En familj bestående av ett föräldrapar och deras tonårsdotter samt ett par vänner till de vuxna ska tillbringa en semestervecka strax utanför Nice. Pappan är poet, mamman krigskorrespondent och vännerna får jag inget grepp om.
Semestern börjar med att de finner en naken och till synes död kvinna som ligger och flyter i poolen som hör till huset de hyr. Hon är emellertid inte död. (Fast det hade kanske varit enklare om hon varit det, med tanke på vad som sedan händer.) Av någon konstig anledning erbjuds hon att få bo i gästrummet, eftersom hon brukar få bo i huset under lågsäsong.
Kvinnan visar sig vara någon form av beundrare och i princip stalker till pappan, poeten. Hennes närvaro ställer till det i relationerna mellan alla de som bebor detta hus under denna vecka. Semestern slutar med att man finner en annan människa i bassängen en morgon. Denna person visar sig verkligen vara död.
Deborah Levy har tydligen blivit mycket hyllad för sin comeback. Denna bok nominerades till Bookerpriset. Jag begriper inte varför. Mitt intryck är att det är en rörig bok, utan röd tråd. Man får omväxlande ta del av de olika personernas upplevelser och tankar. Visst får man då klart för sig hur de haft det tidigare i sina liv och att de inte haft det lätt. Men deras liv före och under denna semestervecka griper inte tag, engagerar mig inte alls. Nej, detta var inte en bok för mig och jag är inte lockad att bygga vidare på denna första bekantskap med Deborah Levy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar