Rosieeffekten

För snart två år sedan läste jag Projekt Rosie, skriven av Graeme Simsion. Nu har jag läst fortsättningen, Rosieeffekten. Även denna titel har Marianne Mattsson översatt till svenska.

Omslag: Nils Olsson, Katslosa Design.

Don Tillman mötte Rosie i den förra boken. Han var då i full färd med sitt Projekt Fru, för att finna någon att gifta sig med. Nu har han alltså framgångsrikt rott det projektet i land. Tillsammans flyttar de från Australien till New York – han för en gästprofessur och hon för studier i medicin. Dons fru är dock hans raka motsats. Hon tar livet mera som det kommer, medan han helst vill göra noggranna planer för allting. När Rosie meddelar att hon väntar barn, blir Don därför ganska ställd. Enligt hans plan skulle detta inte ske än. Som den minutiöse vetenskapsman han är går han ändå in för uppgiften att bli far med stort allvar. Det blir ett nytt projekt att arbeta med, och han går in för det med liv och lust. Kanske till och med lite väl grundligt, vilket han får erfara då polisen har synpunkter på hans studier av lekande barn på en lekplats. Denna situation sätter igång en kedjereaktion av mer eller mindre galna och dråpliga händelser. Dessvärre skruvas allting åt det allvarliga hållet då Don inser att han faktiskt riskerar att förlora Rosie. Frågan är om han kan vinna hennes förtroende igen. Det är tur att de båda udda blivande föräldrarna har sina vänner, både gamla och nya, runt sig som stöd.

Jag hade mycket nöje av att läsa Projekt Rosie och det var lika roligt att få möta Don Tillman ännu en gång. Han har ett annorlunda sätt att se på världen och tar sig an den på ett ofta udda vis. Genom hans ögon får man som läsare en förståelse för människor som fungerar som han. På samma gång är det som att Don "bjuder på sig själv" och tillåter läsaren att skratta åt de händelser som kan bli dråpliga i hans liv. Rosieeffekten är en rolig fortsättning att läsa för dig som gillade Projekt Rosie.

Läsplattor testas

Min norska ebokbloggkollega Marianne, som har ebokbloggen ebokhyllami, har gjort ett intressant inlägg där hon tipsar om ett program från TV2.

Bild via norska TV2.

TV2 hjelper deg är en programserie som testar produkter, och i ett avsnitt testas lesebrett, det vill säga läsplattor. Det är verkligen intressant att höra och se vilka erfarenheter testpersonerna får då de provar olika läsplattor. Besök Mariannes inlägg genom denna länk och se avsnittet. Det är lätt att förstå, även om ditt modersmål inte är norska.

En skugga blott!

Den fjärde boken om Puck och Ejnar Bure samt den klurige kriminalpolisen Christer Wijk heter En skugga blott! och är minst lika bra som de tre första böckerna* i serien. Maria Lang har verkligen etablerat sig som en av mina deckarfavoriter.

Omslag: Studio E. Illustration: Lucy Davey.

Puck har varit på utlandsresa och återvänder hem till Stockholm. Hon längtar efter Ejnar, men han möter henne inte vid flyget och han är inte hemma i lägenheten. Däremot får hon en rejäl chock då hon finner en annan kvinnas kläder i sovrummet! Som om inte detta vore nog, möter hon ytterligare en otäck överraskning i badrummet. Där ligger en okänd död kvinna i badkaret. Att dödsorsaken inte är naturlig står klart. Vad har egentligen hänt, då Puck varit borta? Var är Ejnar? Ligger han bakom detta?

Christer Wijk får fullt upp med att försöka lösa denna mordgåta. Så småningom kan han ringa in en krets av misstänkta. Den döda visar sig ha hört till Stockholms akademiska värld. Bland dessa välutbildade människor finner Christer åtskilliga ränker och intriger. Efter ett idogt nystande i dessa, står dramats lösning tydlig för honom och han klarar upp både det inledande mordet och även därpå följande. (Endast ett mord är inte nog i Marias böcker!) Humanistiska Biblioteket, med alla dess trappor och studierum, spelar en viktig roll som fond för händelserna.

En skugga blott! är mycket välskriven och som Maria Lang-fan blir jag verkligen inte besviken. Såväl miljön som deckargåtan är väldigt lockande och leder till mer eller mindre sträckläsning. Det enda negativa då jag lägger ifrån mig denna ebok, är att jag konstaterar att det endast återstår två av Marias titlar i epubformat. Det blir till att njuta långsamt av dessa två och på samma gång hoppas att fler av hennes böcker ges ut som eböcker. Och hur var det med Ejnar? Har han något med mordet att göra? Varför var han försvunnen? Läs boken, så får du veta! ;-)

*Du finner mina tidigare recensioner av Maria Langs böcker här:

Mördaren ljuger inte ensam

Farligt att förtära

Inte flera mord!

Jag har dessutom skrivit om Maria i följande inlägg:

Maria Lang 100 år

Mordisk vandring

Kvinnliga favoriter

Med strömmen

Hjalmar Söderberg skrev Med strömmen – en novell som ingick i samlingen Främlingarna. Den publicerades 1903.

Omslag: Teresa & David.

Gabriel Mortimer är huvudperson i denna berättelse. Man får lära känna honom redan från de excentriska ungdomsåren, genom livet som gift och familjefar samt slutligen i den livskris han står inför som medelålders. Som ung har han sina alldeles egna tankar om hur han vill leva sitt liv. Han tänker klara sig på sina räntor i stället för att ta jobbet från någon som behöver det bättre. Litteratur och dagboksskrivande samt funderande över sin egen själsliga utveckling står på agendan. Ända tills han möter kvinnan som kommer att bli hans hustru. Då tar livet en helt annan vändning med lönearbete och ansvar för en hel familj. De egna intressena får stå åt sidan. Åren går och vardagen består, fram till en dag då Gabriel blir allvarligt sjuk. Den långvariga sjukdomstiden tycks försänka honom i grubblerier. Med moderna termer skulle jag vilja kalla det en medelålderskris. Det går så långt så att han reser bort från familjen och låter grubblerierna förmörka sinnet. Gabriel tycker att han bara "följt med strömmen" under alltför många år av sitt liv. Han vill gå sin egen väg. Men vad består den "egna vägen" av?

