Tiden är ingenting

Just när jag tyckte att det börjar bli svårare att finna noveller till de kategorier jag har kvar i novellutmaningen, såg jag ett mycket bra tips på Mandelhjärtas blogg. Hon hade läst flera noveller och jag blev riktigt nyfiken på en av dem. Den är skriven av Ulf Nilsson och heter Tiden är ingenting.

Jag har läst flera av Ulfs böcker då jag var yngre. Eftersom jag tyckte mycket om dem och eftersom beskrivningen av Tiden är ingenting lät lockande, var det självklart att följa Mandelhjärtas tips. Berättelsen är en blandning av stark kärlek och mystik. För vad händer egentligen med tiden i den här novellen?

Den unga urmakerskan Julia får chansen att ta över en gammal anrik urmakarverkstad. Inledningsvis vet hon ingenting om dess ursprung. Men den ursprunglige ägaren, Hans, väcker hennes nyfikenhet. När hon genom äldre kunder får höra om honom, när hon finner gamla kärleksbrev och när hon i gamla klockor av olika slag upptäcker små kärleksbudskap från honom till någon som heter Maria, blir hon så nyfiken att hon bara måste ta reda på vem han egentligen var. Hennes nyfikenhet blir en besatthet. Går det att med tidens hjälp möta Hans?

Tiden är ingenting är en mycket fascinerande berättelse. Jag slukade den från början till slut, eftersom jag i likhet med Julia ville veta vad som hänt Hans och Maria. Dessutom innehåller novellen många beskrivningar av ur och urmakeri – spännande och lärorikt att få ta del av, det också. "Tiden är ingenting", hävdar Julia, och det är något att fundera på.

  *

Precis som Mandelhjärta, placerar jag Tiden är ingenting i kategorin "en novell av en Augustpristagare", eftersom Ulf Nilsson fått detta pris hela två gånger.