Mannen som läste högt på 6.27-tåget

Vilken titel! Bara den tände nyfikenheten! Vad är det för en man som sitter och läser högt på tåget? Jag läste om denna bok på bloggen Beathes bokhjerte för bara ett litet tag sedan. Sedan upptäckte jag att den precis kommit ut här i Sverige som ebok och då var saken klar. Den måste läsas! Jean-Paul Didierlaurent heter författaren och Marianne Tufvesson har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Anders Timrén.

Guylain Vignolles är en man med ett namn som alltid har lett till ombildning och på så vis bildat ett tillmäle (på franska). Guylain är så trött på detta att han mer eller mindre gjort sig osynlig. Han lever ensam med sin guldfisk och vardagen är en ständigt återkommande rutin. Stiga upp, äta frukost, åka tåg till jobbet, jobba hela dagen och stå ut med en ilsken chef och en dryg kollega, åka hem, prata med guldfisken, sova.

Det låter kanske inte så upphetsande. Men pö om pö får man lära känna Guylain lite närmare, och då kan man inte släppa boken. Vad är det för något han läser högt på tåget? Ja, inte är det ur en bok, som man skulle kunna tro. Det är lösa boksidor, som han förvarar mellan läskpapper. Varför ligger de mellan läskpapper? De är våta och han har räddat dem från ödeläggelse, kan man säga. Nu låter det riktigt mystiskt, eller hur? Människorna på tåget lyssnar faktiskt andäktigt på Guylain då han läser för dem – fastän de sidor han läser från egentligen är lösryckta händelser från många olika böcker.

När Guylain kommer fram till jobbet efter sin högläsning på tåget, måste han stålsätta sig för att stå ut. Det är inte bara chefen och kollegan som är jobbiga. Även hans arbetsuppgift är riktigt krävande, psykologiskt sett, för en man som gillar böcker. Guylain har två lite udda vänner, som han trivs bra tillsammans med. Den ena kan han "fly" till på lunchrasten, för de jobbar på samma företag. En dag finner Guylain ett usb-minne på tåget. Nyfikenheten gör att han inte kan låta bli att se efter vad som finns på det. Genom den lilla "stickan" får han lära känna en ung kvinna, för det är hennes nedtecknade tankar han har framför sig på sin datorskärm. Fascinerad slukar han dessa anteckningar, och börjar även läsa högt ur dem på tåget. Kan han någonsin hitta kvinnan och lämna tillbaka usb-minnet?

Jag förstår att du vid det här laget verkligen undrar vad detta är för en bok. Saken är den att jag inte vill berätta alltför mycket, för då skulle jag förstöra din läsupplevelse. Paul Didierlaurent har verkligen lyckats skriva en lockande berättelse, som avslöjar mer och mer likt en vacker blomma som öppnar sig från knopp till full blomning. Jag tycker mycket om både Pauls språk och hans berättarteknik. Mannen som läste högt på 6.27-tåget är en helt underbar berättelse! Läs den!

Ingrid Bergman 100 år

Idag är det etthundra år sedan Ingrid Bergman föddes. Hon är en kvinna, som jag givetvis har hört talas om. Jag har också sett några av hennes filmer. Jag har dock inte fördjupat mig i vem hon egentligen var och hur hennes liv gestaltade sig. Därför tyckte jag att det var riktigt roligt att Norstedts bestämde sig för att åter ge ut hennes memoarer lagom till etthundraårsdagen. Mitt liv är skriven av Ingrid Bergman och Alan Burgess. Översättningen till svenska står Ann Henning Jocelyn för. Boken kom ut första gången 1980.

Memoarerna tar sin början då Ingrid är en firad och hyllad skådespelare i Hollywood. Hon har just fått upp ögonen för den italienske regissören Roberto Rosselinis filmer. Hon vet inget om honom, men hon ser att hans verk är enastående. Hon bestämmer sig för att försöka kontakta honom och fråga om hon kan få en roll i en av hans filmer. Efter många om och men får hon det. Ödesmättat konstaterar hon i memoarerna att detta skulle leda till händelser som hon inte då kunde överskåda konsekvenserna av.

Efter denna dramatiska cliffhanger övergår boken till att berätta om Ingrids liv i kronologisk ordning, med start i hennes barndom. Jag blev starkt berörd av den föräldralösa flickans tillvaro och hennes stora önskan att få spela teater. Hennes mor dog då hon var tre år gammal och fadern tynade bort tio år senare i magsäckscancer. Han var en bohemisk personlighet, som betydde mycket för Ingrid. Han uppmuntrade hennes intresse för teater. Efter hans död bodde hon först hos en ogift faster, som tragiskt nog dog i den unga Ingrids armar. Därefter bodde hon hos en farbror och hans familj. Denne farbror Otto tyckte egentligen att Ingrid inte borde drömma om teatern utan skaffa sig en ordentlig utbildning i stället. Han gick dock med på att hon fick söka till Dramatens elevskola en gång – men bara en enda gång. Lyckades hon inte bli antagen då, fick hon lova att lägga grillerna om skådespeleriet på hyllan. Och vi vet hur det gick! Farbror Otto var generös nog att erkänna Ingrids talang och att han själv hade haft fel.

Jag hade inga särskilda förväntningar då jag började läsa boken. Emellanåt tycker jag väldigt mycket om att läsa biografier för att på så sätt få veta mer om olika personer. Jag såg Mitt liv som en memoarbok som nog kunde bli ganska intressant, men mer än så tänkte jag inte. Därför blev jag riktigt överraskad över hur jag direkt från början av boken blev mycket fängslad av Ingrids liv och ville veta mer om denna sagolikt talangfulla kvinna, som på många sätt gick sina egna vägar inom filmindustrin. Det är mycket svårt att släppa boken. I skrivande stund har jag fortfarande en del kvar att läsa i denna omfångsrika volym. Men läsandet blir aldrig tråkigt. Berättelsen om Ingrids liv är mycket levande och väldigt intressant. Emellanåt är det Alan Burgess som för historien framåt som en yttre betraktare och däremellan är det Ingrid själv som ser tillbaka och berättar. Är du intresserad av filmhistoria, filmstjärnor från förr eller bara nyfiken på Ingrid Bergman är detta helt klart en bok för dig.

PS I kväll ser jag fram emot att komplettera läsandet av denna bok med filmen Jag är Ingrid. DS

Ska du skaffa läsplatta?

Kom du tillbaka från semestern och tänkte "aldrig mer tunga pappersböcker i packningen!" eller har du börjat fundera på att skaffa läsplatta för att kunna ta med nästan hur många böcker som helst på nästa resa? Då har du kommit rätt!

Det finns en del att tänka på inför anskaffandet av läsplatta. För att i någon mån underlätta finner du här på bloggen Bokskorpionens lilla ebokskola. En som använde sig av den, då hon skulle köpa platta, är Bokmumriken. Hon har skrivit ett läsvärt inlägg om hur hon själv tänkte och tyckte då hon blev sugen på att skaffa sig platta och börja läsa eböcker.

Förutom ebokskolan och Bokmumrikens tankar, kan du läsa vilka läsplattor som är årets bästa enligt Stuff. Texten är på engelska, men lätt att förstå. De utvärderar plattorna Kindle Paperwhite (som de anser vara vinnaren), Kindle Voyage, Kobo Glo HD, Kobo Aura H2O (vinnaren enligt mig), Kindle, Nook Glowlight och Bookeen Cybook Ocean.

Förutom denna läsning, kan jag också rekommendera Good Ereader och deras filmer. Genom denna länk kommer du direkt till deras sida för utvärderingar.

Lycka till med ditt köp av läsplatta! :-)

Tuppen och havet

Det första jag läste av Sara Paborn var hennes dikter. Dessa avnjöt jag i form av appen Poesi på G. Jag upptäckte sedan att Sara även skrivit romaner. Hennes allra första, Släktfeber, finns tyvärr inte som ebok. Det gör däremot nummer två, Tuppen och havet.

Omslagsillustration: Olaf Hajek.
Omslagsdesign: Emma Eriksson.

En vuxen kvinna i trettioårsåldern besöker sin far, som har flyttat till en liten ö i Östersjön. Där bor bara ett fåtal människor och fadern har medvetet sökt sig till ensligheten på sin ålders höst. Med kvinnan följer hennes världsfrånvände pojkvän, en poet som kanske har skrivkramp efter sitt första verk. De bosätter sig hos fadern under en period. Han för att försöka skriva dikter och hon för att skriva en artikel om fyrar.

På ön finns nämligen en fyr. Numera drivs den förstås automatiskt, men den siste fyrvaktarens son finns kvar. Han är jämnårig med kvinnan och tjänstgör som väderobservatör. Denne fyrvaktarson erbjuder ibland guidade turer i fyren, men även han är mycket introvert, så studiebesöken i fyren blir få. Livet på ön skulle kunna vara mycket bra och fridfullt för fadern, om det inte alldeles nyligen flyttat in en kvinnlig, känd fotograf i grannhuset. Hon har nämligen fört med sig ett annorlunda husdjur, en tupp. Det är en väldigt vacker tupp, men den gal mycket och gärna i arla morgonstund. Både fadern och hans dotter blir väckta och mycket irriterade på tuppen. De vill inte konfrontera tuppens matte, utan börjar i stället smida planer på hur man kan ta tuppen av daga.

