Olika format ...

... kan existera parallellt! Jag menar med andra ord att berättelsen, som ju är vad vi i grund och botten eftersöker och vill låta oss roas av, fungerar fint i olika skepnader. Somliga av oss vill vända blad i en pappersbok. Andra trivs av olika skäl bäst med att lyssna till berättelsen. Ytterligare andra läsare lockas av eböcker. Eller så är man en "allätare" och använder sig av det format som för stunden passar bäst.

Berättelsen genom tiderna. Collage sammanställt av Bokskorpionen.

Jag lever i övertygelsen att om berättelsen ges ut i så många format som möjligt, så har den också chans att nå fler olika människor. Kanske kan något av de nyare formaten locka även den som hittills inte betraktat sig som läsintresserad. Förutsättningen för detta är förstås att det syns ordentligt att det finns fler alternativ än bara pappersböcker - att ljudböcker och eböcker får vara med "i leken" på något så när samma villkor som pappersböckerna.

Pappersboken har länge varit synonymt med "berättelse" och därmed varit det allenarådande formatet för berättelsen. En pappersbok har sin charm. Men den har också begränsningar. Sidorna i den är statiska. Visserligen finns det i viss mån tryckta böcker med extra stor stil för den som behöver det. Men även dessa varianter är och förblir statiska. Du kan inte förändra den efter dina egna önskemål.

Villa Bonita (Karin Brunk Holmqvist) tryckt med extra stor och tydlig stil.

Beroende på vad du väljer för läsplatta eller läsapp, så kan du med en ebok ställa in texten efter dina behov. Större eller mindre text. Ett särskilt typsnitt som du föredrar. Dyslexianpassat typsnitt om du vill. Bredare marginaler. Utöver det finns det i apparna ofta möjlighet att ställa in olika stilar för "bläddring". (Till och med "pergamentrulle-rullning" finns i vissa appar!) Apparna erbjuder ofta också olika färgtoner för bakgrunden. Alla dessa möjligheter är en lyx för den vanlige läsaren att kunna använda sig av. För den som har problem med synen eller lässvårigheter betyder det att man äntligen kan anpassa texten efter de egna behoven och därmed också få chansen att uppleva läsningens fröjder på ett bekvämt sätt.

Fonten Open Dyslexic i Kobo Aura HD.

Ljudboken erbjuder även den möjligheten att njuta av en berättelse. Både den som är en erfaren läsare av text och den som av olika skäl inte kan läsa med ögonen kan använda detta format för att sluka böcker. Jag lyssnar ofta på ljudböcker. De förgyller städningen och de är underhållning då jag promenerar. Jag kan helt enkelt avnjuta berättelser i situationer då jag måste använda ögon och händer till annat. Den som drabbats av grava synsvårigheter eller har riktigt svår dyslexi behöver inte avstå från böckernas magi. Att läsa med öronen är ett minst lika bra alternativ som att läsa med ögonen.

Sedan ett par år finns också den så kallade utökade eboken*. Det handlar om en ny version av formatet ePub. Ibland kallas detta även ePub3. Den utökade eboken ger många tekniska möjligheter för att på olika sätt skapa en extraordinär upplevelse av berättelsen. Dessvärre är hittills endast ett fåtal berättelser producerade i detta format. Skälet har varit avsaknad av appar som klarar att hantera ePub3. (De nuvarande läsplattorna av e-ink-typ klarar det inte alls.) Numera finns sådana appar och därmed ökar förhoppningsvis framställningen av utökade eböcker. Jag hoppas verkligen på detta, för med den här typen av format kan man göra mycket - inte minst för de som tycker att läsning är jobbigt.

Sverige - "late adopter" vad gäller eböcker?
Bild via Terrierman's Daily Dose.

För att locka fler läsare till berättelsens olika format krävs förstås att dessa alternativ syns. Tänk efter! Vad ser du för inre bild då jag säger "bokhandel"? Är det inte så att du ser en lokal full av pappersböcker framför dig? Så är det nog för de allra flesta - oavsett om man är en läsintresserad eller inte. Men en bokhandel borde lika gärna associeras med ljudböcker och eböcker. De båda formaten förmedlar också berättelser. Visst finns det cd-skivor med berättelser att köpa i bokhandeln, men hur väl exponeras de i butiken? Är de ofta inte hänvisade till ett undanskymt hörn? Men eböcker, protesterar du säkert nu, hur sjutton ska man kunna sälja dem i en bokhandel? Tja, inget är omöjligt för den som är kreativ, skulle jag vilja påstå. För några år sedan kunde man faktiskt köpa eböcker över disk i den lilla skånska orten Höör. Billingska Bokhandelns förre ägare var av den innovativa sorten.

Samma resonemang skulle man kunna överföra till såväl bibliotek och skolor. Hur väl syns och presenteras ljudboken och eboken på dessa ställen? Biblioteken är ofta duktiga på att förmedla att dessa alternativ finns och hur man hanterar dem. Men hur är det på skolorna? En elev med dyslexi behöver sin anpassade teknikträning för att bli så bra han eller hon kan på att avkoda text. Men vid sidan om det är det mycket viktigt att också visa på att det finns alternativ för nöjesläsningen. Även dyslektikern ska få lov att njuta av berättelser utan att det blir en enorm ansträngning som tar död på intresset. Här skulle eböcker och ljudböcker kunna spela en viktig roll. Att läsa med öronen är lika bra som att läsa med ögonen vad gäller såväl upplevelse som emotionell och kreativ utveckling. Pedagoger har en viktig roll i sammanhanget.

Alla borde få chansen att njuta av en god berättelse.
Bild via Geeky Book Snob.

Förlagens roll när det gäller att synliggöra till exempel eboken har jag skrivit om tidigare. Självfallet har de, i egenskap av länk mellan berättaren (författaren) och åhörarna (läsarna) en mycket viktig uppgift då det gäller att publicera och marknadsföra olika alternativ till den traditionella kanalen för berättelser, nämligen pappersboken. Jag funderar fortfarande mycket på det faktum att landets största bokmässa fortfarande är en pappersbokmässa.

Så visst har alla berättelsens format sitt existensberättigande! Därför är det riktigt viktigt att också politikerna tar sitt ansvar och ser till att eböcker och ljudböcker beskattas med samma moms som pappersböcker. Något annat är inte rättvist. Jag har skrivit mer om ebokmomsen i ett flertal andra texter.

Själv är jag oändligt tacksam över att jag har förmånen att kunna välja om jag vill läsa med ögonen eller öronen.

*Jag återkommer med mer information om utökade eböcker i ett särskilt inlägg.


PS För den som möjligen undrar över TV's roll som förmedlare av berättelser vill jag bara visa nedanstående bild. Den säger mer än alla ord vad TV-tittande gör för fantasin och den emotionella och kreativa utvecklingen. DS

Bild via Ha! Tea 'n' Danger.