Min tidigare erfarenhet av Hjalmar Söderberg är hans novell Pälsen. Den tyckte jag var väldigt bra. Med strömmen är tankeväckande, men håller inte samma stil som Pälsen. Jag har också läst biografin om Söderberg och hans första hustru, Märta och Hjalmar Söderberg: En äktenskapskatastrof. Med strömmen blir allt mörkare ju längre in i medelålderskrisen Gabriel kommer. Jag har läst för lite av Söderberg för att veta om detta är en "typisk Söderbergare" eller inte. Men jag funderar på om Gabriels familjelivsleda egentligen är Hjalmars med tanke på tidpunkten då den skrevs.

*

I årets novellutmaning placerar jag denna berättelse i kategorin "en novell som handlar om att resa". Det är mestadels Gabriels inre resa man får följa, men han gör även en längre tågresa på slutet.

Familjen Vinge

Månadens bok i Klassikercirkeln är Familjen Vinge. Underrubriken är En bok om verkstadsgossar och fabriksflickor. Den är skriven av Maria Sandel och bara att läsa om hennes liv ger en inblick i förra sekelskiftets fattigdom och umbäranden. Maria blev döv då hon var tjugofem år och så småningom dessutom synskadad. Med dessa förutsättningar är det riktigt imponerande att hon faktiskt skrev flera böcker. Familjen Vinge är den första boken jag läst av hennes verk. Den kom ut första gången 1909 och i en reviderad version 1913. Båda två finns att ladda ner gratis hos Litteraturbanken.

Maria Sandel. Bild via Wikipedia.

Då jag läser Familjen Vinge, kommer jag att tänka på Maeve Binchys berättarstil i till exempel Vinter i drömhuset eller Hos oss på Chestnut Street. Maeve berättar i de böckerna om flera olika människor, som har det gemensamt att något, ett hus eller en gata, binder dem samman. Maria Sandel gör samma sak. Familjen Vinge är en av de familjer som bebor ett hus, inklusive gårdshuset, i stan.

Vinges är den centrala familjen, men förutom dess medlemmar får läsaren också lära känna flera andra personer och deras öden. Alla har fattigdomen gemensamt. Det är ingen dans på rosor Maria skildrar. Vardagen handlar om att på olika sätt försöka få mat på bordet. Kan man få och lyckas behålla ett arbete, är det a och o. Säkerheten på fabriker och verkstäder är dock ett skämt om man jämför med idag. Risken för att få lyten och men av olika slag, på grund av undermålig arbetsmiljö, är starkt överhängande. Lönen för hårt slit är låg. Ganska ofta måste man gå till pantbanken och stampa på allt möjligt, för att dryga ut den magra inkomsten. Till och med sådana nödvändigheter som en vinterkappa måste ibland försvinna till "stampen", trots att det är mitt i vintern. Ändå försöker man finna och glädjas åt små saker som kan sätta en sorts guldkant på tillvaron. Man har varandra, även om det är trångbott. Om någon dör, kan det innebära en såväl känslomässig som ekonomisk katastrof. För att dryga ut inkomsten tar man ofta emot inneboende. Detta gör man fastän en hel familj bara har tillgång till ett rum och kök. I en vrå kan den inneboende erbjudas en liggplats. Detta är dock inte helt ofarligt. Vem vet vad den inneboende bär på för mörka hemligheter? En mycket tragisk händelse i Marias bok vittnar om detta.

Jag blev väldigt engagerad i berättelsen om Familjen Vinge och alla deras grannar. Maria skriver lättläst och mycket bra. Genom att läsa hennes bok öppnades en helt annan värld, så olik den som de flesta svenskar lever i nuförtiden. Människorna i Marias bok levde för "bara" etthundra år sedan här i vårt land. Det ger onekligen en och annan tankeställare att läsa om dem och uppleva deras tid, deras värld och deras verklighet. Man får sannerligen perspektiv på sin egen bortskämda tillvaro. Jag tycker verkligen du ska läsa Familjen Vinge!

Halvtid i novellutmaningen

Vid denna tid på "läsåret" har novellutmaningen avverkat en hel termin. Helena, initiativtagaren till utmaningen, undrar förstås hur det gått för oss som deltar och vad vi hittills läst. Här kommer min summering. Först en titt på listan med kategorier, där man kan se vad jag läst och vad jag har kvar att fylla på.

*

1. Läs en novell av en fransk författare: Ett enkelt hjärta, skriven av Gustave Flaubert

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll

3. Läs en novell med en siffra i titeln

4. Läs en novell som är utgiven 2015: Dragoner, skriven av Gertrud Hellbrand

5. Läs en novell som utspelar sig i Afrika

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln

7. Läs en novell som har deckartema: Ormblomman från Samaria, skriven av Håkan Nesser

8. Läs en novell som är skriven på 1800-talet: Den svarta katten, skriven av Edgar Allan Poe

9. Läs en vintrig novell: Frid på jorden, skriven av Selma Lagerlöf

10. Läs en novell som handlar om ett djur: Sockerkaka, skriven av Frida Andersson Johansson

11. Läs en novell som är den sista i en novellsamling

12. Läs en novell på engelska

13. Läs en skräcknovell: Cthulhu, skriven av H. P. Lovecraft

14. Läs en novell med jultema

15. Läs en novell som är skriven på 1950-talet

16. Läs en novell vars titel börjar på s

17. Läs en novell som utspelar sig på havet

18. Läs en novell av en augustprisvinnare

19. Läs en novell på danska eller norska

20. Läs en novell med kärlekstema: Felice, skriven av Lupina Ojala

21. Läs en novell som har ett personnamn i titeln: Den nya Isabel, skriven av Katherine Mansfield

22. Läs en novell med något kallt i titeln

23. Läs en novell av en rysk författare

24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i: Fel grav, ur Fel grav och andra berättelser, skriven av Kelly Link