Fadern och dottern har en relation sinsemellan, som kan vara lite varierande. Omväxlande når de fram till varandra och har en förståelse för varandra och omväxlande finns det distans mellan dem. Fadern har en tendens att fortfarande vilja uppfostra och tillrättavisa dottern. Han vill också gärna att hon utför saker och ting i deras gemensamma planer för tuppen. Det är som att han gärna kläcker idéer och planer, men genomförandet är han lite feg för. Dottern, å sin sida, vill gärna ta hand om sin pappa efter bästa förmåga. Omväxlande är det han som är drivande i planerna och omväxlande är det hon.

Parallellt med dramat om tuppen, skall dottern skriva sin artikel. Det tar tid för henne att etablera kontakt med den enstöriga fyrvaktarsonen. Men hon tycks också, liksom sin pojkvän, lida av skrivkramp. Åtskilliga gånger sätter hon sig med artikelskrivandet utan att komma någon vart. Många gånger märks det att hon skjuter upp det och gör annat i stället.

Detta är en ganska lågmäld och lite långsam historia. Det passar väldigt bra att det är så – det matchar på något sätt det stilla livet på ön. Men under ytan pågår saker. Dottern genomgår en process för att finna sig själv. Hennes relation med fadern utvecklas. Till sist har hon kommit fram till vad hon vill. Som läsare får man en hel del vackra miljöskildringar, fakta om fyrar och väder samt inte minst en insikt i ölivet. Jag gillade boken mycket. Den är välskriven, tänkvärd och intressant, men också lite speciell. Hur det gick för tuppen? Det tänker jag inte avslöja! Läs boken, föreslår jag. ;-)

Vikten av att läsa böcker ...

... kan man inte nog poängtera. Här är en talande och tydlig bild. Visserligen kommer statistiken från USA, men betydelsen av läskunnighet, att läsa böcker regelbundet och att läsa högt för sitt barn är gränslös.

Genom denna länk kan du se bilden riktigt tydligt. Uppmuntra barn i din omgivning att läsa böcker!

Far From the Madding Crowd

Jag fick först nys om filmen. När jag läste om den blev jag nyfiken. Det verkade helt klart vara något för mig. Ännu mer intressant blev det då jag upptäckte att den är baserad på den klassiska romanen, Far From the Madding Crowd, skriven av Thomas Hardy och utgiven år 1887. Det är inte första gången hans bok filmatiseras. En känd version är (med svensk titel) Fjärran från vimlets yra från 1967. Nu i år har Far From the Madding Crowd filmats igen, och det är den tolkningen* jag fick upp ögonen för och gick på Kino** för att se.

Carey Mulligan som den självständiga och starka Bathsheba Everdene.

Den unga kvinnan, Bathsheba Everdene, har tidigt i barndomen blivit föräldralös. Hon växer upp på sin farbrors stora och välskötta gård. När historien börjar är hon dock vuxen och farbrodern har dött. Bathsheba står som arvtagerska till gården.

Bathsheba är en kvinna som fått utbildning. Detta har fått henne att bilda sig egna åsikter om saker och ting. Hon har utvecklat självständighet och är inte alls säker på att hon över huvudtaget ska gifta sig. Det första hon gör, efter att ha tagit över gården, är att avskeda den uppenbart usle förvaltaren. I stället bestämmer hon sig för att det är hon själv som ska axla denna roll. Detta gör hon verkligen med den äran. Ingen av gårdens sysslor är hon rädd för att delta i.

En ung, vacker kvinna får, oavsett om hon vill eller inte, männen att gå på friarstråt. Bathsheba har tre beundrare. Hon avfärdar dem en efter en ... tills hon står inför den tredje och totalt överrumplas av känslor inför honom. Som åskådare förstår man dock att han definitivt inte är det bästa valet av make, tvärtom. Stackars Bathsheba inser detsamma efter bara en kort tids äktenskap. Från att ha varit en glad och lycklig ung kvinna, blir Bathsheba överlupen med problem som maken för med sig. De båda andra beundrarna finns kvar i periferin och försöker hjälpa henne så gott det går. Hur det går? Se filmen!

Far From the Madding Crowd är en mycket bra film, med många vackra engelska lantliga miljöer under olika årstider. Det är ingen "kostymfilm" i bemärkelsen att alla skådespelarna "struttar" omkring i flotta kläder. Nej, allting känns väldigt realistiskt och man får se delar av gårdens hårda arbete. Bathsheba har visserligen ärvt en stor gård, men hon har inte på något sätt blivit omätligt rik på kuppen. Hon måste kämpa på för att få allting att gå ihop. Jag skulle helst vilja läsa boken bakom för att (förmodligen) få veta ännu fler detaljer i det drama som utspelar sig mellan henne och de tre beundrarna.

