Konsten att höra hjärtslag

Efter en ledig sommar är bokcirkeln i full gång igen. Den senaste boken vi läst är Konsten att höra hjärtslag, som Jan-Philipp Sendker skrivit och Lena Torndahl översatt till svenska. I går kväll chattade vi* i cirkeln om boken och åsikterna var tudelade. Några av oss tyckte att detta är en fantastisk och gripande berättelse, medan några var mer tveksamma till den.

Vackert omslag, skapat av Studio E.

Julia har helt plötsligt förlorat sin far, burmesen Tin Win. Han har inte dött (såvitt man vet), utan i stället gett sig av. Trots att han levt större delen av sitt liv i USA och både gift sig och bildat familj där, väljer han att lämna allt dagen efter att Julia tagit sin juridikexamen. Visst försöker man leta efter honom. Men spåren leder till Bangkok och upphör sedan där. Efter fyra år i ovisshet finner dock Julia ett kärleksbrev. Det är skrivet av fadern, men är inte ämnat för modern utan en helt okänd burmesisk kvinna.

Julia konfronterar sin mor och får höra en bitter sanning. Hon blir dock inte avskräckt av detta utan bestämmer sig för att bege sig till Burma för att försöka finna sin far. Hon känner sig övertygad om att han finns där, hos den andra kvinnan. Några få ledtrådar har hon i form av namn och adress till den okända. Väl på plats i landet och den lilla byn, möter Julia en äldre man i ett tehus. Han tycks konstigt nog ha väntat på henne. Lite motsträvigt låter Julia honom börja berätta en historia. Nästan mot sin vilja blir hon oerhört fängslad av berättelsen och vill bara höra mer. Samma sak blir det för mig som läsare. Det var väldigt svårt att släppa boken, för den gamle mannens berättelse var mycket gripande, spännande och fascinerande.

Sakta rullas en fantastiskt vacker kärlekshistoria upp. Det handlar om en föräldralös pojke, som en dag blev blind, och en flicka, vars deformerade fötter gjorde att hon bara kunde krypa, och deras annorlunda gemenskap. Pojken utvecklade sina övriga sinnen, framförallt hörseln, och kunde till och med höra andra varelsers hjärtslag. Den enda som trodde på detta märkliga fenomen var flickan. Han bar henne på sin rygg – hon blev hans ögon och han blev hennes ben. De blev oskiljaktiga. Ända tills den dag då plötsligt allting förändrades.

Julia funderar förstås på vad denna berättelse har med henne och hennes far att göra. Mannen som berättar för henne påstår att hon kommer att möta sin far när tiden är den rätta. Pö om pö får Julia klart för sig hur allt hänger samman. Till sist står det även klart för henne vem mannen i tehuset egentligen är.

Jag vill inte avslöja alltför mycket av denna fantastiska, sorgliga och mycket gripande berättelse. Det är verkligen en bok väl värd att läsa. Jag tycker att du ska göra det! Läs den och bli fängslad av pojkens och flickans öde.

*Vi som bokcirklar tillsammans är Boktokig, Bokmumriken, Västmanländskan och Millas hälsoblogg.