En ovanligt torr sommar ...

... har vi inte för tillfället, utan snarare en mycket brittisk version av sommarväder. Vad passar då inte bättre än att läsa en deckare, skriven av en riktigt duktig brittisk författare, nämligen Peter Robinson? Annika Preis har översatt En ovanligt torr sommar till svenska.

Svensk version i pocketformat.

Peter Robinson har skrivit en hel serie om överkommisarie Alan Banks och hans kollega kriminalinspektör Annie Cabbot. De är alla mycket läsvärda. Jag slukade dem i pocketformat före ebokens tid. Under slutet av sommaren kommer ytterligare en del i serien, Själens dunkla rum, och om ett år ska vi kunna se fram emot en översättning av den allra senaste, In the Dark Places.

Jag, som gillar Peter Robinsons deckare väldigt mycket, tycker förstås att samtliga titlar i serien borde komma ut även som eböcker på svenska. Än så länge har några få av titlarna börjat dyka upp i epubformat, dock på ett något slumpmässigt sätt, nämligen de äldre I ondskans spår, Efter alla år av saknad, I mörkrets skugga samt den nyare Revolutionens barn. Kan man hoppas på en Peter Robinson-renässans vad gäller formatet epub?

I väntan på en sådan renässans kan man roa sig med till exempel En ovanligt torr sommar, antingen på svenska i pappersformat eller på engelska som ebok under titeln In a Dry Season. När man läser om den torra sommaren i berättelsen, gläds åtminstone jag över de droppar som faller över oss i år. ;-)

Det är nämligen så torrt att en mordgåta träder i dagen.

"För fyrtio år sedan lades den engelska byn Hobb's End under vatten. En ovanligt torr sommar leder emellertid till att de bräckliga huskropparna träder i dagen – och med dem ett kvinnoskelett. Överkommissarie Alan Banks får, tillsammans med kriminalinspektör Annie Cabbot, den otacksamma uppgiften att identifiera den döda kvinnan. De fascineras av utredningsarbetet som för dem decennier bakåt i tiden. Vad ingen av dem anar är att en person tror sig sitta inne med lösningen på mordet, en person som hela livet fruktat att sanningen ska uppenbaras och som är beredd att ta den med sig i graven."

Låter inte detta riktigt spännande?!

Mord är ingen barnlek

Förra året läste jag Den bittra pajens sötma och fick verkligen mersmak! Nu har jag läst andra boken i serien om elvaåriga Flavia de Luce och kan bara konstatera att Alan Bradley (och översättaren Ylva Stålmarck) har gjort det igen, nämligen skrivit en deckare "för mig". Mord är ingen barnlek heter bok nummer två.

Omslag: Joe Montgomery och Lind & Co.

Flavia är en nyfiken och vetgirig tjej, som bor med sin far och sina äldre systrar på en egendom i 50-talets England. Modern är död sedan flera år och godset förfaller. Systrarna är inte snälla mot Flavia, men hon har sin tillflyktsort på den stora vinden, där ett helt kemilaboratorium är inrett sedan gammalt. Flavia brinner för kemi. Hon är lillgammal, men på samma gång ett barn. Utöver detta har hon en god talang för att finna fina ledtrådar och lösningar då brott begås. Här kommer nyfikenheten väl till pass.

En berömd dockteater, ledd av den kände Rupert Porson och hans assistent, är på genomresa i Flavias lilla by. De har egentligen problem med bilen, men övertalas av kyrkoherden att stanna och underhålla byns invånare medan bilen lagas. En imponerande dockteateranläggning, byggd helt och hållet av Porson själv, monteras på plats i församlingshemmet. En fängslande matinéföreställning framförs till publikens jubel. Men det bär sig inte bättre än att Porson plötsligt faller död ned under aftonens framförande. Eftersom Porson visat hur dockteatern fungerar bakom kulisserna för den vetgiriga Flavia, anar hon direkt att hans död inte bara är en olycka som övriga först tror.

Med hjälp av barnsligt nyfiken framtoning kan Flavia ställa ganska avslöjande frågor till olika människor i omgivningen. Hon kommer en gammal historia på spåren, som inte bara inbegriper mordet på Porson, utan också en liten femårig pojkes tragiska och mystiska död genom hängning för flera år sedan. Vad har dessa dödsfall gemensamt? Flavia ger sig inte förrän hon har svaret. På samma gång måste hon också tackla systrarnas elakheter.

Mord är ingen barnlek är skriven med ett språkbruk som verkligen tilltalar mig. Flavia är torrt rolig och Alan Bradley har återigen lyckats skriva en spännande berättelse där hon på ett helt naturligt sätt blir huvudperson utan att det är det minsta konstigt. Att Flavia är lillgammal och ändå visar barnsliga sidor och att hon reagerar som ett barn, gör hennes personlighet väldigt trovärdig. Hon är ingen undermänniska, trots sina gedigna kunskaper i kemi och sin fallenhet för att lösa mordgåtor. Jag ser verkligen fram emot att läsa fler böcker om henne. Faktum är att det finns en Flavia de Luce Fan Club – så populär är hon! Extra roligt är också att böckerna ska filmatiseras. Läs mer om det i en intervju via denna länk.



