Varierande läsupplevelser ...

... har jag verkligen haft den senaste tiden. Det är så frustrerande att tvingas avbryta läsningen av en bok. Jag vill egentligen läsa ut det jag har påbörjat, men i vissa fall går det bara inte. Här kommer en liten resumé.

Det började med att jag ville läsa den så omtalade Himlakroppar, skriven av Eleanor Catton. Det är ett mastodontverk i stil med de gamla ryska klassikerna. Hur det gick och vad jag tyckte kan du läsa i en lägesrapport och i en sorts recension, skriven efter att jag dessvärre valt att avbryta läsningen.

Sedan valde jag att läsa den likaledes så rosade Wolf Hall, skriven av Hilary Mantel. Även denna bok är en riktig tegelsten. Wolf Hall är förvisso en spännande berättelse i historisk miljö. Men den innehåller väldigt långa kapitel. Dessa i sin tur skildrar olika tidsmässiga händelser i huvudpersonens liv. Ofta svävar huvudpersonen ut i funderingar och reflektioner, som det inte alltid var så lätt att hänga med i. Detta upplägg gjorde att jag, som blev tvungen att avbryta mina lässtunder mitt inne i de långa kapitlen, hade svårt att återuppta läsningen igen vid ett senare tillfälle. Att bryta mitt i ett kapitel ledde till att jag fick bläddra tillbaka och läsa om en del för att fräscha upp minnet. På så sätt fick jag en rätt rörig upplevelse av boken. Jag har avbrutit min läsning av denna bok på grund av detta. Kanske återupptar jag läsningen igen. I skrivande stund har jag inte fattat något slutgiltigt beslut i frågan.

Därefter var det dags att göra ett nytt försök med nästa bok i bokcirkeln. Vi har valt att läsa Att föda ett barn, skriven av Kristina Sandberg. Jag hörde författaren berätta om sin bok vid ett tillfälle då den var nyutkommen 2011. Hennes berättelse gjorde mig verkligen nyfiken, så jag införskaffade genast eboken och satte igång att läsa. Den gången avbröt jag läsandet efter endast ungefär åtta sidor. Nu har jag lyckats ta mig igenom hela etthundrafemtio sidor, men mer än så klarar jag bara inte. Därför har jag valt att avbryta läsningen även av denna bok. Jag kommer att skriva om den och varför jag inte tycker om den efter att vi i bokcirkeln chattat om den. Det kommer att ske den 10:e februari kl 20.00. Vill du också vara med då? Mer information finns hos vår cirkelledare, Boktokig, lite närmre inpå den aktuella kvällen.

Vid detta laget var jag rätt bedrövad över att ha tvingats lägga ner läsningen av tre olika böcker. Därför satsade jag på ett säkert kort i mitt nästa val av bok. Jan Mårtensons böcker om antikvitetshandlaren Homan och hans äventyr är deckare som passar mig fint. Jag har som mål att på längre sikt läsa hela serien. Just nu blev det dags för Döden går på cirkus. Jag gillar Homan-serien, eftersom dess berättelser mer handlar om deckarnötter att knäcka än att servera blodigt och brutalt underhållningsvåld. Döden går på cirkus gjorde mig inte besviken - hela boken blev utläst! :-) Homan-serien finns för övrigt samlad i en exklusiv utgåva. Den heter Homan hittills.

Den för mig dubbelt okända (har aldrig läst Karin Boye och således inte denna hennes dystopi) blev det därefter dags för. Den är inte så lång, men ack så engagerande. Det finns många upplagor av Kallocain i ePubformat. Den här utgåvan kommer från Catoblepas Förlag, som just i år har en spännande satsning på denna dystopi. Det handlar om ett projekt, som är tänkt att inbegripa olika former av konstnärliga tolkningar av texten. Läs mer på hemsidan för Kallocain 2015. Där har du faktiskt fortfarande möjlighet att hämta hem denna upplaga av berättelsen helt gratis fram till den 31/1.

Jag tycker att Kallocain var ruggig och tänkvärd läsning. Då jag pratade med en Twittervän om denna bok och Orwells 1984, slog mig tanken att jag läste 1984 som tonåring på 80-talet och Kallocain nu i början av 2000-talet. Boyes skildring är tänkt att handla om livet i just detta sekel. I likhet med Orwell (fast hans bok kom senare än Kallocain) tänker sig Boye en framtid full av kontroll, där individerna i stort sett inte får ge uttryck för egna önskningar och tankar. Huvudpersonen har uppfunnit ett medel, som injicerat i blodet till och med avslöjar människors innersta tankar. På detta sätt skulle man kunna kontrollera medborgarna optimalt. Inledningsvis är det en kall och beräknande forskare man möter. Men efterhand som han genomför sina försök på människor av olika slag, får han andra tankar själv. Spännande, tänkvärt, klart läsvärt!

Som jag skrev i söndags, håller jag just nu på med Silkesmasken. Ett mycket gott val efter min tidigare frustration. Jag läste och tyckte mycket om Gökens rop, så den nya titeln i serien om privatdeckaren Cormoran Strike var väldigt given att läsa. Och här har vi en berättelse som berättartekniskt passar mig som hand i handske; lagom långa kapitel, en rak och okomplicerad berättarstil, en deckargåta som behöver knäckas, inget överdrivet underhållningsvåld. Denna ebok njuter jag verkligen av i fulla drag.

Det är riktigt tillfredsställande att vara "tillbaka på banan" igen med böcker som är så bra att jag läser ut hela. :-)