Hopskrivet

För ungefär halvannat år sedan läste jag en mycket intressant bok om hur man kan snacka ihop sig på sin arbetsplats för att få till stånd förändringar. Den boken heter Hopsnackat, och mitt inlägg om den finner du via denna länk. Redan då började jag ivrigt vänta på att del två, Hopskrivet, skulle publiceras som ebok. Och nu finns den! :-)

Omslag: Anna Jansson.

Jag har verkligen slukat även denna bok, för den är lika intressant som den första! Precis som titeln antyder, handlar den om hur man på olika arbetsplatser funnit lösningar för informationsspridning. Antologin, som Frances Tuuloskorpi är redaktör för, innehåller bidrag från en mängd olika skribenter, som var och en representerar olika yrkesgrupper och arbetsplatser. Gemensamt för dem alla är att de stått inför ett behov av att förmedla klar och tydlig information samt att ge kollegorna möjlighet att uttrycka sig. Ofta handlar det om stora arbetsplatser, kanske med arbetskamraterna utspridda, som annars lätt drabbas av ryktesspridning. I något fall handlar det om små arbetsplatser utan egen fackklubb eller medlemmar som blivit arbetslösa och därför inte nås av tydlig och bra information.

Initiativtagarna till denna informationsspridning har ofta startat från "ingenting", men insett att behovet av någon form av forum finns. Utifrån detta har de funderat fram en lösning som kan vara lämplig för just den egna arbetsplatsen. Det kan röra sig om allt från flygblad till klubbtidningar, bloggar och facebookgrupper. Den lilla gruppen initiativtagare har inledningsvis enats om riktlinjer för sitt skrivande. Ofta har man till att börja med gjort ett provnummer av en tidning, distribuerat denna och därefter analyserat hur man ska gå vidare. Analysen har grundat sig på huruvida provtidningen föll väl ut hos kollegorna eller inte. Fanns det ett reellt behov av den? Gillade kollegorna innehållet? Uppfattades tidningen som betydelsfull? Viktigt för alla initiativtagare har varit att involvera arbetskamraterna. Deras bidrag, i form av till exempel insändare, är mycket väsentligt. Informationskällan (tidningen, bloggen etc) får inte bli en envägskommunikation.

Berättelserna från arbetsplatserna i Hopskrivet är alla mycket intressanta att läsa. Egentligen vill jag inte framhäva någon mer än andra. Men jag tycker ändå att sjuksköterskestudenternas initiativ i Stockholm är så viktigt och väl värt att betona. Det visar verkligen tydligt hur betydelsefullt det är att både snacka ihop sig och att ha ett gemensamt forum för informationsspridning. Genom sitt initiativ har de lyckats skaffa sig en högre ingångslön än vad landstingen normalt sett betalar. Detta sätt att agera gemensamt skulle många fler studenter kunna anamma i sin kamp för vettiga ingångslöner.

I tider då klimatet på många svenska arbetsplatser hårdnar och arbetsgivarna gör sitt bästa för att tolka avtal på sitt eget sätt, till fördel för enbart dem själva, är det särskilt viktigt att snacka ihop sig, att skriva ihop sig och att stå enade som arbetskamrater. I stället för att stå rådvill med risk för ryktesspridning och allmänt okonstruktivt gnäll, läs Hopsnackat och Hopskrivet och bli inspirerad till framgång och gemenskap på din arbetsplats. Båda böckerna är mycket lättlästa, intressanta, viktiga och inspirerande. Du kan ladda ner dem alldeles gratis på Folkrörelselinjens hemsida. Där finner du även mycket annat inspirerande att läsa.

Nu väntar jag förstås ivrigt på de båda utlovade fortsättningarna; Slutsnackat respektive Om strejker. Dessa båda, liksom de båda första i serien, finns förstås redan som pappersböcker. Men som den eboknörd jag är, önskar jag dem förstås i epub-format. ;-)