Hönan som drömde om att flyga

Lilla hönan Knopp lever ett erbarmligt liv. Som värphöna förväntas hon lägga ägg dagligen, men dessa plockas ifrån henne. Det enda hon har är en futtig tillvaro instängd i en bur bredvid andra värphönor. Men Knopp har sina drömmar och sitt hopp om en bättre tillvaro. Den sydkoreanska författarinnan Sun-Mi Hwang har skrivit berättelsen om Knopp, Hönan som drömde om att flyga. Ninni Holmqvist har översatt till svenska. Nomoco har försett berättelsen med väldigt fina illustrationer.

Illustration: Nomoco
Omslagsdesign: Brianna Harden, Jens Öhrström

Knopp har från början inte ens ett eget namn. Om hon sträcker på halsen i sin bur kan hon se ut på gårdsplanen. Där finns allt möjligt lockande och vackert. Hon ger sig själv namnet Knopp, eftersom knopparna på träden är hoppingivande. Knopp drömmer om att få behålla ett enda ägg för sig själv och se det kläckas. Hon vill ta hand om och uppfostra en egen liten kyckling, precis som den frigående hönan ute på gården.

Sorgen över sin tillvaro gör att Knopp får svårt att äta. Ju svagare hon blir desto mer omöjligt blir det för henne att lägga ägg. Till slut svimmar hon av hunger och sorg. Då tar bondens fru ut Knopp och slänger den, som hon tror, döda hönan i "dödens grop". Men Knopp är faktiskt inte död. Det upptäcker alla hönornas värsta fiende, nämligen vesslan. Hon ligger på lur för att ta den försvagade lilla hönan. Som tur är blir Knopp räddad av en snäll gräsand. Hon är visserligen fri, men livet i frihet är kanske inte fullt så enkelt som hon föreställt sig. Hur ska hon klara sig ute i en hård värld? Kommer hon någonsin att få ett eget ägg att ta hand om, värma och se kläckas?

Hönan som drömde om att flyga är en mycket tänkvärd, vacker och gripande liten berättelse. Den innehåller såväl sorg som glädje, hopp och förtvivlan. Det är en lättläst ebok, som rymmer en hel del att fundera över, och jag kan varmt rekommendera den.

Snoka-bibliotek

Biblioteken i Skåne Nordost, det vill säga Bromölla, Hässleholm, Hörby, Kristianstad, Osby och Östra Göinge, har skaffat sig en otroligt fin gemensam plattform på internet. Den heter Snoka-bibliotek, vilket står för Skåne NordOst KAtalogen. Det är inte utan att man blir lite "avis" på de som bor i dessa nordostskånska kommuner. ;-)

Snoka-biblioteks hemsida är väldigt tydlig och enkel att läsa och navigera på. Där finns givetvis fin information om hur man lånar eböcker. Tipslistor över eböcker har de också. Det jag saknar där är förstås en lista över eböcker för barn. Men det finns å andra sidan något så trevligt och intressant som en Äppelhylla, en avdelning full av böcker för barn med funktionsnedsättningar. Om man har någon form av läsnedsättning finns det självklart information angående hur man kan ta del av böcker ändå. Besök Snoka-biblioteken och se så fint de har det! :-)

Framtidsbiblioteket

I Norge har man många spännande litterära projekt på gång just nu. Kronprinsessans Litteraturtog har varit ute och kört, Norsk Litteraturfestival pågår för fullt i Lillehammer och dessutom har den kanadensiska författarinnan Margaret Atwood varit på besök.

Fotograf: Henning Gulli. Bild via NRK.

Anledningen till Margarets besök var verkligen annorlunda. Hon har nämligen skrivit ett alldeles nytt bokmanus, som ingår i ett mycket speciellt projekt. Det är högst sannolikt att ingen av oss, som just nu läser denna text, kommer att få läsa Margarets bok. Den ska nämligen inte tryckas förrän om 99 år. Boken har titeln Scribbler Moon, men det är också det enda som är känt om den. Innehåll och handling behåller Margaret för sig själv.

Detta manus är det första, som kommer att ingå i Framtidsbiblioteket. Under de närmaste etthundra åren kommer varje år en ny författare att bjudas in till att skriva ett nytt hemligt manus. Dessa förvaras för att sedan tryckas på papper gjort av granar, som just nu är alldeles nyplanterade strax utanför Oslo. År 2114 har träden växt sig tillräckligt stora för att kunna avverkas och användas till böckerna som planeras att ingå i Framtidsbiblioteket.

Den skotska konstnären Katie Paterson står för idén till projektet, som under årens lopp kommer att hanteras av Stiftelsen Framtidsbiblioteket. Tanken är att detta ska bli en gåva till de framtida generationerna. En superspännande idé, tycker jag! :-)

Vill du läsa mer? NRK har skrivit om projektet, och du finner artiklarna här och här. Där finns fina bilder och en film från Margarets besök samt mer information om projektet.

