara någon form av vulkanisk aktivitet som vräkt upp havsbottnen till ytan. Så småningom beger sig berättaren ut på en flera dagar lång vandring på den torkande havsbottnen. Han når en "kulle" och tar sig upp på den. På andra sidan blickar han ner i ett fruktansvärt bråddjup. Där får han syn på något som gör honom galen av skräck!

H P Lovecrafts klassiska noveller har kanske inte riktigt samma skräckinjagande effekt på oss nutida människor, som de förmodligen hade då han skrev dem. Men jag tycker ändå att det är intressant att läsa dem. Man kan fundera på vad människor i början av 1900-talet upplevde som hemskt och skräckinjagande kontra vad vi nuförtiden blir rädda för. Dessutom är jag ju en "hare" då det gäller nutida skräckberättelser och thrillers, så H P Lovecraft är väldigt "lagom" att läsa för min del. Dagon lär vara en av Lovecrafts mer populära noveller.

*

Jag har läst Dagon som en del i novellutmaningen. Den passar synnerligen bra i kategorin "en novell som utspelar sig på havet".

PS Dagon finns på svenska i novellsamlingen Skräcknoveller. Vill man inte skaffa hela samlingen, utan bara läsa just Dagon, så finns den utgiven som ebok på engelska. Klicka på namnet "Dagon" i min text här ovanför, så kommer du till novellen på engelska. DS

Var du lycklig farmor?

Malou von Sivers har gjort skönlitterär debut med en novell. Var du lycklig farmor? heter den.

Omslag: Petra Wester Norgren.

Barnbarnet tittar på bröllopsbilden från förr och ställer en kanske utmanande fråga till sin farmor Hedvig. Hon börjar tänka efter. Hur har hennes liv blivit?

Hedvig var uppvaktad av två bröder en solig och trevlig sommar i sin ungdom. Sommaren slutar med att båda friar till henne. Vilket dilemma hon får! Ska hon välja den allvarsamme änklingen, som har två mycket små barn hemma? Eller ska hon välja den glada, bekymmerslösa brodern, som lever ett glamoröst liv i Paris? Den unga Hedvig rådfrågar sin mor, och får ett oväntat svar.

Detta är en intressant och tankeväckande novell, som får en att fundera över vägval i livet och vilka konsekvenser som dessa val kan leda till. Hedvig gör sitt val och hon verkar nästan ångra det ganska omgående. Hur gör man då? Kan man göra om sitt val? Eller kan man finna ro i att försöka göra det bästa av situationen och ändå bli lycklig? Jag tycker du ska läsa denna lilla pärla till novell och fundera på de här frågorna.

*

Jag har läst Var du lycklig farmor? som en del i novellutmaningen. Eftersom Hedvig hade en underbar tid en solig sommar, innan hon ställdes inför sitt dilemma, placerar jag denna berättelse i kategorin "en somrig novell".

Jag – ett Maria Lang-fan

Jag har alldeles nyligen läst klart den femte boken i Maria Langs långa och gedigna produktion. (Recension kommer snart.) Det är bara att konstatera att jag sannerligen har fastnat för Maria och hennes sätt att skriva. Jag tycker väldigt mycket om hennes deckare; miljöerna, personerna och det goda språk hon använder då hon skriver. Dessutom gillar jag verkligen att det är fråga om klassiska deckarnötter utan blodigt underhållningsvåld.

Maria Lang. Fotografi: svt bild.

Nu har jag bara en enda ebok kvar att läsa av Maria Langs deckare. Det är nämligen bara de sex första titlarna, som blivit eböcker hittills. Sedan gäller det att hålla tummarna för att Norstedts Förlag fortsätter att ge ut även övriga titlar i epubformat. Annars får jag göra ett undantag och i stället läsa formatet pappersböcker önske-eböcker. För jag bara måste fortsätta läsa Maria Lang!

Jag har samlat de inlägg jag hittills skrivit om Maria och hennes böcker på en särskild sida. Du hittar den via denna länk eller genom att scrolla nedåt här på bloggen och klicka på bilden av Maria i den högra spalten.

