Gemensamt för alla novellerna i Hos oss på Chestnut Street är att alla människorna som skildras har anknytning till Chestnut Street på ett eller annat sätt. Denna gata är fiktiv, men trots det väldigt realistisk och typisk för Dublin. Alla de människoöden man får möta i novellsamlingen är tänkvärda, var och en på sitt sätt. Några av dessa människor "stannar kvar" i ens tankar.
Jag glömmer inte skildringen av "Hinken" Maguire. Han är fönsterputsare och har sin egen lilla firma. Varje dag ger han sig iväg på sin cykel med sin fönsterputsutrustning, däribland hinkar. Han är näppeligen rik. Hans fru ger sig av och tar deras son med sig. Denne son växer upp till en ung man med tvivelaktigt leverne. Ändå ställer "Hinken" upp för honom oavsett vad han gjort. "Hinken" är positivt inställd, nästan på gränsen till naiv. Det går inte att glömma hans osjälviskhet och tro på sonen.
En person, som också satte avtryck, är taxichauffören som får bevittna allt möjligt bakom sin ratt men ändå förväntas vara osynlig. Sedan har vi brorsdottern, som först tror på men till slut genomskådar, sin fasters försök att upprätthålla en yttre fasad. Det är intressant. En annan brorsdotter "får" en farbror när hon är 25 år gammal. Då är han gammal och hon blir kontaktad av sjukvården som enda anhörig. I en novell får både huvudpersonen och läsaren lära sig ett mycket annorlunda knep mot sömnlöshet.
Detta är bara några få av alla levnadsöden som Maeve Binchy beskriver. Jag, som gillar hennes berättarstil väldigt mycket, hade stor glädje av att läsa denna sista bok skriven av hennes penna. Precis som i så många andra av hennes böcker, är det den vanliga människan och det vanliga irländska livet man får möta. Detta blir i all sin enkelhet både intressant, tänkvärt och lärorikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar