Familjen Vinge

Månadens bok i Klassikercirkeln är Familjen Vinge. Underrubriken är En bok om verkstadsgossar och fabriksflickor. Den är skriven av Maria Sandel och bara att läsa om hennes liv ger en inblick i förra sekelskiftets fattigdom och umbäranden. Maria blev döv då hon var tjugofem år och så småningom dessutom synskadad. Med dessa förutsättningar är det riktigt imponerande att hon faktiskt skrev flera böcker. Familjen Vinge är den första boken jag läst av hennes verk. Den kom ut första gången 1909 och i en reviderad version 1913. Båda två finns att ladda ner gratis hos Litteraturbanken.

Maria Sandel. Bild via Wikipedia.

Då jag läser Familjen Vinge, kommer jag att tänka på Maeve Binchys berättarstil i till exempel Vinter i drömhuset eller Hos oss på Chestnut Street. Maeve berättar i de böckerna om flera olika människor, som har det gemensamt att något, ett hus eller en gata, binder dem samman. Maria Sandel gör samma sak. Familjen Vinge är en av de familjer som bebor ett hus, inklusive gårdshuset, i stan.

Vinges är den centrala familjen, men förutom dess medlemmar får läsaren också lära känna flera andra personer och deras öden. Alla har fattigdomen gemensamt. Det är ingen dans på rosor Maria skildrar. Vardagen handlar om att på olika sätt försöka få mat på bordet. Kan man få och lyckas behålla ett arbete, är det a och o. Säkerheten på fabriker och verkstäder är dock ett skämt om man jämför med idag. Risken för att få lyten och men av olika slag, på grund av undermålig arbetsmiljö, är starkt överhängande. Lönen för hårt slit är låg. Ganska ofta måste man gå till pantbanken och stampa på allt möjligt, för att dryga ut den magra inkomsten. Till och med sådana nödvändigheter som en vinterkappa måste ibland försvinna till "stampen", trots att det är mitt i vintern. Ändå försöker man finna och glädjas åt små saker som kan sätta en sorts guldkant på tillvaron. Man har varandra, även om det är trångbott. Om någon dör, kan det innebära en såväl känslomässig som ekonomisk katastrof. För att dryga ut inkomsten tar man ofta emot inneboende. Detta gör man fastän en hel familj bara har tillgång till ett rum och kök. I en vrå kan den inneboende erbjudas en liggplats. Detta är dock inte helt ofarligt. Vem vet vad den inneboende bär på för mörka hemligheter? En mycket tragisk händelse i Marias bok vittnar om detta.

Jag blev väldigt engagerad i berättelsen om Familjen Vinge och alla deras grannar. Maria skriver lättläst och mycket bra. Genom att läsa hennes bok öppnades en helt annan värld, så olik den som de flesta svenskar lever i nuförtiden. Människorna i Marias bok levde för "bara" etthundra år sedan här i vårt land. Det ger onekligen en och annan tankeställare att läsa om dem och uppleva deras tid, deras värld och deras verklighet. Man får sannerligen perspektiv på sin egen bortskämda tillvaro. Jag tycker verkligen du ska läsa Familjen Vinge!