Far From the Madding Crowd finns givetvis som ebok på engelska. Du kan skaffa den alldeles gratis hos Project Gutenberg. Vill du köpa ett exemplar i stället, finner du en hel mängd utgåvor i varierade prislägen. Intressant är att Modernista planerar att ge ut en svensk översättning i mars 2016***. Visserligen är det fråga om inbundet format så här långt i planeringen. Men man kan ju alltid hoppas att en epub-version också kommer. Fjärran från vimlets yra kommer titeln att vara. Det skulle verkligen vara kul att läsa eboken och jämföra med filmen.

*För den riktigt filmintresserade kan jag nämna att de fyra största rollerna innehas av Carey Mulligan som Bathsheba Everdene, Matthias Schoenaerts som Gabriel Oak (beundrare nr 1), Michael Sheen som William Boldwood (beundrare nr 2) och Tom Sturridge som Sergeant Frank Troy (beundrare nr 3). Resten av rollistan finns till exempel på IMDb.

**"Film är bäst på bio", sägs det i en reklamslogan. Jag skulle vilja säga att film är bäst på Kino. Man slipper hjärndödande reklam, överdrivet högt ljud och publiken har vett att uppföra sig. Tack för det, Kino!

***Uppdatering: Det ser ut som att Fjärran från vimlets yra publiceras först under 2017, tyvärr.

Efterlysning!

Min nyaste bloggvän, Bokmumriken, efterlyser spännande deckare. Vilka deckare gillar du? Vilka deckare får dig att sträckläsa, inte vilja släppa boken ifrån dig, inte kunna släcka lampan för att sova på natten?

Besök Bokmumriken och berätta för henne vad du rekommenderar! Du finner hennes efterlysning här.

Mina egna favoritförfattare i sammanhanget är Reginald Hill, Peter Robinson, Arnaldur Indri∂ason, Robert Galbraith, Alan Bradley samt inte minst mina två deckardrottningar Ann Rosman och Maria Lang. Min humordeckarkung är förstås Lars Forsberg.

Konsten att höra hjärtslag

Efter en ledig sommar är bokcirkeln i full gång igen. Den senaste boken vi läst är Konsten att höra hjärtslag, som Jan-Philipp Sendker skrivit och Lena Torndahl översatt till svenska. I går kväll chattade vi* i cirkeln om boken och åsikterna var tudelade. Några av oss tyckte att detta är en fantastisk och gripande berättelse, medan några var mer tveksamma till den.

Vackert omslag, skapat av Studio E.

Julia har helt plötsligt förlorat sin far, burmesen Tin Win. Han har inte dött (såvitt man vet), utan i stället gett sig av. Trots att han levt större delen av sitt liv i USA och både gift sig och bildat familj där, väljer han att lämna allt dagen efter att Julia tagit sin juridikexamen. Visst försöker man leta efter honom. Men spåren leder till Bangkok och upphör sedan där. Efter fyra år i ovisshet finner dock Julia ett kärleksbrev. Det är skrivet av fadern, men är inte ämnat för modern utan en helt okänd burmesisk kvinna.

Julia konfronterar sin mor och får höra en bitter sanning. Hon blir dock inte avskräckt av detta utan bestämmer sig för att bege sig till Burma för att försöka finna sin far. Hon känner sig övertygad om att han finns där, hos den andra kvinnan. Några få ledtrådar har hon i form av namn och adress till den okända. Väl på plats i landet och den lilla byn, möter Julia en äldre man i ett tehus. Han tycks konstigt nog ha väntat på henne. Lite motsträvigt låter Julia honom börja berätta en historia. Nästan mot sin vilja blir hon oerhört fängslad av berättelsen och vill bara höra mer. Samma sak blir det för mig som läsare. Det var väldigt svårt att släppa boken, för den gamle mannens berättelse var mycket gripande, spännande och fascinerande.

Sakta rullas en fantastiskt vacker kärlekshistoria upp. Det handlar om en föräldralös pojke, som en dag blev blind, och en flicka, vars deformerade fötter gjorde att hon bara kunde krypa, och deras annorlunda gemenskap. Pojken utvecklade sina övriga sinnen, framförallt hörseln, och kunde till och med höra andra varelsers hjärtslag. Den enda som trodde på detta märkliga fenomen var flickan. Han bar henne på sin rygg – hon blev hans ögon och han blev hennes ben. De blev oskiljaktiga. Ända tills den dag då plötsligt allting förändrades.

