Edgar Allan Poe skrev
Huset Ushers undergång – en klassisk Poe-skräckis med miljöer präglade av förfall, mörker och undergång – och fick den publicerad 1839.
 |
| Omslag: Emma Löfström. |
Novellens berättarjag är på väg för att besöka sin barndomsvän, Roderick Usher, som tillhör Huset Usher och som även bebor egendomen med samma namn. De båda har inte setts på många år, men Roderick har skrivit ett brev, i vilket han vädjar om att den forna vännen ska komma och besöka honom. Roderick är i behov av mentalt stöd. Egentligen vill han lämna den dystra och förfallna egendomen för gott, men han tar hand om sin sjuka syster och ser det som sin plikt att inte lämna henne. Huvudpersonen finner dock en förvirrad och orolig Roderick. Den sistnämnde har fått för sig att han kommer att dö av rädsla en dag. Men han vet dock inte vad det är han är rädd för. Huvudpersonen försöker muntra upp Roderick, men det lyckas inte riktigt. När så systern plötsligt dör skruvas händelserna till och allting drivs till sin spets på ganska typiskt Poe-maner.
Huset Ushers undergång är en läsvärd skräckklassiker, med många miljöbeskrivningar som suggererar fram en karg, mörk plats präglad av undergång. Även detta skulle jag vilja beteckna som typisk Poe-stil.
*
Jag har läst denna novell som en del i årets novellutmaning. Jag placerar den i kategorin "en novell där ett hus spelar en stor roll".
Äsch, jag tänkte genast när jag såg utmaningen att till just den kategorin ska jag blogga om Huset Ushers undergång, men du hann före mig :-) Den är väldigt ruggig. Jag minns att vi analyserade den i en kurs i textanalys för att komma fram till vad som skapar den ruggiga stämningen, hur Poe väljer adjektiv som ska förmedla obehag.
SvaraRaderaJag tycker du ska skriva om den ändå. Ser fram emot dina åsikter om den. Vad ni kom fram till på kursen skulle vara intressant att läsa mer om. :-)
Radera