Litteraturtoget 2015 har nått sin slutstation

Jag var inte på plats i Norge rent geografiskt, men tack vare den fina rapporteringen i olika media, känns det nästan som att ha varit närvarande ändå. Litteraturtoget, som kördes av mina kollegor* Ole Jakob Kallberg och Thomas Appelkvist, har nu nått sin slutstation och det har varit riktigt roligt att få följa den lyckade färden även på avstånd.

Fotograf: Heiko Junge, NTB scanpix. Bild via Det norske kongehus.

På bilden här ovanför kan man se Litteraturtogets "co-driver", Norges bokälskande kronprinsessa Mette-Marit, tillsammans med Tore Renberg och Harald Rosenløw Eeg. Kronprinsessan vill gärna uppmuntra till läsning och därför tog hon redan förra året initiativ till detta mycket spännande tåg.

Årets färd startade i Trondheim, där Mette-Marit inledningsvis höll tal. Sedan gick färden till Oppdal, Ringebu, Lillehammer och Hamar. Tågets egen biblioteksvagn höll öppet på varje ställe det stannade på. I detta kunde man låna böcker, som kronprinsessan valt ut tillsammans med Deichmanske bibliotek. På de lokala biblioteken ledde Mette-Marit samtal med författarna som färdades tillsammans med henne i Litteraturtoget. Stoppet i Lillehammer var extra speciellt, eftersom Norsk Litteraturfestival pågår där den här veckan. Kronprinsessan invigningstalade och ledde boksamtal även där. Under resan bjöd kronprinsessan på sina personliga erfarenheter och berättade om läsandets och bibliotekens betydelse för vars och ens personliga utveckling. Hon avslöjade också att hon under en period tappade lusten för läsning - och hur hon fann den igen.

NRK har rapporterat flitigt, både från Litteraturtoget och från Norsk Litteraturfestival. Här är till exempel ett reportage, med film, gjort på tåget under färd. Även genom Twitter har det gått att följa Litteraturtoget. NRK genomförde till och med en Twitterintervju med kronprinsessan. Mette-Marit är aktiv på Twitter och under förra årets Litteraturtog samlade hon ihop massor av boktips, som kom in under hashtagen #minbok. Dessa finns nu samlade på det norska kungahusets hemsida.

Litteraturtoget är ett riktigt bra initiativ, och kombinationen tåg och böcker är mycket tilltalande! Kan inte du komma till en litteraturfestival, så kommer festivalen till dig med hjälp av tåget. Hoppas kronprinsessan känner sig inspirerad till fler Litteraturtog kommande år.

*Anledningen till att jag känner till mina kollegors namn är att jag via Twitter föreslog NRK att göra en intervju och fråga dem vad de läser för böcker. Och NRK nappade på idén. :-)

Litteraturtoget 2015

Norrmännen har minsann en kronprinsessa som både är bokslukare själv och dessutom engagerar sig för att fler människor ska upptäcka läsandets glädje. Förra året tog hon initiativ till Litteraturtoget. (Läs vad jag skrev förra året ... här, här och här.) Nu är det dags igen för ett nytt Litteraturtog. Arrangemanget pågår idag och i morgon.

Bild via NRK.

Idag startar tåget i Trondheim och stannar i Oppdal, Ringebu och Hamar. Under stoppen skall Mette-Marit intervjua författare på de lokala biblioteken. I kväll ankommer tåget till Lillehammer, där kronprinsessan kommer att öppna Norsk Litteraturfestival. Under morgondagen leder hon sedan boksamtal med författare. Läs mer om detta spännande tåg på NRK's hemsida.

Towel Day 2015

Ännu en Towel Day, men ingen epubversion på svenska av Douglas Adams fantastiska trilogi i fem delar inom synhåll! Skandal!

Vad snackar jag om nu då?

Den brittiske författaren Douglas Adams skrev en trilogi i fem delar, som tidigt uppnådde kultstatus. Det är en mycket knasig serie böcker om jordinnevånaren Arthur Dent, som råkar ut för att man helt plötsligt ska bygga en stor genomfartsled på platsen där han bor. Hans hus måste rivas. Det visar sig att inte bara den lokala kommunen har dessa planer. Även Vogonerna har bestämt sig för att bygga en genomfartsled - en intergalaktisk sådan - och den skall dras precis där jorden befinner sig i universum. Det betyder med andra ord att de är på väg med en flotta för att spränga hela jorden. Arthur slår i denna situation följe med Ford Prefect, som är expert på att lifta genom galaxen. Han håller för övrigt på att sammanställa en komplett guide för de som vill lifta i galaxen. Det blir en galaktisk resa som Arthur Dent sent skall glömma - och detsamma gäller för läsaren.

De fem delarna i trilogin heter Liftarens guide till galaxen, Restaurangen vid slutet av universum, Livet, universum och allting, Ajöss och tack för fisken och I stort sett menlös.