På tal om mat ...

... eller andra ätbara ting. Se här vilka otroligt läckra och vackra muffins!

Bild via Eater Magazine.

Bild via Bokcirkel Rött.

Hur många bokslukare skulle inte vilja sluka just dessa litterära bakverk?! ;-)

Kockskola för ensamma hjärtan

Nu blir det ännu mer mat här i bloggen. Åtminstone mat i bokform. Jag har nämligen läst Kockskola för ensamma hjärtan, skriven av Marita Conlon-MacKenna. Eva Haskå har gjort översättningen till svenska. Tidigare i sommar frestades jag av choklad i alla upptänkliga former och för ett litet tag sedan kunde man se vilken dessert som hör ihop med olika boktitlar. Efter dessa sötsaker är det dags för riktiga middagar. ;-)

Omslag: Helena Hammarström.

Alice är sedan något år skild från sin tidigare make, Liam. Deras barn är vuxna och mer eller mindre utflugna. Den värsta sorgen har Alice lämnat bakom sig, men hon behöver komma på ett lämpligt sätt att försörja sig. Det kontorsarbete, som en vän hjälpte henne att få, var bara tillfälligt och hon vantrivdes egentligen i den branschen. Före äktenskapet utbildade hon sig till kock i Paris och hann arbeta som det under några år. Hennes arbetsplatser var alltifrån föräldrarnas badhotell till finare irländska krogar. Alice funderar på att återigen använda sina gedigna matlagningskunskaper för att försörja sig.

Det är så hennes kockskola startar. Hon bestämmer sig helt enkelt för att arrangera kvällskurser i sitt eget hem. En entusiastisk grupp människor, med vitt skilda matlagningserfarenheter, samlas varje vecka hos Alice. Varje gång får de lära sig laga olika maträtter och många gånger blir det en hel trerätters måltid. Bland eleverna finns en änkling. Han börjar slå sina lovar runt Alice. Men frågan är om hon är redo att gå vidare även på det privata planet?

Kockskola för ensamma hjärtan är en typisk feelgood-roman. Marita är duktig på att skapa sådana berättelser. Jag läste och tyckte om hennes En liten hattaffär på hörnet då den kom, och nu i sommar läste jag Den glömda rosenträdgården. Marita har skrivit ytterligare några titlar som kommit ut på svenska, men det är tyvärr bara Kockskola för ensamma hjärtan och Den glömda rosenträdgården som finns som eböcker.

Berättelsen om Alice och hennes elever på kockskolan är småtrevlig, lättläst och framförallt full av mat. Tyvärr lyckas inte Marita teckna personporträtten så att jag blir engagerad i deras livsöden. Den irländska miljön blir inte heller lika tydlig som i till exempel Den glömda rosenträdgården. Gillar du feelgood kan det vara en bok att läsa, men å andra sidan finns det många titlar i genren som är mycket bättre. Då tänker jag dels på Maritas egna titlar och på feelgood-romaner skrivna av andra författare. En idé jag fick då jag läste, var att Marita och förlaget borde ha publicerat recepten på de maträtter som omnämns och tillagas. Då hade boken fått ytterligare en dimension som säkert skulle uppskattas av den matlagningsintresserade feelgoodläsaren.

Fridag = utflyktsdag

Vi åkte på utflykt idag, läsplattan och jag. Tvärs över hela Skåne åkte vi, med hjälp av Skånetrafikens gula expressbussar och det förmånliga sommarkortet. Resan tog en del tid i anspråk, men det gjorde ingenting alls eftersom jag kunde avnjuta det skånska landskapet som just nu är riktigt vackert med sina böljande gula vetefält och grönskande skogar.

Målet med utflykten var en av de nordostskånska stränderna. På en sådan plats är det förstås riktigt bra att ha med sin Kobo Aura H2O – den tåliga semesterläsplattan. Pappersboken Önske-eboken, som jag just nu håller på att läsa, fick vackert stanna hemma. En sådan skör tingest kan man ju inte ha med sig dit där sanden yr och vågorna skummar. ;-)

Självklart tog jag mig ett dopp i böljan den blå, dock utan platta. Men efteråt var det nog jag som var blå, för det var bara elva grader i vattnet. På hemvägen åkte jag en annan väg och fick se ännu mer av Skåne. Sammanlagt fyra olika busslinjer blev det under dagen. Tyvärr tog jag inga bilder då, men ännu en strandbild kan jag bjuda på här.

