Bläckfisken Casper

Förra veckan skrev jag om två nyupptäckta varelser, som fått namn efter litterära figurer. Den flygande elefanten Dumbo har gett namn åt en liten bläckfisk och Godric Gryffindor i Harry Potter-böckerna har gett namn åt en spindel med annorlunda utseende. Genom natursidan.se har jag blivit uppmärksammad på ännu en bläckfisk, som fått ett litterärt smeknamn.

Lille Casper, fotograferad av NOAA Office of Ocean Exploration and Research.

På flera tusen meters djup utanför Hawaii har man funnit en helt ny bläckfisk. Dess utseende är likt spöket Casper från boken Casper The Friendly Ghost* och därför har forskarna gett den detta smeknamn. Tyvärr är "Casper" och hans medhavsinvånare starkt hotade, berättar natursidan.se. Människan jagar sällsynta metaller till mobiltelefoner och datorer. När man inte längre finner dessa i marken, har man börjat exploatera havsdjupen. Detta innebär en stor fara för de växter och varelser som lever där. Hoppas verkligen att forskarna får företräde och att man slår vakt om det ännu till stora delar okända naturliv, som finns i djuphaven.

*Casper The Friendly Ghost publicerades som barnbok 1939. Den skapades av Seymour Reit och Joe Oriolo. Senare blev Casper både seriefigur och film.

Delhis vackraste händer som TV-serie

Stigge, som skriver på bloggen Magnatens, berättar att nu är det äntligen dags för premiär för TV-serien Delhis vackraste händer. Det ska verkligen bli kul att se vad Göran Borg tar sig för i Björn Kjellmans skepnad. Hannes Holm är regissör för serien.

 Bild ur TV-serien via svt.se.

TV-serien är baserad på boken med samma namn. Den är skriven av Mikael Bergstrand, som för övrigt är son till Stigge. Jag läste Delhis vackraste händer då den kom ut och blev alldeles förtjust. Faktum är att jag läst den flera gånger. Först som ebok förstås. Sedan lyssnade jag på den eminenta inspelningen, med Björn Granath som inläsare. Slutligen har jag också lyssnat till den danska inspelningen; Delhis smukkeste hænder, som är inläst av den duktige Peter Bøttger. Med andra ord är detta en bok, som jag varmt rekommenderar. Är du ledig nu i mellandagarna hinner du läsa den, om du föredrar att läsa innan du ser TV-inspelningen.

TV-serien består av tre delar, och den första sänds den 1:a januari kl 21.00 i svt1. Självklart kommer den att visas även på svtplay. Mer information finner du på svt's hemsida. Där finner du också en länk till en trailer för serien.

Karriär i ondska

Efter att ha läst och fängslats av Robert Galbraiths båda första böcker om detektiven Cormoran Strike, var det bara nödvändigt att även läsa Karriär i ondska. Inte minst för att jag ville veta hur relationen mellan Cormoran och hans assistent Robin Ellacott skulle utvecklas. Egentligen är de brott som beskrivs i dessa deckare en aning för bloddrypande för min smak, men Robert är en skicklig författare, som lyckas trollbinda och fängsla mig. Charlotte Hjukström har översatt boken till svenska.

Omslag: Anders Timrén.

Karriär i ondska inleds dramatiskt med att Robin får ett avkapat kvinnoben tillsänt sig på kontoret. Cormoran anar att någon egentligen är ute efter honom och hans karriär. Han förstår också att Robin kan sväva i fara. Ganska snabbt har han ringat in några människor från sitt förflutna, som skulle kunna vara intresserade av hämnd. Dessa är på olika sätt mycket farliga personer. Problemet är att Cormoran inte borde lägga sig i polisens arbete i ärendet, men på samma gång tycker han att de är ute på villovägar. Det blir ofrånkomligen så att Cormoran och Robin inleder sin egen spaning. Jakten på mördaren innebär dock en större livsfara för Robin, än vad de kan ana.

Karriär i ondska är så spännande att jag hade svårt att lägga den ifrån mig. De som är misstänkta är riktigt obehagliga personer, som alla skulle kunna ha goda skäl till hämnd. Författaren låter skickligt läsaren pendla mellan övertygelsen om att det kan vara än den ena och än den andra, som är skyldig. Åtminstone jag överumplades till sist av sanningen. Utöver spänningen i "bovjakten", är det också spännande att se hur det går för Robin, hennes fästman och Cormoran privat. I fråga om det kan jag avslöja att boken bjuder på en rejäl cliffhanger. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa nästa bok!

Hjältinna eller kätterska

Dagens novell i novellutmaningen är en berättelse, som skrivits av Augustprisvinnaren Lina Wolff och publicerats i Sydsvenska Dagbladet. Den heter Hjältinna eller kätterska och handlar om ett av Skånes helgon, nämligen Magnhild av Fulltofta.

Illustrationer av Magnhild på fönster
i Fulltofta kyrka. Konstnär: Hugo Gehlin.
Bild via Wikipedia.

Magnhild var mån om de fattiga. Trots att hon själv inte ägde mycket, ville hon ändå dela med sig. Hennes svärdotter var av en annan åsikt och ville spara i ladorna. Det sägs att Magnhild blev mördad på svärdotterns begäran. Eller var det kanske rentav svärdottern, som själv höll i bågen och riktade den dödande pilen mot Magnhild. Ingen vet egentligen med säkerhet. Men kanske gick det till som i Lina Wolffs välskrivna novell.

Sankta Magnhilds källa. Fotograf: LittleGun.

I mellanskåne finns en källa, som heter Sankta Magnhilds källa. Det sägs att då Magnhilds kropp skulle föras till den sista vilan, behövde kistbärarna vila längs vägen. Där de ställde ner kistan sprang en källa fram. Jag har tillbringat mycket tid i skogarna runt omkring denna plats, men faktiskt aldrig varit framme vid källan och jag har egentligen aldrig vetat vem Magnhild var. Linas novell gjorde mig riktigt nyfiken – kul att litteratur kan väcka ens vetgirighet! :-)

*

Den här novellen skulle lätt kunna placeras i tre olika kategorier i novellutmaningen. Det är nämligen första gången jag läser något av denna författare (kategori nummer fyra). Novellen utspelar sig i historisk tid (kategori nummer nio). Jag väljer att placera den i kategori nummer åtta; en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i.

Vad månen ser

Vad har Viktor Rydberg och H P Lovecraft gemensamt? Kanske inte så mycket, men de har i alla fall båda skrivit om månen, denna fascinerande himlakropp. För Lovecrafts del är det förstås fråga om skräck och otäcka upplevelser i samband med månsken. Detta har han skildrat i novellen Vad månen ser, som är dagens novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Oskar Källner har översatt berättelsen till svenska.

Dramatisk illustration gjord av Andreas Raninger.

Berättaren i Vad månen ser är definitivt inte en person som låter sig fascineras av månen. Tvärtom. Månskenet förvandlar, enligt hans åsikt, en annars vänlig och trevlig trädgård till något kusligt och spöklikt. När han vandrar där om natten (varför han nu gör det när han inte gillar månsken) lockas han iväg ut, bortom trädgårdens gränser. Han får panik av omgivningens spöklika utseende och börjar rusa fram. Till sist når han en strand, vars vattenstånd påverkas av månen. Det som avslöjas i ebben är något alldeles fruktansvärt.

Jag kan på sätt och vis föreställa mig hur månen sprider ett spöklikt sken över saker och ting och på så sätt framkallar rädsla hos berättaren. Men jag undrar fortfarande vad han gjorde utomhus när han nu inte gillar månsken. Lovecraft bygger upp en dramatisk spänning, där det är lätt att känna berättarens panik. Men novellen slutar väldigt abrupt och läsaren får själv fundera på vad som egentligen hände; klarade sig berättaren undan?

*

Nej, nu går vi raskt över till Viktor Rydbergs mycket mer stillsamma skildring av månen. I dikten Tomten utgör himlakroppen ett trevligt och rogivande sällskap till den lilla tomten då han sköter sina nattliga sysslor mitt i midvintern. Du vet väl att du kan läsa Tomten i digitalt format? Den finns som pdf med vackra illustrationer av Ingrid Elf och i två olika upplagor i epub-format, som du till exempel finner här och här.

För att lämna skräcken åt sitt öde och känna julefriden lägra sig, tar jag mig härmed friheten att publicera den stämningsfulla och tänkvärda dikten Tomten.

Midvinternattens köld är hård, 

stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård 

djupt under midnattstimma. 

Månen vandrar sin tysta ban, 

snön lyser vit på fur och gran, 

snön lyser vit på taken. 

Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, 

grå mot den vita driva, 

tittar, som många vintrar förr, 

upp emot månens skiva, 

tittar mot skogen, där gran och fur 

drar kring gården sin dunkla mur, 

grubblar, fast ej det lär båta, 

över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår, 

skakar huvud och hätta --- 

»nej, den gåtan är alltför svår, 

nej, jag gissar ej detta» --- 

slår, som han plägar, inom kort 

slika spörjande tankar bort, 

går att ordna och pyssla, 

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus, 

känner på alla låsen --- 

korna drömma vid månens ljus 

sommardrömmar i båsen; 

glömsk av sele och pisk och töm 

Pålle i stallet har ock en dröm: 

krubban han lutar över 

fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får, 

ser, hur de sova där inne; 

går till hönsen, där tuppen står 

stolt på sin högsta pinne; 

Karo i hundbots halm mår gott, 

vaknar och viftar svansen smått, 

Karo sin tomte känner, 

de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se 

husbondfolket det kära, 

länge och väl han märkt, att de 

hålla hans flit i ära; 

barnens kammar han sen på tå 

nalkas att se de söta små, 

ingen må det förtycka: 

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son, 

ren genom många leder 

slumra som barn; men varifrån 

kommo de väl hit neder? 

