Chefen fru Ingeborg

Månadens klassiska läsning inom ramen för Klassikercirkeln var Hjalmar Bergmans Chefen fru Ingeborg. Jag har inte läst den tidigare, men annat som Bergman skrivit har jag gillat, så jag tyckte det skulle bli spännande att ta mig an även Ingeborg. Boken publicerades första gången 1924. En TV-serie spelades in 1993.

TV-seriens fru Ingeborg, gestaltad av Mona Malm.

Ingeborg är en kvinna i sina bästa år, närmare bestämt omkring de femtio. I alla fall skulle vi betrakta hennes ålder så idag. Då, när boken utspelar sig, ansågs hon snarare vara på väg mot både ålderdom och förfall. Ingeborg är änka och har efter makens död fortsatt att driva hans framgångsrika, exklusiva klädbutik. Barnen har blivit vuxna. Sonen är ivrig att få ta över firman. Dottern har förlovat sig. Ingeborg inser att hon håller på att lämnas ensam, att hon snart inte har någon viktig uppgift i livet – vare sig som mor eller som yrkeskvinna. Hon går in i en kris och blir i stort sett lika förvirrad som en tonåring som ännu inte funnit sin rätta väg i livet.

Sådan är situationen då läsaren får möta Ingeborg. Under bokens lopp får man följa hennes tankar och vedermödor kring både firmans skötsel och familjens (som hon upplever det) splittring. Ingeborgs sökande efter en "ny" identitet eller en ny roll är på sätt och vis hjärtskärande. Hon går vilse i tillvaron. Men på samma gång kan man som utomstående betraktare tycka att hon verkligen beter sig knepigt många gånger. Det är inte utan att Ingeborg själv också kan se detta emellanåt. Men hon drivs av sina inre demoner och boken blir alltmer tragisk ju längre in i den man kommer. Den började på ett mycket intressant och tankeväckande sätt, men då jag närmar mig slutet är jag inte längre särskilt road eller intresserad. Ingeborg hade många möjligheter att ordna sitt "nya" liv. Pengar saknades inte. Ändå väljer hon en så tragisk utväg. Jag har svårt att förstå det.

Chefen fru Ingeborg finns utgiven i ett flertal olika utgåvor som ebok. Men du kan också skaffa den alldeles gratis hos Litteraturbanken.

Port Michèle

Jag läste den fantastiska Enkel biljett till nattens ände*, skriven av Johan Frick, och visste att jag absolut ville återvända till den värld han skapat. Den "resan" har jag nu påbörjat genom att läsa berättelserna, som ingår i Enkel biljett till nattens ände, i novellform. Först ut blir Port Michèle, som publicerades redan sommaren 2013.

Omslag: Filip Rensfelt.

Som läsare kastas man rakt in i Glums värld. Han jobbar med att rensa livsfarlig xenotech, som blivit kvar sedan kriget. Glum vet inte vem han egentligen är. Han har en vag förnimmelse av att hans namn är ett annat. Tillsammans med en uppgiven och uttråkad speditörsassistent vid namn Solange lyckas han dock komma underfund med ett och annat. Anledningen till att han blivit förflyttad till en så gudsförgäten håla som Port Michèle samt avprogrammerad alla sina minnen visar sig vara djupt tragisk. Frågan är dock om han och Solange kommer att kunna ta sig ifrån Port Michèle?

Port Michèle är något så ovanligt som en novell med kapitel – och dessutom namngivna sådana. Johan Frick var en lysande berättare. Redan från början rycks man med och undrar nyfiket vad xenotech är, vem Glum är, varför han befinner sig i Port Michèle ... Lägg därtill en franskinspirerad kultur placerad någonstans långt ute i universum i science fiction-miljö – det kan inte det bli bättre!

*

Port Michèle är en novell, som jag tar med i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell som har namnet på en stad i titeln". Port Michèle är egentligen ingen stad, enligt Glum, utan bara en hamn för rymdskeppen. Solange tycker att det bara är en usel håla. Man kan dessutom fråga sig om det borde vara en känd "jord-stad" i titeln, men jag väljer ändå att placera berättelsen så här.

*Missade du min recension av Enkel biljett till nattens ände? Du finner den genom denna länk.

Vilken fin reklam!

Tja, reklam är väl inte direkt något jag jublar över normalt sett. Men när jag såg denna sida i det danska resenärmagasinet Ud & Se, som distribueras till DSB's kunder i tågen, kunde jag verkligen inte låta bli att glädjas.

Denna sida är reklam från det danska bokförlaget Gyldendal. De vill visa upp en bok ur utgivningen som heter Spejl, skulder, blink*. Och se bara hur de gör det! Nere i högra hörnet visas en bild av boken och det framgår tydligt att den finns som både pappersbok och ebok! Dessutom finns där en QR-kod som man kan scanna med sin QR-läsare på telefonen och på så vis få tillgång till de två första kapitlen.

