Hotell Angleterre

Marie Bennett heter en författardebutant och Hotell Angleterre är hennes första bok. Eftersom huvudpersonerna är Malmöbor kändes det lite extra intressant att ta sig an denna berättelse. Marie själv är uppvuxen i denna sydskånska stad, men bor sedan åtskilliga år i London.

Omslagsbild: O-Young Kwon.
Omslagsdesign: Sara R. Acedo

Hotell Angleterre utspelar sig under krigsåren och platserna är dels Malmö och dels norra Norrland. Huvudpersoner är det nygifta paret Kerstin och Georg. Tyvärr blir Georg inkallad bara några få månader efter bröllopet. Det första läsaren får ta del av är hans färd till Norrland och de hemska upplevelse han får där. Han råkar nämligen ut för ett både sadistiskt och nazivänligt befäl, så livet som inkallad blir inte lätt. Ett uppror bland soldaterna leder till att Georg blir internerad i arbetsläger för kommunister och andra icke önskvärda element. På grund av detta förblir han borta från Kerstin och hemstaden i hela fyra år.

Kerstin tvingas som "krigsänka" flytta hem till sina föräldrar igen. Det är ingen lätt situation det heller, men hon har det åtminstone varmt och relativt tryggt. Hon har dessutom kvar sitt arbete och kan med andra ord försörja sig. Georg är duktig på att skriva brev till henne, men ganska snabbt tycks hon tröttna på dessa och svarar ganska pliktskyldigt. Efter en tid flyttar en ensamstående kvinna, Viola, in i trappuppgången där Kestin bor. Efter en ganska sval inledning på deras bekantskap, vänder den till raka motsatsen och Kerstin är plötsligt djupt förälskad i Viola. De inleder en årslång relation, som dessvärre tar en ände med förskräckelse på grund av Kerstins svartsjuka. Hon misstänker att den militärt engagerade Viola sysslar med spionage och anger henne som hämnd.

Då Georg återkommer till Malmö är han en sargad person till både kropp och själ. Han drivs ändå av att vilja försörja sig och sin fru, som han längtat mycket efter under årens lopp. Kerstin å sin sida verkar tycka att Georg kommer hem och stör i hennes passion för Viola. Georg kämpar på för att skapa en så normal vardag som det går. Han stöter på motstånd i form av att i stort sett ingen vill anställa en som suttit internerad. Men till sist får han ändå arbete som tryckare på en vänsterorienterad tidning. Tack vare Kerstins föräldrar får de tag på en lägenhet, flyttar dit och skall försöka lappa ihop sitt äktenskap igen.

Hotell Angleterre är uppdelad i tre delar. Den första är skriven ur Georgs synvinkel, den andra ur Kerstins och den tredje handlar om dem båda två då Georg återkommit till Malmö. Det är ett tydligt och bra upplägg, tycker jag. Även om de båda första delarna är dedikerade till var och en av dem, skymtar ändå den andra fram och man får en ganska komplett bild av vad som sker under de fyra år de är åtskilda.

Jag läste denna bok med stort intresse, eftersom det saknas vardagsberättelser (precis som Marie själv sagt i en intervju) om Sverige under andra världskriget. Och vardagligheter blir det en hel del av, främst i de delar som handlar om Kerstin samt Kerstin och Georgs liv i Malmö under krigsslutet. Dock saknar jag sådana saker som till exempel hur det var att köa efter ransoneringsvaror. Det var helt enkelt Kerstins mor som stod för detta, och hon spelar en mycket liten roll.

Berättelsen berör Kerstins respektive Georgs inre liv och tankar väldigt mycket. Detta leder förstås till att man lär känna dem ordentligt. För min del tyckte jag dock att jag kände ett mycket större engagemang för Georg och hans öde, än för Kerstins. Mitt intryck av Kerstin är att hon är en bitter surpuppa. Med tanke på hur snabbt hon tröttnade på stackars Georgs brev undrar jag om hon verkligen borde gift sig överhuvudtaget. Det var kanske bara ett sätt för henne att kunna flytta hemifrån. Georg däremot hade sina sidor före inkallelsen, men hem kommer han som en mycket ödmjuk och förstående person i mina ögon. Han har ett oändligt tålamod med sin surpuppa till fru - kanske mer än vad hon förtjänar.

Detta är en bok som fängslar. Jag kunde inte släppa den, men jag fick trots det en känsla av att Marie kanske greppat över lite för mycket till sist. Många olika saker och fenomen kommer fram i boken, särskilt mot slutet, men en hel del trådar hänger fortfarande lösa och obesvarade efter avslutad läsning. Något jag verkligen saknar är en tydlig och ordentlig redogörelse för vad som faktiskt är sant och vad som är fiktion. Marie nämner sådant lite löst allra sist, men jag skulle gärna vilja ha en mer ingående bild av detta. Jag läser nämligen en historiskt baserad roman med känslan av att få lära mig något - inte bara njuta av fiktionen. Då är det viktigt att det också framgår vad som är vad. För att ta ett enda exempel; en sådan speciell kvinna som Katrin - fanns sådana eller är det rent hittepå? Utöver dessa invändningar finns det en del ord, uttryck och begrepp som jag faktiskt betvivlar att man använde på den tiden. Jag reagerade också på att en badrumsspegel beskrivs som "flugprickig" då två ordentliga kvinnor alldeles nyss ägnat sig åt rejäl storstädning av bostaden. Men bortsett från dessa personliga preferenser och bagatellåsikter är det en läsvärd och spännande berättelse. Faktum är att jag mer eller mindre slukade den.