Sveriges Radio gjorde ett väldigt trevligt radioprogram till Marias 100-årsdag. Det finns kvar på deras hemsida. Det är mycket intressant att höra Maria berätta om saker och ting på sitt välformulerade sätt. Hon hade bestämda åsikter och hon tvekar inte att sätta en journalist på plats vid ett tillfälle.
 

Jaktslottet

Carl Jonas Love Almqvist skrev kortromanen* Jaktslottet. Den är en del av ett verk som heter Törnrosens bok**. I denna ingår flera delar, som delvis tycks höra ihop med varandra. Jag har dock än så länge bara läst just Jaktslottet, som är en sorts introduktion till det slott där Törnrosens övriga separata berättelser utspelar sig.

I Jaktslottet får läsaren möta både Hugo Löwenstjerna, som innehar själva slottet, och dennes närmaste krets av anhöriga och bekanta. Där finns bland annat Hugos bror Andreas, sönerna Henrik och Frans, dottern Aurora samt brorsbarnen Julianus och Ulrica Sofia. Många namn nämns och det är ganska klurigt att hålla reda på vem som är vem, så jag reserverar mig för min uppräkning här.

Hugo har hunnit bli sextio år och änkling. Hans barn är i sena tonåren eller unga vuxna. Han har ganska bestämda uppfattningar om saker och ting samt fasta rutiner och vanor. Bland annat ska samtliga medlemmar i familjen samlas klockan 18 och turas om att underhålla varandra med berättelser. Varje person har ansvar för berättandet under en kväll. Nästa kväll är det någon annans tur. Inget av barnen får heller bege sig ut i världen förrän de hunnit bli 21 år och sex månader. Det var vid den åldern, som Hugo själv begav sig hemifrån en gång i tiden. På detta sätt vill Hugo bibringa sina barn bästa möjliga fostran och kunskap.

En dag beger sig kusinerna Frans och Julianus ut på ritt för att inspektera ett avlägset vattenverk, som hör till godsets domäner. På hemvägen kommer de ifrån varandra och Julianus blir kvar i den djupa skogen. Han är till en början inte orolig över detta, utan njuter av skogsmiljön. Men plötsligt blir han hotad och attackerad av en varg. Det hela kunde ha slutat mycket illa, men som tur är blir Julianus räddad av en främmande herre, som avlossar ett skott som fäller vargen. Julianus häst har dock kommit till skada och Julianus själv har fått sin hand sargad. Den främmande visar sig heta Richard Furumo, och Julianus drar slutsatsen att denne är en skogsbonde. Richard besitter emellertid oanande egenskaper och bildning. Det hela slutar med att Julianus bjuder in Richard till Jaktslottet. Hugo blir så förtjust i Richard och hans goda egenskaper och utbildning, att han föreslår att Richard ska komma till slottet varje kväll klockan 18 och underhålla/utbilda hela familjen med goda berättelser.

Jaktslottet är skriven på (för oss som lever nu) äldre svenska, både vad gäller stavning och uttryckssätt. Jag tyckte därför att det var ganska svårt att skapa sig ett sammanhang till en början. Dessutom nämndes så många namn att det inledningsvis var svårt att hålla reda på vem som var vem. Långa, snirkliga meningar gjorde inte saken lättare. Därför får jag reservera mig för att jag kanske missuppfattat något av innehållet. Men i stort sett är handlingen så som jag beskrivit här ovanför.

Jag funderade en del på vad Almqvist ville väcka för tankar med Jaktslottet. Då jag läste klassikern Det går an stod det ganska snabbt klart att han ville belysa nya sätt att se på saker och skeenden i dåtidens samhälle. Genom huvudpersonen Sara visar Almqvist på orättvisor inom skråväsendet. Han visar också hur en självständig kvinna ordnar sitt liv efter eget huvud för att behålla sin frihet och inte tvingas in under en makes förmyndarskap. I Jaktslottet gör han delvis något liknande. Richard Furumo är en man, som omgivningen först försöker placera i ett "fack" enligt dåtidens normer. Men ganska snart inser de att Richard inte motsvarar vad man kan förvänta sig av någon ur just ett sådant "fack". Han lever som en skogsbonde, men är bildad och medveten som en bättre bemedlad. Vem är han då? Hur ska man då se på honom? Det var säkert tankeväckande för Almqvists samtid och säkert provocerande också. Det är en tanke man även kan ha med sig i vår egen tid; det är lätt att kanske alltför snabbt bedöma någon efter första intryck eller hur de ser ut. Jaktslottet innehåller ett odödligt budskap, med andra ord.

