![]() |
Omslag: Eric Thunfors. |
Steffi är 15 år och bor i den lilla värmländska orten Björke. Hon går i nian, är jazznörd, spelar gärna bas och är dagligen mobbad av framför allt ett par andra tjejer. Jazzen och Povel Ramel är hennes stora tröst. Hon går helt upp i sitt spelande och komponerar gärna egna låtar. Av en slump får hon kontakt med en gammal man, Alvar, som bor på ett ålderdomshem i byn. Det visar sig att de delar jazzintresset. De blir vänner och Steffi får veta allt mer om Alvars liv på samma gång som de spisar skivor på hans trattgrammofon. Han begav sig från Björke till Stockholm 1942. Officiellt sett gjorde han detta för att söka arbete, men i hemlighet för att han var så lockad av jazz. Denna musikstil var definitivt mycket illa sedd och ansågs bland annat starkt bidra till ungdomens förfall. Alvar kunde spela gitarr, men i storstan lärde han sig spela ståbas. Han blev mycket duktig och i stället för att bara dansa på Nalen, blev han musiker där.
Steffi har väldigt kloka tankar. Jag blev så imponerad av flera saker hon tänker. Ett avsnitt då hennes mamma tycker att tiden går så fort, att snart är hennes tre barn stora, har särskilt fastnat i mitt minne. Då förklarar Steffi:
"Den går fort för dig", säger hon när mamma tystnar och ser på henne. "För att du är fyrtiosex år och ett år är en fyrtiosjättedel av ditt liv. Ett år för mig är som tre av dina. Tänk dig tre år."
Jag blev väldigt engagerad av såväl Steffis öde som Alvars liv. Det var svårt att lägga ifrån sig boken, eftersom jag gärna ville veta mer om hur det skulle gå för dem båda. I Steffis fall handlar det om framtiden med jazzen, musiken, gymnasieval, hennes ansökan till en särskild musikutbildning i Stockholm och inte minst kampen mot mobbarna. Alvar, däremot, har sitt liv bakom sig. Men hans egen berättelse om vad som hände i huvudstaden, på Nalen, i hans musikerkarriär och inte minst hur det gick med Anita var väldigt spännande att ta del av. Alvar är mycket gammal och vid några tillfällen får jag som läsare lika mycket hjärtat i halsgropen som Steffi - vad har hänt? Lever Alvar? Och hemligheten med Anita, den är som en fin karamell som det tar tid att komma till kärnan med. Jazzälskaren har många fina referenser att se fram emot. Jag kan varmt rekommendera Hjärta av jazz!
Sara Lövestam är ett språkligt geni!
SvaraRaderaHittills har jag bara läst två av hennes böcker - den ena var sisådär, medan denna var mycket bra!
RaderaHar precis fått hem den här från bibblan - tack för tipset! Den verkar bra, och om den inte kommer med i min tre på tre, så blir den säkert läst ändå. Jag får se hur jag gör.
SvaraRaderaSå bra att jag kunde väcka din nyfikenhet. :-) Ska bli intressant att höra din åsikt om den så småningom.
Radera