Frid på jorden

Är inte Selma Lagerlöf en riktig mästare på att berätta? Varje gång jag öppnar en av hennes noveller får jag en mycket god läsupplevelse. Veckans novell heter Frid på jorden. Den publicerades ursprungligen i samlingen Höst: berättelser och tal 1933. Det blev den sista bok hon gav ut under sin livstid.

Omslag: Lisa Benk.

Det är jul i en svunnen tid. En familj sitter tillsammans och lyssnar då fadern läser ur bibeln. Mitt under denna lugna samvaro tar sig någon in i stugan. Det är en mycket skamfilad och trasig gestalt – mer som ett djur än en människa. Situationen är till en början skrämmande, tills den vuxna dottern tycker sig känna igen sin egen syster. Denna syster försvann spårlöst för tio år sedan, bara en vecka före sitt eget bröllop. Är denna oigenkännliga trashank verkligen hon? Vad har hon i så fall varit med om för fruktansvärda hemskheter?

Undan för undan avslöjar Selma systerns hemlighet. Familjens reaktion låter inte vänta på sig. De kraftsamlar för hämnd. Selmas sätt att beskriva situationen gör att man som läsare blir engagerad i såväl systerns öde som övriga familjens känslor. Jag kan inte heller låta bli att dra paralleller till fall som liknar detta i vår nutid. Hur lyckas en person som denna syster, oavsett tidsepok, finna en väg tillbaka till ett normalt liv? Hur ter sig framtiden för just denna dåtida syster? Kristerapi fanns knappast då. Läs Frid på jorden! Det är en gripande novell, som ger många saker att fundera på.

*

Jag deltar i en rolig novellutmaning under läsåret. Frid på jorden placerar jag i kategorin "en vintrig novell", eftersom den utspelar sig i juletid och snö spelar en roll för händelsernas utveckling.