Silkesmasken

När andra delen om privatdeckaren Cormoran Strike kom som ebok på svenska alldeles nyligen, kunde jag inte låta bli att kasta mig över den. Robert Galbraiths första bok i serien gav mig nämligen väldigt mycket mersmak. Detta är en deckarserie jag vill följa och det är glädjande att fler titlar är under planering.

Omslagsdesign: Sian Wilson.

I Silkesmasken får vi möta Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott åtta månader efter händelserna i Gökens rop. Detektivbyrån har fått ett välbehövligt uppsving, eftersom ett ökande antal kunder strömmar till som en följd av att Cormoran blev känd då han löste fallet med den mördade fotomodellen. Fallet var kontroversiellt, eftersom polisen hade avskrivit det som självmord.

Nu blir Cormoran, mitt i strömmen av väldigt rika kunder, kontaktad av en kvinna vars utseende och sätt skvallrar om ett ganska torftigt liv. Det visar sig att hon är gift med en författare. Denne har varit försvunnen i över en vecka. Kvinnan vill inte gå till polisen, eftersom maken brukar försvinna lite då och då. Ofta spenderar han dessa perioder tillsammans med sin älskarinna. Nu är hans fru dock i behov av mer pengar till hushållskassan och vill få kontakt med honom. Trots att Cormoran nästan inte räknar med att få betalt för jobbet, beslutar han sig för att ta det. Någonting i kvinnans sätt appellerar till hans känslor.

Sökandet efter författaren inleds. Individen bakom det mer eller mindre kända namnet visar sig alltmer likna en knöl och en uppblåst diva. Cormoran intervjuar alla möjliga människor i bokbranschen för att försöka finna mannen. Allt är dock under åtskilliga dagar resultatlöst. Något som däremot börjat florera är författarens sista manus. Detta pekar på ett groteskt vis ut kända namn i branschen och visar mindre delikata sidor av deras liv. Visserligen ståtar ingen av dessa människor med sitt riktiga namn i manuset, men alla vet ända vilka det gäller. Cormoran lyckas få ta del av detta manus och inser att det innehåller så grova anspelningar att det inte är konstigt att författaren håller sig undan.

Hela saken får plötsligt en annan vändning då Strike i sitt sökande mer eller mindre snubblar över liket av den försvunne. Det står alldeles klart att ett mord har skett - och inte vilket mord som helst. Kroppen har utsatts för bestialiska övergrepp, som etsar sig fast på såväl Cormorans näthinna som på Robins efter att hon fått se bilderna på den mördade. Ännu mer absurt blir det då Strike inser att mordet finns beskrivet i författarens manus. Vem är mördaren?

Polisen tycker sig ha kommit fram till att det är den bedragna makan, som på detta vis tagit sin man av daga. Strike går på sin magkänsla och är övertygad om att det är någon annan. Frågan är bara vem. Och hur ska han kunna bevisa sina teorier? Efter ännu mer grävande och med stor hjälp av sin assistent lyckas de båda till sist visa hur saker och ting egentligen har gått till.

Parallellt med deckaruppdraget får man som läsare också lära känna Strike och Robin mer. Den förstnämnde våndas inför sin före detta sambos bröllop med en annan man och Robin, som planerar sitt eget bröllop, får nya tankar om hur hennes blivande make egentligen är.

Jag skrev i ett annat inlägg att jag gillar Gökens rop eftersom den innehåller en deckarnöt att knäcka och att den inte fokuserar på överdrivet underhållningsvåld. Deckare skrivna på detta sätt tycker jag bäst om. Silkesmasken trodde jag inledningsvis skulle hålla samma linje. Så blev det inte. Mordet är groteskt och bestialiskt utfört. Jag är dock väldigt tacksam att jag som läsare "slapp vara med om det" i form av att scenen då själva mordet begås inte finns med.

Detta är annars en bok jag njutit av att läsa, dels för deckargåtan och dels för att den utspelar sig i boklig miljö. Jag blev riktigt förtjust över att läsplattor, eböcker och egenutgivning nämns, vilket jag skrev i ett annat inlägg. Robert Galbraiths berättarstil är också en bidragande orsak till mitt gillande; välskrivet, rakt och enkelt. Charlotte Hjukström har återigen gjort en berömvärd översättning.

PS Det gläder mig mycket att se att fler förlag nu börjat publicera en "blurb", det vill säga "baksidestext" i sina eböcker. Givetvis kan man inte sätta en sådan på "baksidan" av en ebok. Men att placera den i början är utmärkt. Jag har länge haft detta som ett önskemål och anledningen kan du läsa här.

Här är "baksidestexten" till Silkesmasken. Vill man inte läsa den är det bara att klicka på "hoppa över introtext" eller bläddra vidare. För den som köpt många eböcker på en gång är en blurb guld värd - det är inte alltid lätt att komma ihåg innehållet i alla böcker man har i sin virtuella "att läsa"-hög. DS