Vi

En del böcker bär långa namn – tidvis har man nästan kunnat tro att berättelserna begåvats med sådana titlar av trendmässiga skäl. Det kan förvisso ge ett både poetiskt och intresseväckande intryck, men själv tycker jag att det kan bli svårt att komma ihåg hela den långa titeln korrekt då man vill berätta om boken för någon. I stället hittar man på egna förkortningar; "boken om fakiren" (Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp), "hundraåringen" (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann) eller något annat liknande. Risken är att den man vill tipsa om boken inte blir klokare och kanske rentav får svårt att hitta rätt bok*.

Med tanke på detta är det riktigt skoj att kunna tipsa om en bok med en mycket kort och koncis titel – och den är dessutom väldigt väl värd att läsa. Jag tänker på Vi, som David Nicholls skrivit. Åsa Brolin har gjort översättningen till svenska.

Vi handlar om den medelålders Douglas och hans lilla familj. Douglas är gift med Connie och de har den numera sjuttonårige sonen Albie tillsammans. Allting skulle kunna vara frid och fröjd, om inte Albie var så infernaliskt trotsig och motsträvig. Han tycks göra och välja det rakt motsatta mot vad Douglas tycker är klokt, riktigt och rätt. Relationen mellan far och son kunde med andra ord varit betydligt bättre – något som Douglas också dagdrömmer om. Nåja, allt annat är väl frid och fröjd? Nja, knappast. Plötsligt en natt kläcker Connie ur sig att hon nog vill skiljas. Men hon vill inte brådstörtat ge sig iväg. Hon vill fundera på saken och eventuellt separera då Albie flyttar hemifrån senare på året. Trots dessa tankar på skilsmässa vill Connie ändå att de alla tre ska genomföra "den stora resan" – en semesterresa utöver det vanliga – eftersom denna antagligen blir deras sista gemensamma resa. Den är inspirerad av forna tiders resor som danade unga pojkar till män – en bildningsresa genom stora delar av Europa helt enkelt.

Douglas ser resan som ett tillfälle att komma sin son närmare och att visa sin hustru att de båda fortfarande har ett äktenskap värt namnet. "Den stora resan" är tänkt att skapa oförglömliga minnen. Det gör den också, men inte på det sätt som den normalt sett så välplanerade Douglas tänkt sig. Han har planerat resan in i minsta detalj, men rätt vad det är händer oförutsedda saker. Frågan är om det är bra eller dåligt. Mer än så här tänker jag inte avslöja, för jag vill inte förstöra läsupplevelsen.

Det är genom Douglas ögon och erfarenheter som läsaren får ta del av familjens sista semester ihop. Genom honom får man lära känna familjemedlemmarna och hur Connie och Douglas träffades en gång i tiden. Pö om pö blir bilden av familjen alltmer komplett med alla dess sorger, motgångar, glädjeämnen och lyckliga stunder. Jag tycker att Vi är en mycket tankeväckande bok. Den förtydligar verkligen att föräldern som egentligen bara vill väl, riskerar att upplevas som både kvävande och kritiserande av det uppväxande barnet. Berättelsens huvudperson är visserligen Douglas, men jag upplever ändå att alla tre i familjen får "komma till tals" på olika sätt. Det blir tydligt att det varken är lätt att vara tonårsförälder eller tonåring. Jag tyckte riktigt mycket om den här boken och jag vill varmt rekommendera den. För den konstintresserade finns det massor med matnyttiga referenser. Utöver relationsdramat i familjen innehåller den även flera moment av spänning. Exakt vad tänker jag inte avslöja – läs boken i stället! ;-)

*Om man inte minns vare sig titel eller författare hamnar man i ett dilemma. Och tro mig, varken bokhandlare eller bibliotekarier kan trolla fram rätt bok enbart på vägledningen "omslaget är blått".

Bilderna kommer från sociala medier, där de spridits mycket. Fenomenet att hänvisa till att "omslaget är blått" tycks vara internationellt. ;-)