Släkte följde på släkte snart, 

blomstrade, åldrades, gick --- men vart? 

Gåtan, som icke låter 

gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft: 

där har han bo och fäste 

högt på skullen i höets doft, 

nära vid svalans näste; 

nu är väl svalans boning tom, 

men till våren med blad och blom 

kommer hon nog tillbaka, 

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om 

månget ett färdeminne, 

intet likväl om gåtan, som 

rör sig i tomtens sinne. 

Genom en springa i ladans vägg 

lyser månen på gubbens skägg, 

strimman på skägget blänker, 

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all, 

livet där ute är fruset, 

blott från fjärran av forsens fall 

höres helt sakta bruset. 

Tomten lyssnar och, halvt i dröm, 

tycker sig höra tidens ström, 

undrar, varthän den skall fara, 

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, 

stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård 

gott intill morgontimma. 

Månen sänker sin tysta ban, 

snön lyser vit på fur och gran, 

snön lyser vit på taken. 

Endast tomten är vaken. 

God jul önskar jag alla mina läsare!

Dumbo-bläckfisk och Gryffindori-spindel

Genom århundradena har människor gärna rest ut i världen för att upptäcka nya platser, växter och djur. För en del är det säkert strapatserna som lockar. Andra har säkert drivits av nyfikenhet. Man kan förstå att det väcker en alldeles särskild känsla hos en upptäcktsresande då han eller hon finner en växt eller ett djur som ingen annan sett förut. Förr döpte man gärna de nyfunna arterna efter en beundransvärd person, sin hustru eller rentav sig själv. (Det gör man för all del även idag). På senare tid har några forskare döpt nya arter efter litterära, fiktiva figurer.

Dumbo-bläckfisk. Bild via youtube.

Ett exempel är de söta Dumbo-bläckfiskarna. Det är bara några få år sedan man först upptäckte dem. På grund av sina elefantöronliknande "simfenor" på huvudet har de fått sitt smeknamn efter elefanten Dumbo. De förekommer i olika storlekar och färger. Titta på den här lilla filmen, för att se hur de använder "öronen" då de tar sig fram.

Det finns flera olika arter av bläckfiskar, som har detta utseende. Varje art har förstås sitt vetenskapliga latinska namn, men hela gruppen har fått smeknamnet Dumbo-bläckfisk. Elefanten Dumbo är nog mest känd genom Disney-filmen från 1941. Men visste du att filmen baseras på boken Dumbo, the flying elephant? Den skrevs av Helen Aberson, illustrerades av Harold Pearl och publicerades 1939.

Nyupptäckt spindel och magisk hatt. Fotografer: Javed Ahmed och TT.

En annan liten varelse, som man nyligen upptäckt, är en spindel vars kropp liknar den magiska sorteringshatten i böckerna om Harry Potter. De indiska forskarna, som fann denna spindel, vill döpa den efter hattens tidigare ägare, Godric Gryffindor. Spindelns vetenskapliga namn blir därför Eriovixia Gryffindori. Läs mer om spindeln och upptäckten av den hos svt nyheter.

Julklappstips

Känner du någon som önskar sig en läsplatta i julklapp? Eller vill du kanske själv ha en? Det finns flera olika läsplattor på marknaden, så vilken ska man välja? Här kommer ett par tips.

Letto Frontlight. Bild via Adlibris.

Enligt min gästbloggare, Leo, är läsplattan Letto Frontlight ett mycket bra val. Läs gästinlägget för att få tydlig och bra information om denna platta. Just nu har Adlibris dessutom ett fint erbjudande vid köp av plattan; man får fem extra eböcker på köpet, utöver de som normalt ingår. Är inte det en fin julklapp – en läsplatta full av bra och spännande böcker? Dessutom är det inte för sent att beställa för att hinna få plattan innan jul. Läs mer hos Adlibris.

Själv använder jag min trogna Kobo Aura H2O och är mycket nöjd med den. Nackdelen med den är att den är dyrare än till exempel Letto Frontlight och tycks vara lite svårare att få tag på i tid till julhelgen. Annars är det en perfekt platta för den som gärna läser en bok medan man badar; den tål att tappas i badvattnet. ;-)

Du vet väl att du kan ge bort eböcker i julklapp? Köp ett presentkort på Dito (Bokus ebokavdelning) och välj när och hur det ska levereras. Färdigt! Lätt som en plätt! Även Bokon säljer presentkort på eböcker, men då får du själv leverera koden för presentkortet till den som ska få gåvan.

Lördagar med Lovecraft ...

... tar paus denna lördag. För den som ändå vill läsa något riktigt intressant på temat, kan jag varmt rekommendera Tentakler i rymden: Lovecrafts varelser. Du finner denna lärorika text i senaste numret av Brev från Cosmos, som du kan ladda ned gratis på Club Cosmos hemsida.

H P Lovecraft. Bild via Wikimedia.

Det är Martin Andersson som skrivit Tentakler i rymden. Han räknas som en av Sveriges mest kunniga på författaren H P Lovecraft och hans verk. Att läsa Martins text om Lovecrafts monster var riktigt intressant! Dessutom har Sandra Petojevic gjort väldigt pricksäkra och fina illustrationer.

Odla med Orpmgorp

I tidskriften Brev från Cosmos (nummer 2), som jag skrev om tidigare, hittade jag novellen Odla med Orpmgorp. Den är skriven av A R Yngve.

Varelsen Orpmgorp förestår ett trädgårdsprogram, som just ska inleda säsong elvatusenfyra. Orpmgorp går i detta avsnitt närmare in på odlandet och skötseln av den komplicerade växten nnallan. Man förstår att det är en riktigt svårodlad rackare. Som tur är har Orpmgorp fullt med mikroskopiska varelser, som är nyttiga vid odlandet av nnallan, i sin trädgård. Han har närmare bestämt sju miljarder av dessa varelser, som kallas för paringar. De har fått detta namn, eftersom de har två av nästan allt; ben, armar, ögon, lungor, hjärnhalvor etc. Men dessa paringar är inte enbart av godo. De kan också ställa till det rejält i trädgården. Orpmgorp har dessbättre förslag på lösningar om sådana problem skulle uppstå.

A R Yngve, en för mig hittills oläst författare, har skrivit en väldigt underfundig och rolig berättelse, som också väcker tankar. Genom att läsa den får man ett helt nytt perspektiv på vad vi människor sysslar med på vår planet. Ladda genast hem ditt nummer av Brev från Cosmos och läs denna tänkvärda och välskrivna novell!

*

Jag har läst Odla med Orpmgorp som en del i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell med ett eller flera personnamn i titeln".

Minnet

En kort, men ödesmättad, liten berättelse på endast två sidor är dagens novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Den heter Minnet och är från 1919. Den nyaste svenska översättningen står Oskar Källner för.

Illustration: Andreas Raninger.

I en dalgång har växtlighet trängt undan och dolt resterna av ett tidigare framgångsrikt samhälle. Vilka som en gång levt där är höljt i visst dunkel. En ande samspråkar med dalens demon. Den sistnämnde kan avslöja sanningen, men antyder också att detta folk varit så bagatellartade och i princip försumbara under platsens totala, långa historia.

Minnet är en kort och koncis liten pärla, som verkligen väcker tankar. Jag kan inte avslöja precis vad jag tänkte, för då tar jag kanske udden av din läsupplevelse. Demonen kommer nämligen med ett mycket tänkvärt avslöjande på sista raden.

Brev från Cosmos nr 2

Läste du sci-fi-tidskriften Brev från Cosmos* i våras? I november publicerades det andra numret på Club Cosmos hemsida. Denna spännande tidning kan man ladda ner gratis i epub-format eller som pdf. Sedan är det bara att avnjuta de nyskrivna novellerna och andra intressanta saker.

Tentakler på omslaget!

Det är i vanlig ordning Club Cosmos som står bakom tidskriften. Höstens tema är varelser. De författare som medverkar heter Anna Jakobsson Lund, Susanna Björnberg, Martin Andersson, Liv Vistisen-Rörby, Pål Eggert, Erik Odeldahl, Marcus Olausson och Alf R. Yngve. Dessutom utlovas en uppsats om tentakler i rymden. Det låter lockande för alla tentakelintresserade.

Jag läste första numret med stor behållning och ser fram emot att läsa nummer 2. De medverkande författarna är ännu så länge helt okända för mig, så det ska bli spännande att se vad de skriver och vad de har för stil.

*Mina samlade inlägg om första numret finner du genom denna länk.

Hett tips för Harry Potter-älskare!

Gillar du böckerna om Harry Potter och hans magiska värld? Då ska du få ett hett tips nu.

Diagongränden som den såg ut i filmerna.

Diagongränden, den speciella affärsgata för magiker och blivande sådana som Harry Potter besökte vid flera tillfällen, återuppstår nu i Malmö. På söndag, den 11/12, har du chansen att komplettera ditt förråd av magiska attiraljer, såsom trollstavar, trolldrycker eller andra magiska ting. Även en och annan olaglighet, till exempel drakägg, sägs saluföras av mindre nogräknade försäljare. Blir du nyfiken? Läs mer i Sydsvenskans artikel om marknaden.

Mistelmorden

Mistelmorden är en av novellerna i P D James novellsamling Mistlar och mord*. Dessa berättelser har aldrig tidigare blivit översatta till svenska. Ulf Danielsson heter översättaren. Jag ska erkänna att jag faktiskt aldrig läst någon av P D James deckare – bara sett dem som filmatiserade. Men de fyra mysterierna i Mistlar och mord har gett mersmak.

Omslag: Eva Lindeberg.

I novellen Mistelmorden är det deckarförfattarinnan själv som berättar om en händelse från sin ungdom. Hon var inbjuden att fira jul hos sin mormor – en kvinna, som hon bara träffat en gång under barndomen. Som nybliven krigsänka var hon dock tacksam över att mormodern tänkte hålla julfirandet i mycket liten skala. Endast två andra personer var också inbjudna. Dessutom skulle förstås en betjänt och en kock bistå i det burgna hemmet. Sex personer i ett stort hus under en julhelg – kan det vara mer upplagt för en pusseldeckare? En av dessa personer dör en ond, bråd död. En annan är förstås mördaren och en tredje räknar ut hur det har gått till. Den sistnämnda bestämmer sig för att bevara sin hemlighet på grund av vissa omständigheter. Visst låter det spännande!?

*

Jag har läst Mistelmorden som en del av novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell där en hemlighet spelar en stor roll".

*Denna lilla samling med fyra julmysterier är en utmärkt julklapp. Du vet väl att du kan ge bort den som ebok? Köp ett presentkort på Dito (Bokus ebokavdelning) och välj när och hur det ska levereras. Tipsa gåvomottagaren om just den här titeln. Färdigt! Lätt som en plätt! Även Bokon säljer presentkort på eböcker, men då får du själv leverera koden för presentkortet till den som ska få gåvan.

Sarnaths undergång

Innan lördagen hinner ta slut är det dags för ännu en novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Dagens berättelse heter Sarnaths undergång. Den publicerades första gången 1920 och är nu nyöversatt till svenska av Oskar Källner.

Illustration: Andreas Raninger.

Staden Sarnath och dess mäktiga härskare har levt i ofattbar lyx och välmåga i hela tusen år. Under denna långa tid har staden expanderat och även lagt under sig omkringliggande länder. Men då jubileet är i faggorna gör sig också stadens grymma bakgrund påmind. Vid den tid då staden grundades begicks nämligen ett ohyggligt brott mot urinvånarna. Dessa dyrkade gudomen Bokrug – en av de stora äldre. Bokrugs hämnd å ursprungsbefolkningens vägnar är skoningslös!

H P Lovecraft ägnar flera sidor åt att skildra den otroliga lyx, som kan ses i Sarnath. Husen är definitivt inte uppförda i traditionella byggnadsmaterial. Nej, det är snarare polerad marmor för hela slanten. Gatorna är belagda med onyx och hela miljön är enormt smakfull och perfekt på alla vis. Det är lätt att tänka "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket" då man läser om Sarnaths befolkning och dess levnadsstandard. Särskilt när man får klart för sig vad som egentligen skett i tidernas begynnelse och vad som sedan händer vid det överdådiga tusenårsfirandet. Sarnaths undergång är en tänkvärd novell, som leder tankarna till liknande grymma angrepp mot ursprungsbefolkningar i vår egen värld.

Goda nyheter!

Den länge omdiskuterade momsen på eböcker ser äntligen ut att kunna sänkas. Hittills har den legat på 25 procent, vilket naturligtvis är stor skillnad jämfört med pappersböckernas sex procent.

Nu föreslår EU-kommisionen att medlemsländerna ska få möjligheten att själva bestämma hur hög eller låg momsen ska vara. Läs mer om det hos SVT's Kulturnyheter, genom denna länk. Nu håller jag tummarna för att den svenska regeringen vaknar till och agerar snabbt, precis som kulturministern lovat.

Pojken som läste Jules Verne

Då jag läste Manolitas tre bröllop för ett tag sedan, kom jag underfund med att den är andra boken i en svit om Spanien under Francotiden. Författaren, Almudena Grandes, har planerat flera böcker i denna serie. Den första är Pojken som läste Jules Verne. Jag läste dessa båda böcker i "fel ordning", men faktum är att det inte gör någonting. Egentligen skildrar Manolitas tre bröllop tiden under 1930- och 40-talet. Pojken som läste Jules Verne fokuserar företrädesvis på några år i slutet av 1940-talet. Personerna i böckerna har inte heller något med varandra att göra. Yvonne Blank har översatt Pojken som läste Jules Verne till svenska.

Omslag: Jojo Form.

