Himlakroppar

Jag avslöjade min stigande frustration under läsningen av boken Himlakroppar för ett tag sedan. Då visste jag inte hur jag skulle göra - läsa klart eller avstå. Jag försökte läsa ett tag till och jag kompletterade också min läsning genom att undersöka vad andra har tyckt och tänkt om boken. Jag ville framför allt få svar på vissa frustrerade funderingar kring titel och annat, som jag inte lyckats få svar på under min dittillsvarande läsning.

Svenskt omslag: Casia Bromberg.

Det blev tyvärr så att jag förlorade tålamodet med denna berättelse. Tyvärr, skriver jag, eftersom så många faktiskt höjer den till skyarna. Men jag har också funnit synpunkter som visar att en del läsare tycker som jag - att den är på tok för lång, seg och att man förlorar tålamodet med den.

I tidningarnas recensioner har jag funnit förklaringar på varför den är så lång (att Eleanor Catton är inspirerad av de gamla ryska författarna, kända för sina mastdontverk) och hur titeln hänger ihop med berättelsen samt upplägget av de märkliga delarna, som boken är uppdelad i. Berättelsen består av tolv delar, som var och en är hälften så lång som den föregående. Detta som en sorts liknelse med månens faser. När bokens huvudperson (fann han något guld egentligen?) kliver av båten på Nya Zeeland, fascineras han av den så annorlunda stjärnhimlen som har ett helt annat utseende än han är van vid från norra halvklotet. Därav titeln Himlakroppar. Dessutom möter vår huvudperson tolv män, var och en tydligen en representant för de tolv stjärntecknen.

Bloggaren bakom bokbloggen Besattheten pekade i sin recension på en intressant detalj, som gått förlorad då man skapade det svenska omslaget. Det ursprungliga omslaget visar fler av månens faser och i dessa ser man mer av den kvinna som döljer sig bakom. Mycket intressant att ta del av. Jag tyckte nämligen att det svenska omslaget var knepigt att förstå sig på.

Nåväl. Eleanor Catton har vunnit Man Booker Prize 2013 för denna hyllade berättelse. Hon har onekligen gjort ett gediget jobb med sina många karaktärer och intressanta språk. Ulla Danielsson har gjort ett hästjobb då hon översatte den till svenska. Om du har ork för 751 sidor ebok eller över 1100 sidor pappersbok är detta säkert en mycket spännande berättelse, fylld av intriger, kärlek, död, avund, svartsjuka och guldfeber, då Nya Zeeland upplevde guldruschens dagar. Du kan väl berätta för mig vad du tyckte om den då du läst klart?

Efter trehundratrettio sidor lämnade grabbarna rökrummet/salongen på hotellet, där de samlats och suttit och snackat sedan sidan ett. Då var mitt tålamod slut, kan jag säga. Sitta i ett rökrum i över trehundra sidor ... njaaee.