Det är intressant att läsa Almqvists verk. Men just Jaktslottet var svår att komma igenom på grund av det, för mig, ålderdomliga språket. Jag skulle på sätt och vis hellre rekommendera att läsa Det går an.

*

I novellutmaningen ingår kategorin "läs en novell av en författare som har samma för-, mellan- eller efternamn som du". Jag placerar Jaktslottet i den kategorin och sedan lämnar jag åt dig som läser denna text att fundera på om jag heter Carl, Jonas, Love eller Almqvist. ;-)

*En kortroman beskrivs som ett mellanting mellan en novell och en roman. Den kan också kallas novella och har kapitelindelning.

**Vill du fördjupa dig i Törnrosens bok, finner du den gratis hos Litteraturbanken.

Damen med hunden

Anton Tjechovs liv är mycket intressant att läsa om. Han och hans syskon växte upp med en familjetyrann till far och en sagoberätterska till mor. Då fadern blev bankrutt, blev det mer eller mindre den unge Antons uppgift att försörja familjen, trots att han studerade. Han fann flera olika sätt att försörja sig – ett av dem var att skriva korta texter till tidningar. Sedermera tog Anton läkarexamen. Under sin karriär som doktor tjänade han nästan inga pengar, eftersom han gärna hjälpte sjuka fattiga utan att ta betalt. Därför fortsatte han att skriva och hans texter blev populära. Anton Tjechov var oerhört produktiv under sitt 44 år korta liv. Han avled 1904 i tuberkulos. Under de sista åren tillbringade Anton tid i badorten Jalta vid Svarta havets kust. Där skrev han en novell, som på svenska heter Damen med hunden. Den anses som en av hans mest betydande och publicerades 1899. Anton Tjechov skrev inte bara noveller, utan även pjäser. Vissa av dessa sätts fortfarande upp. Själv trodde han inte att någon skulle minnas honom efter hans död. Tänk så fel han hade och så odödlig han blivit!

Anton Tjechov. Bild via Wikimedia Commons.

Damen med hunden är en ny kvinna, som visar sig i Jalta. Ingen har sett henne där förut. Hon ter sig lockande för den notoriskt otrogne Gurov. Han är gift, men tar alla chanser att lägga an på en kvinna. Därför har han också kommit att se på kvinnor som något slags lägre stående varelser. Det visar sig att damen med hunden också är gift. Gurov lyckas med sitt försåt och han och damen inleder en kort relation. De är båda övertygade om att de endast kommer att träffas där och då, och sedan resa tillbaka till sina respektive ordinarie liv. Men då insåg de inte att deras känslor skulle spela dem ett spratt. Gurov kan inte släppa tanken på damen. Han beger sig till Moskva och hennes hemkvarter. Känslorna är ömsesidiga och de inser att de inte kan leva utan varandra. Hur ska de nu lösa detta dilemma, då de båda redan lever i varsitt äktenskap?

Jag har inte läst något av Tjechov tidigare, så detta var en intressant erfarenhet. Efter att dessutom ha läst lite om hans liv*, har jag blivit nyfiken på att läsa fler av hans titlar. Han hämtade inspiration från sitt liv som läkare, eftersom han genom detta fick insyn i såväl "höga" som "låga" människors förhållanden. Han lär ha antecknat: "Aristokrater? Samma fula kroppar och fysiska orenhet, samma tandlösa ålderdom och motbjudande död, som hos torggummorna."

*

Jag har läst Damen med hunden** som en del i novellutmaningen. Den får sin plats i kategorin "en novell av en rysk författare".

*Det lilla jag berättar om Anton Tjechovs liv i inledningen, är bara en bråkdel av allt han varit med om.

**Staffan Skott har översatt denna version av Damen med hunden till svenska.

EU och ebokmomsen

Under veckan som gått har jag, tack vare länkar förmedlade på Elibs Twitterkonto, kunnat läsa att EU nu (äntligen!) börjar arbeta för en möjlighet till sänkt moms på eböcker. Det var inte en dag för tidigt, tycker jag. EU planerar att låta varje land bestämma själv huruvida de vill jämställa momsen på pappersböcker respektive eböcker. Läs mer om detta hos till exempel Svenska Dagbladet, Svensk Bokhandel och Barometern.

I Sverige är just nu momsen på eböcker 25 procent och momsen på pappersböcker är 6 procent. Om man köper en titel som ebok betalar man alltså högre skatt, jämfört med om man väljer att köpa exakt samma titel som pappersbok. Väldigt orättvist! Bakgrunden är att eboken betraktas som en tjänst och beskattas som en sådan. EU har hittills inte tillåtit något land i unionen att tillämpa sitt eget synsätt på denna beskattning. Ändå har vissa modiga utbrytare gjort försök att sätta sin egen moms. Läs mer om det här, här och här.

Under senare år har en del kampanjer förekommit för att påverka EU i den här frågan. Fransmännen stod bakom en kampanj vid namn #ThatIsNotABook. Här i Sverige drev författare och förläggare kampanjen Bokvalet i somras.

Nu återstår att "se kvarnarna mala", även om det antagligen kommer att gå långsamt. Först ska EU besluta i frågan, vilket tydligen tyvärr inte kan ske förrän 2017. Sedan gissar jag att de svenska, politiska kvarnarna måste mala frågan också. Det lär ta sin lilla tid, det också. I värsta fall bestämmer sig de svenska politikerna för att behålla den höga momsen. Men man får verkligen hoppas att de sänker den. Man kan fundera på om vi kommer att få lägre ebokmoms redan före 2020 eller om det dröjer till efter detta decennieskifte.

Om att råka träffa den hundraprocentigt rätta flickan en vacker aprilmorgon

Novellen med den långa titeln Om att råka träffa den hundraprocentigt rätta flickan en vacker aprilmorgon är skriven av Haruki Murakami. Den är publicerad i samlingen Elefanten som gick upp i rök. Översättningen till svenska är gjord av Eiko och Yukiko Duke. Det passar riktigt bra att läsa den just nu, när april bjuder på fina morgnar.

Omslag: Sara R Acedo.

Detta är en väldigt romantisk novell där berättaren funderar över det faktum att han plötsligt en aprilmorgon går förbi den "hundraprocentigt rätta flickan". Hur kan han veta att det är fråga om den rätta då? Jo, hans inre skakar som ett jordskalv och hans mun blir torr som en öken. Detta känner han redan på femtio meters avstånd från flickan, som snarare är en kvinna på närmare trettio år. Han funderar på att han skulle vilja lära känna henne närmre. Men hur inleder man ett samtal med någon som man möter på gatan? Berättaren är inte den som skulle fyra av en kort, snabb "raggningsreplik". Nä, han tänker ut en hel liten berättelse att inleda bekantskapen med. Det är en mycket romantisk historia, som dessutom fungerar som en sorts "metaberättelse" till novellen.

Jag har inte läst Haruki Murakami tidigare. Jag måste säga att efter att ha läst några (inte alla) av novellerna i Elefanten som gick upp i rök är jag lite kluven. Somligt är bra och somligt ger ett konstigt intryck på mig. Haruki rör sig i vardagen och det vardagliga, men plötsligt händer mer eller mindre märkliga ting. Det kan hända att jag behöver läsa mer Murakami för att vänja mig.

*

Detta är ännu en novell, som jag läst inom ramen för novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell med en siffra i titeln". Etthundra är förstås ingen siffra. Men jag tycker att eftersom detta tal består av siffror, så kan novellen placeras inom kategorin ändå.