Jag kan bara konstatera att Kobo Aura H2O är den perfekta plattan, i mitt tycke. En tålig och trevlig kompis att ha med på stranden!

Märkliga ting ...

... inträffar emellanåt här i världen. Ett exempel är att en inbiten eboknörd som Bokskorpionen går åstad och beställer en pappersbok från ett antikvariat. Till råga på allt från ett antikvariat i Storbritannien! :-) Idag kom paketet och här kan du se vad det var som lockade så mycket.

Lavendeln kom dock inte från Storbritannien. ;-)

Boken heter Anna's Book och är skriven av ingen mindre än den skotske författaren George MacBeth. Den publicerades 1983. Muggen har ett mycket trevligt motiv i form av en katt, en väldigt hög stapel med böcker och en liten järnvägsbana med tåg längst ner. Alltsammans kommer från antikvariatet Barter Books. Det är ett av Storbritanniens största antikvariat och ligger i Alnwick i norra England.

Varför vill då denne inbitne eboknörd läsa just denna bok, som bara finns som pappersbok önske-ebok? Den uppmärksamme läsaren ser förstås att omslagsbilden på boken är inspirerad av Nils Strindbergs fotografi av luftballongen Örnen. Detta är alltså ytterligare en bok som har anknytning till Andrées polarexpedition. Då jag senast läste en bok och skrev ett inlägg om detta, tänkte jag återigen på den stackars Anna Charlier. Jag googlade hennes namn och fann att det faktiskt skrivits en bok om henne. Den måste jag bara läsa! tänkte jag. Barter Books namn hade jag bara en kort tid dessförinnan träffat på via internet. Därför var det tämligen självklart att söka i deras sortiment efter denna titel.

Jag har redan hunnit läsa några sidor i boken. Den är skriven på lättförståelig engelska och jag ser fram emot att fortsätta avnjuta den. Det känns riktigt "exotiskt" att läsa en text, skriven på engelska av en skotte, som inledningsvis handlar om så lokala orter som Klippan och Malmö. Anna föddes och växte upp i skånska Klippan.

Barter Books skulle för övrigt kunna vara ett tänkbart mål för en semesterresa i framtiden. Antikvariatet är inrymt i Alnwicks gamla järnvägsstation och har en väldigt spännande och mysig interiör. De har till och med en egen liten tågbana inomhus! Se här via denna länk. Funderar du på att beställa något från Barter Books? Jag kan intyga att de ger både snabb och trevlig service. Paketet anlände väl inslaget utan problem.

Vilken efterrätt hör ihop med vilken bok?

Om även du undrar över denna ack så viktiga fråga, kan du finna svaret här nedanför. Frågan är bara om man ska välja titel först och därmed låta den styra vad det blir för tilltugg? Eller ska man välja ut sin favoritdessert och i stället låta den avgöra vilken bok man ska läsa? ;-)

Om du tycker att bilden är otydlig att läsa, klicka på länken och gå till källan: Shari's Berries. Den finns också hos Ebook Friendly. Sedan återstår den svåra frågan om hur man ska välja: ska boken eller desserten få styra? :-)

Låna en ebok på tjugo sekunder ...

... heter en liten film, som jag fann hos Liberead. Klicka på länken och se den på Libereads hemsida.

Bild via Powys.

Spelas filmen för fort? Bara se den om igen och igen så många gånger du vill. Eller så kan du följa steg-för-steg-guiden som du finner under filmen.

De osynliga

Norrmannen Roy Jacobsen är författaren bakom De osynliga. Jag har aldrig förr läst någon av hans titlar, men fick ett positivt intryck genom flera norska bokbloggare. Staffan Söderblom står för översättningen till svenska. De osynliga baseras på verkliga händelser under 1913-1928, hämtade från författarens mors sida av släkten.

Omslag: Stian Hole

Huvudperson i denna bok är Ingrid Barrøy, som vi får lära känna då hon är blott tre år gammal. Så liten hon är får hon under varsam ledning lära sig hjälpa till med familjens alla sysslor. Hon bor nämligen tillsammans med sin mor och far, en faster (som inte riktigt är som hon ska) och sin gamle farfar på en liten ö längs med Helgelandskusten i norra Norge. Ön Barrøya med tillhörande holmar och skär har familjen bebott sedan urminnes tider. Alla generationer har fått lära sig hur man överlever naturens nycker på en boplats som denna. Året har sin givna gång, med faderns fiskeresa till Lofoten under vintern, torvsamlande, dunrensning och höskörd med mera under sommaren. Människorna bedriver en hård kamp mot naturen, men det märks också tydligt hur mycket de tycker om sin ö, hur mycket de värnar både den och varandra.

Ingrid växer upp och ska så småningom ge sig i väg för att tjänstgöra som barnpiga i den rika fiskfabrikdirektörens hem på fastlandet. Livet där är förstås väldigt annorlunda, dels för att det är fastland och dels för att människorna i familjen beter sig på ett annat sätt mot varandra än vad Ingrid är van vid. Men hon vänjer sig. Dock har hon knappt gjort det, förrän omvärldens problem kommer i kapp direktören. Plötsligt ger han sig i väg för att inte komma hem mer. Några dagar senare försvinner också hans fru. Kvar står Ingrid med två barn på sju respektive tre år. Den yngsta är en flicka som inte riktigt utvecklats som hon borde. Till sist finner hon ingen annan råd än att ta barnen med sig ut till Barrøya. De välkomnas alla tre och livet på ön fortsätter inledningsvis som om nästan ingenting har hänt. Men sedan dör plötsligt fadern. Detta vänder upp och ner på tillvaron för dem alla.

De osynliga är en mycket läsvärd berättelse, tycker jag. Den tar inte ut svängarna utan håller sig till ett lågmält och enkelt språk. Ändå finns dramatiken närvarande, särskilt under vintrar och stormar. Människorna på Barrøya tycks ta tillvaron med upphöjt lugn, oavsett om stormen tagit den nyuppförda sjöboden för tredje gången eller vintern viner runt knuten och gör det nästan omöjligt att sköta sysslorna i stallet. Tillvaron är hård, kampen mot naturen är tuff, men trots det finns det en medmänsklighet som omfattar inte bara den egna familjen utan också till exempel de båda övergivna barnen. Roys miljöskildringar gör det lätt att skapa sig en bild av ön under såväl den vackra sommaren som den stormiga hösten och iskalla vintern. Det enda "felet" med denna bok är att den lämnar mig med stora funderingar på hur det egentligen kommer att gå för Ingrid och de andra som finns kvar på ön. Jag skulle verkligen önska mig en fortsättning.

Min familj och andra monster

Jag läste Dålig karma för ett tag sedan. Den var väldigt rolig på ett knäppt vis, så därför tänkte jag att David Safiers nästa bok också skulle vara ett nöje att läsa. Den har det intresseväckande namnet Min familj och andra monster och är översatt till svenska av Ulrika Junker Miranda.

Familjen Wünschmann består av mor, far, en tonårig dotter och hennes lillebror. Relationen mellan de här fyra har med tiden blivit påverkad av vardagens alla vedermödor, som till exempel stress och för mycket arbete. Som om inte detta vore nog, råkar de dessutom illa ut på vägen hem från en misslyckad maskerad. De möter en skum tiggargumma, som visar sig vara häxa. Hon förvandlar dem alla till de monster som de för tillfället råkar vara utklädda till. När den första chocken lagt sig, inser de alla att de måste kämpa tillsammans för att återigen finna häxan och tvinga henne att förvandla tillbaka dem till sina vanliga jag. Men detta är lättare sagt än gjort. På outgrundliga sätt bär deras vägar till både Egypten och Transylvanien och de möter många skumma figurer, till exempel en urgammal mumie, på vägen. Om de lyckas? Tja ... det tänker jag inte avslöja här. ;-)

Detta är på sätt och vis en rolig bok med samma typ av knäppa humor som i Dålig karma. Men den är betydligt mer förutsägbar. Dessutom innehåller den ett inslag som jag har väldigt svårt för: Familjen träffar på en grupp turister. Dessa beskrivs som lite dumma i bemärkelsen korkade. För att understryka detta har författaren gett dem en utpräglad dialekt, som används i dialogerna. I den svenska översättningen har denna dialekt blivit något som jag tror är småländska. Just sådant ogillar jag starkt; att man tillskriver en dialekt och därmed alla de som talar densamma vissa egenskaper, i det här fallet dumhet.

Min åsikt är att du mycket väl kan läsa Min familj och andra monster om du gillar galen humor, men ska du bara välja en berättelse av Safier tycker jag att du ska läsa Dålig karma i stället. Den är enligt min åsikt betydligt bättre.

Tre koppar choklad

Kan man skriva en berättelse om en antik chokladkannas öden och äventyr? Jo, visst kan man det. Care Santos* har gjort det med den äran och Ellinor Broman har översatt till svenska.

Vackert och nostalgiskt omslag, gjort av okänd designer.

Tre koppar choklad är vad som ryms i chokladkannan, som inte bara har varit olika människors ägodel utan också är den röda tråden genom hela denna berättelse. Kannan är en vacker liten sak, som haft både lock och visp. När vi möter den första gången har den emellertid förlorat dessa båda tillbehör. Dessutom har den gått i bitar, närmare bestämt sexton stycken. Klockan halv fyra på morgonen sitter en man och försöker laga kannan så gott han kan, eftersom den betyder så mycket för hans hustru. Det är nutid och sakta men säkert får vi lära känna kannans nyaste ägare och hur det kom sig att den slogs i bitar. Ett triangeldrama utan dess like avslöjas bit för bit. Pö om pö får läsaren sedan följa kannans "liv" bakåt i tiden. Det är inget helt igenom stillsamt liv denna kanna genomlevt. Tidvis har den stått undanstoppad och däremellan har den hamnat i orätta händer. Den har förlorat sina tillbehör, locket och vispen, och den har fått en flisa avslagen från pipen. Hur gick det till? På undersidan av kannan finns ingen stämpel utan i stället en inskription: "Je suis à madame Adélaïde". Vem är denna mystiska madame Adélaïde? Och varför rymmer kannan inte mer än Tre koppar choklad?

Detta är en fascinerande bok med ett annorlunda berättargrepp. De människor som genom århundradena haft chokladkannan i sin ägo får med dess hjälp träda fram och många gånger avslöjas både spännande, tragiska och intressanta människoöden. Detta är helt klart en bok för dig som gillar att sakta men säkert få lära känna olika människor och deras liv. Om du dessutom gillar choklad är det ännu bättre. Eller ska jag kanske säga "värre", för choklad i alla möjliga former är ett återkommande tema och man kan inte undgå att bli riktigt sugen. ;-) Det börjar med chokladkonditorn Sara och via vindlande vägar får man även lära känna chokladmästarna i Barcelonas förflutna.

Denna berättelse tillsammans med en ask lyxiga och goda chokladpraliner från Ahlgrens konfektyr** – en finfin och läsvärd present till någon du tycker om eller till dig själv! :-)

*Care Santos har också skrivit den mycket läsvärda De gömda rummen. I Tre koppar choklad får man helt kort möta en av personerna, som förekommer i De gömda rummen.

**Jag är inte sponsrad av Ahlgrens – jag är bara en mycket nöjd kund hos dem! ;-)

Polarexpeditionen

I går för 118 år sedan kom äntligen den dag som de tre herrarna Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel väntat så länge på. Idag för alla dessa år sedan svävade de fortfarande i luften med hjälp av den stolta luftballongen Örnen. Kanske var de ännu fyllda av hopp och tilltro till sin expedition. Under de här dagarna i juli 1897, närmare bestämt den 11:e till den 14:e, genomförde de sitt försök att nå Nordpolen i luftballong. Andrée hade stolta planer och hade gjort minutiösa förberedelser. Ändå lyckades de bara hålla ballongen i luften i knappt tre dygn. Därefter tvingades de påbörja en fruktansvärt krävande marsch över isen för att försöka ta sig söderut igen.

Fotograf: Nils Strindberg.
Omslag: Rasmus Kellerman.

Jag har läst flera mycket intressanta böcker* om denna nordpolsfärd. När jag fann ytterligare en titel, Polarexpeditionen – Andrée och jakten på Nordpolen som är skriven av Alec Wilkinson, blev jag lockad att läsa även den. Emeli André och Camilla Jacobsson har översatt boken till svenska.

På sätt och vis kan man fundera på om det finns mer att lära sig om Andrées ballongfärd. Är det inte samma händelser och förlopp som beskrivs i varje bok om denna expedition? Faktum är att Alec skriver på sitt eget sätt om färden och allting som pågick runt omkring, så jag upplevde verkligen att jag lärde mig många nya saker om händelsen. Dessutom har Alec inte bara skrivit om Andrée. Läsaren får veta väldigt mycket även om polarfärdernas historia, tidigare expeditioner och dessas öden samt inte minst detaljer om snö och is norr om polcirkeln. Det sistnämnda tydliggör hur mödosamt det är att försöka överleva och ta sig fram på de breddgraderna. Alec varvar berättelsen om Andrée med information om de övriga expeditionerna och annan fakta. Men det är Andrées, Strindbergs och Frænkels öde som löper som en röd tråd genom boken. Allt detta bildar en lärorik och intressant helhet.

Berättelserna om de andra expeditionerna gav mig en vidgad bild av den tid som Andrée, Strindberg och Frænkel levde i och hur intresserade den tidens forskare var av att nå Nordpolen och lösa dess gåta. Det är mycket fascinerande att läsa om vad polarforskare varit villiga att utsätta sig för genom tiderna. Förmodligen kunde ingen av dem föreställa sig vidden av vad de gav sig in på. För i så fall antar jag att de stannat hemma eller möjligen förberett sig på ett helt annat sätt. Men det är väl det som är pudelns kärna; hur förbereder man sig för förhållanden som man bara kan spekulera om? Somliga expeditioner klarade sig relativt bra, medan andra genomgick oerhörda vedermödor och tragedier. Man kan avfärda det som vanvettigt att ge sig iväg på en polarexpediton, men det är trots allt tack vare dessa och andra forskningsresenärers blandning av mod, nyfikenhet och entusiasm, som vi övriga "stugsittare" ändå vet så mycket om världen som vi gör idag.