Julia funderar förstås på vad denna berättelse har med henne och hennes far att göra. Mannen som berättar för henne påstår att hon kommer att möta sin far när tiden är den rätta. Pö om pö får Julia klart för sig hur allt hänger samman. Till sist står det även klart för henne vem mannen i tehuset egentligen är.

Jag vill inte avslöja alltför mycket av denna fantastiska, sorgliga och mycket gripande berättelse. Det är verkligen en bok väl värd att läsa. Jag tycker att du ska göra det! Läs den och bli fängslad av pojkens och flickans öde.

*Vi som bokcirklar tillsammans är Boktokig, Bokmumriken, Västmanländskan och Millas hälsoblogg.

Popslate för iPhone 6

Äger du en iPhone 6? Gillar du dessutom e-ink? Du kan kombinera dessa två genom att skaffa dig ett fodral från Popslate till din telefon. Genom detta fodral kan du exponera en hel del saker som du har i telefonen och som du skulle vilja ha snabb tillgång till.

Bild via Popslate.

Allt från vanliga bilder du tagit med kameran till exempelvis ditt boarding pass på flyget kan du välja att se från fodralets skärm. Det är dock ingen skärm som du surfar på eller som ger dig möjlighet att läsa dina eböcker. Inte än i alla fall. Titta på denna lilla film om du blir nyfiken på detta fodral.

Läs mer om Popslate på deras hemsida eller genom till exempel denna ganska omfattande recension hos Gizmodo. Ännu fler som tyckt till finner du här. Det var genom den trevliga sidan Ebook Friendly, som jag först fick syn på fodralet.

Novellfest 2015

Det finns en hel del intressanta litterära evenemang. I helgen som gick var det exempelvis Crimetime Gotland. Kommande helg är det dags för Louisiana Literature. I slutet av september har vi förstås Bokmässan i Göteborg. Halvannan månad senare, i början av november, är det tid för Bogforum i Köpenhamn. Bara för att nämna några arrangemang. När det gäller Louisiana vet jag redan att jag inte kan gå. (Jag ska ägna mig åt att skjutsa besökarna dit i mitt tåg i stället.) Bokmässan i Göteborg och Bogforum har jag än så länge frågetecken på i almanackan. Men det finns något annat spännande, som jag skulle kunna besöka ...

Bild via Litteraturhus Lund.

... nämligen Novellfesten i Lund den 12-13/9. Det är Litteraturhus Lund i samarbete med biografen Kino och Lunds konsthall som arrangerar detta evenemang till förmån för novellen. Den 12/9 är dessutom tänkt att utropas till Novellens dag.

I konsthallen och i biografen Kino kommer det under dessa två dagar att bli bland annat novelluppläsning, minibokmässa (eller ska vi kalla det mininovellmässa?), seminarier och novellfilmvisning. Många programpunkter är det fritt inträde till, medan andra kräver en biljett. Fullständigt program finner du via denna länk. Jag måste säga att jag är särskilt nyfiken på söndagens seminarium "Varför skriver du inte en roman i stället?". En annan sak att undersöka på minimässan och bland förlagen är förstås i vilken mån deras noveller finns i epub-format. ;-)

Det ska verkligen bli intressant med en novellfestival. Dessutom är den ju på hemmaplan och kräver inga långa resor eller hotellbokningar. Det kan inte bli bättre! :-)

En biodlares död

Jag hade aldrig hört talas om Lars Gustafsson innan jag fick nys om honom via Twitter. I det sammanhanget nämndes En biodlares död. Titeln gjorde mig nyfiken, och eftersom den finns som ebok var saken klar. Varför inte prova på denna för mig okände författare?

Omslagsdesign: Lars Sundh.

En biodlares död är den femte titeln i en svit om just fem romaner, som Lars Gustafsson skrev under 1970-talet. Jag vet inte om det blir "rätt" eller "fel" att göra som jag gjort, det vill säga kasta mig över den sista. Jag kände helt enkelt inte till att det var fråga om en svit av böcker innan jag började på denna.

Redan från början får läsaren genom en yttre berättare veta grunderna för handlingen i boken. Den är återberättad genom efterlämnade skrifter och anteckningar av olika slag. Personen som lämnat dessa efter sig är den förre folkskolläraren Lars Lennart Westin. Han lämnade lärarbanan då man lade ner folkskolan i en liten by i Västmanland. Därefter levde han under knappa omständigheter och försörjde sig som biodlare. Detta tycks ha fungerat bra, eftersom han knappt hade några utgifter att tala om.

