Påven Johanna

Vi tre bokcirkelchattare, Millas hälsoblogg, Boktokig och jag, diskuterade Påven Johanna igår kväll. Det var väldigt givande. Trots att jag själv känner mig väldigt tudelad om boken i fråga var det riktigt intressant att prata om den ändå. Mina båda chattvänner tyckte mycket om boken.

Omslag: Anders Timrén
Omslagsbild: Michael Gesinger och Mario Moro

Påven Johanna finns tyvärr inte som ebok. Det borde den göra, tycker jag. Även om jag själv inte tyckte den var den bästa bok jag läst, så är ändå en ebok nödvändig för presumtiva framtida läsare. Pocketformatet är rentav plågsamt att läsa på grund av textens pyttelilla storlek och de ytterst smala marginalerna. Under läsningens gång saknade jag verkligen min läsplattas möjlighet att anpassa denna text.

Boken bygger på att det faktiskt kan ha funnits en kvinnlig påve på 800-talet. Alla bevis för att så skulle vara fallet har dock i det stora hela blivit mer eller mindre förstörda. Författaren, Donna Woolfolk Cross, använder därför romanformens möjlighet att själv skriva det hon tror hände under denna tid. Det historiska perspektivet i största allmänhet har hon dock noggrant researchat, skriver hon i sitt efterord, och de fragment som finns kring Johannas liv har hon försökt finna och använda i sin berättelse. Själv är jag inte tillräckligt historiskt kunnig för att bedöma huruvida de tidstypiska detaljerna stämmer, utan har valt att tro att så är fallet. Marianne Öjerskog är den som översatt boken till svenska.

Boken inleds med Johannas födelse. Hon är tredje barnet, efter två pojkar, till en kristen kanik och hans hedning till fru, som är från Sachsen. Kaniken har stora förhoppningar, eller rättare sagt krav, att äldste sonen ska utbilda sig och bli präst. Även den andra sonen får utbildning i hemmet, men visar sig ha svårt att klara boklig bildning. Dottern får ingen utbildning, men tigger sig till av äldste brodern att han ska lära henne saker i smyg. Kaniken är en mycket grym man, så allt som inte har hans samtycke måste ske i lönndom.

Johanna växer upp och visar sig vara ett mycket intelligent barn. Pojkarnas lärare upptäcker hur det ligger till och ser till att hon får delta i undervisningen, trots att den gängse uppfattningen är att varken flickor eller kvinnor anses behöva sådan. Fadern tycker inte alls om detta, men faller till föga. Modern gillar det inte heller, men av andra skäl än fadern. Saker och ting kommer till sin spets då äldste sonen dör och son nummer två (Johannes) förväntas ta hans plats, vilket han inte är kapabel till. Johanna och Johannes rymmer hemifrån. De hamnar i en välbärgad familj, i vilken familjefadern faktiskt låter Johanna studera och Johannes gå i soldatlära, vilket var hans högsta önskan. Under några år går allt sin gilla gång.

En som absolut inte gillar Johanna och hennes konstiga önskemål att få studera är frun i huset där hon bor. Detta är en elak och intrigerande kvinna. När hon dessutom upptäcker att hennes make och den 15-åriga Johanna blivit kära i varandra, hamnar allt i en ny situation. Efter fruns försök att plötsligt gifta bort Johanna samt nordmännens överfall på samhället, måste Johanna fly. Johannes har dött under nordmännens svärd, så hon tar hans namn och söker sig till det kloster, till vilket han skulle ha skickats för vidare utbildning.

Medeltida bild av Johanna. Mer
information finns på Wikipedia.

Med sin nya identitet som Johannes fortsätter Johanna sitt liv som man. Hon får vidare utbildning och blir mycket duktig inom det mesta, bland annat läkekonsten. I klostret blir hon även präst. Så småningom leder omständigheter till att hon lämnar klostret och beger sig mot Rom. Hon blir påvens medikus och det ena leder till det andra och till sin egen förvåning blir Johanna vald till påve. Under tiden i Rom träffar hon återigen den man hon blev så förälskad i som 15-åring. Han gör vissa försök att få Johanna att lämna sitt ämbete och rymma med honom, men hon skjuter upp beslutet. Till sist kommer dock verkligheten i kapp dem båda och mannen dör under ett försåtligt överfall medan Johanna förblöder under ett plötsligt missfall.

Så långt handlingen i boken. Detta är en berättelse som förvisso är fylld av såväl spänning som romantik. Det är onekligen intressant att fundera över det faktum att det kan ha funnits en kvinnlig påve. Men tyvärr tycker jag att Donna Woolfolk Cross misslyckats med att göra det till en riktigt bra berättelse. Det blir så klichéartat. Johanna är så god, snäll, intelligent och perfekt att det blir svårt att ta henne till sig ordentligt. På samma sätt framställs alla "onda" människor i boken som så väldigt onda och enbart onda. När Johanna befinner sig i klostret under täckmanteln Johannes, söker hennes far upp henne. Han tror först att det verkligen är sonen han besöker. Men Johanna råkar avslöja sig. Precis när pappan ska till att uppdaga bedrägeriet för munkarna, faller han död ner i en hjärtattack. Så lägligt! Beskrivningarna av Johannas kärleksliv får mig att känna vissa vibbar av "pigroman". Dessa och många andra liknande exempel gör att jag tyvärr inte fastnar för boken så som jag förmodligen gjort om en skickligare berättare stått bakom.

Men, märk väl, jag dömer inte ut denna bok alldeles. Jag är faktiskt glad att ha fått inblick i den eventuella påven Johannas existens. Dessutom är jag full av glädje över att vara född i en tid och på en plats som tillåter kvinnor att få leva det liv de själva väljer. Påven Johanna ger perspektiv på livet i den bemärkelsen. Båda mina chattkamrater gillar den och många andra med dem, så har du funderat på att läsa Påven Johanna - ge den en chans oavsett vad jag tycker.

*

Vill du se vad det står under den överstrukna delen? Markera texten, så framträder det. Men detta är en spoiler - markerar och läser gör du på eget bevåg.

Den som inte vill försöka tråckla sig igenom pyttetexten i pocketboken kan se Påven Johanna som film i väntan på eboken. Det är Johanna (!) Wokalek och David Wenham som har huvudrollerna.

Johanna Wokalek som Johanna i filmen Påven Johanna.

Vi tre, som bokcirklat om Påven Johanna, kommer att läsa Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och chatta om den i juni. Vill du vara med? Läs mer på Boktokigs blogg.