The Lunchbox

Kvällens nöje blev en berättelse, men inte i form av en ebok utan i filmatiserat format. The Lunchbox är en alldeles fantastiskt charmerande film.

Det förbluffande och imponerande indiska lunchlådesystemet mötte jag för första gången då jag läste eboken En fransk curry - 100 steg från Bombay till Paris. Efter ett tips om att denna till synes invecklade matlådeorganisation är grunden i en film, har givetvis denna stått på önskelistan över filmer att se.

Varje dag pendlar otroliga mängder människor med tåget till sina arbeten i Bombay. Deras matlådor måste transporteras separat, eftersom de inte får plats på de redan överfulla tågen. Särskilda företag sysslar med att hämta lådorna i hemmen och i ett logistiskt imponerande system överlämna dem direkt på alla de tusentals olika arbetsplatserna. Det hävdas att lådorna alltid kommer till rätt person!

Men inte i denna film. En låda kommer på något sätt till en helt annan person än den var avsedd för. Detta blir inledningen till en brevväxling mellan en ung hemmafru, som hade intentionen att laga fantastiskt god mat åt sin make, och en änkling, som är den som får den goda maten i stället. Breven sänder de till varandra i matlådan. Efter ett tag blir de mer och mer personliga då de skriver.

Detta är en film med ett lugnt och skönt tempo på samma gång som man anar intensiteten i det indiska storstadslivet. Man får inblick i vardagslivet för kontorsarbetare, hemmafruar, lunchlådeleverantörer, pendlare och andra människor i Indien. Det man slås av är hur det kryllar av folk precis överallt. (Tänk att köra dessa pendlartåg!) Berättelsens båda huvudpersoner har var och en sina problem, men deras brevväxling blir till ett stöd för dem. Jag kan inte gå in på några närmare detaljer, eftersom jag inte vill avslöja för mycket. Man blir lätt engagerad i dessa båda människors liv. Slutet på filmen ... ja, slutet är en aning frustrerande milt sagt. Se The Lunchbox, föreslår jag!