Genom anteckningarna får man lära känna Westin. Han funderar över vardagliga ting inledningsvis, bland annat har hans hund sprungit bort. Hunden tycks inte längre vilja komma nära Westin, och varför det är så förbryllar honom. Ganska snart får man veta att Westin fått ett brev från sjukvården. Detta brev bestämmer han sig dock för att inte öppna. Trots att han sökt vård för smärtor, som lett till utredningar och provtagningar, tycker han att han ändå inte vill veta vad problemet beror på. Beslutet är inte givet och inte lätt att fatta – det förstår man av anteckningarna, som han gjort. Ändå blir det så. Brevet eldas oöppnat upp i kaminen. Sedan går livet alltmer ut på att uthärda smärta i olika grader för Westin. Mellan raderna kan man förstå att han plågas rejält under vissa perioder. Under piggare perioder för han anteckningar om allt möjligt, däribland sitt liv. På så sätt får man lära känna honom närmare. Vissa berättelser ur hans liv är riktigt intressanta, andra känns mer sorgliga att läsa. Riktigt tragiskt är det förstås att följa hur Westin tynar bort alltmer.

En biodlares död är en kort bok. Som ebok är den inte på mer än 102 sidor inklusive ett förord, skrivet av Anders Olsson. Det är intressant att ha läst den, men den är sorglig och vemodig tycker jag. På sätt och vis är det gripande att lära känna denne Westin och hans liv, men det är på samma gång plågsamt att läsa om hans tynande tillvaro. Berättelsen leder också till funderingar. Hur skulle man själv ha gjort i Westins kläder? Vad var det för sjukdom han egentligen hade? Var det så att hunden redan tidigt kände vittring av sjukligheten? Läs denna bok om du vill. Den är välskriven, men sorglig, tycker jag.

Etthundra mil

Finns det några "drottningar" bland feelgoodförfattarna? Jag menar så som deckargenren har sina deckardrottningar. I så fall tycker jag att Jojo Moyes verkligen aspirerar på en sådan "krona". Hennes böcker innehåller både sorgliga, gripande inslag och glädje. Jag har läst Livet efter dig och Sophies historia med stor behållning. Samma sak blev det då jag nu nyligen läste Etthundra mil. Översättare är Emö Malmberg.

Omslag: Sara R Acedo.

Etthundra mil handlar om den ensamstående mamman Jess Thomas och hennes barn, den tonårige Nicky och det lilla mattegeniet Tanzie. Nicky är egentligen ett barn som hennes exman har tillsammans med en tidigare kvinna. Men mannen har gett sig iväg, den biologiska mamman bryr sig inte och Jess betraktar både Nicky och Tanzie som sina egna. Hon måste dock slita hårt för att få ekonomin att gå ihop. I grannskapet "regerar" en familj vars barn sätter skräck i alla övriga. Nicky, som inte vill vara och se ut som alla andra, är ett givet mål för plågoandarna. Det har till och med gått så långt att de misshandlat honom så svårt att han hamnat på sjukhus. Att polisanmäla leder inte någon vart – det är omöjligt att få folk att ställa upp som vittnen.

Lilla Tanzie har en extraordinär förmåga, och ett stort intresse, för matematik. Hennes lärare är så imponerade att de anser att hon bör gå på en ansedd privatskola i stället för den vanliga kommunala. Problemet är bara att detta kostar mycket pengar. Och pengar är det inte gott om i familjen Thomas. Pappan smiter undan och hävdar att han är för sjuk för att kunna jobba och betala. Jess måste dra hela lasset ensam. Men genom läraren får de höra talas om en matematikolympiad som ska äga rum. Stora prispengar ligger i potten. Det kan vara chansen för Tanzie! Problemet är bara att olympiaden ska äga rum i Skottland – nästan etthundra mil från den plats där familjen bor.

På samma gång har en framgångsrik företagsman vid namn Ed satt sig själv rejält i klistret. Han har ett åtal för insiderbrott hängande över sig, och har därför flytt ut på landet där han har en fritidslägenhet. Jess och hennes väninna, som har en städfirma ihop, brukar städa denna bostad fastän Ed normalt sett nästan aldrig är där.

Som av en händelse korsas deras vägar och mot alla odds skjutsar Ed hela den lilla familjen inklusive den stora hunden till Skottland, så att Tanzie kan delta i matematikolympiaden. Nu skulle man ju kunna tro att allting löser sig; Tanzie får gå på privatskolan och Ed blir kär i Jess. Men nej, så enkelt är det inte. Jag tycker du ska läsa Etthundra mil, för det är en gripande och tänkvärd bok. Gillar du feelgood-genren är detta en bok för dig!