I en fattig bergsby i Andalusien bor den nioårige Nino tillsammans med sin mor och far samt sina två systrar. Fadern är civilgardist och då boken inleds har Nino inte så stor kunskap om vad det yrket egentligen innebär. Han är dock inte säker på att han vill följa i faderns fotspår, vilket flera av hans jämnåriga kamrater (sönerna till andra civilgardister) gärna vill. I bergen runt om byn lever människor, som i princip flytt från byn. Detta är något Nino har ganska klart för sig. Under de närmaste åren kommer Nino att träffa människor, som öppnar hans ögon för vad som pågår i Spanien.

Det börjar med att skogvaktaren Pepe Portugisen flyttar in i en gammal kvarn i närheten av byn. Nino och Pepe blir vänner, trots att Pepe är en vuxen man. Nino ser upp till Pepe och beundrar hans till synes bekymmersfria sätt att leva. Men det är också något lurt med Pepe. Han hävdar till exempel bestämt att han aldrig läser böcker, men Nino har genom fönstret sett hur han suttit med tjocka böcker uppslagna och dessutom fört anteckningar. Genom Pepe får Nino så småningom lära känna fler människor, som han kanske aldrig hade träffat annars. En av dem är en före detta lärarinna, som äger ett omfattande bibliotek. Genom henne får Nino upp ögonen för böcker, läsning och i förlängningen också vad som egentligen sker i byn och i Spanien. Ganska snart blir Nino allt mer säker på att han aldrig vill bli civilgardist. Han brottas med sina tankar om vad fadern egentligen sysslar med på sitt jobb – ett jobb som Nino emellanåt ser de grymma resultaten av.

Pojken som läste Jules Verne är en minst lika bra bok som Manolitas tre bröllop. Jag skulle nästan vilja säga att den är ännu bättre till och med. Det är väldigt gripande och intressant att få följa Ninos utveckling och hans uppvaknande angående vad som händer runt omkring honom. Han får klart för sig att allt inte kan klassas som "svart eller vitt". Han upptäcker också att den som ger intryck av att vara "värst" till och med kan visa sig vara precis det motsatta. Almudena Grandes har gjort ett gediget researcharbete och baserar sin berättelse på väldigt mycket sanna händelser. Vad som är sant, vad som är fiktivt och hur hon har arbetat skriver hon om i slutet av boken. Detta är en bok jag gärna vill rekommendera dig att läsa.

En världsomsegling under havet

I boken Pojken som läste Jules Verne är den unge Nino huvudperson. Precis som titeln anger läste han många av Jules Vernes böcker. Det slog mig att jag faktiskt inte läst en enda. En sådan sak måste man ju råda bot på, särskilt när läsningen om Ninos gryende litteraturintresse var så inspirerade. Jules Vernes klassiker En världsomsegling under havet publicerades första gången 1870 i hans hemland Frankrike. Den översättning jag läst är gjord av Roland Adlerberth och den kom första gången 1981. Boken innehåller dessutom många, fina illustrationer, gjorda av Alphonse de Neuville.

Omslag: Sara R Acedo.

Runt om i världen kan man läsa och höra talas om en märklig nyhet; stora fartyg kolliderar med, eller observerar, något som ger intryck av att vara en gigantisk val av något slag. Ingen kan förklara saken. När ett fartyg rammas illa, blir det droppen. Ett starkt skepp utrustas för valjakt och duktiga personer inbjuds att delta för att göra jakten så framgångsrik som möjligt. Så kommer det sig att den franske professorn i naturvetenskap, hans assistent och en välrenommerad kanadensisk valjägare träffas.

Jakten går dock inte riktigt som de tänkt sig. "Valen" är både snabb och osårbar. Det slutar i stället med att de tre nyblivna vännerna hamnar inuti "valen". Det visar sig nämligen att det är fråga om en undervattensfarkost av sällan skådat slag. Ombord på Nautilus, som denna farkost heter, styr kapten Nemo. De tre kamraterna blir mer eller mindre fångar – kapten Nemo har nämligen avsagt sig all kontakt med omvärlden och vill under inga omständigheter ha sin hemlighet avslöjad. Under nästan ett helt år seglar professorn, assistenten och valjägaren med på de äventyrliga resorna under havet. De får se djur och växter, som är otroligt vackra och fascinerande. De får möta farliga djur och de fastnar  nästan i sydpolens is. Professorn och kapten Nemo är båda mycket naturvetenskapligt intresserade och ägnar sig båda åt studier av allt märkligt de ser. Men vän med kaptenen lyckas professorn inte bli. Nemo bibehåller sin hemlighet om sitt förflutna. Längtan efter fast mark under fötterna blir dock till sist för stor för de tre vännerna. Frågan är om de kan göra sig fria från Nautilus på något sätt eller om de är fast för evigt.

Illustration ur En världsomsegling under havet.
Illustratör: Alphonse de Neuville.