Eboken vitaliserar hela bokbranschen ...

... läser jag i en intressant krönika i Kristianstadsbladet idag. Det är Alexandra Borg som pekar på flera punkter, där eboken har påverkat både pappersböckernas utformning, utgivningen samt försäljningen av böcker.

Summan av alltsammans är att vi läser mer idag. Oavsett vilket format man föredrar, så är det viktigt att läsningen ökar. Besök Kristianstadsbladet och läs mer i Alexandras krönika!

The Statement of Randolph Carter

Idag har det blivit "en annan dag" och bloggen lever vidare i högsta välmåga, precis som eböckerna. Att EU skulle förbjuda dem var ju bara ett aprilskämt från hemsidan Boktugg. Du missade väl inte att läsa det roliga och välformulerade inlägget hos dem? Själv tycker jag att det var det mest lysande aprilskämt jag sett på länge. Du finner inlägget via denna länk, om du vill läsa det igen.

Idag blir det en ny novellrecension. Jag spurtar i novellutmaningen och lägger in en extra växel i novelläsningen. Dagens berättelse heter The Statement of Randolph Carter och är skriven av ingen mindre än skräcknovellernas nestor, H P Lovecraft. Den publicerades första gången 1920. 

Randolph Carter har varit biträde åt en vän i dennes forskning om mystiska, okända ting. Under deras senaste expedition till en träskmark fylld av dolda, farliga hemligheter, har vännen försvunnit. Då berättelsen börjar är Carter i förhör angående försvinnandet. Inledningsvis hävdar han att han inte minns särskilt mycket av expeditionen – så fasansfulla var hans upplevelser. Men undan för undan får läsaren veta vad som hänt.

De båda vännerna har helt enkelt öppnat en mycket gammal grav. Eftersom Carters vän varit den som kunnat mest om dessa okända hemligheter, var det också han som steg ned i den krypta, som fanns dold under gravstenen. Med sig har han en telefon och rikliga mängder telefonsladd. (Ja, detta var alltså långt före mobiltelefonernas tid, och telefoner behövde en sladd för att fungera.) Carter finns kvar ovan jord och har en annan telefon, som är ihopkopplad med vännens via sladden. Då vännen befinner sig långt nere i kryptan ringer han Carter. Det är definitivt inte för att småprata om väder och vind, som han ringer. Han uppmanar helt kort Carter att snabbt lägga stenen på graven igen och fly för sitt liv. Carter protesterar och vill komma ner och hjälpa vännen. Detta bemöts bara med ytterligare uppmaningar att illa kvickt fly. Sedan blir det tyst i luren. Vad har egentligen hänt? Plötsligt får Carter höra att någon är i luren igen. Är det vännen?

Gillar du genren skräck, är H P Lovecraft ett "måste" att läsa. Han skrev massor av noveller, och jag har bara hunnit läsa en bråkdel än så länge. Men av de jag läst, kan jag säga att variationen är stor. Det handlar om allt från fasansfulla monster till mer sorgliga noveller. För den som vill ha ett bra urval, kan jag rekommendera samlingen Skräcknoveller, som kom ut för knappt ett år sedan. Annars finns novellerna att köpa styckevis också– en del på svenska och åtskilliga på engelska.

*

Jag har läst The Statement of Randolph Carter som en del i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell på engelska".

Det bittra slutet ...

Idag nåddes vi av den tragiska nyheten att EU kommer att förbjuda alla eböcker. De har, enligt bloggen Boktugg, funnit forskningsrön som bevisar att det är förkastligt, ja, till och med skadligt att läsa eböcker. Själv är jag förstås av en helt annan åsikt, men förbud är ju förbud. Eftersom detta står för dörren, ser jag ingen annan råd än att lägga ner den här bloggen. Den handlar ju bara om eböcker och förbjuds de återstår inget för mig att skriva om.

Så ... ja, mina vänner, då återstår bara att konstatera att "i morgon är en annan dag". ;-)