Vinterkriget

Vinterkriget är en bok för dig som gärna vill fördjupa dig i mellanmänskliga relationer. Philip Teir låter läsaren få del av olika personers upplevelser och erfarenheter. Det som binder dem samman är att de tillhör samma familj.

Omslag: Sanna Mander.

Under sen höst och vinter i Helsingfors får vi följa framförallt Max och Katriina, men även deras båda vuxna döttrar, Helen och Eva. Max står inför sin 60-årsdag. Han har varit gift länge med Katriina, men deras äktenskap har gått i stå. Deras privata umgänge i Helsingfors känns också trångt och trist för Max. Katriina däremot uppskattar att gå på bjudning och att bjuda hem människor. Det livar upp hennes annars trista vardag. Max vill helst inte fira sin 60-årsdag medan Katriina gärna vill passa på att ordna en fest. Sådant är hon bra på. Plötsligt kommer Laura in i bilden. Hon är en ung kvinna och har tidigare studerat sociologi för Max, som är professor i ämnet. Nu vill hon göra en intervju för Helsingin Sanomat inför Max 60-årsdag. Den nya kontakten med Laura livar upp Max. Katriina tvingas fundera över vad hon vill med sitt liv och sitt äktenskap.

Bokens kapitel ägnas åt var och en av de olika familjemedlemmarna. Max och Katriina är dock de båda som kommer mest till tals och Max upplevelser får man allra tydligast inblick i. Det kan förvisso vara intressant att få ta del av hur olika människor upplever den relation de har sinsemellan, men faktum är att detta är en ganska slätstruken läsupplevelse. Det var inte så att jag ville avbryta läsandet i förtid - jag ville trots allt veta hur det gick. Men när jag läst klart var det med en känsla av "jaha, var det inte mer?". Boken stannar inte kvar hos en, som vissa berättelser inom genren gör. Den lär mig inget nytt och den ger mig inga perspektiv på livet. Det är kort och gott en redogörelse för vad som händer i en viss familj under en avgränsad tidsperiod. Om du frågar mig "Skall jag läsa denna bok?" vet jag faktiskt inte vad jag ska svara.