Tyvärr finns inte detta otroliga verk på svenska i epub-format. Det är verkligen mycket allvarligt och jag hoppas att det finns något svenskt förlag som snarast tar sig an uppgiften med största noggrannhet. Däremot kan man läsa alla fem delarna samlade i The Ultimate Hitchhiker's Guide to the Galaxy på engelska i epubformat. Det är, oavsett språk, en helt galet rolig och knasig serie böcker, som jag varmt kan rekommendera. Och ni vet väl, att det är här man kan få veta svaret på den yttersta frågan om meningen med livet, universum och allting. ;-)

Douglas Adams. Bild via Wikipedia.

Varifrån kommer då detta med handdukar och Towel Day? Jo, det är en minnesdag, som firas till Douglas Adams ära. Om man vill vara med och fira, bär man hela denna dag med sig en handduk vart man än går. Handduken är en mycket viktig symbol, eftersom den fyller många väsentliga funktioner för den som liftar sig runt i galaxen, vilket tydligt framkommer i böckerna.

"En handduk, står det, är utan all konkurrens det mest användbara föremål den interstelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde - man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden i Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man sover en natt under de röda stjärnor som lyser så starkt över Kakrafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, svepa den runt huvudet för att skydda sig mot giftiga gaser eller mot en blick från den Dreglande Dånfinken på Traal (ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om du inte kan se det, kan inte det se dig - ett verkligt dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal och slutligen torka sig med den om den fortfarande är tillräckligt ren."

Happy Towel Day!

PS Faktum är att det finns en sjätte del i trilogin om Arthur Dent. Douglas Adams hade planerat att skriva just en sådan, men dessvärre dog han innan han hann genomföra detta. I stället fick Eoin Colfer uppdraget, eftersom han är en humoristisk författare. Del sex (av tre!) heter Och en grej till. Inte heller den finns som ebok på svenska, men däremot på engelska med titeln And Another Thing. DS

På tal om ...

... deckare som inte är riktigt lyckade ...

Illustration: Tom Gauld. Bild via Twitter.

Jag skrev om Singöspionen för ett tag sedan. I den finns en mycket avslöjande prolog, som jag önskar att jag hade oläst. I senaste numret av Ica-kuriren (22/15) fann jag en annan person som lite vid sidan av sin krönika uttrycker något motsvarande.

Johan Croneman skriver inte alls om böcker eller läsning i själva krönikan, men nere till höger finns en bokrelaterad åsikt.

Kanske är han lite väl drastisk, den gode Johan, men med tanke på Singöspionen är jag beredd att hålla med honom. Alternativet är att det på något sätt finns en spoilervarning i böcker som Singöspionen.

Har du försökt kontakta mig?

Dessvärre har det visat sig att mitt kontaktformulär här på bloggen inte fungerar sedan en tid tillbaka. Hur länge vet jag inte riktigt.

Har du skickat ett ebrev till mig och inte fått svar? Jag har tyvärr inte fått ditt brev. Skriv igen! Jag har adressen

ebokskorpionen [at] gmail.com

Livet går vidare

Karin Wahlberg, deckarförfattaren, skriver numera en serie som heter Lasarettet. Första delen heter Än finns det hopp. Jag blev så fångad av denna femtiotalsskildring att jag självklart kastade mig över del två, Livet går vidare, då den kom ut nyligen.

Fotograf: Love Lannér.
Omslagsdesign: Hummingbirds.

I Livet går vidare får man återigen möta många av de människor som den första boken handlade om. Flera nya tillkommer också. Därför är det tur att det finns en personförteckning i början av boken. Inledningsvis kikade jag lite i den, men ganska snart kom jag in i persongalleriet.

Precis som i Än finns det hopp är ortens lasarett navet i berättelsen. Människor med olika typer av koppling dit har var och en sina avsnitt i boken. Pö om pö får läsaren veta mer om hur det går för sjuksköterskeeleverna, de unga nyblivna doktorerna, de erfarna läkarna, baderskorna, vårdbiträdena och patienterna. Även människorna i periferin av lasarettet skildras.

Läkarfrun och tillika hemmafrun Nancy Brandh är en av de mer framträdande personerna. Hon kämpar på med att ta hand om familjen och med att bli accepterad i kretsen av läkarfruar. Hennes enkla bakgrund ses inte med blida ögon av somliga. Hon väntar sitt och makens tredje barn, men han verkar mer intresserad av en av sjukköterskeeleverna. Ulla Persson är den sjuttonåriga flickskoleeleven, som faktiskt överlevde polion hon drabbades av i första boken. Hennes vardag har blivit en ständig kamp mot förlamande trötthet. Hon behöver öva upp sin rörlighet och fundera på vad hon vill och kan göra med sin framtid. Dessa båda människoöden, och alla de andra förstås, fängslar mig återigen i all sin vardagliga lågmäldhet.

Förutom det vardagliga livets lunk, sker en dramatisk händelse i samhället. Stadsarkitektens fru blir överfallen och nedstucken på trappan till sitt eget hem! Detta skakar om hela orten, eftersom man inte kan veta om denna illgärningsman kommer att slå till igen. Sakta men säkert kryper dock sanningen fram, och trots att en del har svårt att förstå det ligger denna sanning närmare än vad man först trodde.

Dramatiskt, fast mer på det personliga planet, blir det också då jag som läsare anar att någon (säger inte vem) antagligen inte mår så bra och att vederbörande troligen håller på att bli riktigt dålig. I värsta fall kan det sluta väldigt sorgligt. Frustrerande nog lämnar Karin detta som en cliffhanger till nästa bok i serien.

Människorna i Karins välskrivna berättelse från femtiotalet engagerar mig mycket. Jag upplever att jag lär känna dem och vill absolut veta hur det kommer att gå för dem. Att läsa nästa bok är givet, men det tycks enligt Karins Facebooksida dröja minst ett år innan den kommer! Utöver berättelsen om dessa människor, tycker jag att jag lär mig väldigt mycket. Att få veta hur det fungerade i sjukvården under denna tidsperiod, hur det var att studera till sjuksköterska, hur samhället var uppbyggt med alla skrivna och oskrivna lagar - allt är väldigt intressant att få ta del av. Jag kan varmt rekommendera böckerna i serien Lasarettet.

Skrivande tassar

Ibland snubblar man verkligen över små pärlor helt oförhappandes. Jag minns inte hur jag fann just denna ebok, men den visade sig vara väldigt trevlig och charmig. Johanna Sten är författare till eboken Skrivande tassar.

Skrivande tassar rymmer en omfattande samling dikter, skrivna på versmåttet haiku. Gemensamt för dem alla är att de handlar om katter. Vissa av dikterna är till och med dedikerade till särskilda, namngivna katter, medan åter andra är mer allmänt hållna. Man kan vid läsning verkligen se katten och dess beteende framför sig. Johanna har lyckats mycket väl med att fånga katternas liv och leverne genom dessa korta diktstrofer, för att inte tala om deras kattliga själ och deras mystik. Här får man möta allt från kattungar till vuxna katter, hemlösa stackare och riktiga livsnjutare.

Haikudikter kan man med fördel läsa långsamt och flera gånger. Jag fann några favoriter i Johannas bok:

~~~

Mitt i natten

 är min kudde upptagen

pälsklädd ockupant

~~~

Morgonväckning

får akupunktur av tassar

och nos i örat

~~~

Plötslig insikt

ungarna har blivit katter

tassarna passar

~~~

Solslumrande katt

pälsen blir härligt varm

belåten suck

~~~

Solstrålar torkar

vattendroppar i pälsen

på muttrande katt

~~~

Den sista ger mig en rolig bild av hur en katt muttrar över sin våta päls. :-) Gillar du katter och läser du dessutom gärna poesi, är detta en given ebok för dig!

Ja, jösses!

... tänkte jag när jag såg de galna bokrelaterade grejerna, som Ebook Friendly presenterar i ett av sina inlägg. Framförallt tänkte jag på varför man köper en sån här ...

Badfodral för pappersböcker. Med bläddringsmöjlighet. Bild via Ebook Friendly.

... när man lika gärna kan skaffa sig en utmärkt Pocketbook Aqua eller en minst lika bra Kobo Aura H20. Varför krångla till det så? Aqua och H20 tål att tappas i badvattnet utan vidare.

Jag inser visserligen att det är ytterst praktiskt, och rentav nödvändigt, att använda den "bokpress" du ser på bilen här nedanför ...

"Bokpress" av glasklar plast. Bild via Ebook Friendly.

... för pappersböcker har den mycket tråkiga tendensen att slå ihop sig om man inte håller fast uppslaget. Sitter man ute riskerar dessutom vinden att ta tag i sidorna. Men allvarligt talat. Återigen anser jag att en läsplatta "vinner". Ta vilken läsplatta som helst - vattentålig eller ej - och den väntar snällt på att du själv bläddrar. Inga vilda papperssidor, som slår ihop sig eller tvingar dig att hålla minst en hand på en uppslagna boken. Dessutom, hur läsvänligt är det att behöva lyfta på bokpressen varje gång man ska bläddra och sedan lägga tillbaka den igen på det nya uppslaget?

Pryttlarna här ovanför kan ju vara bra att ha inför semestern, då man kanske vill sitta ute och läsa.

Vill du köpa ett badfodral till din pappersbok?

Det finns till salu här.

Vill du köpa en "bokpress"?

Du finner den här.

Vill du i stället göra ett klokt val och skaffa en läsplatta? ;-) Du finner många återförsäljare, även i vårt lilla land. Själv har jag shoppat läsplattor genom Cyberphoto, Webhallen och Dustin Home. Kolla också Pricerunner och Prisjakt.

Mördaren ljuger inte ensam

Äntligen blev det av ... och jag kan verkligen inte förstå att jag väntade så länge! Men den som spar han har, skulle man väl kunna säga. Det jag tänker på är att jag nu för första gången har läst en bok skriven av Maria Lang. Mördaren ljuger inte ensam, Marias debut från 1949, gav förstås mersmak. Jag kommer helt klart att återvända till hennes fina deckare.

Illustration: Lucy Davey.
Omslag: Studio E

Mördaren ljuger inte ensam är väl så perfekt en pusseldeckare bara kan bli; ett gäng människor samlade på en ö mitt i en sjö och en av dem blir funnen mördad. Ingen kan ta sig till eller från ön hur som helst. Telefon finns inte att tillgå. När sedan fler personer dör, tätnar mystiken.

Huvudpersonen, den unga Puck Ekstedt, och hennes kärlek Einar Bure är tydligt och klart inte inblandade. Men det är genom Pucks ögon läsaren får ta del av händelserna. Hon har tänkt tillbringa några rofyllda sommarveckor tillsammans med vänner på denna ö, där en bekant har en sportstuga. Redan inom ett par dagar snubblar dock Puck över ett lik och lugnet förbyts mot allmän oro och funderingar kring mordet. Einars vän, polisen Christer Wijk, hämtas till platsen eftersom den lokala polisen, med all rätt, inledningsvis tror att Puck sett i syne. De tre bildar en deckartrio och efter en del villovägar lyckas de komma sanningen på spåren.

Mördaren ljuger inte ensam är en deckare helt i min smak! Pusseldeckare är vad jag gillar. Tidsepoken gör även den sitt till. Jag tycker väldigt mycket om Marias berättarstil och ser fram emot att få läsa mer om Puck och hennes vänner. Så kul att flera av titlarna finns som eböcker! Nu när jag läst boken, kan det vara dags att se filmen också, tänker jag.

Jag har funderat på att det skulle vara roligt om alla Marias böcker sammanställdes i en samlingsebok, så som Jan Mårtensons Homanböcker blivit samlade i samlingseboken Homan hittills. Formatet epub är ju ypperligt för denna typ av samlingsvolymer; det blir en omfattande bok, men den blir vare sig tung eller otymplig. Homan hittills kostar förstås en del, men om man slår ut det på de fyrtiofem titlar som ingår, stannar prislappen på sympatiska 20-25 kr per titel (beroende på var man handlar). Om det kom ut en "samlingsLang", skulle jag köpa den direkt! Hoppas den som innehar rättigheterna ser detta och fastnar för idén. ;-)

Förresten, vet ni att Maria ger livstecken ifrån sig ännu? Hon har ett mycket trevligt Twitter-konto, som är väl värt att följa. Du som har Twitter, finner henne på @DagmarMariaLang.

Galen i humlor

Vill du läsa om berått giftmord, även barnamord, och andra former av ond bråd död? Eller vill du läsa om kärlek och erotik? Eller är du intresserad av svårlösta mysterier? Eller vill du kanske lära dig roliga, intressanta, uppseendeväckande saker? Oavsett vilket, har jag boktipset för dig! Läs Galen i humlor. :-)

Illustrationer: Louise Bird.

Dave Goulson är författaren bakom denna fantastiska bok, som i Sverige ges ut i utmärkt översättning av Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn. Dave är forskare och professor i biologi, och har humlor som sin specialitet. Läs mer om hans verksamhet på hemsidan hos University of Sussex.

När jag läser Daves bok uppstår en önskan att få lyssna på ett föredrag av honom. Jag har också tänkt att "honom skulle man haft som lärare i biologi på högstadiet och gymnasiet". Dave är mycket inspirerande. Han berättar mycket väl, med en god portion glimt i ögat och humor samt inte minst med ett väldigt lättillgängligt språk. Jag har ofta velat skratta högt då jag läst vissa passager i boken. Men just då har jag oturligt nog suttit i tysta kupén på tåget till jobbet, så det hade varit synnerligen olämpligt att brista ut i spontant gapskratt. Det har också hänt att jag dragit efter andan över vissa fakta eller imponerande företeelser, som humlorna visar upp.

 

Varje kapitel rymmer en hel berättelse om olika fenomen i humlornas värld. Även andra insekter får komma till tals emellanåt. Kapitlen är på samma gång sammanbundna med varandra. Det ena bygger på det andra, och som den gode pedagog han är, bygger Dave mycket metodiskt upp kunskapen om humlorna hos eleven, det vill säga läsaren. Inget kapitel blir någonsin tråkigt att läsa, trots att de är ganska långa. Till sist knyter Dave ihop "säcken" genom att återvända till första kapitlets skildring av Nya Zeeländska humlor även i det sista. Hur var det då med berått mord, barnamord, kärlek och erotik samt mysterier som jag skrev om i början av inlägget? Jo, alltsammans ryms inom humlornas liv och leverne. Det går minsann både våldsamt och mycket dramatiskt till emellanåt! ;-)

 

Jag har lärt mig så enormt många intressanta saker genom att läsa Daves bok. Humlor är mycket fascinerande, och jag kommer helt klart att se på dem med nya ögon nu. Utöver humlor har jag också fått en inblick i det krävande arbetet med att bedriva forskning om dessa små kryp. Det är inte alltid det lättaste att exempelvis mäta längden på en humlas tunga. Men det kan vara alldeles nödvändig kunskap då man vill försöka återställa humlevänliga miljöer. Det är ju tyvärr så att människans dumhet, girighet och rovdrift har saboterat för så många andra varelser på jorden, inte minst humlorna. Tur att det finns så engagerade människor som till exempel Dave och hans kollegor! Är du bara det minsta lilla nyfiken på humlor, är Galen i humlor en bok du bör prioritera!

