Två besvikelser ...

... på raken har jag upplevt nu. Det handlar om två eböcker jag sett fram emot att läsa, eftersom jag tyckte om vad de båda författarna skrivit tidigare. Men tänk som det kan gå.

Omslagen är gjorda av Elsa Wohlfahrt Larsson resp. Magnus Petersson.

Jag tyckte mycket om Tom Rachmans De imperfekta. Därför såg jag såklart fram emot att få läsa Stora makters uppgång och fall. Bokens huvudperson, Tooly, är en trettioårig kvinna med ett minst sagt brokigt förflutet. Läsaren får lära känna henne genom omväxlande glimtar ur hennes liv under tre olika tidsepoker. Dels skildras den nutida Tooly, dels barnet och dels Tooly i tjugoårsåldern. Dessa tre olika tider i Toolys liv vävs samman och till sist har man som läsare fått en bild av hur hennes tillvaro sett ut. Hon har levt ett liv med otroligt många och täta flyttningar från land till land. Inledningsvis sker detta nomadliv tillsammans med pappan och senare tillsammans med olika andra kufiska personer. När man läser förstår man att det finns en orsak bakom detta eviga flyttande och visst blir man väldigt nyfiken på att få veta vad som en gång hänt. Men vägen till den vetskapen är alldeles för lång och seg. Alla de olika människor, som Tooly träffat på genom årens lopp, är visserligen mycket udda personligheter som lever sina liv efter eget huvud, men ingen av dem engagerar egentligen. Kanske är det därför jag upplevde berättelsen som väldigt trög att ta sig igenom. Som ebok är den 373 sidor lång, och med en bok som känns så seg, är det kämpigt att ta sig till "the bitter end" för att få veta varför Toolys liv sett ut som det gjort. Inte ens det faktum att hon skaffat sig ett litet antikvariat i Wales lyfter berättelsen, eftersom endast några få scener utspelar sig där. Detta är tyvärr ingen bok jag kan rekommendera. Läs hellre De imperfekta, tycker jag! För övrigt är det Niclas Hval som står för översättningen, med undantag för några citat.

Grégoire Delacourt har skrivit Allt jag önskar mig och den tyckte jag bra om. Det var en berättelse med ett tänkvärt innehåll. Författaren i familjen verkade också vara en bra bok, tänkte jag när jag gav mig på den. Visst kan det vara intressant att få en inblick i en familj, där man har stora ambitioner för den poetiske lille sonen. Men dessvärre visar det sig vara en familj i stadigt sönderfall och dessa bekymmer tycks bara accelerera. Även när Édouard blivit vuxen kämpar han med sin familjs trasighet och dessutom tycks han ta med sig likartade relationsproblem då han själv bildar familj. Till sist blev det bara för mycket elände, och eländet varken grep tag eller engagerade. Sofia Strängberg har översatt denna bok, som är Grégoires debut, till svenska. Läs Allt jag önskar mig i stället, föreslår jag.