25. Läs en novell som utspelar sig i en stad/på en plats som du har besökt

26. Läs en novell vars titel innehåller ett verb

27. Läs en novell där böcker spelar en stor roll

28. Läs en novell som handlar om syskon: Ett vattentätt alibi, skriven av Agatha Christie

29. Läs en somrig novell

30. Läs en novell av en japansk författare

31. Läs en novell som utspelar sig i skogen

32. Läs en novell med en färg i titeln: Den blå pelargonen, skriven av Agatha Christie

33. Läs en novell vars titel slutar på n: Förrättningen, skriven av Håkan Nesser

34. Läs en novell som handlar om att resa

35. Läs en novell av en nobelpristagare

36. Läs en novell där ett barn är en av huvudpersonerna: Det sällsamma fallet Benjamin Button, skriven av F. Scott Fitzgerald

37. Läs en novell av en författare som du tidigare bara läst roman/er av

38. Läs en novell av en författare som har samma för-, mellan- eller efternamn som du

39. Läs en novell av en finländsk författare

40. Läs en novell som utspelar sig i framtiden

*

För att göra en liten sammanfattning av denna lista, skulle jag vilja säga att ...

Selma 23 år. Bild via Wikimedia Commons.

... Selma Lagerlöf ...

Copyright/fotograf: Caroline Andersson.

... Håkan Nesser ...

En ung Agatha Christie. Bild via Old Pics Archive.

... Agatha Christie ...

... är de författare, vars noveller jag läst med störst behållning. De är riktigt goda berättare, som jag varmt kan rekommendera och som jag gärna vill läsa mer av.

För övrigt tycker jag att det är väldigt roligt att delta i utmaningen. Det har blivit en vana att läsa (minst) en novell per vecka och minnesgoda läsare har upptäckt att jag oftast skriver om veckans novell på söndagar. Utöver de noveller som är registrerade i listan här ovanför har jag läst flera, som varit intressanta, men som inte riktigt kunnat kategoriseras i just denna utmanings olika kategorier. Jag funderar på att skapa en egen lista för dessa, men det är en tidsfråga.

Gå med i novellutmaningen du också! Än hinner du läsa en hel del noveller innan utmaningen avslutas i juni 2016. :-)

Frid på jorden

Är inte Selma Lagerlöf en riktig mästare på att berätta? Varje gång jag öppnar en av hennes noveller får jag en mycket god läsupplevelse. Veckans novell heter Frid på jorden. Den publicerades ursprungligen i samlingen Höst: berättelser och tal 1933. Det blev den sista bok hon gav ut under sin livstid.

Omslag: Lisa Benk.

Det är jul i en svunnen tid. En familj sitter tillsammans och lyssnar då fadern läser ur bibeln. Mitt under denna lugna samvaro tar sig någon in i stugan. Det är en mycket skamfilad och trasig gestalt – mer som ett djur än en människa. Situationen är till en början skrämmande, tills den vuxna dottern tycker sig känna igen sin egen syster. Denna syster försvann spårlöst för tio år sedan, bara en vecka före sitt eget bröllop. Är denna oigenkännliga trashank verkligen hon? Vad har hon i så fall varit med om för fruktansvärda hemskheter?

Undan för undan avslöjar Selma systerns hemlighet. Familjens reaktion låter inte vänta på sig. De kraftsamlar för hämnd. Selmas sätt att beskriva situationen gör att man som läsare blir engagerad i såväl systerns öde som övriga familjens känslor. Jag kan inte heller låta bli att dra paralleller till fall som liknar detta i vår nutid. Hur lyckas en person som denna syster, oavsett tidsepok, finna en väg tillbaka till ett normalt liv? Hur ter sig framtiden för just denna dåtida syster? Kristerapi fanns knappast då. Läs Frid på jorden! Det är en gripande novell, som ger många saker att fundera på.

*

Jag deltar i en rolig novellutmaning under läsåret. Frid på jorden placerar jag i kategorin "en vintrig novell", eftersom den utspelar sig i juletid och snö spelar en roll för händelsernas utveckling.

Orkan på Svalbard ...

... är ingen ny titel på en bok. Nej, det är tyvärr vad de boende på ö-gruppen drabbats av i helgen. En orkan drog in under fredagen och visade sig vara den värsta på trettio år.

Satellitbild av en helt annan orkan. Fotografi: NASA. Bild via SMHI.

Orkanen på Svalbard orsakade ett enormt snöskred, som har begravt bostäder i en del av Longyearbyen. Människor har kommit till skada och en har dött. Mer information finns på Svalbardpostens hemsida. (Varning för hemska bilder.)

Varför skriver jag om detta, som inte hör ihop med eböcker? Jo, jag har läst två böcker*, som utspelar sig på Svalbard. Därför reagerade jag då jag i svenska tidningar såg en mindre notis om händelsen. Den fick mig att söka vidare, för att ta reda på vad som verkligen inträffat. Människorna i böckerna har gjort Svalbard levande för mig, även om berättelserna i sig är fiktiva.

Att Svalbard har blivit levande för mig, är bara ett exempel på vad böcker och läsning kan göra för en. Även om man inte kan resa vart man vill i världen, så kan böckerna erbjuda resor i stället. Genom att läsa många olika sorters böcker kan man lära känna såväl platser som människor. Och har man läst och lärt känna, har man också ökat sin förståelse och sitt intresse för omvärlden.

Denna bild tycker jag är väldigt talande i sammanhanget ...

Uppmuntra både barn, ungdomar och vuxna till att "resa fast de är hemma", det vill säga läsa! Och det bästa av allt, dessa "resor" kan man göra alldeles gratis tack vare biblioteken.

*Böckerna heter Hollændergraven och Kolbarnet.

Hopskrivet

För ungefär halvannat år sedan läste jag en mycket intressant bok om hur man kan snacka ihop sig på sin arbetsplats för att få till stånd förändringar. Den boken heter Hopsnackat, och mitt inlägg om den finner du via denna länk. Redan då började jag ivrigt vänta på att del två, Hopskrivet, skulle publiceras som ebok. Och nu finns den! :-)

Omslag: Anna Jansson.

Jag har verkligen slukat även denna bok, för den är lika intressant som den första! Precis som titeln antyder, handlar den om hur man på olika arbetsplatser funnit lösningar för informationsspridning. Antologin, som Frances Tuuloskorpi är redaktör för, innehåller bidrag från en mängd olika skribenter, som var och en representerar olika yrkesgrupper och arbetsplatser. Gemensamt för dem alla är att de stått inför ett behov av att förmedla klar och tydlig information samt att ge kollegorna möjlighet att uttrycka sig. Ofta handlar det om stora arbetsplatser, kanske med arbetskamraterna utspridda, som annars lätt drabbas av ryktesspridning. I något fall handlar det om små arbetsplatser utan egen fackklubb eller medlemmar som blivit arbetslösa och därför inte nås av tydlig och bra information.

Initiativtagarna till denna informationsspridning har ofta startat från "ingenting", men insett att behovet av någon form av forum finns. Utifrån detta har de funderat fram en lösning som kan vara lämplig för just den egna arbetsplatsen. Det kan röra sig om allt från flygblad till klubbtidningar, bloggar och facebookgrupper. Den lilla gruppen initiativtagare har inledningsvis enats om riktlinjer för sitt skrivande. Ofta har man till att börja med gjort ett provnummer av en tidning, distribuerat denna och därefter analyserat hur man ska gå vidare. Analysen har grundat sig på huruvida provtidningen föll väl ut hos kollegorna eller inte. Fanns det ett reellt behov av den? Gillade kollegorna innehållet? Uppfattades tidningen som betydelsfull? Viktigt för alla initiativtagare har varit att involvera arbetskamraterna. Deras bidrag, i form av till exempel insändare, är mycket väsentligt. Informationskällan (tidningen, bloggen etc) får inte bli en envägskommunikation.

Berättelserna från arbetsplatserna i Hopskrivet är alla mycket intressanta att läsa. Egentligen vill jag inte framhäva någon mer än andra. Men jag tycker ändå att sjuksköterskestudenternas initiativ i Stockholm är så viktigt och väl värt att betona. Det visar verkligen tydligt hur betydelsefullt det är att både snacka ihop sig och att ha ett gemensamt forum för informationsspridning. Genom sitt initiativ har de lyckats skaffa sig en högre ingångslön än vad landstingen normalt sett betalar. Detta sätt att agera gemensamt skulle många fler studenter kunna anamma i sin kamp för vettiga ingångslöner.

I tider då klimatet på många svenska arbetsplatser hårdnar och arbetsgivarna gör sitt bästa för att tolka avtal på sitt eget sätt, till fördel för enbart dem själva, är det särskilt viktigt att snacka ihop sig, att skriva ihop sig och att stå enade som arbetskamrater. I stället för att stå rådvill med risk för ryktesspridning och allmänt okonstruktivt gnäll, läs Hopsnackat och Hopskrivet och bli inspirerad till framgång och gemenskap på din arbetsplats. Båda böckerna är mycket lättlästa, intressanta, viktiga och inspirerande. Du kan ladda ner dem alldeles gratis på Folkrörelselinjens hemsida. Där finner du även mycket annat inspirerande att läsa.

Nu väntar jag förstås ivrigt på de båda utlovade fortsättningarna; Slutsnackat respektive Om strejker. Dessa båda, liksom de båda första i serien, finns förstås redan som pappersböcker. Men som den eboknörd jag är, önskar jag dem förstås i epub-format. ;-)

Goda nyheter!

I april i år önskade jag att Les gens heureux lisent et boivent du café skulle publiceras på svenska och helst också som ebok. Nu är den minsann på väg! :-)

Eller "på väg" ... den som väntar på något intressant får minsann vänta ett tag till. Närmare bestämt till i början av maj 2016. Men det är skoj att att veta att ett svenskt förlag satsar på den och ger ut den. Nu håller jag tummarna för att den inte bara kommer som pappersbok, utan även som ebok förstås!

"Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnès Martin-Lugand började som en egenutgivningssuccé. Den har älskats av de franska läsarna och nu sålts till över tjugo länder. Det är en varm och vemodig berättelse om att hitta tillbaka till livet efter en stor sorg. Om att kanske finna kärleken igen. 

Det har gått ett år sedan Diane förlorade sin man och deras femåriga dotter i en bilolycka. Sedan dess lämnar hon knappt Parislägenheten där de bodde tillsammans. Bokkaféet som hon drivit – Lyckliga människor läser och dricker kaffe – står och förfaller. 

Men hennes vän Félix försöker envist locka ut henne i verkligheten igen, och för att få vara ifred och fly undan minnena bestämmer hon sig för att resa bort på obestämd tid. Hon hyr ett hus på den irländska landsbygden, dit hennes man alltid velat åka. Där gör hennes rara hyresvärdar allt för att hon ska trivas, vilket inte kan sägas om deras brorson, som blir hennes granne. Någon odrägligare typ har Diane aldrig träffat, men efterhand börjar hon inse vad som döljer sig under den hårda ytan ..."

Informationstexten är hämtad från Forum bokförlag.

Litteraturbanken ...

... har numera en superfin hemsida! Jag blev verkligen mycket glatt överraskad då jag besökte den senast.

Litteraturbankens sida har inte bara blivit mycket användarvänlig. Den är också otroligt vacker. Varje avdelning i menyn leder till en sida med vackra bakgrundsbilder. Besök sidorna, klicka dig runt, scrolla ner på sidorna och bara njut!

Prova sedan att göra en sökning i "biblioteket"! Se så tydligt och fint sökresultatet presenteras.

Skärmdump från min dator.