När det gäller Andrée och hans expedition, fick jag förstås delvis en repetition av vad jag redan kände till. Men jag fick till exempel också veta väldigt mycket om den flora av rykten som spreds under åren efter 1897. Dessa var jag inte så insatt i. Det handlade om (oftast) helt osanna historier om var och när Andrée blivit sedd etcetera. När jag läste det, kunde jag inte låta bli att tänka på stackars Strindbergs fästmö, Anna Charlier. Tänk att gå hemma i Sverige och bara vänta utan att veta. Varje gång ett rykte var i farten måste det väckt förhoppningar som sedermera grymt grusades.

Om du också vill veta mer om Andrée och hans ballongfärd, kan jag verkligen rekommendera läsning av Alec Wilkinsons Polarexpeditionen – Andrée och jakten på Nordpolen.

*Vill du veta vilka andra böcker jag läst om Andrée, Strindberg och Frænkel? Du finner mina inlägg om dessa böcker samt annat relaterat till ämnet genom denna länk.

Vila dig i form

Vila dig i form med yinyoga heter en intressant och användbar bok skriven av Magdalena Mecweld. Hon har varit yogainstruktör i många år. Vila sig i form – låter inte det både motsägelsefullt och kanske lite tveksamt? Kan man vila sig i form?

Fotograf: Stellan Herner.

Det hela började med att jag ville återuppta min yogaträning igen efter nästan halvannat år av uppehåll. Med ett stillasittande jobb som mitt är det väldigt lätt hänt att kroppen blir stel och orörlig om man inte ser till att hålla igång på fritiden. Milla på Millas hälsoblogg inspirerade mig att prova yinyoga och eftersom jag tyckte att det verkade vara precis rätt sorts yoga för en stel kropp, var det bara att sätta igång. Men först behöver man förstås någon lämplig och instruktiv bok att lära sig av, tänkte jag.

Min erfarenhet av diverse yogaböcker i pappersformat är att jag tycker att de är helt fel inbundna för sitt syfte. Om man vill ha den uppslagen framför sig på golvet för att prova en övning, kan man ge sig sjutton på att den bläddrar blad eller slår ihop sig helt. Jag har länge funderat på varför inte denna typ av böcker binds med någon "uppslagsvänlig" bindning, typ ringbindning.

Jag menar, vem klarar att utföra yogaövningar när boken beter sig så här!

Ett annat alternativ skulle förstås vara att man gav ut yogaböckerna som eböcker. Här skulle faktiskt ePub3 (eller den så kallade utökade eboken) vara ett mycket gott och väldigt lämpligt alternativ som publiceringsformat. Då skulle man kunna komplettera texten och de vanliga instruktionsbilderna med små filmer som visar övningarna.

En yogabok i en läsplatta eller surfplatta kan man lätt ha framför sig då man vill utföra en övning. Plattan slår näppeligen ihop sig! Vid närmare eftersökning fann jag att det finns en hel del yogaböcker utgivna som eböcker – åtminstone om man kan tänka sig engelskspråkiga versioner. Själv skulle jag helst vilja ha dem på svenska.

Därför blev jag väldigt glad då jag upptäckte att boken jag nämnde i början av inlägget, Vila dig i form med yinyoga, också finns som app. En app är förvisso inte detsamma som en ebok, sägs det. Men var går gränsen? I det här fallet bygger appen helt på Magdalena Mecwelds pappersbok. För mig, som ville slippa pappersvarianten, är appen ett toppenalternativ!

Jag tycker att appen är mycket bra och instruktiv. Den har en hel uppsättning av kortare och längre program för olika syften. Yinyoga går ut på att man håller varje rörelse under en längre stund, tre till fem minuter är det vanliga. Vissa övningar kan man även göra ännu längre tid. På detta sätt får kroppen en chans att bli mjuk och rörlig igen. En del övningar är jobbiga att göra på grund av den egna bristande vigheten, men man gör helt enkelt så gott man kan. Andra övningar är oerhört vilsamma, och då kan man verkligen förstå bokens rubrik. Magdalena guidar och berättar hur varje övning ska genomföras – det är som att ha en personlig yogaguru i sitt eget hem. Hon håller också reda på tiden åt en, så det är bara att koncentrera sig på varje yogaställning enligt hennes instruktioner.

Har du lust att prova yinyoga är detta en app (eller bok) jag verkligen kan rekommendera! Du finner den på Google play och i Appstore.

Charmen med tarmen

Vill du lära dig massor med intressanta saker om alla dem som bebor din kropp? Ja, bli inte förskräckt nu – det är inte fråga om några "aliens" från yttre rymden. Det är snarare så att bakterierna, dessa miljarder små hyresgäster i våra kroppar, är väldigt nödvändiga. Det, och mycket mer, har jag lärt mig tack vare Giulia Enders och hennes roliga och lärorika bok Charmen med tarmen. Frederik Sjögren har gjort översättningen till svenska. Enkla, men tydliga och roliga, bilder har Julia Enders ritat.

