Pocketbook Aqua

Eva Wieselgren skriver ett informativt inlägg på sin Göteborgsposten-blogg om eböcker och läsplattor. Det är en snabbguide, som vänder sig främst till den som är nybörjare.

Utmärkta semesterplattan Pocketbook Aqua.

Eva rekommenderar bland annat läsplattan Pocketbook Aqua. Det är en rekommendation jag kan ställa mig bakom av egen erfarenhet. Jag har själv ägt en sådan och skrivit om den här. Det är en utmärkt semesterplatta, eftersom den tål vatten och småskräp. 

Vill man veta mer om eböcker, läsplattor och annat, så kan man förutom Evas inlägg också ta del av Bokskorpionens lilla ebokskola. Så här i semestertider är en läsplatta full med eböcker en idealisk tingest att packa ner i resväskan. På så sätt tar du med dig nästan hur många boktitlar du vill, utan att riskera att få betala för övervikt på flyget. Där ligger pappersböckerna i lä! ;-)

Det är sommar ...

... och som ett brev på posten dras jag återigen till att läsa om polarexpeditioner i allmänhet och Andrées nordpolsexpedition i synnerhet.

Fotograf: Nils Strindberg.
Omslagsdesign: Rasmus Kellerman.

Jag fann nämligen eboken Polarexpeditionen, som är skriven av Alec Wilkinson och översatt av Emeli André och Camilla Jacobsson. Jag håller på att läsa den just nu, och den är både lärorik och fascinerande. En recension och mer information kommer senare.

Förra sommaren läste vi i bokcirkeln Bea Uusmas bok Expeditionen: Min kärlekshistoria. Efter det väcktes min nyfikenhet och jag läste fler böcker om denna nordpolsexpedition och dess medlemmar. Den ursprungliga boken om Andrée och hans båda medhjälpare Strindberg och Frænkel heter Med Örnen mot polen. Den kom ut 1930 – samma år som kvarlevorna efter dessa tre män återfanns. Man kan skaffa den helt gratis som ebok hos Litteraturbanken.

När jag nu läser om Andrée igen, tänker jag givetvis också tillbaka på den mycket trevliga och intressanta utflykten till Andrée-museet i Gränna, då jag träffade Milla i bokcirkeln för första gången. :-)

Hotell Angleterre

Marie Bennett heter en författardebutant och Hotell Angleterre är hennes första bok. Eftersom huvudpersonerna är Malmöbor kändes det lite extra intressant att ta sig an denna berättelse. Marie själv är uppvuxen i denna sydskånska stad, men bor sedan åtskilliga år i London.

Omslagsbild: O-Young Kwon.
Omslagsdesign: Sara R. Acedo

Hotell Angleterre utspelar sig under krigsåren och platserna är dels Malmö och dels norra Norrland. Huvudpersoner är det nygifta paret Kerstin och Georg. Tyvärr blir Georg inkallad bara några få månader efter bröllopet. Det första läsaren får ta del av är hans färd till Norrland och de hemska upplevelse han får där. Han råkar nämligen ut för ett både sadistiskt och nazivänligt befäl, så livet som inkallad blir inte lätt. Ett uppror bland soldaterna leder till att Georg blir internerad i arbetsläger för kommunister och andra icke önskvärda element. På grund av detta förblir han borta från Kerstin och hemstaden i hela fyra år.

Kerstin tvingas som "krigsänka" flytta hem till sina föräldrar igen. Det är ingen lätt situation det heller, men hon har det åtminstone varmt och relativt tryggt. Hon har dessutom kvar sitt arbete och kan med andra ord försörja sig. Georg är duktig på att skriva brev till henne, men ganska snabbt tycks hon tröttna på dessa och svarar ganska pliktskyldigt. Efter en tid flyttar en ensamstående kvinna, Viola, in i trappuppgången där Kestin bor. Efter en ganska sval inledning på deras bekantskap, vänder den till raka motsatsen och Kerstin är plötsligt djupt förälskad i Viola. De inleder en årslång relation, som dessvärre tar en ände med förskräckelse på grund av Kerstins svartsjuka. Hon misstänker att den militärt engagerade Viola sysslar med spionage och anger henne som hämnd.

Då Georg återkommer till Malmö är han en sargad person till både kropp och själ. Han drivs ändå av att vilja försörja sig och sin fru, som han längtat mycket efter under årens lopp. Kerstin å sin sida verkar tycka att Georg kommer hem och stör i hennes passion för Viola. Georg kämpar på för att skapa en så normal vardag som det går. Han stöter på motstånd i form av att i stort sett ingen vill anställa en som suttit internerad. Men till sist får han ändå arbete som tryckare på en vänsterorienterad tidning. Tack vare Kerstins föräldrar får de tag på en lägenhet, flyttar dit och skall försöka lappa ihop sitt äktenskap igen.

Hotell Angleterre är uppdelad i tre delar. Den första är skriven ur Georgs synvinkel, den andra ur Kerstins och den tredje handlar om dem båda två då Georg återkommit till Malmö. Det är ett tydligt och bra upplägg, tycker jag. Även om de båda första delarna är dedikerade till var och en av dem, skymtar ändå den andra fram och man får en ganska komplett bild av vad som sker under de fyra år de är åtskilda.