Så här tycker jag att det ska se ut när man gör reklam för en bok, oavsett om det är i en tidning eller det är på till exempel en bokmässa. Tala om för kunden/bokläsaren att titeln finns i flera format och tydliggör vilka dessa format är! Att dessutom ha en QR-kod som bjuder på provläsning ökar ju verkligen chansen att kunden fastnar för boken och skaffar den.

När jag var i Edinburgh på semester häromåret, lade jag märke till att pappersböckerna i boklådorna hade information på baksidan om de fanns utgivna i fler format. Detta är förstås också en utmärkt service till kunden, tycker jag.

Senast jag själv var på bokmässan i Göteborg blev jag en besviken kund, eftersom jag inte kunde finna information om huruvida titlarna som presenterades fanns som eböcker eller ej. Jag blev hela tiden tvungen att söka upp personal för att fråga. När man som förlag gör så, tycker jag att man missar att ge fullständig service och "överger" kundgruppen "eboknördar". Jag skrev ett inlägg om detta och du finner det genom denna länk.

Fortfarande är jag allra mest imponerad av hur Saxo gjorde på den danska bokmässan Bogforum häromåret. Där fanns en superstor monter för eboknördar. Man kunde titta på läsplattor och fick massor med finfina mässerbjudanden via QR-koder. Eböckerna visades upp i stora "bokhyllor", som var "tapetserade" på väggarna i montern. Se de bilder jag tog och läs det jag skrev om Saxos fina monter genom denna länk.

Med tanke på all sorts teknik vi numera har tillgång till, är det egentligen bara fantasin som sätter gränser för hur man kan locka köpare till eböckerna. Men det gäller ju förstås också att man som förlag inser att lite reklam för eböckernas existens inte skulle skada. ;-)

*Blev du nyfiken på den danska boken? Den är skriven av Dorthe Nors och kom ut i början av februari i år. Så här beskriver förlaget handlingen:

"Sonja kan ikke skifte gear. Det er faktisk tvivlsomt, om hun overhovedet er sådan en, der kan lære at køre bil.Hun er ældre end de andre på køreskolen, og hendes kørelærer Jytte har så meget på hjerte, at hun ikke har tid til at lære Sonja om gearskifte. Hun ordner det bare for hende. På sjette måned. Sonja bor alene i København, oversætter svenske krimier og går til massage hos Ellen, som tydeligt kan mærke problemerne hobe sig op i hendes bindevæv. Hjemme i Jylland går Sonjas søster rundt og vil ikke tage telefonen, men Sonja er en fighter. Det har hun altid fået at vide, og en dag får hun endelig samlet mod til sig og beder om at skifte kørelærer. Kan man for fanden ikke bare lære at køre bil?"

Faktum är att jag funderar på att läsa den. Den finns, förutom de båda nämnda formaten, även som ljudbok. Det skulle vara utmärkt att lyssna på den och på samma gång öva upp sin danska ännu mer, tänker jag.

Linus Jonkmans kommande bok

För ett par, tre år sedan läste jag Linus Jonkmans bok Introvert - den tysta revolutionen med stort intresse. Nu ser jag mycket fram emot hans kommande titel Själv - kraften i egentid.

Omslag: Pär Wickholm.

Förlagets beskrivning av boken väckte mitt intresse:

"Linus Jonkman gräver sig nu ännu djupare ner i det mänskliga behovet av att få vara för sig själv: Självsamhet är konsten att njuta av sitt eget sällskap. Det är en plattform för dagdrömmar, grubblerier, kreativitet, och analys. Fast främst är självsamhet en känsla som gör att egna stunder blir en njutning och en källa ur vilken vi hämtar de bästa av våra tankar."

Jag lade genast märke till ordet "självsamhet". Vilket talande begrepp! Ordet ensamhet skulle ju på sätt och vis kunna användas i samma betydelse. Men det är också ett ord, som till stor del färgats av dess negativa sida. Att en människa är ensam kan vara både sorgligt och tragiskt, om det inte är självvalt. Då passar självsamhet väldigt bra för de som faktiskt tycker att de behöver få vara för sig själva emellanåt.

Ännu mer nyfiken på den nya boken, blev jag då jag läste Peter Letmarks intressanta artikel i DN. Detta är definitivt en ebok jag kommer att läsa under våren. Den ser ut att dyka upp mot slutet av mars.

Bokrea pågår!

