![]() |
Omslag: Sara R Acedo. |
Sophie är gift med Édouard, en lovande konstnär i 1910-talets Paris. När första världskriget bryter ut tar han värvning och försvinner till ett ovisst öde vid fronten. Sophie flyttar då till sin lilla hemstad för att där hjälpa sin syster med det gamla anrika familjehotellet. Med sig har hon ett uppseendeväckande porträtt av sig själv, som maken målat.
Tyskarna har ockuperat delar av Frankrike, däribland Sophies hemstad, och styr och ställer efter eget behag. Ransonering, mörkläggning, utegångsförbud och svält blir vardagsmat för invånarna. En dag får emellertid Sophie och hennes syster en "förfrågan" om att laga mat åt den tyska kommendanten och några officerare. De vill komma till hotellets restaurang och bli serverade mat varje kväll. Råvaror kommer i så fall att levereras i riklig mängd. Sophie inser att de inte kan neka och tar på sig uppdraget. Eventuellt kan kanske några överblivna smulor gå att smuggla undan till systerns barn.
Både Sophie och hennes syster saknar, precis som många andra, sina makar. De oroar sig då de inte längre får brev från dem. Tyskarna har dessutom skurit av informationsflödet mellan de närbelägna franska samhällena. En dag nås Sophie emellertid av ryktet att hennes man blivit tysk krigsfånge och förts till ett arbetsläger. Då blir oron om möjligt ännu större. Chansen att komma levande från dessa läger är minimal.
Kommendanten får vid sina besök på hotellet syn på tavlan av Sophie. Han är konstintresserad och vill gärna diskutera konst med henne. Motsträvigt blir Sophie alltmer involverad med kommendanten. Hennes grannar börjar betrakta henne som alltför tyskvänlig och behandlar henne därefter. En dag når Sophie en punkt, då hon faktiskt köpslår med kommendanten om sin makes frihet. Kommendanten är så förtjust i målningen av Sophie. Kan han tänka sig den i utbyte mot makens frihet? Sedan händer allting snabbt. Sophie blir plötsligt fängslad och bortförd av tyskarna. Efter det är det ingen som hör av henne.
Nästan etthundra år senare får man möta den unga änkan Liv i London. Hon har, fyra år efter makens död, börjat få näsan över vattenytan igen. Hon bor kvar i deras gemensamma bostad. I denna har hon en tavla hon fått av maken. Den betyder mycket för henne av flera skäl. Målningen heter Sophie.
Liv har vågat sig på att börja träffa en trevlig man. Då han får komma hem till henne får han naturligtvis syn på tavlan. Därefter blir Livs tillvaro sig inte lik. Mannen arbetar nämligen för ett företag som sysslar med att spåra upp värdefulla ägodelar som beslagtagits under framförallt andra världskriget. Företaget har nyligen fått i uppdrag att spåra målningen Sophie. Ättlingar till Édouard hävdar att tavlan är deras och vill nu ha tillbaka den. Till saken hör att alla Édouards målningar blivit mycket värdefulla.
Liv ser dock inte till målningens ekonomiska värde, utan till dess affektionsvärde för henne. Det var trots allt en gåva från hennes make. Han köpte den i god tro från en privatperson. Om Liv vill behålla tavlan måste hon finna bevis för att den inte är stulen, vilket Édouards franska ättlingar hävdar. Vad hände egentligen med tavlan? Och vad hände med Sophie - målningens motiv?
Denna gripande berättelse är verkligen mycket läsvärd. Den innehåller "allt"; kärlek, krig, sorg och glädje. För att inte tala om spänning! Ska Liv få behålla sin tavla? Överlevde Sophie kriget? Återfann hon sin make? Jojo Moyes var en ny bekantskap för mig då jag läste hennes Livet efter dig. Redan då blev jag mycket förtjust och den känslan består. Till min stora glädje kunde jag på Printz Publishings hemsida notera att Jojo just nu skriver på en fortsättning på Livet efter dig. Hur välkommet är inte det!?
Jeg er helfrelst på Jojo Moyes og har tenkt litt på å lese denne boken. Nå har du overbevist meg :):) Ønsker deg en god helg :)
SvaraRaderaSå roligt att jag kunde få dig nyfiken på den här boken! :-)
RaderaGillar verkligen denna författare:) Den här boken har jag inte läst men boken finns i min bokhylla
SvaraRaderaDen här har jag oläst i e-hyllan, och nu ser jag verkligen fram emot den!
SvaraRaderaGillade också jättemycket!
SvaraRadera