För lite drygt en vecka sedan var det dags för en ny bokcirkelchatt*. Boken, som var på tapeten för diskussion då, har en osedvanligt lång titel –
Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp – och är skriven av Romain Puértolas. Cecilia Franklin har gjort översättningen till svenska. Jag missade tyvärr en stor del av bokcirkeln av skäl som jag tänker återkomma till i ett annat inlägg. Men jag lyckades ändå snappa upp vad mina bokcirkelvänner tyckte och tänkte. Det visade sig att vi var rörande eniga i våra åsikter om denna bok.
 |
| Omslag: Sara R. Acedo. |
Den indiske fakiren och lurendrejaren, Pugalendhi, reser till Paris för att på IKEA-varuhuset köpa en äkta spikmattesäng. Pengar har han lurat till sig av invånarna i hembyn. Då pengarna inte räcker, lurar han till sig mer från en vacker fransyska. För att slippa bo på hotell, stannar han kvar på IKEA över natten. Han gömmer sig dock i ett skåp, som ska skickas iväg. Skåpet (och fakiren) transporteras med lastbil, där flyktingar gömmer sig. De befriar Pugalendhi, som naturligtvis också tas för att vara flykting, trots att han protesterar, när myndigheterna kommer på dem. Av den anledningen blir han skickad till Spanien. Sedan fortsätter ett alldeles galet resande genom flera länder på samma gång som fakiren även gör en inre resa. Han är till råga på allt jagad av den taxichaufför, som han lurade på pengar i Paris. Egentligen vill Pugalendhi bara tillbaka till Indien, men han inser plötsligt att han faktiskt blivit förälskad och att han vill bättra sig och leva ett ärligt och ordentligt liv. Frågan är om han kan reda upp sin situation.
Detta är en bok för dig som gillar berättelser i stil med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det är lättsam och lättläst underhållning. Ingen av oss i bokcirkel blev dock särskilt imponerade av
boken. Förlaget har visserligen utlovat ett visst djup i den, men det tyckte vi saknades. Det framkom till exempel att Pugalendhi hade en ganska tragisk barndom, men det kändes som att författaren mest svepte över detta faktum ganska ytligt. Personligen gillade jag visserligen "Hundraåringen", men efter att ha läst halva "Analfabeten" fick jag på något sätt nog av genren. Ett visst hopp om att "Fakiren" skulle vara bättre hade jag nog, men dessvärre blev jag inte sugen på att läsa fler berättelser av denna sort. Men därmed inte sagt att det är en dålig bok. Vill du läsa om galna äventyr, kan detta vara något för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar