Och kvar stod en röd resväska

Och kvar stod en röd resväska är berättelsen om Hannas barndom, ungdom och liv som ung kvinna. Boken är skriven av Mari Åberg.

Omslagsbild: okänd upphovsman

Hanna växer upp i ett privilegierat hem under 1920-talet och början av 1930-talet. Hon och hennes syskon lever en god tillvaro och de har en kärleksfull mor. Fadern är däremot inte särskilt intresserad av sina barn. Han vill leva familjeliv enbart på söndagar och då på sina egna villkor. Hannas tillvaro präglas av en längtan att få känna sig accepterad och älskad av fadern.

Livet tar en drastisk och mycket tragisk vändning då modern avlider. Så småningom kommer en ung styvmor in i familjen, men Hannas tillvaro blir bara värre. En dag när den 15-åriga Hanna kommer hem passar inte nyckeln i dörrlåset. Hennes röda resväska står vid sidan om trappan. Styvmodern upplyser henne om att hon inte längre är önskvärd i sitt gamla hem.

Hanna hamnar tack vare en väninnas mor i Stockholm, inackorderad hos en bra familj och med ett arbete på restaurang. Trots detta är hon nära att bli shanghajad till arbete på bordell. Hon klarar sig med nöd och näppe undan med förskräckelsen. Hanna arbetar flitigt, växer upp till en ung kvinna och får så småningom en bästa väninna. Dessa två försöker så gott det går att leva och roa sig under krigstiderna. De delar ljuvt och lett och är varandras stöd.

Jag tycker att detta i grund och botten är ett levnadsöde värt att skriva om och värt att ta del av. Därför såg jag mycket fram emot att läsa boken. Dessvärre blev jag besviken på en hel del skrivtekniska aspekter, som jag faktiskt tyckte störde läsandet. Det handlar väldigt mycket om avsaknad av gestaltning. Meningarna är ofta uppbyggda av en mängd satser avdelade med kommatecken då det borde vara punkt. Perspektivet skiftar från den utomstående berättarens till ett jagperspektiv utan vidare mitt i kapitlen.

Jag skulle också vilja varna dig som funderar på att läsa boken; Hanna utsätts för ett grovt våldtäktsförsök. Detta skildras mycket detaljrikt. Själv tycker jag att det är onödigt mycket detaljer och hade gärna velat bli förvarnad om detta. Kanske är jag känslig, men jag är övertygad om att man hade kunnat skildra denna händelse och de spår den satte i Hanna på ett annat sätt.

Hannas levnadsöde är tragiskt, men trots detta lyckas hon bygga sig en hyfsat god tillvaro och omge sig med människor som tycker om henne. Det är intressant att följa hennes utveckling och det liv en ung kvinna kunde leva på den tiden. Inte minst ger det perspektiv på ens egen moderna tillvaro.