Fågelburen

I måndags kväll var det dags för en ny, intressant bokcirkelchatt tillsammans med Millas Hälsoblogg, Boktokig och Västmanländskans bokblogg. Boken vi hade läst heter Fågelburen och är skriven av Lisa Jewell. Christina Stalby har gjort översättningen till svenska. Det finns massor av annorlunda fenomen och händelser i boken och de gav oss ett spännande samtal.

Omslag: Anna Levahn.
Fotograf: Irene Lamprakou.

I Fågelburen får vi lära känna familjen Bird. Mamman i familjen har avlidit och alla familjemedlemmarna, som under årens lopp skingrats för vinden, bör samlas för att ta hand om dödsboet. Jag skriver "bör" för det är inte säkert att alla vare sig vill eller kan komma. Äldsta dottern och hennes tonårsdotter är först på plats. Redan då de stiger in i huset får man som läsare veta att den gamla modern varit en "samlare" - en person som utvecklat en samlarmani så omfattande att hon knappt kunde få plats i huset själv.

Under berättelsens lopp får man lära känna familjen. Detta sker dels genom glimtar från dåtid och dels genom de nutida händelserna då de alla ska försöka ta hand om sitt gamla barndomshem. Det har funnits en tid då familjen var en harmonisk, kärleksfull familj. Men mammans mani kunde anas redan tidigt. Så småningom gör framför allt äldsta dottern revolt mot mammans sätt att sköta ett hem. De övriga barnen, ytterligare en dotter och ett par tvillingpojkar samt pappan i familjen utvecklas alla åt olika håll. Händelser inom familjen påverkar dem och de drabbas av olika sorters problem och svårigheter. Dessa driver dem ytterligare ifrån varandra. Frågan är om mammans död kan få dem att försonas och närma sig varandra igen.

Gillar du berättelser om familjehemligheter är detta en bok för dig. Det är en mycket bra och välskriven skildring av familjen Birds tillvaro. Lisa har lyckats hålla en omtänksam ton då hon berättar ur samlarmanikerns perspektiv. Detta gör att jag som läsare (och icke-samlare) faktiskt kan förstå hur det hela kunde gå så långt. Det finns säkert väldigt många anledningar till varför någon utvecklar samlarmani, men här fick jag för första gången insikt i hur en samlare funderar. Boken innehåller många sorgliga händelser, men också tillfällen av lycka och glädje. Vissa skeenden gör man verkligen stora ögon inför (tänker inte avslöja vad!) och undrar hur i jösse namn det kunde gå så.

Att bli och förbli en manisk samlare är verkligen något jag kan förvånas över. Jag funderade kring det hela (inte utan ett visst mått av rysningar) då jag läste boken. När jag efter bokcirkeln googlade fenomenet fann jag en intressant skildring. Signaturen Rymdis skriver på sin blogg Ready, Set, Go! om hur det är att växa upp med en samlande mor. Mycket läsvärt!