Jag läste denna bok med stort intresse, eftersom det saknas vardagsberättelser (precis som Marie själv sagt i en intervju) om Sverige under andra världskriget. Och vardagligheter blir det en hel del av, främst i de delar som handlar om Kerstin samt Kerstin och Georgs liv i Malmö under krigsslutet. Dock saknar jag sådana saker som till exempel hur det var att köa efter ransoneringsvaror. Det var helt enkelt Kerstins mor som stod för detta, och hon spelar en mycket liten roll.

Berättelsen berör Kerstins respektive Georgs inre liv och tankar väldigt mycket. Detta leder förstås till att man lär känna dem ordentligt. För min del tyckte jag dock att jag kände ett mycket större engagemang för Georg och hans öde, än för Kerstins. Mitt intryck av Kerstin är att hon är en bitter surpuppa. Med tanke på hur snabbt hon tröttnade på stackars Georgs brev undrar jag om hon verkligen borde gift sig överhuvudtaget. Det var kanske bara ett sätt för henne att kunna flytta hemifrån. Georg däremot hade sina sidor före inkallelsen, men hem kommer han som en mycket ödmjuk och förstående person i mina ögon. Han har ett oändligt tålamod med sin surpuppa till fru - kanske mer än vad hon förtjänar.

Detta är en bok som fängslar. Jag kunde inte släppa den, men jag fick trots det en känsla av att Marie kanske greppat över lite för mycket till sist. Många olika saker och fenomen kommer fram i boken, särskilt mot slutet, men en hel del trådar hänger fortfarande lösa och obesvarade efter avslutad läsning. Något jag verkligen saknar är en tydlig och ordentlig redogörelse för vad som faktiskt är sant och vad som är fiktion. Marie nämner sådant lite löst allra sist, men jag skulle gärna vilja ha en mer ingående bild av detta. Jag läser nämligen en historiskt baserad roman med känslan av att få lära mig något - inte bara njuta av fiktionen. Då är det viktigt att det också framgår vad som är vad. För att ta ett enda exempel; en sådan speciell kvinna som Katrin - fanns sådana eller är det rent hittepå? Utöver dessa invändningar finns det en del ord, uttryck och begrepp som jag faktiskt betvivlar att man använde på den tiden. Jag reagerade också på att en badrumsspegel beskrivs som "flugprickig" då två ordentliga kvinnor alldeles nyss ägnat sig åt rejäl storstädning av bostaden. Men bortsett från dessa personliga preferenser och bagatellåsikter är det en läsvärd och spännande berättelse. Faktum är att jag mer eller mindre slukade den.

Ladybird's Remarkable Relaxation

Är du intresserad av yoga? Är du nyfiken på hur man som pedagog, förälder eller annan vuxen i barns närhet, kan lära barn yoga och avslappning? Då är Ladybird's Remarkable Relaxation en bok för dig! Britten Michael Chissick står för sakkunskap och text, medan Sarah Peacock har gjort fantastiska illustrationer. Boken är på engelska, men det hindrar inte att man hämtar inspiration och översätter sagan och övningen, om man vill använda den till svenska barn.

Illustration: Sarah Peacock.

Michael har sysslat med yoga sedan 1970-talet och har under många år arbetat med att lära barn i olika åldrar att genomföra denna form av träning. Även tillsammans med barn som har olika typer av svårigheter har han nått framgång. Mer om Michael och hans metoder kan man läsa på hemsidan Yoga at School.

Michael har skrivit två böcker om sina metoder då han undervisar barn och de heter Ladybird's Remarkable Relaxation och Frog's Breathtaking Speech. Dessa finns både som pappersböcker och som eböcker i pdf-format. En tredje bok är på gång till hösten; Seahorse's Magical Sun Sequences. Den sistnämnda finns än så länge bara annonserad som pappersbok, men jag misstänker att även den dyker upp som ebok så småningom.

Den bok jag läst handlar om Nyckelpigan, som lär ut avslappning till sina vänner Draken, Hunden, Grodan och Flamingon. De har alla olika problem, som gör dem stressade. Tack vare Nyckelpigan får de lära sig hur man slappnar av och hur man kan finna en väg att lösa sina problem. Michael inleder med ett avsnitt som riktar sig till den vuxne. Sedan följer en vackert illustrerad berättelse att läsa för barnen. Till sist kommer instruktionerna till avslappningsövningen som man kan lära ut till barnen.

Detta är en väldigt enkel och bra bok med tydliga instruktioner för den som vill lära barn en enkel avslappningsform. Jag är nyfiken på att också läsa de övriga böckerna, som lär ut yoga-andning respektive yogarörelser. Eboken är i pdf-format och fungerar väldigt bra att läsa i såväl en surfplatta som en Kobo-läsplatta. Surfplattan har fördelen att visa de fina bilderna i färg, men de framstår väldigt fint och tydligt även i läsplattan. Och som sagt, du behöver inte vara pedagog och leda en hel barngrupp genom avslappningsövningen. Michael vänder sig till alla vuxna, som vill hjälpa ett eller flera barn att slappna av.

PS Jag var egentligen på jakt efter mer "vuxna" eböcker om yoga, då jag snubblade över denna. Den var så lockande att jag inte kunde låta bli att skaffa den och det ångrar jag verkligen inte. DS

Så här glad ...

... blev jag, när jag fick ett fint ebrev från en läsare!