PS Jag gillar det Ed gör för att hjälpa Nicky. Ed menar att Nicky behöver finna "sin flock", det vill säga likasinnade. Detta kan han göra exempelvis genom att börja blogga, tycker Ed. Nu ska jag inte avslöja mer om det ... men bloggen kommer att få en viss betydelse, kan man säga. DS

Farligt att förtära

Nu har jag läst ännu en bok skriven av Maria Lang, och jag kan bara hängivet konstatera att hon var (och är fortfarande) en riktig deckardrottning! Bok nummer två i serien om Puck Ekstedt och kommissarie Christer Wijk heter Farligt att förtära.

Illustration: Lucy Davey.
Omslag: Studio E.

Den unga Puck har fått ett vikariat på ett läroverk i Stockholm. Det är med viss nervositet hon tar sig an uppgiften, eftersom hon kommer att få ansvaret för några av de äldsta eleverna – de som ska ta studentexamen. Litteratur är ämnet hon ska undervisa i. Hon hade dock inte behövt oroa sig över undervisningen – hon klarar den med glans och hennes elever är både trevliga, intresserade och vetgiriga. I stället får Puck annat att bekymra sig över, eftersom en ung elev plötsligt avlider. (Jag kan tillägga att även jag, som läsare, blev väldigt chockerad över vad som hände.) Ohyggligt nog visar det sig att den döda blivit förgiftad med cyankalium.

Detta gift finns på skolan, förvarat i ett låst skåp i kemilaboratoriet. Frågan är vilka lärare som har nycklar till skåpet och vad dessa har för beröring med den unga studentskan. Det visar sig att de enda nycklarna som finns har varit ute på vift, och frågan om vem som kommit åt giftet blir riktigt komplicerad att reda ut. Sakta men säkert får man lära känna kollegorna på läroverket i takt med att Christer arbetar med utredningen. Det bär sig inte bättre än att ytterligare en död person upptäcks – även hon förgiftad. Christer Wijk sliter sitt hår och Puck grubblar. Ändå förblir gåtan farligt långt från en lösning. När ännu en person förgiftas och avlider sprider sig en viss panik bland lärarkollegorna. Vem är mördaren? Och vem står på tur att bli förgiftad?

Farligt att förtära är verkligen en mycket bra, spännande och välskriven deckare. Jag hade ingen aning om vem mördaren kunde vara förrän Christer och Puck löste gåtan. Visserligen hade jag en gissning i ett av fallen, men den var totalt fel. Dessutom blev jag verkligen chockerad då det första offret plötsligt dog. Jag hade läst sida upp och sida ner i boken, utan att "något" (det vill säga ett mord) inträffade. Jag hade inte heller läst andra recensioner eller annat skrivet om berättelsen, så det plötsliga dödsfallet kom som en blixt från klar himmel.

Förutom deckarmysteriet, tycker jag att det var mycket intressant att läsa om den tidens studentexaminationer. Dessa har man hört talas om, och genom Farligt att förtära fick jag mer kött på benen. Maria Lang är helt klart en av mina favoritförfattare. Hon finns med på min lista över åtta kvinnliga favoriter. Det kommer att bli jätteroligt att åka till Nora på semestern om några veckor och gå på "mordisk vandring", ledd av Ove Hoffner som är Marias systerson. :-)

Barnens bibliotek

Det finns en hel guldgruva för alla barn på Barnens bibliotek på internet! Där kan den som gillar att läsa och skriva finna massor av tips, kompisar som delar dessa intressen och mycket annat roligt. Även den som gillar att pyssla finner en del att göra. Det är rentav så att man nästan önskar att man var barn igen. :-)

Man kan inte besöka Barnens bibliotek annat än på nätet, men det går bra att låna eböcker därifrån. Det finns väldigt fin information om eböcker. Den som vill kan skapa sig ett eget litet krypin. Där kan man tycka till om böcker man läst, skapa boklistor, starta samtalsgrupper för att bara nämna några exempel.

Boktips finns det massor. Man kan välja att se populära böcker eller att få slumpvis framplockade tips. Det sistnämnda är kul, för då kan man finna någon bok som man kanske inte lagt märke till annars. Barnbokskatalogen är väldigt tjusig. Där kan man antingen söka efter en bestämd titel eller författare, eller så kan man klicka på någon av de små bilderna för olika genrer och få tips inom respektive område. Det finns en hel sida med filmade böcker, tips från Äppelhyllan och sagor för att inte tala om sjungande boktips. Sjungande boktips? undrar du kanske nu. Besök genast sidan för boksånger och lyssna! :-)

Vad sägs om att det finns ett hemligt Bokslukarsällskap? Låter inte det väldigt spännande? De har en egen poddradio att lyssna på. Den som inte vill vara fullt så hemlig kan bli Boktyckare. Blivande författare finner mycket att lära sig på sidan om skrivande. Vill man i stället veta mer om författare, kanske om den som är ens favorit, finner man mycket att läsa.