Det undgår väl ingen boknörd vad det är för fröjdefull högtid just nu!? Även den som är eboknörd kan glädjas åt finfina fynd vid den här tiden på året. Själv har jag inte tid att vare sig reaboktipsa eller sondera bland fyndmöjligheterna. Då är det tur att Elib har gjort ett inlägg på sin blogg med länkar till ebokfynden.

Bild via Nurture Your Books.

Jag passar också på att återvinna ett tidigare blogginlägg. Har du inte redan läst mina tankar om bokrean i största allmänhet, så kan du följa denna länk och göra det nu. "Glad bokrea!" önskar jag er alla. Fynda på!

Tiden är ingenting

Just när jag tyckte att det börjar bli svårare att finna noveller till de kategorier jag har kvar i novellutmaningen, såg jag ett mycket bra tips på Mandelhjärtas blogg. Hon hade läst flera noveller och jag blev riktigt nyfiken på en av dem. Den är skriven av Ulf Nilsson och heter Tiden är ingenting.

Jag har läst flera av Ulfs böcker då jag var yngre. Eftersom jag tyckte mycket om dem och eftersom beskrivningen av Tiden är ingenting lät lockande, var det självklart att följa Mandelhjärtas tips. Berättelsen är en blandning av stark kärlek och mystik. För vad händer egentligen med tiden i den här novellen?

Den unga urmakerskan Julia får chansen att ta över en gammal anrik urmakarverkstad. Inledningsvis vet hon ingenting om dess ursprung. Men den ursprunglige ägaren, Hans, väcker hennes nyfikenhet. När hon genom äldre kunder får höra om honom, när hon finner gamla kärleksbrev och när hon i gamla klockor av olika slag upptäcker små kärleksbudskap från honom till någon som heter Maria, blir hon så nyfiken att hon bara måste ta reda på vem han egentligen var. Hennes nyfikenhet blir en besatthet. Går det att med tidens hjälp möta Hans?

Tiden är ingenting är en mycket fascinerande berättelse. Jag slukade den från början till slut, eftersom jag i likhet med Julia ville veta vad som hänt Hans och Maria. Dessutom innehåller novellen många beskrivningar av ur och urmakeri – spännande och lärorikt att få ta del av, det också. "Tiden är ingenting", hävdar Julia, och det är något att fundera på.

  *

Precis som Mandelhjärta, placerar jag Tiden är ingenting i kategorin "en novell av en Augustpristagare", eftersom Ulf Nilsson fått detta pris hela två gånger.

Gästkatten

Ibland kan man som bokläsare vilja avnjuta stillsamma berättelser mellan andra mer actionfyllda äventyr. Då är den trivsamma boken Gästkatten utmärkt läsning. Den är skriven av den japanske författaren Takashi Hiraide och översatt till svenska av Vibeke Emond.

Omslagsbild: detalj från "Chat Couturier",
gjord av Tsuguharu Foujita 1927.

Författaren bodde med sin hustru i ett villakvarter i utkanten av Tokyo då de var i trettioårsåldern. De hyrde ett litet annex med en mycket liten täppa, som hörde till ett stort hus med en mycket stor och välskött trädgård. Det större huset ägdes och beboddes av ett äldre par. Dessvärre hade den gamle mannen och tillika trädgårdsentusiasten blivit så skröplig så att paret beslutat sig för att flytta till ett äldreboende. Författaren och hans hustru, som jobbar hemifrån båda två, får löfte om att använda den stora trädgården och det stora huset mot att de ser efter det.

Ungefär samtidigt som detta sker, tar en annan granne sig an en liten bortkommen kattunge. Det visar sig vara en alldeles särskilt söt liten katt. Den ger sig ut på äventyr i kvarteren och börjar komma och hälsa på hos författaren och hans hustru. Aldrig vill den bli upplockad i famnen, men den gör sig gärna hemmastadd och finner sovplatser i deras lilla hem. De ger den mat och ser fram emot och gläds mycket åt dess besök.

Utöver berättelsen om den lilla gästkatten får man som läsare ta del av författarens iakttagelser av flora och fauna i den stora trädgården. Som före detta trädgårdsägare förstår jag hans fascination över det han ser. Både författaren och hans fru leker gärna med gästkatten i den stora trädgården. Som ett hotfullt regnmoln hänger dessvärre deras förestående avflyttning från annexet över dem. Var ska de bo? Kan de finna en bostad inom rimligt avstånd från gästkattens bostad?

Gästkatten är en stillsam och fin liten berättelse om ett vardagsliv i Japan, en trädgård och en katts betydelse, inte bara för sin ägare, utan också för andra runt omkring. Läs den när du har behov av en lugn bok.

Pingvinlektionerna

Tycker du om att läsa om djur? I så fall måste du absolut läsa den underbara lilla boken Pingvinlektionerna, som Tom Michell har skrivit. Mycket söta illustrationer har Neil Baker gjort. Nille Lindgren har översatt berättelsen till svenska.

Illustration: Neil Baker.

Tom bestämde sig tidigt i livet – redan när han var barn – att han skulle bege sig till Sydamerika när han blev tillräckligt gammal. Då han var strax efter 20 år, tyckte han att tiden var mogen. Trots anhörigas protester (detta var på 1970-talet och många länder i Sydamerika var präglade av oroligheter) gav han sig iväg. Han hade sökt och fått en tjänst som lärare på en internatskola i Argentina.

Under ett lov besökte han Uruguay. Dagen innan hemresan till Argentina fick han syn på det tragiska resultatet av en miljökatastrof; tusentals pingviner hade fallit offer för ett oljeutsläpp, dött och blivit uppspolade på en strand. Mitt bland alla de döda, upptäckte Tom dock en liten stackare som var vid liv. Hans samvete bjöd honom att göra vad han kunde för denna överlevare. Under stor möda lyckades han få med sig pingvinen till den lägenhet han lånade och tvättade av den oljan. Sedan tänkte han släppa ut den i havet igen. Men när Tom burit ner pingvinen till en ren strand, vill den lilla krabaten inte ge sig iväg ut till havs*. När Tom vänder på klacken för att lämna både stranden och pingvinen, följer den efter honom. Tom funderar på vad han ska göra, och bestämmer sig för att ta med sig sin nya vän till Argentina. Det är förstås inget lätt företag, eftersom han i princip måste smuggla in fågeln.

Juan Salvador, som blir pingvinens namn, får sedermera bo på internatet till både elevernas och personalens stora glädje. Tanken är att så fort Juan Salvador återfått sitt naturliga lager av skyddande fetter i fjäderdräkten, ska han flytta till antingen ett zoo eller till en vild pingvinkoloni. Under tiden visar det sig att han blir mycket betydelsefull för många människor. Juan är en mycket sällskaplig och vänlig pingvin, som trivs bra i människornas sällskap.

Juan Salvador var en magellanpingvin. Fotograf: David. Bild via Wikipedia.

Pingvinlektionerna är en mycket rar liten historia, som man blir väldigt glad och varm i hjärtat av. Den är både välskriven och lättläst. Mellan Tom och Juan Salvador utspelar sig emellanåt en och annan liten rolig "dialog" – helt baserade på Toms tolkningar av pingvinens beteende förstås. Jag kan inte låta bli att fascineras av Juan Salvadors klokhet. Det är kul att få lära sig lite mer om pingviner. Utöver den fina berättelsen om pingvinen och människorna runt honom, får man också en liten inblick i hur det kunde vara att leva i Sydamerika på 1970-talet. Toms utflykter till de södra delarna av kontinenten och hans skildringar av natur, djur och miljö är mycket intressanta att läsa. Jag tycker verkligen att du ska läsa Pingvinlektionerna!

*Varför ville inte pingvinen ge sig av så fort han hade möjlighet? Det fick Tom till sist ett svar på. Läs boken så får du också veta anledningen.

När livet börjar om

Att öppna sitt hem och bli vän med en helt okänd människa är en viktig del i boken När livet börjar om. Det är Lucy Dillons senaste titel. För den som gillar hennes författarskap och den typ av böcker hon skriver, är denna bok verkligen "ett måste" att läsa. Översättningen har Ann Björkhem gjort. När livet börjar om har sin självklara plats bland mina boktips idag på finska Vändagen.

Omslagsdesign: Anna Henriksson.

Libby och Jason har flyttat ut till lilla Longhampton. De har lämnat sitt lyxiga liv i London för att ta över familjehotellet, The Swan, sedan Jasons far dött. Jasons mor behöver få ta det litet lugnare, tycker sonen och svärdottern. De har stora planer för hotellet. Det ska lyxrenoveras och på så sätt dra till sig en helt ny köpstark kundkrets. Men att driva ett eget företag är inte helt lätt. Det kostar pengar att renovera. Pengar har de på "renoveringskontot". Det tror Libby i alla fall.

En dag inträffar en bilolycka utanför hotellet. En ung kvinna blir påkörd och svårt skadad. Fysiskt återhämtar hon sig snabbt och bra. Men minnet har hon tappat. Hon har tydligen varken haft väska eller telefon med sig, så identifieringsprocessen blir näst intill omöjlig. Däremot hade hon en liten handskriven lapp i fickan. På denna finns en adress, nämligen adressen till The Swan. Men ingen på The Swan känner igen henne.