"Hejsan Bokskorpionen!

Innan jag påbörjar en ny bok, novell eller roman, läser jag Bokskorpionens tips och synpunkter om nya och gamla böcker. Stort tack till alla fina ord och trevligt utvalda böcker. Senaste läsningen novellen 'Kappan', trevlig läsning med typiskt ryskt 1800-tal.

Daglig läsare av bloggen"

Tack för dina vänliga ord, du dagliga läsare! Det är väldigt roligt och uppmuntrande att höra vad du tycker och att du besöker bloggen så regelbundet. :-)

What Milo Saw

Virginia Macgregor har skrivit en väldigt mysig, gripande och tänkvärd bok, som heter Vad Milo såg. Tyvärr finns den inte som ebok på svenska. Det är verkligen synd, eftersom den är så bra. Kerstin Herrloff har gjort den svenska översättningen. Antingen får man stå ut med att läsa ett prassligt pappersbokexemplar eller så får man helt enkelt läsa den som ebok på engelska under titeln What Milo Saw. Jag gjorde förstås det sistnämnda.

Omslaget till pappersboken, skapat av Nils Olsson.

Lille Milo har en ögonsjukdom, som ter sig ganska tragisk. Undan för undan försvinner hans syn, och förr eller senare kommer han att bli helt blind. Då boken utspelar sig har han endast som ett pyttelitet hål att se igenom - så dåligt har hans synfält blivit. Men trots detta har han förmågan att se saker som de vuxna i hans omgivning tycks blinda inför.

Milo, som är nio år, bor med sin mamma och sin gammelfarmor. Pappan har gett sig iväg med en annan kvinna. Mamman är självklart ganska nere och upptagen med sin sorg över att ha blivit lämnad. Gammelfarmor Lou är Milos bästa vän. Hamlet, hans lilla gris, är också mycket betydelsefull för Milo. Dessvärre har Lou börjat bli dement. Milo försöker hjälpa henne så mycket en liten nioåring bara kan - och nästan mer därtill. Men när Lou är nära att sätta eld på hela huset måste hon helt enkelt flytta till ett vårdhem. Milo gillar inte den lösningen, men det finns ingen annan utväg. Han lovar henne dock att komma och hälsa på varje dag.

Under sina besök på vårdhemmet upptäcker Milo att allt inte står rätt till. Föreståndarinnan visar en trevlig fasad utåt, men hon behandlar inte de gamla väl. Milo får en bundsförvant i kocken Tripi, som jobbar illegalt på hemmet. Tillsammans försöker de göra något för att förbättra situationen och för att göra omgivningen uppmärksam på missförhållandena. Det är verkligen inte lätt och Milo, som nästan alltid har ett ljust och positivt sinnelag, blir riktigt modstulen. Kommer han att lyckas med sina föresatser?

Vad Milo såg är en på samma gång både mysig och tänkvärd bok. Det är gripande att få ta del av Milos starka engagemang för dels sin gammelfarmor och dels alla de gamla på vårdhemmet. På samma gång ska han dessutom klara av sin egen skolgång, med en allt sämre syn, och inte minst det faktum att hans mamma är väldigt nere efter makens svek samt att han själv saknar sin far. Milo är en riktig hjälte, så liten han är! Titta på denna hjärtknipande boktrailer.

Läs boken och ta reda på vad de gula rosorna, säckpipan och anteckningsboken har med berättelsen att göra! Detta är verkligen en bok jag varmt rekommenderar!

Slutspurten!

Nu går kampanjen Bokvalet in på slutspurten. Söndagen den 21/6 är sista dagen att visa vad man tycker om den orättvist höga momsen på digitala böcker, dit eböckerna räknas. Frågan är om vi kan bli fler än 4000 personer innan helgen är slut? I skrivande stund har så många som 3749 sagt ja till sänkt moms.

Mina tidigare kampanjrelaterade inlägg finner du här och här. Kampanjens hemsida finner du här.

Mandelkärnan

Det blev dags för bokcirkelchatt igen i torsdags kväll. Boken hette denna gång Mandelkärnan och är skriven av Inger Alfvén. Det visade sig vara en berättelse som väckte många känslor hos oss som deltog i cirkeln. Med andra ord en bra bokcirkelbok, som gav en mycket intressant diskussion.

Trevligt omslag, som dessvärre inte
följer med vid köp av eboken.

Tolvåriga Laura har vuxit upp med sin mamma i dennas hemland Argentina när hon plötsligt blir ivägskickad till Sverige. Enligt modern finns Lauras morbror där och ska ta hand om henne och se till att hon blir opererad för sin hälta på ena benet. Både Laura och läsaren får nog för sig att hon sedan ska komma tillbaka till sin mor igen. Så blir inte fallet. Mamman är egentligen döende i cancer och har skickat iväg flickan till den person som är hennes far. Denna svenska pappa har hon dock aldrig berättat om för dottern. Det kommer att visa sig att modern inte heller talar sanning i sitt brev till pappan. Sjukdomen nämns över huvudtaget inte.

På denna härva av mystiska lögner inleder Laura sitt nya liv i Sverige. Pappan är en betydelsefull och framgångsrik hjärnforskare. Pengar saknas inte i hushållet. På ett sätt är han en bra far, som gärna visar, berättar och undervisar. Men man anar också att han inte är helt bekväm med att ta hand om en flicka som snart hamnar i puberteten. Han är inte en person som gärna rubbar sina invanda cirklar. Laura själv är inte precis en människa som öppenhjärtigt bjuder på sig själv.