Omslag: Kerstin Hanson.

Man kunde ju önska att biologilektionerna om kroppen hade varit som denna bok på den tiden då man gick i skolan. Det hade blivit så mycket mer intressant och roligt då. Men å andra sidan, när det gäller just tarmen och alla dess bakterier, hävdar författaren att kunskapen om dessa inte varit särskilt god förrän på senare tid. Giulia Enders är en ung, tysk forskare som bestämde sig för att det fick vara slut med att betrakta tarmen med flera delar av matsmältsningssystemet som tabu.

I Charmen med tarmen förklarar hon på ett lättförståeligt sätt vad som händer i kroppen då vi stoppar mat i munnen. Tydligt och roligt får läsaren veta hur hela systemet fungerar rent biologiskt, vilka som "jobbar" åt oss för att ta hand om maten och hur allting tas tillvara i kroppen. Dels får man lära sig hur det fungerar då allting är "normalt", men också varför och hur det går till då vi råkat få i oss något olämpligt. Vidare får man veta vad forskningen hittills kommit fram till. Det är mycket intressant att alla de livsviktiga små bakterierna som finns i tarmen antagligen spelar en viktig roll för vårt allmänna välmående. De påverkar inte bara just sitt eget "område" utan styr också hur immunsystemet fungerar och troligen även en rad andra tillstånd, till exempel fetma, allergier, depressioner och alzheimers sjukdom. Mycket tänkvärt!

Visst vill du också veta hur du kan ta hand om just dina bakterier på bästa sätt? För du har din egen speciella uppsättning och jag har min. Det gäller att lära sig vad ens egna bakterier trivs med att "äta" – då mår man som bäst. Jag kan inte annat än mycket varmt rekommendera denna intressanta bok! Språket är ungdomligt och rappt, men hänger man inte med kan man alltid gå tillbaka och läsa en gång till. :-)

Den glömda rosenträdgården

En bok som passar väldigt bra just nu, under rosornas högsäsong, är Den glömda rosenträdgården. Det är Marita Conlon-McKenna som skrivit denna berättelse och Lina Erkelius har översatt den till svenska.

Då maken hastigt dör i hjärtinfarkt, blir Molly lämnad ensam med ett stort hus, Mossbawn House, på landet. Det var hennes och makens gemensamma projekt att iordningställa egendomen och dess trädgård. Men alldeles ensam och full av sorg känns det övermäktigt för Molly att fortsätta. Dessutom hör banken av sig angående lånet på fastigheten. 

Ett visst stöd får Molly av sin vuxna brorsdotter Kim, som flyttar ut till henne eftersom hon behöver tänka igenom sitt liv. På samma gång kämpar Gina med att få ta över byns populära café efter den mycket gamla kvinna som tidigare drivit stället. Men kvinnans son vill inte alls låta Gina, som dittills varit anställd, ta över. Han vill i stället sälja dyrt till den lokala puben.

Molly ser till sist ingen annan råd än att låta sitt hem bjudas ut till försäljning av en mäklare. Spekulanten visar sig dock ha allt annat än sympatiska planer för egendomen. Mitt i all bedrövelsen har Molly funnit en gammal övergiven del av den stora trädgården, där det visar sig ha legat en mycket fint och kärleksfullt anlagd rosenträdgård en gång i tiden. Molly engagerar sig i denna rosenträdgård, forskar om den, restaurerar den med sina bara händer och får den att blomma upp igen. Inte minst detta arbete får henne att inse att hon inte kan sälja till vilken skum spekulant som helst.

Tiden läker alla sår, heter det ju. Men det är ett talesätt med modifikation. Molly saknar självklart sin make, men lär sig leva sitt liv efter de nya premisser hon har. Tiden som går leder dessbättre till att Molly, tillsammans med Kim och Gina, finner en ny lösning för att kunna behålla och använda Mossbawn House.

Den glömda rosenträdgården är en riktigt bra feelgood i samma anda som Maritas tidigare böcker. Gillar du denna genre är detta en titel du absolut bör läsa. Boken utspelar sig mestadels på landet i den lilla byn Kilfinn och den irländska miljön är givetvis också väldigt tilltalande. Flera av Maritas böcker finns på svenska, men dessvärre har endast två av dem kommit som eböcker. Jag hoppas givetvis att Norstedts väljer att ge ut även de övriga i detta format. Eftersom jag gillar feelgood är Maritas berättelser något jag gärna återkommer till.

