Magikernas kung

För ett tag sedan läste jag Magikerna. Trots att jag inledningsvis tyckte att den hade en väl lång "startsträcka", höll jag ut och blev väldigt fängslad av den på slutet. Cliffhangern på sista sidan gjorde att jag omedelbart skaffade del två, Magikernas kung. Lev Grossman har skrivit denna bok och Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn står för översättningen till svenska (med undantag för några citat i boken).

Omslag: Niklas Lindblad
Fotografier: Shutterstock

Till skillnad från första delen, upplevde jag ingen känsla av lång startsträcka i denna berättelse. Jag gillade den från första stund och tycker att den är mycket bättre än den första. Det kan kanske vara bra att veta, om man står i valet och kvalet inför läsningen av de här båda böckerna.

Faktum är att jag inte gärna vill berätta vad Magikernas kung handlar om, för det känns som att jag då riskerar att avslöja för mycket. Det är i varje fall en berättelse fylld av fantasyäventyr, men även en skildring av Quentins fortsatta funderingar på livet och sin egen existens. Det är mycket Narnia över det hela, fast på ett vuxet sätt. Även Trollkarlen från Oz har fått ge en smula inspiration till en liten episod i berättelsen. En del våld förekommer och en särskilt våldsam händelse är riktigt obehaglig.

Quentin får det han önskar sig; äventyr och hjälteliv. Men han får också betala ett mycket högt pris för det han åstadkommer i sin roll som hjälte. Trots detta finner han inre mognad och lugn. Givetvis avslutas boken med ytterligare en cliffhanger och självklart kommer jag att läsa den tredje delen, Magikernas land, då den kommer ut på svenska, vilket tycks vara tänkt i november. På engelska kommer del tre redan i slutet av sommaren eller början av hösten.

Om du gillar fantasy på ett Narniainspierat vis, tycker jag att du ska ge både Magikerna och Magikernas kung en chans. Om du är vuxen, vill säga. De här böckerna är inte för barn, även om Narniaböckerna är det.