Mandelkärnan är indelad i ett fåtal olika delar, inte kapitel, som var och en tar upp skilda tidpunkter i Lauras uppväxt och vuxenliv. Varje del lämnar man med en sorts cliffhanger, som i nästa del, då det gått några år, så småningom avslöjas. Redan från början blir jag ganska uppslukad av Lauras öde och nyfiken på hur det ska gå. Tidigt får läsaren veta att Laura bär på någonting som hon är oproportionerligt rädd för. Senare får man, genom pappans undervisning av Laura, klart för sig att denna rädsla antagligen sitter i mandelkärnan - en del av hjärnan som rymmer tidigt uppkomna rädslor.

Ungefär första halvan av Mandelkärnan är riktigt bra och engagerande. Sedan blir det alldeles för mycket av inre ältande funderingar, blandat med yttre skeenden. Det är många händelser i Lauras liv, som vi i bokcirkeln reagerade på. Ofta gjorde dessa saker oss irriterade i olika grader. Laura är exempelvis väldigt viljelös. Hon gör en massa saker i sitt liv, enbart för att andra tycker det. Reser ut i världen fast hon inte tycks uppskatta att resa, tillsammans med en väninna som hon egentligen inte gillar. Studerar det som hennes far sagt att hon bör studera. Börjar forska inom ett område som hon verkar måttligt intresserad av, bara för att hjälpa en man som hon är förälskad i. Ända tills hon på slutet upptäcker att det hon mest av allt vill är att skaffa sig ett barn. Denna önskan genomför hon, i mina ögon, på sämsta tänkbara sätt, nämligen genom att bli med barn i smyg bakom ryggen på sin sambo, den där forskaren. Han vill inte alls ha barn. Det finns med andra ord massor av saker att diskutera i den här boken.

Jag var ganska engagerad av bokens första halva, som sagt. Men dessvärre blev jag alltmer uttråkad av den andra halvan, då det inre ältandet tog mer och mer plats. Som läsare vill man ha svar på saker som man fått en aning om under berättelsens inledande delar. Dessvärre är det enda svar man får ganska luddigt och otydligt. På ett sätt känns det som att författaren under skrivandets gång "glömt" att hon antytt vissa saker i Lauras barndom, och att hon sedan "skyndar sig" att fixa en vag och snabb förklaring på dem. Nåja, boken är bra som bokcirkelbok eftersom det finns företeelser att diskutera, men för övrigt är det inte den första bok jag skulle tänka på om jag ombads ge ett boktips.

Novellfestival i Lund

Jag nås av den intressanta nyheten att det kommer att bli en novellfestival i Lund till hösten, närmare bestämt den 12:e och 13:e september. Det låter hur trevligt som helst. :-)

Alltid läge för en novell! Illustratör: Alexei Talimonov, via toonpool.

Det finns ju så många fördelar med den korta berättelsen - novellen. Ibland har man varken tid eller lust att läsa en lång bok. I stället kan man då få "en hel berättelse" i ett behändigt kort format. Noveller är ett kul sätt att bekanta sig med en ny genre eller en okänd författare. När man har lunchpaus, åker till jobbet, väntar på att komma in till tandläkaren eller är "mellan två böcker" kan man med fördel avnjuta en novell. Eller helt enkelt läsa en sådan för dess egen skull - bara för att den är så rolig, skrämmande, intressant eller lockande. Noveller är briljanta små pärlor! Därför är det riktigt roligt att denna form av berättelse får sin egen festival.

Läs mer om Novellfestivalen i Skånska Dagbladet. Vill du ha mina novelltips? Du finner dem här.

Kappan

Nikolaj Gogol föddes och växte upp i Ukraina, men levde och verkade i Ryssland under 1800-talets första hälft. Han anses vara den ryska litteraturens föregångare. "Vi har alla krupit ur Gogols kappa." lär Fjodor Dostojevskij sagt. Därför är det både intressant och givande att läsa Gogols kända novell Kappan, som nu kommit ut i en nybearbetad version i epubformat.

Fotografi och omslagsdesign: Magnus Norling.

Huvudpersonen i kappan heter Akakij Akakijevitsch och han tjänstgör som renskrivare på ett ämbetsverk i Petersburg i Ryssland. Denne Akakij tycks inte ha något lätt liv; redan moderns val av namn var omtvistat och hans kollegor mobbar honom för allt möjligt. Akakij själv verkar vara en mycket anspråkslös man, som alltid trivs med att skriva rent dokument av olika slag. Han gör detta med bravur och njutning. Även hans största fritidsintresse är att renskriva saker och ting. Det låter ganska erbarmligt, men Akakij verkar nöjd med sitt liv och det är ju huvudsaken.

En dag upptäcker han dock att hans gamla kappa har blivit ganska sliten, särskilt över axlarna. Eftersom han näppeligen är en rik man, går han till en skräddare för att få den lagad. Skräddaren tycker emellertid att kappan är så sliten att det inte längre går att laga den. I stället lovar han att sy en ny. Detta medför betydande kostnader för Akakij och han måste först spara i åtskilliga månader för att få råd. I princip svälter han och lider andra umbäranden för att kunna unna sig den nya kappan.

Men en dag är kappan ändå färdigsydd och inte utan stolthet kan Akakij gå till sitt arbete. Han åtnjuter en helt annan aktning då han visar sig i sitt nya klädesplagg. För att fira in kappan, föreslår arbetskamraterna att han ska hålla fest. Detta gör Akakij allvarligt bekymrad eftersom han i princip aldrig brukar gå på fest - än mindre arrangera någon. Till hans lättnad rycker chefen in och bjuder hela gänget hem till sig. Senare samma natt ska Akakij gå hem från festen genom Petersburgs mörka gator. Då inträffar det som bara inte får hända. Skumma typer hotar honom, misshandlar honom och stjäl hans fina kappa.

Så här långt kommen i läsandet av Kappan, har man blivit riktigt engagerad i Akakijs öde. När han lämnar festen och går genom den mörka staden, anar man vad som komma skall, och lider redan i förtid med den stackars Akakij. Som läsare känner man ju till hans umbäranden för att få råd med kappan. Jag tänker inte avslöja om Akakij får tillbaka sin kappa, men att Gogols burleska humor träder in, kan jag berätta. Kappan är en tankeväckande berättelse mitt i absurditeten. Den bild av fattigdom som Gogol förmedlar ger perspektiv på ens egen moderna och bortskämda tillvaro. Det är verkligen en novell värd att läsa av många skäl. Det är riktigt roligt att den nu finns som ebok.

Björn Granath ...

... är verkligen en av mina favorituppläsare då jag lyssnar på ljudböcker. Han engagerar sig såklart i kampanjen Bokvalet.

Fotograf: Sören Vilks. Bild via Bokvalet.

Lyssna till vad Björn har att säga om den orättvisa momsen på digitala böcker. Han bjuder också på ett smakprov ur boken Gurun i Pomonadalen, skriven av Mikael Bergstrand.





Vill du också visa vad du tycker om momsen på digitala böcker? Gå in på Bokvalets hemsida och gör ditt val!

Bokvalet

Hurra! Nu är äntligen en svensk kraftsamling på gång för eboken och dess alldeles för höga och orättvisa moms*. Jag har filosoferat och funderat angående ebokmomsen i ett antal inlägg tidigare, följ denna länk så finner du vad jag skrivit.

Många länder i Europa vill sänka momsen på eböcker, så att de har samma moms som pappersböcker. Några har redan gjort det, men fått en knäpp på näsan av EU för sitt självständiga tilltag och tvingats återgå till hög moms igen. Flera kampanjer för att få till stånd en möjlighet till momssänkning har redan inletts på olika håll. Tidigare i våras drog exempelvis fransmännen igång en kampanj via sociala medier.

Problemet tycks vara att alla medlemsländer i EU måste vara överens om en sorts undantagsregel, som skulle medge att olika länder sätter olika moms, och det är de uppenbarligen inte ännu. Nu vill Sveriges författare och förläggare påverka svenska politiker att jobba betydligt mer aktivt i EU med denna fråga. Jag gjorde en liten ovetenskaplig undersökning av vad de svenska kandidaterna till EU-valet tyckte häromåret. Kolla gärna vad jag kom fram till här. Intrycket jag fick var att detta är en mycket liten fråga för de svenska EU-politikerna.

Därför är det väldigt välkommet att även Sverige, med författarna och förläggarna i spetsen, drar igång en nationell kampanj. Bokvalet, som denna satsning heter, startar den 11:e juni och pågår till och med den 21:a juni. För mer information, besök Bokvalets hemsida som öppnar idag kl. 11.00. Var med och visa ditt stöd för eboken och en sänkning av momsen på eböcker!

*Eböcker anses vara en "tjänst" och har därför en moms på 25% i Sverige. Pappersböcker har sedan över tio år en moms på 6% här i landet. Den sänktes i läsfrämjande syfte.

Bäst i test!

Min eboknördkollega i Norge, Daniel Milford, har genomfört ett alldeles fantastiskt test där han prövar om pappersböcker kan konkurrera med eböcker.

Jag ska inte avslöja vad Daniel kommit fram till, utan jag tycker att du bör besöka hans blogg och läsa vad han skriver. Även om hans konklusion avslöjas redan i ingressen, tycker jag att du ska läsa klart hela texten för att få helhetsbilden till detta omfattande test. Daniel prövar allt från införskaffandet av pappersböcker till läsandet samt inte minst förvarandet av dem. Ett riktigt gediget test med andra ord. ;-)

Klara, färdiga, dö!

Lars Forsberg är polisen, som förutom att upprätthålla lag och ordning, också skriver mycket roliga deckare. Jag läste hans debut, Rör inte mitt mord, förra året och blev helt begeistrad. Därför var det givet att läsa den andra boken om kriminalpolisen Torsten Rexelius då den utkom i våras. Klara, färdiga, dö! är även den väldigt rolig, och det är bara att konstatera att Lars Forsberg har funnit en egen, mycket speciell nisch i berättelserna om T-Rex.

Omslag: Nils Olsson, Katslosa Design.

Kriminalpolisen Torsten Rexelius, som kallas T-Rex, har en oerhört positiv syn på sig själv och sin förmåga. Både som kriminalutredare och privatperson ser han sig som svårslagen. Därför är han mycket övertygad om att han sitter säkert på sin post, trots att förändringens vindar blåser genom polishuset i Erikshamn och en omorganisation ska ske på chefsnivå.

Parallellt med detta blir Torsten, utan sin egen vetskap, vittne till ett rån i en guldbutik. Han uppdagar att han figurerar som inledningsvis misstänkt gärningsman och senare efterlyst huvudvittne till detta brott. Ingen i polishuset känner dock detta vittnes sanna identitet. Ännu! Eftersom hans egen klumpighet (som han aldrig någonsin skulle erkänna) lett till denna pinsamma situation, gör Torsten allt för att dölja sin inblandning. Plötsligt får kollegorna se sin chef ändra stil och utseende - allt med lämpliga bortförklaringar som sopar undan varje misstanke om samröre med rånet.

Privat lever Torsten med sin nya kärlek, Ulla. Han känner dock att han måste "bevisa" en massa saker inför henne och deras gemensamma vänner. Då någon i kretsen byggt en fin altan, ser Torsten sin chans. Givetvis ska han inom kort bygga en ännu större och mycket finare altan till Ullas sommarstuga. Att han har tummen mitt i handen är bara en bagatell. Med rätt verktyg går allting att genomföra på nolltid. Tror Torsten.

Som om inte dessa situationer vore nog, sker också ett polismord. Givetvis ser sig T-Rex som den självklare utredningsledaren, till många av hans kollegors stora förskräckelse. Då en annan, ung kollega plötsligt försvinner spårlöst, drivs allting till sin spets.

Mötte man Torsten i verkligheten, skulle man antagligen drivas till vansinne av hans självgodhet. Men så här på "lagom avstånd" som läsare, kan man enbart skratta åt alla dråpliga situationer som Torsten råkar in i. Många av dem har han själv bäddat för, utan att inse det. Lars Forsberg skriver mycket bra och det är en fröjd att läsa och roas av hans roliga berättelse om Torsten Rexelius. Har du inte läst historierna om Torsten, tycker jag att du genast ska sätta upp dem på din lista över böcker att läsa i sommar!

Hollændergraven

För ett tag sedan lyssnade jag på Hollændergraven, som är skriven av den norska polarforskaren Monica Kristensen och översatt till danska av Steen Sohn. Den finns utgiven som ebok på norskt bokmål under namnet Hollendergraven. Tyvärr finns den inte som ebok på danska och den är överhuvudtaget inte översatt till svenska ännu, vilket är synd.

Hollændergraven är något så spännande som en kriminalroman i polarmiljö. Den utspelar sig nämligen på Svalbard. Jag blev nyfiken på den av just den anledningen. Eftersom jag läst ett antal böcker om Andrées polarexpedition tänkte jag att det kunde vara roligt att möta denna miljö i modern tappning (om än med fiktiva personer).

Svalbard i förhållande till omgivande länder. Bild via Wikimedia Commons.

Berättelsen inleds med att en grupp turister besöker Svalbard och ger sig ut på en rundtur med båt i vattnen runt ögruppen. På en del av dessa öar finns gamla tiders holländska valfångstmän begravda. Deras gravar och de öar där de ligger är fredat område som man inte får landstiga på. Trots detta övertalar några av turisterna sin nybörjarguide om att få göra just detta. De kliver omkring bland gravarna och en av dem blir nyfiken på en gammal skalle. När hon ska ta upp den (för att stjäla den visar det sig senare) uppdagar gruppen också ett avhugget huvud av betydlig mer samtida karaktär.

Den lokala polisen, där sysselmannsbetjent Knut Fjeld spelar en framträdande roll, blir involverad, men måste ganska snart tillkalla hjälp från fastlandets kriminalpolis. De försöker tillsammans nysta i mysteriet kring vem den uppenbart mördade personen är och hur han har bragts om livet. Ingen på ögruppen saknas, så ett mysterium är det sannerligen. Ett tag ser det ut som att hela utredningen går i stå, och kriminalpoliserna reser hem till Norge. Men Knut ger sig inte. Han kläcker idén att jämföra passagerarlistor från flyget. Då kommer han på vem den döde är. Sedan återstår att försöka lösa gåtan kring hur och varför denne dog samt inte minst vem gärningsmannen är. Så här långt kommen i utredningen tar berättelsen ett par mycket dramatiska vändningar. Då var det svårt att lyfta av sig hörlurarna, kan jag säga. Att gärningsmannen visade sig vara den han var, kom som en riktig överraskning för mig.

Monika Kristensen har lyckats väldigt väl med att skapa en spännande deckare i en annorlunda miljö. Det märks att hon själv är mycket familjär med omgivningarna, vardagslivet och sättet att leva på Svalbard. Boken ger läsaren inte bara en dramatisk deckargåta, utan också insikt i hur det kan vara att leva på Svalbard idag. Själv blev jag så nyfiken på begrepp, som var nya för mig, så att jag satt och googlade massor efter att ha lyssnat färdigt. Nu vet jag vad sysselmannen är för en och varför denne myndighetsperson bär en så gammal titel. Dessutom har jag lärt mig mer om Svalbard och dess särskilda traktat, att Svalbardposten är världens nordligaste tidning, att det finns en skola i Longyearbyen och inte minst att hela världens säkerhetslager av fröer förvaras på Svalbard.

Ögruppen Svalbard. Bild via Wikipedia.