Libby hälsar på den okända kvinnan på sjukhuset några gånger. När Pippa, som hon själv börjat kalla sig, ska skrivas ut, blir hon hänvisad till en plats på ett kvinnohärbärge eftersom man inte vet var hennes egentliga hem är. Libby blir förskräckt över detta och erbjuder Pippa att komma till hotellet i stället. Detta blir en lättnad för Pippa. Tillsammans med Libby påbörjar hon sina efterforskningar för att försöka komma underfund med vem hon egentligen är. Parallellt försöker Libby lära känna sin svärfamiljs hemligheter. Varför är äldste sonen det svarta fåret, medan Jason är mammas favorit och därmed ofelbar? Kan det få konsekvenser om man betraktas som ofelbar?

Jag gillar verkligen alla Lucy Dillons tidigare böcker, så det var en självklarhet att kasta sig över hennes nyaste så fort den kom ut. Jag blev snabbt engagerad i berättelsen och de människor som jag möter i boken. Det är både intressant, fascinerande och lite skrämmande att försöka förstå hur en människa med minnesförlust kan uppleva sin "nya" tillvaro. Ta bara det faktum att Pippa inte har några som helst kopplingar till gamla minnen och riskerar att möta människor som vet mer om henne än vad hon själv gör. Att Lucy Dillon dessutom väver in en spännande intrig i Pippas bakgrund gör inte saken sämre. Detta är en riktig bladvändare!

Jag tycker också väldigt mycket om att Lucy låter människor från tidigare böcker ha mindre eller litet större roller även i denna bok. Det är som att råka på "gamla vänner" igen. Hundar spelar en viktig roll i samtliga Lucys böcker, så även i denna. Här får man möta ett par hundar som gör besök på sjukhuset och muntrar upp patienterna där. Väldigt intressant, det också. Dessutom finns det ett Vänlighetsträd på sjukhuset. Läs boken och ta reda på vad det är för något! Jag kan verkligen varmt rekommendera När livet börjar om.

Lucy Dillons tidigare böcker ...

 ... i den ordning de skrivits.

Tisdagsklubben

För ett litet tag sedan hade mina bokcirkelvänner en bokchatt om Tisdagsklubben. Jag kunde tyvärr inte vara med då på grund av jobbet, men boken verkade bra, så jag läste den ändå. I denna bok är vänskapen central, så jag tycker det passar bra att tipsa om den idag på finska Vändagen. Anna Fredriksson heter författaren.

Omslag: Pär Wickholm.

Karin lever ett gott liv med ett arbete hon gillar, make, vuxna barn och små barnbarn. Men livet vänds plötsligt på ände då maken Sten får en stroke. Alla människor runt Karin tycks förvänta sig att hon ska finnas vid Stens sida tjugofyra timmar om dygnet. Chefen erbjuder till exempel lång ledighet. Visst vill Karin hjälpa sin make så gott hon kan i rehabiliteringsprocessen. Men det underlättar knappast att han blivit sur och vresig efter stroken. Karin anmäler sig till en avancerad matlagningskurs för att åtminstone en gång i veckan få komma bort och tänka på annat än sjukdom och rehabilitering. Flera personer i hennes närhet ser inte på detta tilltag med blida ögon. Hennes bästa väninna och tillika granne känner sig rentav utkonkurrerad av de nya vänner Karin får på kursen. Frågan är hur det ska gå med vänskapen och hur det kommer att gå med äktenskapet. Karin kämpar för att finna rätt spår i livet, så som det nu har blivit.

Jag tyckte mycket om den här boken. Den innehåller mycket som kan vara värt att fundera över och diskutera – en bra bokcirkelbok med andra ord. Det är intressant att läsa om en sextioårig kvinna och hennes vardag då hon förväntas hjälpa sin make och kommer på kant med många i sin omgivning bara för att hon vill ha en kväll i veckan för sig själv. Gammal vänskap sätts på prov. Ny vänskap kommer som en frisk fläkt. Finns det plats för båda? Jag rekommenderar verkligen Tisdagsklubben. För den som gillar mat, finns det mycket att frestas av – matlagning är Karins stora intresse och dessutom yrke.

PS Vill du veta vad mina bokcirkelvänner tyckte? Titta in hos Bokmumriken, Milla, Västmanländskan och Boktokig. DS

Våga hoppa

Idag på den finska Vändagen tycker jag att det passar bra att tipsa om tredje boken i serien om Emma. Den heter Våga hoppa och är skriven av Ann-Charlotte Ekensten. Jag har tidigare läst de båda första böckerna om Emma; Egen nyckel och Kär i kärleken. Därför kändes det kul att återigen ta del av vad Emma gör.

Illustratör: Christina Heitmann.

Emma gillar simning. Hon går till simhallen och tränar varje vecka. En dag ber hennes granne Hannes att få följa med och se på när Emma och de andra tränar. Det får han såklart, men för Emma känns det på samma gång lite pirrigt. Tänk om hon gör bort sig? När dessutom simtränaren tycker att de ska träna på att dyka från pallen just den här dagen, blir Emma riktigt nervös. Ska hon klara det?

