En biodlares död

Jag hade aldrig hört talas om Lars Gustafsson innan jag fick nys om honom via Twitter. I det sammanhanget nämndes En biodlares död. Titeln gjorde mig nyfiken, och eftersom den finns som ebok var saken klar. Varför inte prova på denna för mig okände författare?

Omslagsdesign: Lars Sundh.

En biodlares död är den femte titeln i en svit om just fem romaner, som Lars Gustafsson skrev under 1970-talet. Jag vet inte om det blir "rätt" eller "fel" att göra som jag gjort, det vill säga kasta mig över den sista. Jag kände helt enkelt inte till att det var fråga om en svit av böcker innan jag började på denna.

Redan från början får läsaren genom en yttre berättare veta grunderna för handlingen i boken. Den är återberättad genom efterlämnade skrifter och anteckningar av olika slag. Personen som lämnat dessa efter sig är den förre folkskolläraren Lars Lennart Westin. Han lämnade lärarbanan då man lade ner folkskolan i en liten by i Västmanland. Därefter levde han under knappa omständigheter och försörjde sig som biodlare. Detta tycks ha fungerat bra, eftersom han knappt hade några utgifter att tala om.

Genom anteckningarna får man lära känna Westin. Han funderar över vardagliga ting inledningsvis, bland annat har hans hund sprungit bort. Hunden tycks inte längre vilja komma nära Westin, och varför det är så förbryllar honom. Ganska snart får man veta att Westin fått ett brev från sjukvården. Detta brev bestämmer han sig dock för att inte öppna. Trots att han sökt vård för smärtor, som lett till utredningar och provtagningar, tycker han att han ändå inte vill veta vad problemet beror på. Beslutet är inte givet och inte lätt att fatta – det förstår man av anteckningarna, som han gjort. Ändå blir det så. Brevet eldas oöppnat upp i kaminen. Sedan går livet alltmer ut på att uthärda smärta i olika grader för Westin. Mellan raderna kan man förstå att han plågas rejält under vissa perioder. Under piggare perioder för han anteckningar om allt möjligt, däribland sitt liv. På så sätt får man lära känna honom närmare. Vissa berättelser ur hans liv är riktigt intressanta, andra känns mer sorgliga att läsa. Riktigt tragiskt är det förstås att följa hur Westin tynar bort alltmer.

En biodlares död är en kort bok. Som ebok är den inte på mer än 102 sidor inklusive ett förord, skrivet av Anders Olsson. Det är intressant att ha läst den, men den är sorglig och vemodig tycker jag. På sätt och vis är det gripande att lära känna denne Westin och hans liv, men det är på samma gång plågsamt att läsa om hans tynande tillvaro. Berättelsen leder också till funderingar. Hur skulle man själv ha gjort i Westins kläder? Vad var det för sjukdom han egentligen hade? Var det så att hunden redan tidigt kände vittring av sjukligheten? Läs denna bok om du vill. Den är välskriven, men sorglig, tycker jag.