Sysselmannens eget fartyg nämns åtskilliga gånger i boken, så detta väckte också min nyfikenhet. I boken heter skeppet M/S Polarsyssel. Det visade sig vid mina efterforskningar att sysselmannen "fått" ett nytt skepp 2014, enligt en artikel i NRK. De fartyg som genom årens lopp använts har omväxlande haft namnen Polarsyssel och Nordsyssel. Sysselmannens uppgift, nämligen att på olika sätt bevaka och skydda såväl Svalbard som människorna där, har blivit mer omfattande under årens lopp. Därmed krävs också alltmer av olika sorters "hjälpmedel". Det är där den nyaste versionen av Polarsyssel kommer in. Det är inte konstigt att det är ett skepp av den dignitet, med helikopterplatta och allt, som ni kan se på denna bild.

Bild via Offshore Energy Today.

Men åter till Hollændergraven. Denna bok är Monicas debut som skönlitterär författare. Det är första delen i en serie deckare i Svalbardmiljö. Knut Fjeld spelar huvudrollen i dem. De fyra första finns utgivna som eböcker på norskt bokmål. Den femte finns endast som pappersbok önske-ebok än så länge. På danska kan man läsa del 1-4 i olika format, dock ej som eböcker. Kullunge kommer att ges ut på svenska under namnet Kolbarnet i augusti i år. Den sistnämnda är än så länge bara aviserad som pappersbok. Lite fundersam kan man bli över att förlaget, Leopard förlag, inte inleder med att ge ut den första boken då det faktiskt är fråga om en serie. Här är titlarna för den som blir nyfiken.

Hollendergraven

Kullunge

Operasjon Fritham

Den døde i Barentsburg

Expedisjonen (pappersbok)

Hollændergraven var både spännande och lärorik att läsa och jag kan verkligen rekommendera denna deckare. Har vi tur kommer hela serien ut även på svenska. Läs mer om Monica och hennes författarskap på den danska hemsidan Forfatterwebb.

Vinter i drömhuset

Varje gång som jag under senare tid läst en av Maeve Binchys böcker, känner jag att det är så väldigt sorgligt att denna goda berättare inte kommer att åstadkomma fler historier. Maeve Binchy dog för nästan tre år sedan. Som tur är har jag fortfarande en del av hennes titlar kvar att njuta av. Och när jag en dag läst dem alla, är de väl värda att läsa om igen.

Omslag: Anders Timrén.

Vinter i drömhuset är inget undantag. Här får läsaren möta många olika människoöden, alla sammanbundna på olika sätt genom Stone House i det lilla samhället Stoneybridge på Irlands västra kust. Från början handlar det om Chicky Starr. Hon lämnar Irland och lever under många år i New York. I breven hem ger hon dock av olika skäl en helt annan bild av sin verklighet än hur den egentligen ser ut.

Till sist återvänder hon ändå till hemlandet. Då köper hon Stone House av den sista överlevande systern i systratrion Sheedy. Tanken är att rusta upp det och skapa ett personligt hotell. Gamla fröken Sheedy föreslog själv idén och bor kvar i huset under resten av sin livstid. Tillsammans med henne och en del andra människor, bygger Chicky upp en verksamhet som även ger andra chansen att försörja sig på den irländska landsbygden. Genom hela boken får vi möta såväl lokala invånare som långväga gäster och lära känna deras vitt skilda levnadsberättelser.

Maeve Binchy är en mycket god berättare och det är en fröjd att läsa hennes välskrivna böcker om helt vanliga människor. Det som också är så roligt är att många av hennes karaktärer återkommer. Den som i en bok hade en framträdande roll, kan i nästa bok få figurera i utkanten av berättelsen. På så sätt får man som läsare känslan av att "möta" gamla bekanta, vilket är mycket trevligt eftersom man lätt blir engagerad i deras personliga berättelser. Vinter i drömhuset fungerar på samma sätt. Dessutom är miljöskildringarna så fina - jag blir verkligen sugen på att resa till Irland!

Gillar du att läsa om olika människors liv och leverne på Irland i bästa feelgood-anda, är Maeve Binchys böcker i allmänhet och Vinter i drömhuset i synnerhet verkligen att rekommendera.

PS Inte att förglömma ... Eva Haskå står bakom översättningen till svenska. DS

Dålig karma

När jag började läsa denna bok, kunde jag inte släppa taget om den. Det blev verkligen en sträckläsningsbok, eftersom den var så galet fantasifull och rolig. David Safier har skrivit Dålig karma och Ulrika Junker Miranda har översatt den till svenska.

Omslagsdesign: Stanislas Zygart.

TV-personligheten Kim Lange lever ett hektiskt och intensivt liv, förstår man. Som populär programledare för en politisk pratshow i tysk TV är karriären viktigare än något annat. Hennes hemmavarande make och lilla dotter känner sig ofta förbisedda. Kims dödsdag är inte mindre intensiv. Hon ska delta i en TV-gala och är nominerad till ett prestigefyllt pris. Trots att galan infaller på dotterns femårsdag, väljer Kim att resa till den i hennes ögon viktigare TV-festen i stället. Träffa dottern kan hon göra senare ... tror hon. Men dagen avslutas med hennes egen död, som inträffar på ett helt knasigt sätt.