Jag sökte på Maria Sandel – den författare som just nu är aktuell i Klassikercirkeln. Klickar man på hennes namn i den vänstra rutan, öppnar sig mer information om henne. I den högra rutan får man se de av hennes titlar som finns tillgängliga hos Litteraturbanken. Ett klick på valfri av dessa ger dig möjligheten att till exempel ladda ner verket som epub-fil.

Litteraturbanken erbjuder även en avdelning för skolor, med underavdelningar för lärare respektive elever. Missa inte heller de fina presentationerna av olika slag.

Litteraturbanken är sannerligen en riktig guldgruva för den som vill läsa svenska klassiker i epub-format. Har du ännu inte besökt denna trevliga sida, bör du göra det omedelbart! :-)

PS Alla dessa klassiker är gratis hos Litteraturbanken! DS

Sockerkaka ...

... har inte jag bakat, men väl huvudpersonen i novellen med samma namn. Frida Andersson Johansson är författaren bakom denna kittlande, skräckfyllda läsupplevelse.

Omslag: Jesper Holm.

Rakel, en äldre kvinna, är änka sedan ett par år och hennes tre vuxna barn är utflugna åt olika håll i världen. Ensamheten präglar hennes tillvaro, särskilt just denna sommar. Hon försöker dock tillbringa tiden med läsning i solstolen eller med trädgårdsarbete. Ekorren i trädgården och en grannkatt håller henne sällskap. Men en dag får hon en känsla av att det finns något under altanen. Hon känner sig iakttagen. Är det den starka solen eller ensamheten, som gjort henne yr och konstig så att hon inbillar sig saker? Detta "något" kräver dock mat. Mer och mer mat. Större och större portioner ...

Sockerkaka är en mycket välskriven novell, där stämningen av att något är fasansfullt fel byggs upp på ett subtilt sätt. På ytan tycks allting vara normalt, men ändå inte. Läsaren blir inte "skriven på näsan" vad man ska vara rädd för. Ändå finns det något farligt närvarande. Rakel tycks inte vara direkt hotad till livet av detta farliga. Det är snarare så att hon är dess redskap. Denna beskrivning låter kanske vag, men jag vill inte avslöja för mycket. Jag tycker att du ska läsa denna lysande novell själv. En liten varning ska jag dock ge; är du rädd för djuret på omslaget, kan denna novell ge dig en skräckfylld upplevelse i dubbel bemärkelse.

*

Sockerkaka har jag läst inom ramen för novellutmaningen, som jag deltar i. Sockerkaka placerar jag i kategorin "en novell som handlar om ett djur". Flera djur omnämns, men ett av dem spelar en särskild roll.

PS Vad har sockerkakan med denna berättelse att göra? Jo, man kan alltid baka en och försöka locka till sig någon form av sällskap ... och vad som eventuellt händer med detta sällskap ... ja, mer säger jag inte. DS

Den röda adressboken

Den röda adressboken hade jag inte alls hört talas om innan den valdes som bokcirkelbok i den nätbokcirkel jag deltar i. Sofia Lundberg debuterar som skönlitterär författare med denna titel.

Vackert omslag, gjort av Sanna Sporrong Form.

Doris har levt ett långt och mycket innehållsrikt liv. Nu är hon emellertid gammal, trött och beroende av hemtjänsten. Det är så läsaren får möta henne. Men ganska snart anar man att Doris har något på gång. Hon är "modern" och behärskar den digitala tekniken, tack vare en tidigare hemtjänstanställd som lärt henne hur man gör. Hon "skypar" med sin systerdotterdotter Jenny i USA. Dessutom har hon ett stort hemligt skrivprojekt på gång. Med utgångspunkt från sin mycket gamla, röda adressbok berättar hon sitt liv utifrån de personer som finns med i denna lilla bok. De är alla döda vid det här laget. Men deras betydelse för Doris är stor. Så stor att hon skriver ner deras och sin egen gemensamma berättelse för att den ska finnas kvar åt Jenny. Men frågan är om alla Doris adressboksmänniskor redan är döda. Kan inte någon av dem finnas kvar i livet? Jenny, som kommer till Sverige då Doris bryter lårbenshalsen, blir involverad och börjar engagera sig i de här människorna. Särskilt en av dem ... Finns han i livet? Var finns han i så fall?

Det är mycket intressant att få ta del av en gammal människa och hennes liv. Doris har verkligen varit med om mycket. Att få lära känna henne genom människorna i adressboken är ett fint och gripande sätt att berätta. Den röda adressboken engagerar och griper tag – det går inte att lägga ifrån sig boken, för man vill bara veta mer om hur det går för Doris genom åren. Jag ska inte säga för mycket, utan vill i stället uppmana dig att läsa denna välskrivna lilla bok. Hela bokcirkelgänget* var eniga i vår bedömning; detta är en bok vi verkligen fastnade för och gillar. Roligt att en bok som var så "okänd" för oss upplevdes så givande! Vi kommer att hålla utkik efter fler böcker skrivna av Sofia Lundberg.

*Gänget består, förutom mig själv, av Bokmumriken, Boktokig, Västmanländskan och Millas Hälsoblogg. Besök deras bloggar och se vad de skriver om denna titel.

Ormblomman från Samaria

Söndagar har blivit novelldagar i den här bloggen. Jag fortsätter att läsa noveller skrivna av Håkan Nesser just nu. En jag tycker är mycket bra, är Ormblomman från Samaria. Den finns i novellsamlingen Från doktor Klimkes horisont. Men första gången publicerades den som följetong i Ica-kuriren sommaren 1997.

Henry Maartens har just fått höra från sin fru att hon vill avsluta deras mångåriga äktenskap. Därför faller det sig naturligt för honom att tacka ja, då ungdomsvännen Urban plötsligt ringer och ber om hjälp samt bjuder in till samvaro i sin sommarstuga. Det betyder förstås att Henry måste bege sig till den ort där han tillbringade gymnasieåren. Där har han inte varit sedan han tog studenten för trettio år sedan. Henry och Urban kommer överens om när de ska ses. Henry bokar in sig ett par nätter på det lokala hotellet innan han ska möta vännen. Dessa extra dagar tillbringar han med att vandra runt i sin gamla stad och minnas hur det var. Plötsligt får han dock en chock, då han får ett meddelande till hotellet. Det är skrivet av en kvinna, som varit död i trettio år. Eller har hon inte varit det? Hon försvann i alla fall totalt från trakten, från den ena dagen till den andra. Motsträvigt avslöjar Henry det inträffade för Urban. Denne tar entusiastiskt ledningen i en sorts privat utredning av vad som hände. Mysteriet tätnar då kvinnan hör av sig per telefon och vill träffas. Vad hände egentligen för trettio år sedan?

Personligen blir jag lätt engagerad i berättelser som denna, som dels berättar om en dåtida uppväxt och dels rymmer en olöst deckargåta. Håkan Nesser kan konsten att skriva och jag lyssnar gärna till hans egna uppläsningar också. Novellsamlingen Från doktor Klimkes horisont är helt klart mycket läsvärd!

*

Ormblomman från Samaria är en novell jag läst som deltagare i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell som har deckartema".

Glasbruket blev film

Igår skrev jag om Arnaldur Indri∂ason och hans kriminalpolis Erlendur Sveinsson. Den första boken som blev översatt till svenska, i serien om denne isländske polis, är Glasbruket. Egentligen är det del tre, men somliga svenska förlag påbörjar dessvärre inte sin publicering av serier med den första boken. Detta faktum, och varför det är så, kan man grubbla över en hel del, men jag ska lämna det därhän just nu.

Pocketomslaget till Glasbruket.

Mer intressant är nämligen att det gjorts en film, baserad på Glasbruket. Jag visste inte om detta förrän igår. På svenska har den fått titeln Brottsplats Jar City. Det är förstås en islänning som gjort den, nämligen Baltasar Kormákur.

Den verkar riktigt spännande, precis som boken. Det är roligt att höra det isländska språket, som omväxling till all engelska/amerikanska, som det ju ofta blir då man tittar på filmer. Den får helt klart komma med på listan över filmer att se – både för att det är en deckare med Erlendur och för de isländska miljöerna.

Nätter i Reykjavik + Den som glömmer

Ända från början, då jag läste Glasbruket*, har jag varit helt fast och fängslad (!) av Arnaldur Indri∂asons kriminalpolis Erlendur Sveinsson och de isländska miljöer han befinner sig i. Det har blivit många böcker** om Erlendur genom åren, och sakta men säkert har man som läsare fått lära känna denne polis och hans mer personliga och privata bekymmer och funderingar på samma gång som han löst en hel rad brott begångna på den kyliga ön. De två senaste berättelserna heter Nätter i Reykjavik och Den som glömmer. Ylva Hellerud har översatt båda titlarna till svenska. Bägge två finns som eböcker.

I båda de här böckerna får man möta Erlendur som ung, nybliven polis. I Nätter i Reykjavik är han fortfarande uniformerad och arbetar som ordningspolis. Han visar redan att han är en grubblande yrkesman, som ogärna släpper taget om något innan han tänkt igenom allting riktigt ordentligt. Då en uteliggare, som han blivit bekant med i tjänsten, hittas drunknad är det i stort sett bara Erlendur som anar ugglor i mossen. Alla andra verkar anse att den berusade uteliggarens död endast är en följd av olyckliga omständigheter. Han måste helt enkelt ha fallit i dammen och drunknat i sitt druckna tillstånd. Men Erlendur ger sig inte. Han genomför sin egen undersökning av fallet och kommer så småningom fram till att något helt annat än en simpel olycka ligger bakom uteliggarens död.

I Nätter i Reykjavik börjar Erlendur också intressera sig för ett tjugofem år gammalt försvinnande. Det handlar om en artonårig flicka, som helt enkelt försvann på morgonen då hon skulle ha gått till skolan. Detta fall lyckas dock inte Erlendur lösa förrän han fått grubbla lite till, vilket han gör i Den som glömmer. Denna bok rymmer inte bara fortsättningen på gåtan om den unga flickan, utan även ett dödsfall, som visar sig ha kopplingar till den amerikanska militärbasen som håller till i närheten. Erlendur, som nu tjänstgör på kriminalavdelningen sedan en tid, och hans kollegor möter motstånd från de amerikanska militärpoliserna, som inte vill ha islänningarna snokandes på sin anläggning. Detta är förstås som gjort för förvecklingar.

Jag tycker att det är väldigt roligt att få "lära känna" Erlendur som ung. Han har ju egentligen i nutid begett sig av ut till sina barndomstrakter på den isländska landsbygden på mer eller mindre lång semester, med start i Frostnätter*. Under den tiden har man fått följa hans båda närmaste kollegor, då de på egen hand utreder brott och står som centralfigurer. I boken Mörka strömmar* är det Elínborg som figurerar och i Svart himmel* möter vi Sigurdur Óli. I Den kalla elden* får man åter möta Erlendur, men denna gång som "privat grubblare" över gamla försvinnanden i sin hembygd. Den stora matchen* skildrar en gammal kollega och chef till Erlendur, Marion Briem, då denne var en ung polis 1972. Till sist är det då den unge Erlendurs tur att stå i centrum i de böcker jag skriver om i detta inlägg. Det ska bli spännande att se vad Arnaldur Indri∂ason kommer att skriva om härnäst.

Nätter i Reykjavik och Den som glömmer är inte deckare, som innehåller vilda jakter eller andra pulshöjande moment. Erlendur är, som sagt, mer av en grubblare, som vänder och vrider mycket noggrant på varje ledtråd. Han ser till att kontakta människor, som kan vara av intresse för utredningen, och frågar ut dem så mycket han kan. På detta vis kommer han så småningom fram till gåtans lösning. Vill du ha intensiv spänning kan du kanske uppleva de här båda berättelserna som alltför långsamma. Men mig passar de utmärkt. Jag föredrar denna långsammare lunk, och jag vill förstås också veta mer om Erlendur.

