Johan och Martin ville göra ett reportage om den stängda regionen Ogaden i Etiopien. Där försöker man på ett hänsynslöst sätt finna olja, vilket går ut över lokalbefolkningen. För att lyckas med en ögonvittnesskildring gav sig de båda journalisterna in på etiopiskt territorium i skydd av mörkret och utan tillstånd. I fem dagar klarade de sig. Sedan blev de tillfångatagna och inspärrade, anklagade för att vara terrorister. I fängelset fick de inte vård för skottskadorna de fått. Livet som inspärrad i Etiopien går knappt att förstå med smuts, stank, brist på mat och sjukdomar. Kampen för frihet blev lång och segdragen. Som titeln visar tog det hela 438 innan de båda var på fri fot igen.
Det är bara att konstatera att tack vare modet hos journalister, som Martin och Johan, kan vi övriga få veta vad som pågår i världen. I deras bok får man både en politisk orientering om regionen och en skildring av hur det går till i ett etiopiskt fängelse samt hur rättsväsendet fungerar i landet. Klart läsvärd och viktig bok. Under tiden jag läste den kunde jag inte låta bli att tänka på deras kollega, Dawit Isaak, som suttit fängslad utan rättegång sedan 2001 i Eritrea. Det finns såklart skrämmande många fler som förlorat friheten på detta eller liknande vis. Min tankar går också till de anhöriga till sådana fångar. Johan och Martin tog efter sin frigivning initiativ till att starta Kalityfonden, som vill stötta fängslade journalister med mat och mediciner. Tio kronor för varje sålt exemplar av deras bok går till denna fond.
PS Besök Millas blogginlägg och läs hennes tankar om till exempel fonder. Hon tipsar också om en dokumentärfilm, värd att se. Och här finner du Boktokigs inlägg om boken. DS
En bok som ger en funderingar, tack för en bra bokchattstund:)
SvaraRaderaTack detsamma! :-)
Radera