Efter döden vaknar Kim upp som återfödd. Men hon är defintivt inte återfödd till människa. I stället har hon blivit en myra. Den hårda vägen får hon lära sig att människor som inte levt på ett tillräckligt gott sätt blir återfödda som insekter. Kim är till att börja med övertygad om att det hela är ett missförstånd, att hon varit god. Men hon träffar Buddha i myrskepnad, och han får henne att inse att hon exempelvis faktiskt trampat på en hel del människor i sin karriär. Att vara myra är verkligen inte lätt. Kim tvingas inledningsvis in i arbetsmyrornas led, men ganska snart försöker hon klura ut hur hon kan göra för att komma ur sin myrskepnad. Hon har nämligen insett att hon längtar väldigt mycket efter sin lilla dotter. Myrlivet underlättas av att hon lär känna Casanova (yepp, det är den store Casanova himself!). Han har genomlevt inte mindre än etthundrafemton myrliv. Tillsammans hjälps de åt att börja samla god karma, så att de kan återfödas som allt högre djurarter.

Och andra skepnader behövs väldigt mycket. Det är svårt att ta sig fram i världen som liten myra, men som ett större djur är det lättare. Dessvärre upptäcker Kim väldigt snabbt att hennes vackra bästa väninna håller på att försöka ta hennes plats i det gamla hemmet. Kim drivs av begäret att hindra detta och Casanova vill i sin tur gärna ta hand om väninnan för egen del.

Det är väldigt mycket fantasi och knäpp humor i Dålig karma. Jag hade så roligt då jag läste, och jag kunde som sagt knappt släppa denna knasiga bok. Det är precis min humor. Jag satt på balkongen då jag läste och en fluga flög under tiden in i lägenheten. Då jag skulle jaga ut den, kom jag på mig själv med att fundera på om det var en återfödd människa jag jagade, och i så fall vem. Hahaha! Enligt den Buddha som Kim möter, återföds riktigt elaka människor som tarmbakterier. Diktatorer går tydligen ett sådant öde till mötes. Djingis Khan visar sig ha blivit återfödd som lus.

Förutom alla goda skratt man får, ger boken vissa sensmoraliska tankeställare. Det duger exempelvis inte att samla god karma om man har själviska syften med det. Man måste göra goda gärningar utan minsta tanke på egen vinning. Dessutom kommer Kim till insikt om att familjen egentligen är det viktiga i hennes liv.

Det finns bara en sak att göra med denna bok ... läs den och förläng ditt liv med många goda skratt! :-)

Vinteräpplen

Att Josefine Sundström är bra på att skriva och berätta upptäckte jag då jag läste Boel och Oscar. Därför såg jag fram emot att läsa även hennes debutbok, Vinteräpplen, som är en delvis självbiografisk berättelse.

Omslag: okänt.

Direkt från början får läsaren möta Tova, och det står snabbt klart att hon levt i flera år med en misshandlande make. Nu har hon emellertid fått nog och insett att hon inte längre kan blunda för omständigheterna. Hennes eviga bortförklaringar håller inte inför henne själv ens en gång, och hon tar sina vänner till hjälp för att genomföra en hemlig flykt med de båda döttrarna. Hon flyr från det lilla Kaskö i Österbotten i Finland och målet är att ta sig via Helsingfors över havet till Sverige. Året är 1972.

Genom tillbakablickar, varvat med berättelsen om Tovas flykt, får man lära känna Tovas mamma, Mari, och hennes uppväxt under Tovas mormor Susannas otroligt stränga regi på 1930-talet och framåt. Kvinnorna i Tovas släkt har drabbats hårt av männens oduglighet, spritmissbruk och i viss mån våldsamhet. Susanna gifte sig, men efter ett antal barn blev hon ensamstående. Hennes egen barndom var hård och präglad av tungt arbete, och därför anser hon uppenbarligen att den yngsta dottern Mari ska uppfostras på samma sätt. Mari, som har läs- och skrivsvårigheter, får inte ordentlig hjälp i skolan och anses i stället som korkad och oduglig. Det enda hon duger till är att slita med de tyngsta sysslorna i hemmet, enligt Susanna.

Undan för undan får man också klart för sig vad som ledde till att Tova, som ju faktiskt blev relativt omhuldad av sin mor och mormor, gick rakt i armarna på en make som sedermera visade sig vara ett riktigt svin. Som läsare kan man lätt konstatera att den mycket unga Tova betedde sig naivt och inte såg de varningstecken som fanns att se. Men om man varit i Tovas kläder - hade man då verkligen uppfattat sanningen? 

Berättelsen om Susanna, Mari och Tova handlar om det sociala arvets tunga börda. Susanna fostrar sin dotter mycket strängt och tufft, men uttrycker vid ett tillfälle att man inte borde vara så hård mot barnen. Trots detta genomför hon sin "fostran" så som hon gör - hon vet ju inget annat sätt. Även om boken berättar om både armod och det tuffa livet förr, inger den också stort hopp om att det sociala arvet faktiskt går att ta sig ur. Jag tycker att Josefine har skrivit en mycket tänkvärd, gripande och intressant berättelse. Den är mycket läsvärd! Boken saknar inte heller spänning, eftersom maken uppdagar flykten och ger sig iväg efter Tova. Som läsare vet man inte alls hur det kommer att sluta förrän Josefine berättat klart. Rafflande!