 |
| Omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design |
Christina har sitt namn efter sin mormor, men mormor kallades alltid Chris. Att det var något skamligt med denna äldre släkting förstod Christina successivt under sin uppväxt. Ingen talade om Chris. Men Chris liv och de val hon gjort i livet - av egen fri vilja eller av tvång - påverkade givetvis dottern, den kvinna som skulle komma att bli Christinas mor. Denna dotter blev bortlämnad att växa upp hos släktingar. Christina har i sin tur påverkats av sin mors liv och leverne. Denna beskrivning låter som en klassisk version av det tunga sociala arvet.
Christina blev med åren angelägen att ta reda på mer om denna hemliga, skamfyllda mormor. Det visade sig att hon skulle komma att nysta upp en hel del förklaringar till varför hennes egen mor (troligen) levt som hon gjort och inte minst varför mormodern gjort de val hon gjort.
Mormor Chris, som vuxit upp med "läshuvud" men nekats möjligheten att studera, hade levt ett fattigt och erbarmligt liv på landsbygden innan hon med man och barn flyttade till Stockholm. Hoppet om en bättre framtid fanns där. Dessvärre var inte lyckan gjord bara för att man kom till huvudstaden. Chris lever ett liv i frustration. Äktenskapet är inte lyckligt och hon drömmer om att skriva. Andra världskriget möjliggör på ett helt nytt sätt för kvinnor att komma ut i arbetslivet, vilket Chris försöker ta vara på. Egna pengar ger en helt annan frihet.
Chris ärver en summa pengar, som räcker för att ha som reserv i ett nytt liv, som hon ser framför sig. Hon är modig nog att ta steget, lämnar man och nu vuxna barn, skaffar sig ett hyresrum och trivs med friheten. Men drömmen om skrivandet pockar på. Hon och en av de vuxna döttrarna (den av döttrarna som hon tvingades lämna bort i barndomen) börjar umgås med Klara-bohemerna. Det är krogliv och festande under kvällarna. Chris och dottern är bland de perifera personerna i skuggan av de kända skribenterna. Författare och författandet är idealet, men få av dessa bohemer lyckas skapa sig ett namn i praktiken. Detta leverne drar till sig mindre nogräknade figurer och Chris blir bekant med den ökände Apelsinmannen, som Birgitta Stenberg har skrivit om i sin bok med samma namn.
Under andra världskrigets ransoneringstider var kupongstölder, och svartabörsaffärer med dessa, något av det mest skamfyllda man kunde göra, om man åkte fast. Chris arbetar av och till på en myndighet som hanterar begagnade kuponger. Hon bestämmer sig av en ogenomtänkt impuls för att låna ut hela sitt arv, utan att skriva papper, till en av bohemerna. Då hon står utan arbete är hon därför helt utfattig. Frestelsen att börja stjäla kuponger blir för stor. Hon dövar samvetet med att "alla" gör svartabörsaffärer. Apelsinmannen är hennes kumpan. När de åker fast blir domen hård; nio månader i fängelse. Apelsinmannen kommer dock undan som otillräknelig. De nio månaderna avtjänar Chris delvis på Långholmen i Stockholm och senare på kvinnofängelset i Växjö. Skammen är total. Hedern är för evigt förlorad. Efter avtjänat straff finner Chris att enda utvägen för henne är att ta sitt liv, vilket hon gör med hjälp av cyankalium.
Brottet, fängelsevistelsen och självmordet blir så tabu och fyllt med skam att det påverkar dottern och i sin tur även dotterdottern. Christina beskriver en uppväxt i en miljö så tarvlig, att inget barn skulle behöva ha det så. Men inte bara mormoderns öde kastar sin skugga över familjen. Moderns uppväxt utanför familjen, hennes rastlöshet och frustration över livet påverkar också. Uppväxten präglas starkt av att föräldrarna super i perioder.
Kupongtjuven: Min mormors förlorade heder berättar om ett tragiskt människoöde och hur det påverkar kommande generationer. Det är en klart läsvärd bok, men det gäller att man orkar med alla de sorgliga beskrivningarna av framförallt Christinas barndom. Man får verkligen perspektiv på livet av att läsa en bok som denna.
Följ länken för att se vad DN's recensent tyckte om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar