Kolbarnet

Monica Kristensen är nominerad till "årets deckare" i kategorin "deckare översatta till svenska" för sin bok Kolbarnet. Ulf Gyllenhak har översatt boken till svenska.

Omslagsdesign: Sanna Sporrong.

Det är mitt i den långa och evigt mörka vintern på Svalbard. På förskolan Kolbarnet i Longyearbyen försvinner en liten flicka spårlöst. En märklig man har blivit sedd vid förskolan. Han brukar stå och titta på barnen. Ibland ger han dem även godis. Är det denne man som tagit med sig flickan? Eller är det möjligen flickans alkoholiserade pappa, som hämtat barnet utan att säga något för att hämnas på mamman? Frågetecknen är många, men det absolut viktigaste är att hitta barnet snabbt för vintern är mycket kall. Jakten på pappan och den mystiske tittaren startar. Vissa spår pekar mot kolgruvorna, men dessa är riskabla att gå in i på grund av att man fått indikationer på för höga gasnivåer. Sysselmanspolisen Knut Fjeld spelar en viktig roll i utredningen. Han tänker nämligen i sina egna banor och han vågar ta risker som ingen annan skulle göra.

Svalbards geografiska placering i världen. Bild via Wikipedia.

Jag gillar verkligen Monicas deckare. Inte minst den "exotiska" miljön är tilltalande. Förutom att man får sig en spännande berättelse till livs, får man också en inblick i livet på Svalbard, hur det fungerar där och lite av dess historia. Monicas första bok i serien om sysselmanspolisen Knut Fjeld finns tyvärr inte på svenska, men jag lyssnade till den på danska. Den heter Hollændergraven och den gjorde mig nyfiken på hur det fungerar på Svalbard. Vad är till exempel en sysselman? Vad har denne för funktion i samhället? Det är roligt när en bok får en att vilja veta mer. Jag skrev en del om detta i mitt inlägg om Hollændergraven.

Nu håller jag tummarna för Monica och Kolbarnet då "årets deckare" skall koras. Monica skriver väldigt bra, och har en i min smak perfekt blandning av spännande partier och en del mer lugna avsnitt. Att hon själv har bott på Svalbard och känner till hur det är att leva där, gör hennes skildringar trovärdiga, även om brotten hon beskriver är fiktiva.