Bokrea! ...

… snart är det bokrea! utbrister just nu många bokbloggare runt om i bloggosfären. Alla ser fram emot detta årliga event i bokslukarnas värld. En del bokbloggare hävdar att de ska shoppa loss försöka ta det lugnt med shoppandet. Andra berättar om vilka böcker de redan förbeställt ur reautbudet. Helt klart är det väldigt många som ser fram emot, och gläds åt, att kunna fynda bland utbudet av reaböcker.

Själv är jag oåterkalleligen förlorad i ebokträsket. Detta betyder att jag utvecklats till någon variant av ebokshoppoholic. Borta i USA har de sedan några år tillbaka konstaterat att boknördar med läsplatta köper fler titlar än de gjort under sin tidigare tillvaro som pappersbokslukare. Detta är kanske inte så konstigt med tanke på att de, åtminstone hittills, åtnjutit Amazons dumpade priser på just eböcker. Trots att vi här i Sverige (tillsammans med flera europeiska länder) har orättvist hög moms på eböcker, kan jag ändå konstatera att jag verkligen köper många fler titlar numera jämfört med då jag tidigare "levde" på pocketböcker.

När jag läser att Josefin, som har bloggen Nobelprisprojektet, utmanat sig själv i ett trapp-projekt, inser jag vilken ebokfrossare jag är. Josefins utmaning gick ut på att ta trapporna under hela januari månad. Klarade hon detta skulle hon få lov att köpa en (en!) ebok. Titta in och se hur det gick för henne! Jag skakar bara på huvudet åt mig själv och konstaterar att jag är en riktig ebok-gourmand*, som redan efter en dags trappgång hade kastat mig över ebokbutiken och köpt inte bara en välvald titel utan måååånga.

Nåväl, bokrean är med andra ord inget som den här ebok-gourmanden klarar av att invänta. Men det hindrar inte att jag funderar över den en del. När jag var liten (ungefär på stenåldern sjuttiotalet eller så) har jag ett minne av bokrean som ett tillfälle då man kunde göra fina och helt oväntade fynd. Varje bokhandel hade sina reaböcker, vilket gjorde att det var spännande att komma till olika boklådor och plundra reahögarna på dess skatter. Numera har det nästan blivit komiskt; kataloger sänds ut i förväg med årets utbud och presumtiva köpare kan till och med förhandsboka de titlar de vill ha. Alla boklådor rear ut exakt samma titlar över hela landet. Rea-utbudet är med andra ord ett förutbestämt urval av vissa böcker. Mycket ospännande, måste jag säga. Vad hände med rea-tankens ursprungliga idé - att vara ett tillfälle för en handlare att bli av med osålda, och kanske lite udda titlar samt inte minst köparens möjlighet att göra de riktiga fynden?

Jag kan inte låta bli att dra parallellen till kläder. Tänk er samma scenario, som då boklådorna har rea, fast denna gång med klädesbutiker i stället. Då reaperioden närmar sig beställer butiksinnehavaren hem särskilda kläder, som skall reas ut. Dessa förevisas i särskilda kataloger långt före själva reastarten. Kunden kan förhandsbeställa de kläder som faller just honom eller henne på läppen, för att på självaste readagarna gå iväg och hämta en kasse med de önskade persedlarna. Hör jag ett skratt? Eller? Nä, detta scenario skulle nog inte en endaste klädesbutik kunna föreställa sig. Klädreor är fortfarande en fråga om att sälja ut säsongens överblivna grejor. Inga garantier finns i fråga om vilka modeller eller storlekar som finns kvar till rean. Att fynda kläder på rea har fortfarande det där spänningsmomentet kvar; skall jag lyckas göra fyndet med stort F?

Tänk om det kunde vara likadant med bokrean? Så mycket mer spännande det skulle vara att inte veta i förväg vilka skatter som döljer sig bland hyllor och högar hos den lokala bokhandlaren. Och tänk - man skulle kunna dra runt på bokhandelssafari för att göra ännu fler spännande fynd hos andra boklådor! Hade inte det varit något, så säg? ;-)

*Du vet väl skillnaden på gourmand och gourmet? Gourmanden är en frossare - det skall vara mycket mat alltid, helst alla godbitarna samtidigt. Gourmeten väljer noggrant ut ett fåtal av de bästa smakbitarna och njuter behagfullt av dem - en i taget.