En världsomsegling under havet är verkligen en riktig äventyrsbok. Jag förstår att denna spännande berättelse har fascinerat människor i alla åldrar under årens lopp. Och självklart förstår jag också varför den lille fiktive Nino tyckte så mycket om den. Jules Verne levde i en tid då jordens alla skrymslen skulle utforskas och kartläggas. Det märks tydligt att han var väldigt påläst och intresserad av ämnen som naturvetenskap och teknik samt geografi. Läsaren får sig en hel del "lektioner" till livs på köpet i denna bok. Väldigt intressant! Jules Verne räknas som science fiction-romanens fader (tillsammans med H G Wells), vilket också är lätt att förstå med tanke på de tekniska innovationer han skildrar. Som nybliven bläckfiskentusiast kan jag dessvärre konstatera att bläckfiskarna i denna bok framställs som grymma, blodtörstiga monster. Kapten Nemo och hans Nautilus råkar på ett helt gäng av jättebläckfiskar, som de måste slåss mot.

Illustration: Pierre Dénys de Montfort (1801).

Jules Verne skildrar bläckfiskens fysionomi helt korrekt, så uppenbarligen hade man studerat djuret noga redan då. Men helt klart lät han sig påverkas av de gamla legenderna om Kraken – jättebläckfisken som sades kunna dra ner hela skepp i havsdjupet. Man får väl förlåta honom detta, eftersom han säkert tyckte att hans bok blev än mer spännande på detta vis. En världsomsegling under havet är mycket läsvärd. Jag håller tummarna för att fler av Jules Vernes titlar kommer som eböcker – de verkligen värda att få "evigt liv" i epubformat.

PS Nautilus passerar Irland vid en tidpunkt ...

Fotograf: Richard Webb.

... och i övervattenläge hinner professorn skymta den kända Fastnet-fyren. Jag har skrivit om fyrar i litteraturen tidigare, så därför kan detta vara värt att nämna. DS

Grattis, Ann-Helén Laestadius ...

... till Augustpriset! Jag hoppades verkligen att din bok skulle vinna, och det är riktigt roligt att den gjorde det.

Fotograf: Thomas Löfqvist.

Min recension av Tio över ett hittar man genom denna länk. Har du inte läst den än, är det hög tid nu! Den finns givetvis som ebok.

Elbilar och eböcker

Herr Bokskorpion och jag var på elbilmässa häromhelgen. Det var både spännande och lärorikt för oss, som är nybörjare vad gäller denna typ av fordon. Där kunde man se fina bilar och lära sig hur saker och ting går till om man vill bli elbilägare.

En väldigt grön Tesla. Fotograf: Bokskorpionen.

Men vad har nu elbilar med eböcker att göra, kanske den litterärt fokuserade läsaren undrar. Mer än man kan tro, skulle jag vilja påstå. Dessa två till synes inkompatibla företeelser har faktiskt en del gemensamt. Jag fick nämligen ögonen på några intressanta rader i mässtidningen.

"Tesla startades för 13 år sedan av två e-bokstillverkare som ville skapa en sportbil med litium-jonbatterier ..."

Där ser man! Eböcker och elbilar ligger tydligen inte så långt ifrån varandra som man kan tro. ;-)

När denna spännande koppling var konstaterad, kunde jag inte låta bli att fundera på varför man inte säger ebil (i stället för elbil) precis som man säger eböcker. Eller varför inte elbil och elböcker? Borde man inte försöka vara konsekvent då språket behöver ett nytt ord för en ny, batteridriven företeelse?

Knackningar

Johan Theorin skriver spännande och bra, tycker jag. Efter att ha läst alla hans årstidsböcker i sviten om Öland (Skumtimmen, Nattfåk, Blodläge och Rörgast) samt Sankta Psyko och novellsamlingen På stort alvar, är det roligt att upptäcka ännu fler berättelser från hans penna. Knackningar är en av de senaste.

Omslag: Moa Schulman.

Molly är en väldigt ensam pensionär sedan väninnan Judith dött. Det kan bli lite väl mycket likör och sena kvällar framför TV'n. När det plötsligt börjar höras knackningar någonstans i hyreshuset, vet Molly inte riktigt vad hon ska tro. Efter att ha lyssnat till dessa ljud ett tag, börjar hon fundera på bortförda människor som hålls inlåsta. Molly provar att kontakta polisen om det hela, men upplever inte att hon blir trodd. Kanske är det ändå så att hon bara inbillar sig.

Parallellt med Mollys upplevelser får läsaren följa en person som helt klart hålls instängd mot sin vilja. Hon har blivit inlåst i något som känns som en mörk, trång låda. I ett försök att meddela sig med omvärlden provar hon att knacka. Vem är hon? Varför har hon blivit bortförd? Varför tvingas hon att klippa sönder sina kläder – en liten bit i taget?

Knackningar är kuslig, ruggig och skrämmande på samma gång. Det är en välskriven och tankeväckande novell. Läs den du också, och ta reda på hur det går för Molly och den okända unga kvinnan i lådan.

*

Jag har läst Knackningar som en del i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell som är utgiven 2016".