Serien Emmas liv är skriven för de som av en eller annan anledning har svårt att läsa och förstå en mer avancerad text. Men Emma är en trevlig tjej att följa även för den som normalt läser tjockare böcker. Vem som helst kan känna sig pirrig i början av en ny vänskap – det är Emma inte ensam om. Hur det går för Emma och Hannes, deras spirande kamratskap och inte minst Emmas simhopp, tycker jag att du ska läsa om i Våga hoppa. Ann-Charlotte skriver mycket bra och lyckas fånga Emmas känslor så väl. Jag gillar också bokens fina illustrationer, som är gjorda av Christina Heitmann.

Måltavla

Jag firar den finska Vändagen idag genom att lämna en del boktips som på ett eller annat sätt rör vänskap. Först ut blir faktiskt en deckare. Det är andra boken i Ingrid Hedströms nya serie om diplomaten Astrid Sammils. Den första boken heter Bortfall, och den gav så mycket mersmak att jag nästan genast kastade mig över Måltavla.

Omslag: Dick Aschenbrenner.

Astrid blir utsatt för näthat och hatiska mail. En av näthatarna tycks ha sin hemvist nära Astrids gamla släktgård i Dalarna. Vad håller vederbörande på med? Övervakning av Astrid? På samma gång försvinner en väninna mystiskt efter att hennes make begått självmord. Astrid försöker spåra väninnan och börjar misstänka att hon kanske råkat illa ut. På Astrids mark i Dalarna finner man en död rumän. Han har fått ena armen kapad i en gammal vedkap och dött av blodförlust och chock. Har ett brott begåtts eller handlar det om en olycka? Saken blir inte bättre av att människor som haft samröre med rumänen tycks försvinna.

Vad har vänskap med dessa ruggiga händelser att göra? Jo, Astrid inledde en lite udda och oväntad vänskap med Carina i den första boken. I Måltavla fördjupas denna kamratskap. Dessa båda kvinnor hjälps åt att pussla ihop de till synes separata händelser, som de drabbas av. De hade inte klarat detta utan varandras hjälp. Dessutom bildas nätverk av kvinnor för att ge stöd åt varandra då de blir utsatta för näthat, och det är ju också en sorts vänskap.

Nu läser man inte den här boken i första hand för vänskapens skull. Det är snarare den rafflande gåtan som gjorde att jag nästan sträckläste om Astrid och Carina. Om man bortser från att ett årtal blivit fel och något enstaka annat fel, är detta en bok väl värd att läsa och rysa över.

I morgon ...

... infaller Dagen för läsro! Det är en dag man firar i Finland, men jag tycker det är en utmärkt idé att ansluta sig även om man bor i ett annat land.

Här är de "stränga" reglerna för denna viktiga dag:

1§ Läsron omfattar all slags litteratur och alla läshörnor.

2§ Det är tillåtet att läsa tillsammans.

3§ Det är tillåtet att läsa för sig själv.

4§ Det är tillåtet att läsa för andra.

5§ Det är förbjudet att störa andras läsro.

6§ Det är strängt förbjudet att störa sin egen läsro med oviktiga sysslor.

För mer inspiration, besök Finlands bokstiftelses hemsida. Förra året jobbade jag denna dag, men i år är jag ledig, så gissa om jag ska läsa! :-)

PS I morgon blir det läsroboktips* på temat vänner här i bloggen, eftersom Finland dessutom firar Vändagen då. DS

*Givetvis förprogrammerade för publicering i morgon, så att jag inte stör min egen läsro. ;-)

Brevet till Nelson Mandela

Veckans novell heter Brevet till Nelson Mandela och är skriven av Björn Vingård. Underrubriken till denna titel är "en liten berättelse om betydelsen av att aldrig ge upp".

Omslagsdesign: Mattias Boström.

Vinay Kumar är vaktmästare på den lilla polisstationen i Camps Bay i Sydafrika. Detta är berättelsen om hur han faktiskt mod alla odds fick sitt jobb och hur han kämpar på i vardagen – inte minst med tanke på att han har en mycket bestämd civilanställd kollega att tampas med.

Men faktum är att denna envisa och bestämda kollega blir hans viktigaste bundsförvant då den lilla polisstationen plötsligt en dag hotas av nedläggning. Alla andra resignerar och blir lamslagna. Vinay kläcker en idé, som kollegan hjälper honom att förverkliga. Kanske kan ett brev direkt till Nelson Mandela hjälpa? Tillsammans organiserar de båda dessutom en demonstration. Hur det går? Läs Brevet till Nelson Mandela, så får du veta! ;-)

*

Brevet till Nelson Mandela har jag läst som en del i den novellutmaning jag deltar i under året. Jag placerar den i kategorin "en novell som utspelar sig i Afrika".