*De här titlarna finns tyvärr inte som eböcker. En hel del av dem är dessutom slutsålda i olika versioner av pappersböcker. De finns däremot som mp3-filer att ladda ner och lyssna på.

**Här är hela listan med böcker, som handlar om Erlendur Sveinsson. Tyvärr har de båda första i serien aldrig översatts till svenska. Frågan är varför svenska förlag (ofta) hoppar över en eller några titlar i början av en serie. Arnaldur är inte den enda utländska författaren, som råkat ut för detta.

Synir duftsins

Dauðarósir

Glasbruket

Kvinna i grönt

Änglarösten

Mannen i sjön

Vinterstaden

Frostnätter

Mörka strömmar

Svart himmel

Den kalla elden

Den stora matchen

Nätter i Reykjavik

Den som glömmer

Jag behöver väl knappast tillägga att jag önskar mig alla dessa som eböcker – varför inte som en stor samlingsebok, så som Homan hittills. ;-)

Förrättningen

Håkan Nesser tilldelades Sveriges Radios Novellpris 2006 för sin novell Förrättningen. Jag förstår verkligen varför. Den är helt enkelt lysande, med hela två oväntade knorrar. För den som blir sugen på att läsa den, kan jag berätta att den återfinns i novellsamlingen Från doktor Klimkes horisont.

Herr Adler är på väg för att för första gången i sitt trettiotvååriga liv träffa sin far. Han har alltid levt i tron att pappan dog några månader innan han själv föddes. Men då hans mor låg på sin dödsbädd fjorton dagar tidigare, valde hon att berätta hur det egentligen låg till. Pappan är ännu i livet. Hon avslöjade också sanningen om varför de inte haft någon kontakt med honom. Utöver detta fick modern sin son att lova att ta kontakt med fadern och i sin tur berätta vissa saker för honom. Det är detta löfte, som herr Adler nu står inför att infria. Men det finns ett dilemma inbyggt i mötet, så herr Adler är inte helt säker på vad han ska göra.

Förrättningen är en mycket välskriven novell, med oväntade vändningar. Jag är verkligen mycket förtjust i noveller som överraskar med helt oväntade knorrar. Jag gillar det mesta Håkan Nesser skrivit och att lyssna till hans egna uppläsningar ger en extra läsupplevelse. Detta gäller naturligtvis också denna novell. Jag rekommenderar verkligen både Förättningen och de övriga novellerna i samlingen Från doktor Klimkes horisont.

*

Jag är med i en novellutmaning under innevarande läsår. Förättningen har jag läst som en del av denna utmaning och jag väljer att placera den i kategorin "en novell vars titel slutar på n".

Lidköpings bibliotek lånar ut ...

... inte bara eböcker, utan numera även läsplattor! Så trevligt! Då finns det möjlighet att prova hur det fungerar med läsplattor och eböcker, innan man bestämmer sig för om man vill köpa en egen.

Det framgår inte vilken sorts läsplatta man lånar ut, men det viktigaste är ändå att låntagarna faktiskt få chansen att prova läsning på läsplatta. Den som vill kan läsa mer genom denna länk. Rolig nyhet för alla Lidköpingsbor! :-)

Kvarnstenen

Jag måste erkänna att jag faktisk inte alls kände till Margaret Drabble innan jag för ett tag sedan läste hennes Kvarnstenen. Hon räknas som en av Storbritanniens viktigaste författare, har jag insett efter att ha blivit nyfiken och googlat hennes namn. Kvarnstenen är ett av hennes tidiga verk – den kom ut 1965 första gången. Else Lundgren har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Lars Sundh. Fotograf: Luciano De Polo.

Rosamund är en ung, smart och framgångsrik litteraturstudent. Hennes studier och forskning är väldigt viktiga för henne. När hon efter en enda tillfällig natt tillsammans med George, upptäcker att hon är med barn, kan man tro att det innebär en katastrof för henne. Men inte då! Rosamund är beundransvärt lugn och sansad. Hon står med båda fötterna på jorden och tar itu med sin nya framtid på ett rationellt och praktiskt sätt. Det är sextiotal i London och ensamstående mödrar ses ännu inte med blida ögon. Visst underlättar det att hon faktiskt bebor sina välbärgade föräldrars stora lägenhet alldeles gratis. De båda är nämligen bortresta utomlands för en längre tid. Men för övrigt är allting nytt för Rosamund. Hon, som knappt vet vilken allmänläkare hon ska vända sig till om hon blir sjuk, ska nu försöka finna en doktor som kan hjälpa henne att förmedla mödravård och plats på BB. Både under havandeskapet och efter födseln tänker Rosamund förstås fortsätta med sina studier. Hon har en hel del goda vänner som hjälper henne. Föräldrarna och syskonen håller hon dock utanför så länge hon kan.

Jag gillar verkligen Rosamunds rationella och praktiska syn på saker och ting. Hon är inte en person som blir nedslagen eller uppgiven över det som hänt. Hon accepterar att det är som det är och försöker ordna tillvaron efter dessa nya förutsättningar. På samma gång lär hon sig saker om inte minst sig själv. Trots att bokens titel kanske antyder något annat, är Rosamund mycket glad över sin lilla flicka. Margaret Drabble skriver bra och med en sorts underfundig, subtil humor. Jag gillar verkligen hennes stil. Jag rekommenderar Kvarnstenen och jag kommer säkert att läsa mer Drabble i framtiden.

Har du någon gång ...

... möjligen funderat på vad Bokskorpionen gör, förutom att läsa böcker, skriva blogginlägg, skriva egna berättelser och köra ett och annat tåg? Det händer faktiskt att jag hittar på icke bokrelaterade saker också, men det hör egentligen inte riktigt hemma på den här bloggen.

Fotograf: Christina Capetillo. Bild via Cisternerne.

