Tirsdagsbrevene

Denna bok är mycket fascinerande att läsa. Den innehåller såväl tragedier som stark kärlek och sorg. Jag har lyssnat på den, men den finns såklart också som ebok. Berättelsen heter Tirsdagsbrevene och är skriven av Hélène Grémillon och översatt till danska* av Birgit Schlifer. Louise Davidsen gör en utmärkt inläsning.

Omslag: Rasmus Funder.
Fotograf: Denise Bellon

Trettiofemåriga Camille bor i Paris. Året är 1975 och hennes mor har just avlidit. Kondoleansbrev strömmar in i hennes brevlåda. Bland dessa upptäcker hon en tisdag ett helt annat brev. Det finns ingen underskrift på det och det är inte ett kondoleansbrev. Det är snarare så att någon verkar beskriva sin barndom. Dessutom slutar brevskrivaren sin skildring ganska abrupt. Men nästa tisdag kommer ytterligare ett brev med en fortsättning på det första. Camille drar slutsatsen att breven kommit fel och inte är avsedda för henne. Hon gör vad hon kan för att forska i vem som egentligen skulle fått dem, men når inget resultat. De mystiska breven fortsätter att komma varje tisdag. Då slår henne tanken att det är en författare som står bakom och som på detta annorlunda sätt vill presentera sitt manus för henne. Camille arbetar nämligen som redaktör på ett förlag.

"Da jeg åbnede de første kondolencebreve, faldt mine egne tårer ned på mine hænder og mindede mig om mors tårer, og jeg lod dem strømme for at se, hvor de løb hen, tårerne for hende, jeg elskede så højt. Jeg vidste, hvad brevene ville fortælle mig: At mor var en enestående kvinde, at tabet af en, man elsker, er frygteligt, at intet kan overgå denne sorg, og så videre, og så videre, jeg behøvede ikke engang at læse dem. Hver aften fordelte jeg derfor konvolutterne i to bunker: til højre dem med afsender, til venstre dem uden, og jeg nøjdes så med at åbne bunken til venstre og gå direkte ned til underskriften for at se, hvem der havde skrevet brevet, og hvem jeg skulle takke. Da det kom til stykket, fik jeg ikke takket ret mange, og ingen tog mig det ilde op. Døden undskylder ethvert brud på almindelig høflighed.

Det første brev, jeg fik fra Louis, havnede i bunken til venstre. Konvolutten tiltrak sig min opmærksomhed, allerede inden jeg sprættede den op, den var tykkere og tungere end de andre. Den lignede ikke et almindeligt kondolencebrev. Det var et håndskrevet brev på flere sider, uden underskrift."

Ett tag lever Camille i tron att det är ett manus hon läser. Men plötsligt innehåller breven information som påminner om något. Kan det vara så att brevskrivaren vet något om Camilles liv, som hon själv inte känner till? Vissa uppgifter i breven antyder att så skulle kunna vara fallet. Camille läser vidare och får bit för bit klart för sig att hennes bakgrund är en annan än vad hon själv trott. En tragisk historia om en barnlös kvinna blottas.

Denna berättelse rymmer stor tragik och också ett stort mått galenskap, sett ur mina ögon. Den innehåller kärlek, sorg och en stor livshemlighet. Det är den sortens berättelse, där man absolut vill gå tillbaka och läsa början en gång till då man läst klart hela boken. I början finns vissa ledtrådar, som Hélène knyter an till på slutet igen. Det är en fängslande berättelse, som definitivt inte lämnar läsaren oberörd. Jag tyckte mycket om den, trots att jag verkligen förfasade mig över vad en av huvudpersonerna gjorde.

*

Vill du skaffa dig fler boktips idag? Besök bokbloggen Flukten fra virkeligheten och se vad andra läsare bjuder på för smakebitar och boktips. En skön söndag fylld av läsning önskar jag dig! :-)

*Jag har lyssnat till denna berättelse på danska, eftersom jag strävar efter att lära mig mer av detta språk. Att lyssna på ljudböcker inlästa på danska tycker jag är en god idé för att utveckla hörförståelsen.

PS På svenska heter boken Den förtrogne, men finns tyvärr bara som pappersbok önske-ebok. DS