Bokjuryn, som ger barn och unga möjlighet att rösta fram de bästa böckerna ur varje års utgivning, har naturligtvis också en avdelning på Barnens bibliotek. Har du hört talas om läsmusklerna? Inte? I Ulricehamn tränar man sina läsmuskler på olika sätt. För föräldrar (och andra också förstås) finns det bland annat tips om hur man finner bra böcker till barnen samt hur och varför man bör läsa högt för små (och stora) barn.

Jag har bara berättat om några få saker av allt det spännande som finns att upptäcka på Barnens bibliotek. Du som läser detta just nu, är med stor sannolikhet inte ett barn, men du känner kanske barn som gillar att läsa eller barn som är nyfikna på böcker? Visa dem Barnens bibliotek! Genast! :-)

Vi

En del böcker bär långa namn – tidvis har man nästan kunnat tro att berättelserna begåvats med sådana titlar av trendmässiga skäl. Det kan förvisso ge ett både poetiskt och intresseväckande intryck, men själv tycker jag att det kan bli svårt att komma ihåg hela den långa titeln korrekt då man vill berätta om boken för någon. I stället hittar man på egna förkortningar; "boken om fakiren" (Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp), "hundraåringen" (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann) eller något annat liknande. Risken är att den man vill tipsa om boken inte blir klokare och kanske rentav får svårt att hitta rätt bok*.

Med tanke på detta är det riktigt skoj att kunna tipsa om en bok med en mycket kort och koncis titel – och den är dessutom väldigt väl värd att läsa. Jag tänker på Vi, som David Nicholls skrivit. Åsa Brolin har gjort översättningen till svenska.

Vi handlar om den medelålders Douglas och hans lilla familj. Douglas är gift med Connie och de har den numera sjuttonårige sonen Albie tillsammans. Allting skulle kunna vara frid och fröjd, om inte Albie var så infernaliskt trotsig och motsträvig. Han tycks göra och välja det rakt motsatta mot vad Douglas tycker är klokt, riktigt och rätt. Relationen mellan far och son kunde med andra ord varit betydligt bättre – något som Douglas också dagdrömmer om. Nåja, allt annat är väl frid och fröjd? Nja, knappast. Plötsligt en natt kläcker Connie ur sig att hon nog vill skiljas. Men hon vill inte brådstörtat ge sig iväg. Hon vill fundera på saken och eventuellt separera då Albie flyttar hemifrån senare på året. Trots dessa tankar på skilsmässa vill Connie ändå att de alla tre ska genomföra "den stora resan" – en semesterresa utöver det vanliga – eftersom denna antagligen blir deras sista gemensamma resa. Den är inspirerad av forna tiders resor som danade unga pojkar till män – en bildningsresa genom stora delar av Europa helt enkelt.

Douglas ser resan som ett tillfälle att komma sin son närmare och att visa sin hustru att de båda fortfarande har ett äktenskap värt namnet. "Den stora resan" är tänkt att skapa oförglömliga minnen. Det gör den också, men inte på det sätt som den normalt sett så välplanerade Douglas tänkt sig. Han har planerat resan in i minsta detalj, men rätt vad det är händer oförutsedda saker. Frågan är om det är bra eller dåligt. Mer än så här tänker jag inte avslöja, för jag vill inte förstöra läsupplevelsen.

Det är genom Douglas ögon och erfarenheter som läsaren får ta del av familjens sista semester ihop. Genom honom får man lära känna familjemedlemmarna och hur Connie och Douglas träffades en gång i tiden. Pö om pö blir bilden av familjen alltmer komplett med alla dess sorger, motgångar, glädjeämnen och lyckliga stunder. Jag tycker att Vi är en mycket tankeväckande bok. Den förtydligar verkligen att föräldern som egentligen bara vill väl, riskerar att upplevas som både kvävande och kritiserande av det uppväxande barnet. Berättelsens huvudperson är visserligen Douglas, men jag upplever ändå att alla tre i familjen får "komma till tals" på olika sätt. Det blir tydligt att det varken är lätt att vara tonårsförälder eller tonåring. Jag tyckte riktigt mycket om den här boken och jag vill varmt rekommendera den. För den konstintresserade finns det massor med matnyttiga referenser. Utöver relationsdramat i familjen innehåller den även flera moment av spänning. Exakt vad tänker jag inte avslöja – läs boken i stället! ;-)

*Om man inte minns vare sig titel eller författare hamnar man i ett dilemma. Och tro mig, varken bokhandlare eller bibliotekarier kan trolla fram rätt bok enbart på vägledningen "omslaget är blått".

Bilderna kommer från sociala medier, där de spridits mycket. Fenomenet att hänvisa till att "omslaget är blått" tycks vara internationellt. ;-)