Den bittra pajens sötma

Detta är en deckare precis i min smak! Alan Bradley, som skrivit Den bittra pajens sötma, är en författare jag inte läst något av tidigare och han kvalificerar sig omgående till min favoritlista. :-) Översättningen är gjord med den äran av Ylva Stålmarck.

Ursprungligt omslag: Joe Montgomery

Elvaåriga Flavia de Luce är huvudperson i denna deckare. Hon lever på ett gods i 1950-talets Storbritannien. Hennes mor dog då hon var ett år gammal, så hon är uppvuxen med två äldre systrar och sin nästan världsfrånvände filatelist till far. Flavia har sitt huvud för sig och har ofta lämnats åt sitt eget öde. Hon har utvecklat ett starkt, för att inte säga passionerat, intresse för kemi - framförallt för gift.

En sen kväll blir hon i smyg vittne till att fadern får oönskat besök. Mannen i fråga gör sina försök att pressa pappan på pengar. Mycket tidigt nästa morgon är det Flavia som finner denne man döende i trädgårdslandet, som hör till familjens gods. Hon blir den som hör hans sista ord. Frågan är vem han var, hur han dött och vad han egentligen hade för relation till fadern. För att inte tala om huruvida han har något samband med den döda fågeln, med ett frimärke spetsat på näbben, som skrämde upp fadern då den återfanns på tröskeln till köksingången. Flavia är inte en flicka som nöjer sig med att ordna fram te åt poliserna, som kallas till platsen. Nej, hon är kvicktänkt och drar igång sin egen utredning i smyg. Men de saker hon då uppdagar leder tillbaka till tragiska händelser som inträffade för många år sedan.

"'Fasiken också!' sa jag igen. Jag borde ha skjutit upp efterforskningarna till en annan gång. Medan jag stod där ute på Cow Lane slog det mig att himmelriket måste vara en plats där biblioteket håller öppet runt sju dagar i veckan. Nej, förresten … åtta dagar i veckan."

Smakebiten skildrar hur Flavia till sin förtrytelse upptäcker att biblioteket är stängt, då hon vill gå dit för att ta reda på saker, som kan vara väsentliga för hennes utredning av vem den främmande, döde mannen var.

Den bittra pajens sötma är skriven med ett språkbruk som verkligen tilltalar mig. Flavia är torrt rolig och Alan Bradley har verkligen lyckats skriva en spännande berättelse där hon på ett helt naturligt sätt blir huvudperson utan att det är det minsta konstigt. Vilken tur att detta är första delen av en hel serie om hittills sex böcker. För att läsa fler berättelser om denna elvaåring känns som en självklarhet! Nu hoppas jag verkligen att Lind & Co kommer att låta översätta och publicera även de övriga böckerna om Flavia de Luce.

*

Vill du läsa fler smakebitar och få fler boktips? Besök då bokbloggen Flukten fra virkeligheten och inlägget En smakebit på søndag. Genom länkarna kan du ta del av många fina boktips från bokbloggare i såväl Sverige som Norge. En fortsatt god påskhelg med mycket läsning önskar jag dig!