Port Michèle

Jag läste den fantastiska Enkel biljett till nattens ände*, skriven av Johan Frick, och visste att jag absolut ville återvända till den värld han skapat. Den "resan" har jag nu påbörjat genom att läsa berättelserna, som ingår i Enkel biljett till nattens ände, i novellform. Först ut blir Port Michèle, som publicerades redan sommaren 2013.

Omslag: Filip Rensfelt.

Som läsare kastas man rakt in i Glums värld. Han jobbar med att rensa livsfarlig xenotech, som blivit kvar sedan kriget. Glum vet inte vem han egentligen är. Han har en vag förnimmelse av att hans namn är ett annat. Tillsammans med en uppgiven och uttråkad speditörsassistent vid namn Solange lyckas han dock komma underfund med ett och annat. Anledningen till att han blivit förflyttad till en så gudsförgäten håla som Port Michèle samt avprogrammerad alla sina minnen visar sig vara djupt tragisk. Frågan är dock om han och Solange kommer att kunna ta sig ifrån Port Michèle?

Port Michèle är något så ovanligt som en novell med kapitel – och dessutom namngivna sådana. Johan Frick var en lysande berättare. Redan från början rycks man med och undrar nyfiket vad xenotech är, vem Glum är, varför han befinner sig i Port Michèle ... Lägg därtill en franskinspirerad kultur placerad någonstans långt ute i universum i science fiction-miljö – det kan inte det bli bättre!

*

Port Michèle är en novell, som jag tar med i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell som har namnet på en stad i titeln". Port Michèle är egentligen ingen stad, enligt Glum, utan bara en hamn för rymdskeppen. Solange tycker att det bara är en usel håla. Man kan dessutom fråga sig om det borde vara en känd "jord-stad" i titeln, men jag väljer ändå att placera berättelsen så här.

*Missade du min recension av Enkel biljett till nattens ände? Du finner den genom denna länk.