Men jag ska göra ett undantag. Bästa bloggvännen Milla har nämligen skrivit så bra och intressant om en riktigt trevlig utflykt, som vi gjorde för ett tag sedan. Dessutom har hennes make tagit väldigt vackra bilder. Jag kan varmt rekommendera ett besök på Millas blogg, så får du veta vad vi hittade på för skoj.

PS Gillar du att laga mat, är Millas blogg en riktig guldgruva. Massor med fina och lockande recept på hälsosam mat hittar du hos henne. Dessutom är hon mycket engagerad i miljöfrågor, och hon delar med sig av allt hon, genom till exempel mailväxling med myndigheter, forskar fram. DS

Om du också vill ...

... se Augustgalan, kan du göra det här. Alla de fina bokpresentationerna är så intressanta att höra på, som jag skrev igår. Men hela galan är förstås mycket sevärd.

Augustgalans bokpresentatörer, fotograferade av Evan Pantiel.

Se och njut, du också!

Min egen upplevelse av Augustgalan

Det var Augustgala igår kväll. I tjugosju år har man korat årets bästa böcker. Själv upplevde jag denna bokfest för första gången, på plats i Stockholms Konserthus.

Konserthuset – skapat i nyklassicistisk stil, invigt 1926. Bild via Projektbyrån.

Efter en timmes mingel med bubbel i glasen och med ett allt mer högljutt sorl, blev det äntligen dags att ta plats i Stora salen. Den såg inte ut så här igår.

Stora salen i konserthuset. Bild via Konserthusets hemsida.

Igår var det snarare så här mysigt, blått och mörkt. Men jag slogs ändå av den enormt pampiga orgeln, som tar upp en hel vägg. Därför kunde jag inte låta bli att försöka föreviga den.

Pampigaste orgeln! Fotograf: Bokskorpionen.

Orgeln har 6100 (!) pipor. Den största är elva meter lång och den minsta bara några millimeter. Den invigdes år 1982 och byggdes av Grönlunds Orgelbyggeri. Det är ett svenskt företag som byggt orglar sedan 1903. Tänk vilken utmaning att bygga en orgel av denna storlek och dignitet. Jag skulle gärna vilja gå på orgelkonsert här!

Men nu avviker jag en liten aning från ämnet. Det var ju böcker som stod på programmet igår. Melinda Kinnaman var konferencier under kvällen. Och vilken konferencier hon var! Det var både intressant och roligt att höra hennes personliga inledning och hennes sätt att tilltala författarna med epitetet "idioter". Detta fick sin förklaring. Som skådespelerska agerar Melinda just nu i Idioten på Dramaten. Som den grundliga yrkesperson hon är, hade hon naturligtvis tagit reda på vad en idiot egentligen är. Det visade sig vara ett gammalt, grekiskt ord för enskild man eller kvinna. Enskild i motsats till offentlig. Dessa gamla, grekiska idioter var människor som gick sin egen väg, tänkte sina egna tankar och drog därur sina egna slutsatser. Det var med andra ord människor som inte följde strömmen. Visst är det då ett riktigt fint epitet!?

Kulturminister Alice Bah Kuhnke hade äran att kora årets pristagare i Lilla Augustpriset. Även Alice inledde mycket starkt och personligt med ett gripande tal. Därefter fick en överrumplad Rasmus Bjerkander ta emot priset för sin text Den på intet vis speciella.

Alla de duktiga presentatörerna*. Fotograf: Evan Pantiel.

Böckerna i kategorierna skönlitteratur, facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur presenterades alla på ett mycket bra sätt. Varje bok hade blivit läst av en person, som med sin yrkesbakgrund eller på annat sätt, passade väldigt bra ihop med respektive titels ämne eller handling. Dessa presentationer var mycket intressanta att höra. Så olika man kan presentera en bok! Det var mycket lockande att höra dem alla, men jag fastnade nog mest för presentationen av Ishavspirater. Den gjordes av seglingsentusiasten, ensamseglaren och långseglaren Milo Dahlman (klädd i lila på bilden). Väldigt passande val av presentatör!

Årets pristagare: Jessica, Rasmus, Karin och Jonas. Fotograf: Evan Pantiel.

Alla boknördar vet väl redan vid detta laget att pristagarna i de olika kategorierna blev Jonas Hassen Khemiri (skönlitteratur: Allt jag inte minns), Jessica Schiefauer (barn- och ungdomslitteratur: När hundarna kommer) och Karin Bojs (facklitteratur: Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren). Det som slog mig är hur olika man kan tacka för ett pris – allt från ett kort och koncist "tack!" till längre med personlig anknytning eller med ett starkt åsiktsuttryck. Det sistnämnda stod Jessica Schiefauer för, då hon passade på att tala om att barn- och ungdomskategorin borde delas upp. Det är ju en väsentlig skillnad på böcker för små barn och unga vuxna. Dessa borde således inte tävla i samma kategori. Detta är en åsikt som många, som på olika sätt har med barn- och ungdomslitteratur att göra, delar med henne. Det blir spännande att se om en sådan ändring kommer att införas.

Mer mingel! Fotograf: Bokskorpionen.

Efter ceremonin blev det dags för ytterligare mingel, denna gång med supétallrik i Grünewaldsalen. Efter att ha balanserat omkring med godsakerna, vinet och dessert-maccaronen och slutligen lyckats få i sig allting, kunde man strosa runt och spana på litteraturstjärnorna. I Augustnominerade Stina Stoors sällskap fanns en man klädd i samisk folkdräkt. Trevligt!

Augustgalan – en festlig, rolig och spännande kväll i litteraturens tecken!

*Bakre raden från vänster: Seinabo Sey, Per Naroskin, Birgitta Ohlsson, Lina Axelsson Kihlblom, Jacob Felländer, Anna Takanen, Saga Becker, Jakob Grandin, Tora Törnquist, Milad Mohammadi. Främre raden från vänster: Carl-Einar Häckner, Catherina Fored, Torbjörn Tännsjö, Azita Shariati, Farshid Jalalvand, Emma Gray Munthe, Milo Dahlmann, Ingrid Lomfors.