 

 

E-bok eller ebok?

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva detta inlägg för att förklara min ståndpunkt i frågan om hur man bör skriva; ebok med bindestreck eller ej. Jag har nämligen tagit ställning efter eget huvud, fastän jag vet att SAOL förespråkar något annat. Så här tycker jag.

För min del finns det både en känslomässig och en praktisk tanke bakom mitt val att alltid skriva ebok och eböcker utan bindestreck.

Jag tycker att man i princip nedvärderar eboken, ser den som någon sorts bihang till den "riktiga" boken tryckt på papper, då man skriver e-bok med bindestreck. För mig blir ebok utan bindestreck synonymt med ett självständigt format. Man ser ju till exempel sällan eller aldrig att ljudbok stavas ljud-bok. Eboken och ljudboken är olika format av en berättelse, liksom pappersboken (eller träboken, som man också kan se ibland). Alla tre formaten behövs. En del läsare föredrar ett eller ett par av formaten före de andra, medan somliga läsare varierar mellan alla tre. Inget av orden ebok, ljudbok och pappersbok behöver stavas med bindestreck, enligt mitt sätt att se på saken.

Därmed kommer vi in på den praktiska sidan av saken. Varför ska man anstränga sig med att infoga ett bindestreck varje gång man ska skriva ebok - det verkar helt befängt. Vi vet ju att människan som varelse är språkligt "lat" och strävar efter att förenkla både talspråk och skriftspråk. Så har det alltid varit.

Bindestrecket leder dessutom till att skribenten på något sätt helt plötsligt ser "e-bok" som ett sammansatt ord. Det leder till att om vederbörande vill lägga till ytterligare ord på "e-bok" måste ett foge-s användas. Detta foge-s låter många gånger alldeles fel i mina öron. Dessutom var det återigen det där med den språkliga lättjan.

Jämför själv dessa kombinationer. Läs högt!

e-bokshylla ... ebokhylla

e-boksproduktion ... ebokproduktion

e-boksförsäljning ... ebokförsäljning

e-bokslabb ... eboklabb

Just det där sista blir i mina öron till "ebok-slabb" i stället för det avsedda; ett laboratorium för att prova eböcker och läsplattor, alltså ett eboklabb.

Jag är medveten om att foge-s har sina skrivregler. Man skriver till detta s då man har tre eller fler ord att foga samman. Om man då betraktar ebok som ett enda ord och stavar det därefter, behövs med andra ord inget foge-s heller. Jag säger inte bokshylla om den hylla där jag förvarar pappersböcker - alltså blir det bokhylla och ebokhylla för min del.

E i ebok kommer ju egentligen från det faktum att det är en elektronisk bok. Man skulle kunna prata om sin elektroniska bokhylla, sin elektroniska bokproduktion etcetera. Men så omständligt skriver eller pratar ingen om detta format. Det intressanta är dock att säger man på det viset, tillsätter man inget foge-s.

Man skulle kunna leka med tanken och fundera på att kalla eboken för elbok i stället. Skulle man då infoga det där s:et? Elbokshylla? Nja. Elbokhylla får det faktiskt bli.

Jag har sett att eboknördar i Norge funderat kring detta med stavningen av ebok i norska språket. På Twitter efterlyste för ett tag sedan en student, som skulle skriva ett arbete om eböcker, råd om hur detta ord egentligen skulle stavas. Det var med stort nöje jag läste Per Egil Hegges funderingar om stavningen i en krönika i Aftenposten. Där jämför han även med elbil och till och med ubåt. :-)

Det finns säkert en eller annan språkligt kunnig där ute, som gärna vill protestera och sätta fingret på någon inkonsekvens i mitt resonemang. Välkommen att göra det här nere i fältet för kommentarer!

PS Min blogg är, och kommer alltid att vara, en ebokblogg - absolut inte en e-boksblogg. ;-) DS

Tree Book Tree

Här är ett inlägg för alla pappersbokvänner. Genom den trevliga bloggen Ebook Friendly fick jag ögonen på ett mycket annorlunda, trevligt och roligt initiativ.

Illustration: Hana. Bild via Pinterest.

Kampanjen Tree Book Tree vill lära barn varifrån grundmaterialet till en pappersbok kommer. Ett förlag i Argentina, Pequeno Editor, har därför gett ut en trevlig liten pappersbok med en pedagogisk berättelse om detta. Inte nog med det. Boken i sig är tillverkad så att man kan gräva ner den i jorden och så småningom få ett träd att gro och växa. Frön från jakarandaträdet är inbakade i sidorna och såväl papper som tryckfärg är miljövänliga. "Learning by doing" i begreppets rätta bemärkelse. :-)

Boken heter Mi Papá estuvo en la selva och mer information om den finner du på Pequeno Editors hemsida. Titta också på den här lilla filmen!

