Med strömmen

Hjalmar Söderberg skrev Med strömmen – en novell som ingick i samlingen Främlingarna. Den publicerades 1903.

Omslag: Teresa & David.

Gabriel Mortimer är huvudperson i denna berättelse. Man får lära känna honom redan från de excentriska ungdomsåren, genom livet som gift och familjefar samt slutligen i den livskris han står inför som medelålders. Som ung har han sina alldeles egna tankar om hur han vill leva sitt liv. Han tänker klara sig på sina räntor i stället för att ta jobbet från någon som behöver det bättre. Litteratur och dagboksskrivande samt funderande över sin egen själsliga utveckling står på agendan. Ända tills han möter kvinnan som kommer att bli hans hustru. Då tar livet en helt annan vändning med lönearbete och ansvar för en hel familj. De egna intressena får stå åt sidan. Åren går och vardagen består, fram till en dag då Gabriel blir allvarligt sjuk. Den långvariga sjukdomstiden tycks försänka honom i grubblerier. Med moderna termer skulle jag vilja kalla det en medelålderskris. Det går så långt så att han reser bort från familjen och låter grubblerierna förmörka sinnet. Gabriel tycker att han bara "följt med strömmen" under alltför många år av sitt liv. Han vill gå sin egen väg. Men vad består den "egna vägen" av?

Min tidigare erfarenhet av Hjalmar Söderberg är hans novell Pälsen. Den tyckte jag var väldigt bra. Med strömmen är tankeväckande, men håller inte samma stil som Pälsen. Jag har också läst biografin om Söderberg och hans första hustru, Märta och Hjalmar Söderberg: En äktenskapskatastrof. Med strömmen blir allt mörkare ju längre in i medelålderskrisen Gabriel kommer. Jag har läst för lite av Söderberg för att veta om detta är en "typisk Söderbergare" eller inte. Men jag funderar på om Gabriels familjelivsleda egentligen är Hjalmars med tanke på tidpunkten då den skrevs.

*

I årets novellutmaning placerar jag denna berättelse i kategorin "en novell som handlar om att resa". Det är mestadels Gabriels inre resa man får följa, men han gör även en längre tågresa på slutet.