Kvinnliga favoriter

Mina fem kvinnliga favoritförfattare vill jag gärna hedra med ett inlägg. Men jag insåg snabbt att det verkligen är svårt att begränsa sig. Därför blir detta en åtta i topp-lista i stället. :-)

Några av mina favoriter är dessvärre redan döda. Men bland de levande är det ett par som är aktiva skribenter, till min stora glädje. Jag tänker låta de döda ha företräde på listan, men för övrigt är det ingen särskild rangordning. Gemensamt för dessa åtta författarinnor är att de alla har skrivit mina favoritböcker.

~~~

Jane Austen 1775 - 1817

Jane Austen behöver väl ingen närmare presentation. Denna klassiska författarinnas verk är i högsta grad levande än idag. Många av hennes böcker har blivit filmatiserade i flera versioner. Jag har förstås läst alla hennes titlar – de flesta åtskilliga gånger dessutom. Det är svårt att utse en enda favorit, men Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Emma och Övertalning tycker jag är de bästa. Mina tidigare inlägg om Jane Austen finner du här.

~~~

Pamela L Travers 1899 - 1996

Pamela L Travers tror jag att de flesta förknippar med Mary Poppins. Men de böckerna har jag faktiskt inte läst. De tre jag fastnade ordentligt för (och läste om och om igen) som barn är trilogin om en mycket söt och förvisso busig liten apa. De heter Vän Apa, Vän Apas kungarike och Vän Apas vän. De finns bara i antikvariat numera. På senare tid har jag funderat på att ta fram mina gamla exemplar och "prassla" lite med dem igen.

~~~

Dagmar Lange 1914 - 1991

Maria Lang (Dagmar Lange) är en av två deckardrottningar i min värld. Det dröjde dock innan jag inledde min bekantskap med hennes böcker för första gången - faktiskt var det så sent som i våras då jag läste Mördaren ljuger inte ensam. Men då blev jag fast! Jag kommer att läsa fler av Marias böcker då och då. Hittills finns sex av dem som eböcker.

~~~

Maria Gripe 1923 - 2007

Maria Gripe är en favorit sedan barndomen och ungdomen. Hennes böcker är fyllda av viss mystik, som lockade mig. Det är mycket glädjande att många av hennes titlar numera finns som eböcker. Jag blir faktiskt riktigt sugen på att läsa om Tordyveln flyger i skymningen, Skuggan över stenbänken och Agnes Cecilia – en sällsam historia. Fler av Maria Gripes titlar i epubformat finner du här.

~~~

Maeve Binchy 1940 - 2012

Maeve Binchy – berättaren framför andra när det gäller vanliga människors vardagliga liv på Irland, med såväl svårigheter som glädjeämnen. Hon beskriver dessa människor kärleksfullt och låter alla komma till tals. Hennes böcker läste jag tidigt i vuxenlivet och har hittat tillbaka till dem på senare år igen. Nu hoppas jag att fler än hennes två senaste titlar kommer som eböcker, för jag vet att jag kommer att vilja läsa dem om igen. Vinter i drömhuset blev Maeves sista och den skrev jag om här.

~~~

Ursula K Le Guin

Ursula K Le Guin var en av dem som väckte mitt intresse för fantasy då jag var barn. Trollkarlen från övärlden är den första i en trilogi om Övärlden. Gravkamrarna i Atuan är det mycket lockande namnet på bok nummer två, och den ödesmättade titeln Den yttersta stranden är den sista boken i serien. Dessa finns tyvärr bara som pappersböcker önske-eböcker. Än så länge. Hoppas kan man ju, för även de här böckerna skulle jag vilja läsa om ännu en gång.

~~~

Ann Rosman

Ann Rosman är den andra av mina två deckardrottningar. Hennes berättelser om den kvinnliga polisen Karin som helst bor i sin båt och verkar i Marstrand har, förutom deckarhistorien, en historisk anknytning. Detta gör böckerna både spännande, lärorika och gripande. Fyrmästarens dotter, Själakistan, Porto Francos väktare, Mercurium och Havskatten heter de fem mycket läsvärda böckerna som Ann skrivit. Om man lyssnar på dem, får man höra Ann berätta om sin omfattande research. Det är också otroligt intressant. Mercurium tycker jag är den allra bästa och mest gripande av de här böckerna – den skildrar ett så rörande människoöde. Läser man den behövs det definitivt näsdukar inom räckhåll. Mina tidigare inlägg om Ann Rosman finner du här.

~~~

Lupina Ojala

Lupina Ojala är den nyaste författaren bland mina favoriter. Jag har tidigare läst några av hennes noveller med stor behållning. När jag sedan läste hennes fantasyroman Tårpilens år var saken klar! Jag hade fått en ny favorit. Nu väntar jag mycket ivrigt på nästa bok i serien Legender från Yddrios. Om du undrar vad som gör Tårpilens år så speciell, tycker jag att du ska läsa följande recensioner, som är skrivna av Sofia Fjällborg, Carola Strömstedt och mig själv.

~~~

Nu hoppas jag förstås att du fått inspiration till semesterläsningen. Har du inte läst mina kvinnliga favoritförfattare än, tycker jag att du ska passa på att göra det i sommar! ;-)