Moster Malvina

Anne-Charlotte Leffler, som levde under 1800-talet, var på sin tid känd som en stor författare och dramatiker. I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige. Hon gav också ut skönlitterära berättelser, ofta i form av novellsamlingar. I en av dessa, Ur lifvet III (1889), publicerades Moster Malvina första gången. Den ebokversion jag har läst, är baserad på en en senare tryckning från 1950.

Ann-Charlotte Leffler. Okänd fotograf. Bild via Wikipedia.

Moster Malvina är en en gammal dam, som lever ensam. Hon tycks bjudas in till släktsammankomster nästan "med armbågen", det vill säga att hennes släktingar verkar känna att de måste bjuda in henne så att hon inte sitter ensam. Malvina ger också inledningsvis intrycket av att vara en dam som gärna lägger näsan i blöt och vill förhöra sig om folks allra mest privata angelägenheter. På så sätt kan man som läsare förstå att människorna runt omkring Malvina tvekar att avslöja alltför mycket för henne och behandlar henne som de gör.

Men under berättelsens gång får man som läsare lära känna moster Malvina. Man kan förstå varför hon blivit den hon nu är. Bakom fasaden finns mycket sorg. När släktingarna i all välmening presenterar ett förslag på äldrebostad för mostern, tar hon illa vid sig och står upp för sig själv. Hon menar att även om hon är både gammal, fattig och ensam, så vill hon ändå ha sin frihet i sin egen lilla bostad. Hon har trots allt ännu inte "gått i barndom" utan kan ta hand om sig och sitt.

Ann-Charlotte Leffler lyckas förmedla allt detta under loppet av en enda lysningsbjudning. Novellen utspelar sig nämligen under denna lilla tillställning. Att på bara några få sidor kunna beskriva Malvinas liv och sorg, hennes försök att trots allt leva ett så bra liv som möjligt, tycker jag är mycket skickligt. Jag förstår att Ann-Charlotte hyllades på sin tid. Novellen är mycket läsvärd och den är en klassiker på så sätt att Malvinas situation ingalunda är en isolerad företeelse från förr. Tvärtom – Ann-Charlotte beskriver en situation som än idag är högst aktuell i mer än en släkt.

*

Jag deltar i en rolig novellutmaning. Moster Malvina har jag läst som en del av denna utmaning. Nu börjar det dock bli allt svårare att placera in noveller i de kvarvarande kategorierna. Moster Malvina får sin plats i kategorin "en novell som utspelar sig i en stad/på en plats som du har besökt". Novellen inleds nämligen med att tala om att det hela utspelar sig i Göteborg.

Ann Rosmans kommande bok

Min favoritförfattare kommer med en ny titel till våren. Gissa om jag gläder mig och längtar! :-) Den nya boken heter Vågspel och innehåller historiska händelser från första världskriget. I nutid möter vi återigen kriminalaren Karin Adler. Orkneyöarna är skådeplatsen. Omslaget är verkligen något utöver det vanliga, tycker jag. Se här!

Tyvärr vet jag inte i skrivande stund vem som skapat detta läckra omslag. Nu gäller det att beväpna sig med tålamod i väntan på denna kommande godbit! Dessutom håller jag förstås en tumme för att Bonniers ger ut den som ebok.

Uppdatering: Genom Twitter fick jag svar från Bonniers. Vågspel kommer självklart som ebok också!  :-)

Bortfall

Jag gillade Ingrid Hedströms Villette-deckare mycket, så därför var det ingen tvekan; hennes nya serie måste jag bara prova. Bortfall heter den första boken om diplomaten Astrid Sammils.

Omslag: Dick Aschenbrenner.

Astrid Sammils har råkat ut för en tråkig händelse, som egentligen är privat. Men eftersom det hela hade kopplingar till jobbet, har hon dessutom råkat i onåd och blivit "sjukskriven". Hon ärver på samma gång den anrika släktgården i Dalarna efter en gammal morbror, och bestämmer sig för att resa dit för återhämtning.

Vistelsen på gården ger dock inte riktigt den avkoppling som Astrid tänkt sig. På gården finner hon en sak som kanske visar att hennes morbror varit inblandad i ett ouppklarat brott, som skedde för trettio år sedan. När hon i all hemlighet börjar nysta i det inträffade, sätter hon saker i rullning som hon inte hade en aning om. Hennes omtyckta morbror visar sig ha ett mycket tragiskt förflutet. Inte bara denna gamla familjehemlighet kommer i dagen. Astrids efterforskningar leder henne till dagens Rumänien och en ytterst tveksam medicinsk forskning.

