Nätter i Reykjavik + Den som glömmer

Ända från början, då jag läste Glasbruket*, har jag varit helt fast och fängslad (!) av Arnaldur Indri∂asons kriminalpolis Erlendur Sveinsson och de isländska miljöer han befinner sig i. Det har blivit många böcker** om Erlendur genom åren, och sakta men säkert har man som läsare fått lära känna denne polis och hans mer personliga och privata bekymmer och funderingar på samma gång som han löst en hel rad brott begångna på den kyliga ön. De två senaste berättelserna heter Nätter i Reykjavik och Den som glömmer. Ylva Hellerud har översatt båda titlarna till svenska. Bägge två finns som eböcker.

I båda de här böckerna får man möta Erlendur som ung, nybliven polis. I Nätter i Reykjavik är han fortfarande uniformerad och arbetar som ordningspolis. Han visar redan att han är en grubblande yrkesman, som ogärna släpper taget om något innan han tänkt igenom allting riktigt ordentligt. Då en uteliggare, som han blivit bekant med i tjänsten, hittas drunknad är det i stort sett bara Erlendur som anar ugglor i mossen. Alla andra verkar anse att den berusade uteliggarens död endast är en följd av olyckliga omständigheter. Han måste helt enkelt ha fallit i dammen och drunknat i sitt druckna tillstånd. Men Erlendur ger sig inte. Han genomför sin egen undersökning av fallet och kommer så småningom fram till att något helt annat än en simpel olycka ligger bakom uteliggarens död.

I Nätter i Reykjavik börjar Erlendur också intressera sig för ett tjugofem år gammalt försvinnande. Det handlar om en artonårig flicka, som helt enkelt försvann på morgonen då hon skulle ha gått till skolan. Detta fall lyckas dock inte Erlendur lösa förrän han fått grubbla lite till, vilket han gör i Den som glömmer. Denna bok rymmer inte bara fortsättningen på gåtan om den unga flickan, utan även ett dödsfall, som visar sig ha kopplingar till den amerikanska militärbasen som håller till i närheten. Erlendur, som nu tjänstgör på kriminalavdelningen sedan en tid, och hans kollegor möter motstånd från de amerikanska militärpoliserna, som inte vill ha islänningarna snokandes på sin anläggning. Detta är förstås som gjort för förvecklingar.

Jag tycker att det är väldigt roligt att få "lära känna" Erlendur som ung. Han har ju egentligen i nutid begett sig av ut till sina barndomstrakter på den isländska landsbygden på mer eller mindre lång semester, med start i Frostnätter*. Under den tiden har man fått följa hans båda närmaste kollegor, då de på egen hand utreder brott och står som centralfigurer. I boken Mörka strömmar* är det Elínborg som figurerar och i Svart himmel* möter vi Sigurdur Óli. I Den kalla elden* får man åter möta Erlendur, men denna gång som "privat grubblare" över gamla försvinnanden i sin hembygd. Den stora matchen* skildrar en gammal kollega och chef till Erlendur, Marion Briem, då denne var en ung polis 1972. Till sist är det då den unge Erlendurs tur att stå i centrum i de böcker jag skriver om i detta inlägg. Det ska bli spännande att se vad Arnaldur Indri∂ason kommer att skriva om härnäst.

Nätter i Reykjavik och Den som glömmer är inte deckare, som innehåller vilda jakter eller andra pulshöjande moment. Erlendur är, som sagt, mer av en grubblare, som vänder och vrider mycket noggrant på varje ledtråd. Han ser till att kontakta människor, som kan vara av intresse för utredningen, och frågar ut dem så mycket han kan. På detta vis kommer han så småningom fram till gåtans lösning. Vill du ha intensiv spänning kan du kanske uppleva de här båda berättelserna som alltför långsamma. Men mig passar de utmärkt. Jag föredrar denna långsammare lunk, och jag vill förstås också veta mer om Erlendur.

*De här titlarna finns tyvärr inte som eböcker. En hel del av dem är dessutom slutsålda i olika versioner av pappersböcker. De finns däremot som mp3-filer att ladda ner och lyssna på.

**Här är hela listan med böcker, som handlar om Erlendur Sveinsson. Tyvärr har de båda första i serien aldrig översatts till svenska. Frågan är varför svenska förlag (ofta) hoppar över en eller några titlar i början av en serie. Arnaldur är inte den enda utländska författaren, som råkat ut för detta.

Synir duftsins

Dauðarósir

Glasbruket

Kvinna i grönt

Änglarösten

Mannen i sjön

Vinterstaden

Frostnätter

Mörka strömmar

Svart himmel

Den kalla elden

Den stora matchen

Nätter i Reykjavik

Den som glömmer

Jag behöver väl knappast tillägga att jag önskar mig alla dessa som eböcker – varför inte som en stor samlingsebok, så som Homan hittills. ;-)