Främlingar på ett tåg

Som trettioåring debuterade Patricia Highsmith med sin psykologiska thriller Främlingar på ett tåg. Året var 1950 och mycket snart blev Alfred Hitchcock intresserad av att filmatisera berättelsen. Hans tolkning av den blev dock något annorlunda än Patricias ursprungliga version. Jag har läst en nyutgiven översättning av Patricias bok, gjord av Hans Ullberg.

Bild: Captain Harlock. Design: Lars Sundh.

I Patricias bok möts arkitekten Guy Haines* och rikemanssonen Charles Anthony Bruno* under en lång tågresa tvärs över den amerikanska kontinenten. De är så olika som man bara kan bli. Guy är ambitiös och har en karriär i vardande. Han kommer från enklare förhållanden, så det gäller att jobba och slita för att få igång denna karriär. Charles är en lätting, som inte "orkar" vare sig arbeta eller utöva någon annan meningsfull sysselsättning. Han ger intrycket av att vara mycket blasé på livet.

Guy är gift, men önskar ta ut skilsmässa sedan några år. Detta är dock något som hans fru hittills har motsatt sig. Han är på väg till henne för att förhoppningsvis äntligen få igenom skilsmässan. Det visar sig att Charles är arg på sin far, eftersom han tycker att denne ställer för höga krav på honom och "aldrig" ger honom några pengar. Då Charles lockar ur Guy hans personliga problem, tycker han att mord skulle vara en lysande lösning för dem båda två. Om Guys fru och Charles far var döda, skulle alla problem vara ur världen. Guy kunde gå vidare i sitt liv och Charles skulle äntligen få fri tillgång till faderns förmögenhet. Om de båda mördar åt varandra, skulle det inte finnas någon som helst koppling mellan offer och mördare. Detta skulle bli de perfekta morden, enligt Charles.

Guy motsätter sig hela "projektet" från början. Han ångrar att han lämnat ut sig så mycket till denne rubbade främling och är glad att slippa honom då han når sin destination. Det dröjer dock inte länge förrän Guys fru hittas strypt. Då inleds rena rama mardrömmen för Guy. Charles blir en stalker, som genom enträgen besatthet försöker förmå Guy att utföra sin del av "avtalet" – ett avtal, som bara finns i Charles eget huvud.

Jag har inte sett Hitchcocks tolkning av boken, men har fått berättat för mig att det finns en del skillnader. Guy är till exempel tennisspelare, inte arkitekt. Filmen sägs vara mycket bra, vilket jag tycker om boken också. Det är sannerligen en psykologisk thriller, och jag lider med Guy, som hela tiden dras in mer och mer i stalkern Charles snara. Främlingar på ett tåg är mycket välskriven, läsvärd och gastkramande. Jag kan verkligen rekommendera den!

PS För ungefär ett år sedan skrevs det väldigt mycket i framför allt utländsk media om att Ben Affleck, Gillian Flynn och David Fincher ska göra en modern filmatisering av Främlingar på ett tåg. Den kommer att heta Strangers, enligt uppgift. Se mer i detta filmklipp. DS

*En sak jag lade märke till under läsningen; då det berättas om Guy Haines använder Patricia hela tiden Guy (förnamnet) under berättelsens lopp, medan Charles Anthony Bruno mestadels kallas Bruno (efternamnet). Kan det vara så att hon vill markera avstånd mellan läsaren och Charles och närhet mellan läsaren och Guy?