Svarthuset

Deckare eller uppväxtskildring? Ja, denna fråga funderade jag på alltmer under läsningen av Svarthuset. Berättelsen är skriven av Peter May och översatt till svenska av Charlotte Hjukström.

Omslagsfotografi: Alamy

Kriminalkommissarie Fin Macleod skickas till Isle of Lewis för att undersöka om ett mord, begånget där, har någon koppling till ett fall han själv jobbat med i Edinburgh, där han normalt sett tjänstgör. På samma gång innebär detta en resa tillbaka i tiden för Fin, eftersom han är uppvuxen på denna lilla ö i de Yttre Hebriderna. Han har dock inte satt sin fot på ön på 18 år.

Då han tar sig an fallet, mordet på en ökänd buse på ön, leder detta honom även till att ta kontakt med gamla bekanta och vänner från barn- och ungdomen. På så sätt återkommer minnesbilder från denna tid, och det är i mångt och mycket en sorglig historia. Sakta men säkert bygger Fin en bild av vad som hänt och varför mordet begåtts. Men det är absolut inte genomfört av den till synes enkla förklaringen att någon vill hämnas på busen. Det är snarare en fråga om att någon vill hämnas på Fin själv, och detta på ett mycket utstuderat sätt. Nu har jag nästan berättat för mycket - läs denna spännande bok, om du vill ta reda på mer om orsak och verkan i det här fallet!

Berättelsen i nutid varvas med minnesbilder från Fins barndom och ungdom. Faktum är att dessa återblickar är så omfattande och detaljrika att jag faktiskt nästan skulle se denna ebok mer som en uppväxtskildring än en deckare. Det känns helt enkelt som att deckargåtan får spela "andrafiolen" i berättelsen. Nu tycker jag inte att det gör något - Peter May har skrivit en oerhört gripande och engagerande uppväxtskildring. Det är helt enkelt väldigt spännande och intressant att få ta del av Fins uppväxt på en plats så annorlunda som Isle of Lewis, även om det som sagt är en sorglig barndom han haft. Men om man skaffar boken med tanken att man ska få sig en hårdkokt deckare till livs, så kanske man riskerar att bli besviken. 

Jag tyckte mycket om att läsa denna bok. Miljöbeskrivningarna är fantastiska - det var väldigt lätt att föreställa sig landskapet och det väldiga, vilda havet som omger ön. En viss del historia får man också ta del av, till exempel fenomenet med svarthus och vithus, den traditionella jakten på havssula samt inte minst religionens starka betydelse för folket på ön. Det jag tyckte mindre bra om, var Peter Mays sätt att då läsaren redan hade fått en orsak till varför mordet begåtts, skruva till det och plötsligt fiska fram ännu en förklaring. Den sistnämnda fanns det inte den minsta ledtråd till överhuvudtaget och för mig kändes det som att Peter ville "slänga in" en ännu mer "sensationsbetonad" ingrediens i sin berättelse - som om han inte tyckte att det räckte med den ursprungliga orsaken. För min del var saken klar redan då det stod klart att mordet begåtts av den första anledningen.

Oavsett vad jag tyckte om detta sätt att skruva till berättelsen, är Peter Mays berättelse väl värd att läsa. Den är första delen i en planerad trilogi. De båda övriga delarna, The Lewis Man och The Chessmen, finns dock ännu inte på svenska.