Då maken hastigt dör i hjärtinfarkt, blir Molly lämnad ensam med ett stort hus, Mossbawn House, på landet. Det var hennes och makens gemensamma projekt att iordningställa egendomen och dess trädgård. Men alldeles ensam och full av sorg känns det övermäktigt för Molly att fortsätta. Dessutom hör banken av sig angående lånet på fastigheten.
Ett visst stöd får Molly av sin vuxna brorsdotter Kim, som flyttar ut till henne eftersom hon behöver tänka igenom sitt liv. På samma gång kämpar Gina med att få ta över byns populära café efter den mycket gamla kvinna som tidigare drivit stället. Men kvinnans son vill inte alls låta Gina, som dittills varit anställd, ta över. Han vill i stället sälja dyrt till den lokala puben.
Molly ser till sist ingen annan råd än att låta sitt hem bjudas ut till försäljning av en mäklare. Spekulanten visar sig dock ha allt annat än sympatiska planer för egendomen. Mitt i all bedrövelsen har Molly funnit en gammal övergiven del av den stora trädgården, där det visar sig ha legat en mycket fint och kärleksfullt anlagd rosenträdgård en gång i tiden. Molly engagerar sig i denna rosenträdgård, forskar om den, restaurerar den med sina bara händer och får den att blomma upp igen. Inte minst detta arbete får henne att inse att hon inte kan sälja till vilken skum spekulant som helst.
Tiden läker alla sår, heter det ju. Men det är ett talesätt med modifikation. Molly saknar självklart sin make, men lär sig leva sitt liv efter de nya premisser hon har. Tiden som går leder dessbättre till att Molly, tillsammans med Kim och Gina, finner en ny lösning för att kunna behålla och använda Mossbawn House.
Den glömda rosenträdgården är en riktigt bra feelgood i samma anda som Maritas tidigare böcker. Gillar du denna genre är detta en titel du absolut bör läsa. Boken utspelar sig mestadels på landet i den lilla byn Kilfinn och den irländska miljön är givetvis också väldigt tilltalande. Flera av Maritas böcker finns på svenska, men dessvärre har endast två av dem kommit som eböcker. Jag hoppas givetvis att Norstedts väljer att ge ut även de övriga i detta format. Eftersom jag gillar feelgood är Maritas berättelser något jag gärna återkommer till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar