Livbåten

Vi var tre boknördar - Boktokig, Millas Hälsoblogg och jag - som hade en mycket trevlig bokcirkelchatt* i torsdags kväll. Vi chattade då om Livbåten, som är skriven av Charlotte Rogan. Helen Ljungmark heter den översättare, som sett till att vi kan få läsa denna bok på svenska. Vi var alla tre eniga om att detta är en mycket spännande bok, som man snabbt kommer in i och bara vill läsa vidare.

Grace, som är 22 år och nygift, befinner sig ombord på atlantångaren Empress Alexandra då denna förliser mitt ute på havet. Hon lyckas komma med i en livbåt, men får också se åtskilliga medpassagerare drunkna i havet då det stora skeppet sjunker.

Efter den första chocken handlar livet ombord på livbåten att försöka överleva. Den lilla båten ligger mycket lågt i vattnet, eftersom det ombord finns dubbelt så många människor än vad den är byggd för. Mycket snabbt utbryter en maktkamp. Det handlar om överlevnad, och människorna ombord har olika syn på hur de på bästa sätt ska kunna överleva.

Inledningsvis har alla förhoppningen att bli räddade mycket snart. Men successivt inser de att räddningen kan dröja. Och det gör den verkligen. Då handlar det om att få såväl de fysiska krafterna som de mentala att orka, minut för minut.

Berättelsen är mycket spännande, eftersom den dels ger en bild av hur det kan vara att försöka överleva i en situation som denna, och dels handlar den om vad som kan hända i en grupp under en pressad överlevnadssituation. Man inser snabbt hur liten och oskyddad människan är inför naturen, här i form av ett stort hav och det väder som kan förvandla detta hav från lugnt till stormigt på ett ögonblick. Dessutom får man klart för sig att kampen för överlevnad kan locka fram de sämsta sidorna hos människor, men kanske också de bästa.

Denna bok utspelar sig 1914. Det är tydligt att krishantering efter en traumatisk upplevelse, i den bemärkelse vi har idag, inte finns. I stället blir tre kvinnor, däribland Grace, ställda inför domstol anklagade för mord ombord på livbåten. Det känns mycket upprörande - hur kan "landkrabborna", som inte alls varit med i båten eller som kanske aldrig nånsin upplevt något liknande, få för sig att de ska sätta sig till doms över vad som skedde ombord?

"Jag var tjugotvå år gammal. Jag hade varit gift i tio veckor och änka i mer än sex."

Detta konstaterar Grace i bokens prolog, då hon står inför det faktum att hon riskerar att bli dömd till döden för mord. Jag kan verkligen rekommendera läsning av denna mycket spännande bok!

*

*Det var Boktokig, som tog initiativ till denna bokcirkel. Vi har bestämt att i mitten av mars bokcirkla om ännu en tankeväckande bok, nämligen Den sista fristaden. Vill du vara med? Läs mer hos Boktokig. Lite närmare bokcirkeldagen kommer det att finnas mer information hos henne angående chattforum etcetera.