Ingrid berättar parallellt om Astrid och hennes önskan att få veta mer om vad som hänt morbrodern samt den rumänska läkaren Daniela och hennes arbete med vad hon inledningsvis tror är seriös forskning. Bortfall är en spännande och välskriven berättelse, som givetvis bara blir mer spännande ju längre in i boken man kommer. Ingrid intygar i början av boken att allting är påhittat, men som läsare kan man ändå inte låta bli att fundera på att det faktiskt finns både historisk bakgrund och samtida bakgrund till berättelsen. Det är ruggigt att tänka på. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker om Astrid Sammils – Ingrid har skapat ännu en spännande och läsvärd serie.

Den flexibla bokhyllan

Genom den intressanta hemsidan Ebook Friendly hittade jag denna supersmarta möbel för bokälskare. Den flexibla bokhyllan!

Bild via Nendo.

Bild via Ebook Friendly.

Det är ett japansk företag, Nendo, som skapat denna innovativa design. Supersmart, tycker jag! Hyllan passar både för pappersboknörden och eboknörden. Den förstnämnda behöver ju kunna expandera sina hyllmetrar. Den som gillar eböcker kan å andra sidan behöva minimera bokhyllan i takt med att man skänker* bort pappersböcker.

Läs mer hos det japanska företaget Nendo eller hos Ebook Friendly. Hos Nendo finner du fler bilder, särskilt om du vill se detaljer av hur bokhyllan fungerar.

*Förutom att skänka bort dem, kan man sysselsätta sig med att vika origami eller göra annan pappersbokkonst för att bli av sina pappersböcker.

Delhis vackraste händer

En av mina favoritböcker genom tiderna är Delhis vackraste händer. Författaren till den heter Mikael Bergstrand. Hans far är synnerligen aktiv som bloggare och har nu kommit med den spännande nyheten att filminspelningarna av Delhis vackraste händer har inletts. Läs mer om detta i Stigges blogg.

Interiör från Bullen 1986. Fotograf: Jonn Lefmann. Bild via Wikimedia Commons.

Några scener har redan filmats på restaurang Bullen i Malmö – en plats där Göran Borg och hans kompisgäng gärna träffas. Efter att jag läst Delhis vackraste händer har jag förstås besökt Bullen ett antal gånger och känt de litterära vingslagen. ;-) Indien blir förstås inspelningsplats för de flesta händelserna i den kommande tv-serien. Premiär blir det till jul 2016, berättar Stigge i sin blogg. Mycket kul att se fram emot, tycker jag! :-)

Huset på udden

Agatha Christie skrev många pusseldeckare, men 1958 publicerades en bok som mera beskrivs som en psykologisk thriller. Den lär också ha varit författarinnans egen favorit. Huset på udden heter den. Den är nyöversatt av Helen Ljungmark.

Omslag: Sara R Acedo.

Den rika familjen Argyle bestod fram tills för två år sedan av mor, far och flera adoptivbarn. De sistnämnda är unga vuxna och delvis utflugna ur boet. Tätt knutna till familjen finns också faderns sekreterare och en före detta sjukgymnast. För ett par år sedan inträffade en händelse som såklart chockerade hela familjen – den kärleksfulla och moderliga mrs Argyle blev brutalt mördad! Ganska snart stod det klart att familjens svarta får – den vanartige och besvärlige adoptivsonen Jacko – var skyldig till dådet. Han dömdes mot sitt nekande, slängdes i fängelse och avled där av lunginflammation.

Övriga familjen har försökt återhämta sig från den fruktansvärda händelsen, och är på god väg att lyckas med detta, då en doktor Calgary plötsligt dyker upp. Denne hävdar med bestämdhet att han kan ge Jacko alibi. Det skulle i så fall innebära att Jacko var oskyldig, precis som han hävdat hela tiden. Doktor Calgary är övertygad om att han kommer med ett glatt och positivt budskap till familjen. Men de reagerar inte alls som han förväntat sig. Snart inser doktorn skälet till detta; om inte Jacko var den skyldige, så måste någon av de övriga i familjen vara mördaren!

Huset på udden är spännande och mycket välskriven. (Jag reagerar dock på att man vid något tillfälle duar en person som på samma gång tilltalas med sin titel – inte särskilt brittiskt och inget som författaren kan lastas för.) Agatha Christie får lätt läsaren att misstänka varje familjemedlem i tur och ordning. De tycks alla hysa motstridiga känslor inför den alltför moderliga mrs Argyle, vars moderskänslor till och med kunde uppfattas som kvävande. Jag kan verkligen rekommendera dig att ta reda på vad som egentligen inträffat i Huset på udden!