Klara, färdiga, dö!

Lars Forsberg är polisen, som förutom att upprätthålla lag och ordning, också skriver mycket roliga deckare. Jag läste hans debut, Rör inte mitt mord, förra året och blev helt begeistrad. Därför var det givet att läsa den andra boken om kriminalpolisen Torsten Rexelius då den utkom i våras. Klara, färdiga, dö! är även den väldigt rolig, och det är bara att konstatera att Lars Forsberg har funnit en egen, mycket speciell nisch i berättelserna om T-Rex.

Omslag: Nils Olsson, Katslosa Design.

Kriminalpolisen Torsten Rexelius, som kallas T-Rex, har en oerhört positiv syn på sig själv och sin förmåga. Både som kriminalutredare och privatperson ser han sig som svårslagen. Därför är han mycket övertygad om att han sitter säkert på sin post, trots att förändringens vindar blåser genom polishuset i Erikshamn och en omorganisation ska ske på chefsnivå.

Parallellt med detta blir Torsten, utan sin egen vetskap, vittne till ett rån i en guldbutik. Han uppdagar att han figurerar som inledningsvis misstänkt gärningsman och senare efterlyst huvudvittne till detta brott. Ingen i polishuset känner dock detta vittnes sanna identitet. Ännu! Eftersom hans egen klumpighet (som han aldrig någonsin skulle erkänna) lett till denna pinsamma situation, gör Torsten allt för att dölja sin inblandning. Plötsligt får kollegorna se sin chef ändra stil och utseende - allt med lämpliga bortförklaringar som sopar undan varje misstanke om samröre med rånet.

Privat lever Torsten med sin nya kärlek, Ulla. Han känner dock att han måste "bevisa" en massa saker inför henne och deras gemensamma vänner. Då någon i kretsen byggt en fin altan, ser Torsten sin chans. Givetvis ska han inom kort bygga en ännu större och mycket finare altan till Ullas sommarstuga. Att han har tummen mitt i handen är bara en bagatell. Med rätt verktyg går allting att genomföra på nolltid. Tror Torsten.

Som om inte dessa situationer vore nog, sker också ett polismord. Givetvis ser sig T-Rex som den självklare utredningsledaren, till många av hans kollegors stora förskräckelse. Då en annan, ung kollega plötsligt försvinner spårlöst, drivs allting till sin spets.

Mötte man Torsten i verkligheten, skulle man antagligen drivas till vansinne av hans självgodhet. Men så här på "lagom avstånd" som läsare, kan man enbart skratta åt alla dråpliga situationer som Torsten råkar in i. Många av dem har han själv bäddat för, utan att inse det. Lars Forsberg skriver mycket bra och det är en fröjd att läsa och roas av hans roliga berättelse om Torsten Rexelius. Har du inte läst historierna om Torsten, tycker jag att du genast ska sätta upp dem på din lista över böcker att läsa i sommar!