Den namnlösa staden

Det är dags för veckans Lördagar med Lovecraft igen. Denna gång har jag genom berättelsens huvudperson fått veta lite mer om Den namnlösa staden – en plats som alla och envar helt klart bör undvika. H P Lovecraft fick denna novell publicerad 1921. Jag har läst 2016 års översättning, som är gjord av Oskar Källner.

Illustration: Andreas Raninger.

Den namnlösa staden ligger långt borta någonstans i de arabiska öknarna. Den har under åtskilliga tidsåldrar gömts i sand. Berättaren har fått veta att araberna själva gör allt för att undvika denna plats. Trots detta bestämmer han sig för att ta sig dit och undersöka staden. Inledningsvis går allt väl, men efter några dagar finner han en lång, smal och dold gång. Han tar sig in i denna gång. Det han får uppleva vid gångens andra ände gör hans ansikte för evigt fårat av skräck.

H P Lovecraft har ofta ett alldeles särskilt sätt att beskriva ruggiga omgivningar och kusliga upplevelser. På samma gång som han verkligen gör gällande hur hemskt det är, kan jag uppleva att han nästan uttrycker sig lite poetiskt. Så även i novellen Den namnlösa staden. För en nutida läsare är den kanske inte särskilt hemsk. Det är ändå roligt att läsa den, eftersom den sägs vara inspiration till Cthulhu-mytologin, som kom senare. Detta kände jag inte till innan jag började läsa. Under läsningens gång fick jag ändå en liten känsla av att det berättaren såg skulle kunna kopplas samman med Cthulhu.

Hur går det ...

... med novellutmaningen? undrar utmaningens initiativtagare Helena i ett inlägg på sin blogg. Jodå, tackar som frågar, jag tycker det går bra. Jag har hittills nästan nått mitt mål att skriva om en novell varje söndag. Men jag ligger bara en novell eller en söndag efter, så det är jag nöjd med. Däremot läser jag fler noveller än så varje vecka. Det är nämligen inte alla noveller som platsar i någon av utmaningens kategorier.

Så här ser min lista ut så här långt, inklusive länkar till recensionerna:


1. Läs en novell som är utgiven 2016

2. Läs en novell med något rött i titeln

3. Läs en novell på ett annat språk än svenska

4. Läs en novell av en författare du aldrig tidigare läst: De blå silkesstrumporna, skriven av Elin Wägner

5. Läs en novell med en frukt i titeln

6. Läs en novell där ett smycke spelar en stor roll

7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn: Mijito, skriven av Lucia Berlin

8. Läs en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i

9. Läs en novell som utspelar sig i historisk tid

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten

11. Läs en novell där huvudpersonen är förälskad: De kallade mig Blyger, skriven av Emma Lundqvist

12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord

13. Läs en novell av en författare från Tyskland

14. Läs en novell som utspelar sig på en ö

15. Läs en sorglig novell: Sörjande, skriven av Lucia Berlin

16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln

17. Läs en novell där musik spelar en stor roll: Visor vid vattnet, skriven av Lupina Ojala

18. Läs en novell av en författare som också är poet

19. Läs en novell som är skriven på 1800-talet: Emma – ett fragment, skriven av Charlotte Brontë

20. Läs en novell som handlar om ett mord

21. Läs en novell av en författare från Mexiko

22. Läs en novell med något grönt i titeln

23. Läs en novell där pengar spelar en stor roll

24. Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som ditt

25. Läs en kuslig novell: The Crossing, skriven av Virginia Macgregor

26. Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln

27. Läs en novell där någon går i skolan

28. Läs en novell med ett lyckligt slut

29. Läs en novell med ett yrke i titeln

30. Läs en novell av en författare från Indien

31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse

32. Läs en novell som utspelar sig i en huvudstad

33. Läs en novell där en hemlighet spelar en stor roll

34. Läs en novell som handlar om vänskap

35. Läs en novell med en siffra i titeln

36. Läs en novell som utspelar sig i Australien

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord: Gravskriften, skriven av Selma Lagerlöf

38. Läs en novell som har något som kan flyga i titeln

39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur: Skadedjur, skriven av Åsa Foster

40. Läs en novell som är den första i en novellsamling: Titanic, skriven av Åsa Foster

Vilken enskild novell, som hittills varit bäst, är svårt att säga. Men jag tycker att Åsa Fosters noveller är riktigt bra och läsvärda. Även Lucia Berlin har varit en intressant bekantskap.

Parallellt med novellutmaningen sysslar jag även med mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Då läser jag H P Lovecrafts klassiska noveller, som nyligen kom i nyöversättning. Han skrev berättelser inom områdena skräck, fantasy och mystik. Den som ännu inte läst Lovecraft, kan jag rekommendera att börja med till exempel Randolph Carters berättelse eller Bilden i huset.