Jag förstår inte ett ord spanska, men bilderna i boken är väldigt fina. Det skulle vara skoj om den kom till Sverige också. Eller om någon tog initiativ och tillverkade en motsvarighet för det svenska klimatet. Ekollon skulle förstås inte vara så lämpligt att baka in i boksidor, men varför inte björkfrön?

Goda tider för eböckerna!

På senare tid har det kommit glädjande och positiva rapporter om eboken. Även en lite mörkare nyhet angående eboken och integriteten har diskuterats på sistone.

Ni har säkert redan sett rubrikerna. Jag vill ändå gärna uppmärksamma att Stockholms stadsbibliotek lånade ut sin miljonte ebok i slutet av april. Det var ungdomsboken En ö i havet, skriven av Annika Thor, som blev den jubilerande titeln. Det är riktigt roligt att just en lite äldre titel dels finns som ebok och dels faktiskt finner sin publik fortfarande. Stockholms stadsbibliotek har lånat ut eböcker sedan 2001. Läs mer om detta här.

Försäljningen av eböcker ökar, rapporterar Bonnier Digital. Nyheten är förvisso från januari, men det är ändå mycket glädjande. Mer om ebokboomen finner du här.

Integriteten då man läser eböcker har varit på tapeten. Försäljare och förlag skulle helt enkelt kunna registrera dina läsmönster via eboken, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Elib har gjort ett mycket bra förtydligande. Läs Elibs förklaring, om du känner dig orolig över integriteten. I sammanhanget skulle jag vilja påpeka att är man orolig över detta, bör man även oroa sig minst lika mycket - om inte mer! - över hur sociala medier med Facebook i spetsen övervakar och registrerar oss. Tala om integritetskränkning där!

EU har uppenbarligen äntligen insett vad de bör göra avseende momsen på eböcker. Nu, efter att en massa pengar, tid och resurser slösats bort på åtalet mot Frankrike, Luxemburg, Malta och Italien för deras självsvåldiga beteende med momsen, har EU förstått att de faktiskt behöver se över momsreglerna för eböcker. Frustrerande att det ska behöva ta sådan tid för något som man kan anse som självklart. Men ju större elefanter, desto trögare är det väl att "få fart på benen". Läs mer hos The Digital Reader.

En positiv ebokrelaterad upplevelse fick jag häromdagen, då en kollega berättade att hon nyss köpt sin andra läsplatta. "Det är ditt fel!" sa hon med glimten i ögat till mig. Yes! tänkte jag, min mission har lyckats!

Som avslutning måste jag bara uppmana till läsning av en rar liten "saga", skriven av bokbloggaren Jo från Skottland och publicerad på hennes blogg Drifting Pages.

Bild via Drifting Pages.

Jo's berättelse visar genom roliga lånade bilder och egen text att det både finns plats för, och behov av, alla format i bokvärlden.

These Foolish Things

Vilken är bäst - boken eller filmen? Det är en fråga man kan fundera på då en bok blir en film. Svaret känns inte helt givet, utan det beror på så många olika saker. Bland annat kan det ha betydelse hur mycket och vilka delar av bokens handling man har tagit med i filmen. Ett annat faktum kan vara huruvida man själv har skapat sig en tydlig inre bild av huvudpersonerna i boken och det sedan visar sig att de ser helt annorlunda ut i filmen. Valet av skådespelare kan också vara avgörande.

När det gäller These Foolish Things, skriven av Deborah Moggach, tycker jag att filmen är betydligt bättre och roligare än boken.

Grundhandlingen är densamma; flera britter väljer av olika anledningar att på äldre dar flytta från hemlandet till Indien. Ett par av dem är gifta, men annars känner de övriga inte varandra. Gemensamt för dem är dock att de kommer att flytta in på The Best Exotic Marigold Hotel (i boken har hotellet ett annat namn), eftersom detta utlovat goda premisser för just äldre gäster. För en del är kultur- och klimatkrocken besvärlig, medan andra klarar detta fint.

I boken får man lära känna var och en av de äldre lite mer grundligt genom att följa dem under en längre tid i Storbritannien. I filmen är detta moment betydligt mer komprimerat. Vidare fokuserar filmen på ett fåtal av personerna och skildrar dem ganska annorlunda jämfört med boken.

Bild via IMDb.

Både boken och filmen vill visa på äldres förutsättningar och möjligheter. De ger en del att fundera över. Boken är dessvärre långsammare och mer tråkig, men visar kanske mer realistiskt hur det kan vara att bli äldre. Filmen är betydligt roligare, utan att för den skull bortse från vissa av de mer allvarliga aspekterna.

Filmen fick en uppföljare i år, nämligen The Second Best Exotic Marigold Hotel. Handligen i den bygger givetvis på den första filmen, men inte alls på boken. Båda filmerna är väl värda att se. Jag såg dem först och läste boken efter det. Undras vad jag hade tyckt om jag gjort tvärtom - läst boken först - hade jag alls brytt mig om filmerna då?

Debborah Moggach har skrivit många böcker. Jag tyckte mycket om Tulpanfeber då jag läste den för flera år sedan. Intressant att nämna är också att det var hon som skrev manuset till 2005 års version av Stolthet och fördom.

Hannes hemlighet

Idag är det extra festligt här på bloggen! Nu har nämligen min egen ebok, Hannes hemlighet, äntligen blivit publicerad.

Illustration : Selma Öström.
Omslagsdesign: Magnus Norling

Hannes är en liten kille, som går i ettan. Han gillar ishockey och sin kanin Sloköra. Tillsammans med sina två bästisar, Max och Nicko, har han kul på rasterna. Men skolan är annars inte det roligaste Hannes vet. Han har nämligen en hemlighet, som inte får avslöjas.

"Om varje människa på jorden har varsin hemlighet, då borde det finnas flera miljarder hemligheter i världen. Har du en hemlighet? Det har Hannes. Ibland är hemligheter av den sorten att man gärna vill avslöja dem. Så är det när man köpt en julklapp till någon. Då ser man fram emot att få överraska den som ska få gåvan. Men Hannes hemlighet är inte den sortens hemlis. Hannes vill aldrig i livet avslöja sin hemlighet. För om han gör det, så kommer alla i hela världen att få veta att han egentligen är en korkad kille. Och det vill han verkligen inte att någon ska få reda på. Ska Hannes lyckas behålla sin hemlighet för sig själv?"

Visst blir du nyfiken!? Hjärtligt välkommen att besöka Hannes hemsida. Där finner du mer information om trilogin om Hannes samt var du kan köpa eller låna eboken.

Öppnas i händelse av min död

Tre kvinnor, vars liv hittills inte har haft något större samröre med varandra, får plötsligt mer gemensamt än de någonsin kunde ana och på ett sätt som de knappast kunde tro. Öppnas i händelse av min död är skriven av Liane Moriarity och översatt till svenska av Eva Johansson.

Omslag: Jojo Form AB.

Cecilia hittar ett mystiskt brev i en bortglömd och anonym låda på vinden. Brevet visar sig vara till henne, att öppna i händelse av makens död. Då hon konfronterar (den ännu levande och fullt friska) maken försöker han först ignorera betydelsen av det. Senare förstår dock Cecilia att det innehåller något kontroversiellt. Ska hon öppna det eller ej?

Tess får veta att hennes make blivit förälskad i hennes egen kusin - en kvinna hon genom hela livet dessutom betraktat som sin bästa vän. Tess flyr till sin barndomsstad Sidney tillsammans med sonen för att tänka igenom sitt liv och försöka finna en lösning på problemet.

Rachel är en äldre kvinna, som fortsätter att arbeta även efter pensionen. Hennes dotter blev mördad för över trettio år sedan och mördaren stod aldrig att finna. Hela hennes fortsatta liv har präglats av denna händelse. Först då hon fick ett barnbarn började allting kännas något bättre. Nu har hon dock precis fått veta att sonen, svärdottern (som hon har svårt att fördra) och lilla barnbarnet ska flytta till New York. Livet rasar nästan samman igen för Rachel.

Pö om pö rullas berättelsen upp och visar att dessa tre kvinnor har mer gemensamt än vad de någonsin trott. Hemligheter blottas och såväl kvinnorna som läsaren själv ställs inför dilemman, som verkligen inte bara har en enkel lösning. Jag började fundera på hur jag själv skulle reagerat eller gjort i olika sammanhang.

Jag blev alldeles uppslukad av denna berättelse. Det är verkligen en riktig höjdare, som fängslar och är mycket svår att lägga ifrån sig. Jag kan varmt rekommendera Öppnas i händelse av min död!

Ulrike och freden

Det är i dagarna sjuttio år sedan andra världskriget tog slut. Ingrid Carlberg skriver en lång, läsvärd artikel om detta i Dagens Nyheter idag. Själv kommer jag att tänka på två väldigt läsvärda böcker, som skildrar dels kriget och dels freden ur en tysk flickas ögon. Ulrike och kriget samt Ulrike och freden läste jag som tonåring och de var mycket gripande. Vibeke Olsson är författaren.

Innan jag läste dessa båda böcker hade jag läst en hel del skildringar om andra världskriget. Dessa var, som till exempel Anne Franks dagbok, skrivna ur andra synvinklar. Det nya för mig då, var att få läsa om hur en helt vanlig tysk flicka kunde ha haft det under kriget och senare efter freden. Det blev faktiskt en ögonöppnare för mitt tonåriga jag. Saker och ting är inte bara svart eller vitt, ont eller gott. Det finns även andra faktorer att väga in, insåg jag. Jag lärde mig också att fred inte bara betyder att allting blir bra helt automatiskt. För Ulrike blev det en tung kamp för att överleva.

Ulrike och kriget var Vibekes debutbok, som hon skrev som sjuttonåring. Ulrike och freden kom ett år senare. Detta är böcker jag fortfarande kan rekommendera och det är roligt att de numera finns som eböcker. De är viktiga att läsa, särskilt nu då vi tänker på krigsslutet och freden.